2009-09-16

Från stjärnor till bottenskrap

Djurgårdens IF/FF/AB som enligt en stor del av den stockholmsbaserade mediaskocken skulle dominera svensk fotboll i decennier ligger lite pyrt till i årets Allsvenska. Djurgårdens ras har naturligtvis flera orsaker som interna stridigheter, skador, dåliga spelaraffärer etc.

Den stora skulden har av många lagts på Andrée Jeglertz som ”bara var damtränare” och antyder att det faktum att han var damtränare året innan ligger honom i fatet.

Jag tror att Jeglertz i rätt omgivning kan vara en bra tränare. I Umeå tränade Jeglertz ett lag som var ett av världens bästa klubblag. I laget spelade flera världsstjärnor kryddat med världens bästa spelare och man förde i stort sett alltid matcherna och man kunde släppa loss offensiven. Jeglertz roll var att hålla i de taktiska trådarna, se till att även bänkade spelare är hyfsat tillfreds och låta världsstjärnorna spela ut sitt register. I Djurgården tränar han en trupp där kanske hälften håller god allsvensk nivå och knappt någon är bra nog att avgöra en match på egen hand. Ett mittenlag om man har tur, helt enkelt. Det kräver nog ett annat ledarskap och en annan taktisk inriktning, oavsett om det är damer eller herrar man tränar.

Var det ett resultat av Djurgårdens berömda hybris att de anställde en tränare som var mycket duktig på att leda lag med spelarmaterial i toppklass till att träna en högst medioker allsvensk trupp? Vad förleddes Jeglertz att tro om Djurgårdens trupp, vilka nyförvärv lovades han som uteblev?

1 kommentar:

Britta sa...

Kom igen, André var tränare för ett damlag där de enda taktiska kommandona är av typen "- Försök att sparka bollen framåt" och "- Försök att få upp bollen i luften när du sparkar mot mål. Då går den garanterat in.". Klart som fan att han inte hade meriter för att lyckas i herrfotbollen. Nu är det ju på riktigt!