2008-11-17

En bortglömd majoritet

Djurgårdsrevolt, Västerås-hot och AIK-folk som störtar in på presskonferenser och sedan har mage att snacka om att det är dessa stökiga fans ”som är klubbarna” får mig att tänka på Röda Khmererna, Baader-Meinhof och andra stormtrupper som påstod sig företräda folkets bästa. Jag själv skulle verkligen inte tycka om att bli företrädd och sammankopplad med ett gäng gaphalsar som hotar, sprider snaskiga rykten och säger sig företräda de ”sanna supportrarna”. En barnfamilj med fem personer som går på 5 matcher per år genererar ofta mer intäkter än en årskortsinnehavare, vilket man ibland bör tänka på.

Den mest bortglömda supportern är dock inte barnfamiljen eller ”den sanne supportern”, utan den medelålders mannen som troget går på nästan varje match, tar en öl om man inte skall köra, sätter sig på sittplats och dricker sitt kaffe med mazarinen till. Då och då utökar han sin halsdukssamling eller köper matchställ till brorsbarnen. På bortamatcherna sitter de där utspritt över sittplatsläktarna och är ibland så många att de väl kan mäta sig med klackens numerär. Vem säger sig företräda eller vända sig till den mannen i dagens hetsiga debatt? Det är inte marknadsavdelningarna, det är nästan inga supporterrörelser och inte klubbledningarna. Senast i raden av syndare är den ofta läsvärde Johan Esk som skriver att”De ansvariga för elitserien var snabbare med att vända sig till folket och insåg tidigt att klackar, barnfamiljer och sponsorer var lika viktiga.” Om man tittar på en elitserieläktare så ser man dock att de allra flesta är män mellan 30-60 som varken tillhör klacken (de kanske gjorde det för 15 år sedan) eller har barnen med sig. Som vanligt glömmer man bort den kanske vanligaste åskådaren och som förmodligen utgör majoriteten av folket på läktaren.

Vad som är en uppenbar risk med senaste tidens händelser är att ”de sanna supportrarna” får ha sin fotboll, sina hotelser, hat och annat skit för sig själva, vi andra drar. Jag och många med mig som inte identifierar mig med dessa ”sanna supportrar” och som tillhör den där majoritetsgruppen av medelålders män kommer snart att hitta andra meningar med livet och klubbarna får allt mindre intäkter. En anledning till att mitt eget engagemang för fotbollen dalat en smula är just att det blivit alltmer polariserat och fanatiskt, både i media och på läktarna.

Till sist undrar jag alltid varför alla är så kåta på makt inom fotbollen? Oavsett om de är ”sanna supportrar”, sponsorer eller finansiärer så skall de vara med och bestämma och det med en gång. Det är få som springer in på Volvos huvudkontor och gapar om avgång och hotar konstruktörer och ledning när produktutvecklingen gått snett.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Som vanligt - ett väldigt genomtänkt och bra inlägg. Bravo!

Anonym sa...

Kan bara instämma i föregående kommentator. Väl skrivet!

Kajan sa...

Så klokt skrivet. Nu har du fått en trogen bloggvän. Kommer att läsa denna blogg varje dag....

Bruce Banner sa...

Japp, så är det. Vita män i åldern 30-60 år är diskriminerade...

Siwert Band sa...

Bruce:
I detta fall är vi inte diskriminerade men bortglömda...

Anonym sa...

Siwer Band:

På tal om bortglömd så hoppas man att det där Royal League återuppstår.

RL, RL, gamle vän
Nu är det dags för dig igen
Saknar skäl att leva ut,
nu när allsvenskan är slut.

RL, Rl, gamle vän
Journalisterna glömde den
Men för fans till IFK
Är du älskad här ändå

RL, RL gamle vän
Håkan Mild håller käft igen
Inga rykten att drömma om
när Håkan är igång.