Fotbollsanhängares åsikter, speciellt så som den uttrycks i vissa supporterallianskretsar är förvirrande motsägelsefulla.
Å ena sidan vill de:
- Ha matcher när det är varmt och gott
- Att klubbarna skall ha höga biljettintäkter
- Att klubbarna skall ha sponsorer som betalar mycket pengar
- Ha ishockeyns höga omsättningar
- Ta efter Premier Leagues sätt att få höga inkomster
- Ha rätten att hota, gestikulera och skrika invektiv från läktaren till spelare, ledare och domare
- Gärna värva billiga Bosman-spelare
- Se en "affärsmässighet" från klubbledningarna
Å andra sidan vill inte supportrarna:
- Ha alltför tätt spelschema
- Betala höga biljettpriser själva
- Ha den ”jävla slipspubliken” på arenorna
- Inte ha ishockeyns ”själlöshet”
- Att det skall bli som Premier League på läktarna med turister och evenemangare
- Ta emot gester från spelare för då blir de ”kränkta och provocerade”
- Ha någon som helst förståelse för ynglingar som säkrar livsinkomsten istället för nuvarande arbetsgivares ekonomi
- Att man köper tillbaka någon billig "Judas" som lämnat klubben för tio år sedan under "tveksamma omständigheter"
Jag vet av egen erfarenhet att livet som supporter är ambivalent, oftast ologiskt och fantastiskt känslostyrt, men ibland bli det bara för absurt. Klubbarnas ledningar har ytterst svåra ekvationer att lösa när de skall kombinera en affärsmässighet i syfte att få ekonomiska muskler och uppnå sportslig framgång och samtidigt inte ge avkall ”på själen” eller suga ut de trogna supportrarna. De får svidande kritik för att sponsorinkomster och publiktillströmning inte är tillfredsställande men samtidigt vill många supportrar inte ha in en massa evenemangare, medgångssupportrar och slipsnissar på arenorna.
Hur fan skall vi ha’t?
2010-03-27
2010-03-25
Bejaka utvecklingen!
Nu har det gått två omgångar och svensk elitfotboll lägger redan pannorna i djupa veck över publikutvecklingen (utan att tänka på att det varit den kallaste vintern på 25 år).
Är det bara av ondo då att publiken stannar hemma? Det kanske är så att de som stannar hemma från arenorna istället sätter sig framför TV:n? Jag har läst på diverse bloggar och i artiklar att TV-intäkterna är den enskilt viktigaste frågan för svensk fotboll och någon påstår nästan att fördelningen av TV-intäkterna mellan klubbarna är den enskilt viktigaste frågan överhuvudtaget för Allsvenskans väl och ve. Då bör man väl inte klaga om folk väljer TV-soffan istället för att sitta på läktaren? Vi som hamnat i soffan tycker att det är riktigt trevligt och betalar gärna för PPV även nästa år. Vi kanske bjuder in grannen på en så trevlig kväll så att även grannen nästa år köper Säsongskortet och så ökar värdet av de så viktiga TV-rättigheterna. Risken för bråk ”i fotbollens namn” minimeras också, vilket naturligtvis är bra för varumärket ”fotboll”.
Fler TV-tittare som generar högre TV-intäkter. Var det inte dit vi ville komma?
Är det bara av ondo då att publiken stannar hemma? Det kanske är så att de som stannar hemma från arenorna istället sätter sig framför TV:n? Jag har läst på diverse bloggar och i artiklar att TV-intäkterna är den enskilt viktigaste frågan för svensk fotboll och någon påstår nästan att fördelningen av TV-intäkterna mellan klubbarna är den enskilt viktigaste frågan överhuvudtaget för Allsvenskans väl och ve. Då bör man väl inte klaga om folk väljer TV-soffan istället för att sitta på läktaren? Vi som hamnat i soffan tycker att det är riktigt trevligt och betalar gärna för PPV även nästa år. Vi kanske bjuder in grannen på en så trevlig kväll så att även grannen nästa år köper Säsongskortet och så ökar värdet av de så viktiga TV-rättigheterna. Risken för bråk ”i fotbollens namn” minimeras också, vilket naturligtvis är bra för varumärket ”fotboll”.
Fler TV-tittare som generar högre TV-intäkter. Var det inte dit vi ville komma?
2010-03-23
En sån dag.
Det är inte ofta jag är så laddad och peppad inför en match som jag var igår. Det är inte sällan en sådan pep, övergår i ett fett antiklimax. Det var en sådan dag, dvs inte vår dag. Hata allt. Med ett dygns perspektiv, får vi dock konstatera att prestationen var bra men att otur och oskicklighet i kombination med en absurd effektivitet (två mål på en chans) hos Häcken, gjorde att tre poäng förvandlades till noll.
På plus: Planskötare och domare var lite av matchens lirare. Kudos till er, fotbollssveriges just nu mest utskällda yrkesgrupper.
Dessutom var musiken i baren fullständigt klockren igår. The Coral, Libertines, Arctic Monkeys med mera. Vore jag en företagsam individ, hade jag nog försökt utvidga LS till någon form av klubb. Kanske i samband med en helgmatch. Gå på match och sedan vidare till något ställe kring järntorget eller kungsgatan.
Kram på er.
På plus: Planskötare och domare var lite av matchens lirare. Kudos till er, fotbollssveriges just nu mest utskällda yrkesgrupper.
Dessutom var musiken i baren fullständigt klockren igår. The Coral, Libertines, Arctic Monkeys med mera. Vore jag en företagsam individ, hade jag nog försökt utvidga LS till någon form av klubb. Kanske i samband med en helgmatch. Gå på match och sedan vidare till något ställe kring järntorget eller kungsgatan.
Kram på er.
2010-03-19
Fucking Fredag
En kommentar av en av mina vänner på facebook säger allt. "Nu är det den tiden på året, som man börjar längta till måndag". Tre dagar kvar.
Hur sugna är ni? På att stå med armarna i skyn med dubbla lager långkallingar och tre lager dunjackor och sjunga om hur vårsolen värmde och vintern var glömd. Hur sugna är ni på att föreställa er det taktfasta klappret från 44 par skruvdobbsskor, mot golvet i Gamlas korridorer på marsch ut mot planen? På att återse era gamla bänkkamrater? På att höra måljubel, måljinglar och se en hel kortsida sidledshoppa? Hur sugna är ni på att se Blåvitt göra ett ärevarv med Almes smäktande stämma i högtalarna. Med tårar på kinden och hjärtat i brand. På varm korv, kall öl och tjuvrökning i pausen?
Själv är jag mer Pep än Guardiola. Lite smått sådär gulligt på gränsen till psykotiskt sugen. Lite sådär charmigt störande av allmän ordning- intresserad av att det snart blir måndag. Ja ni vet, som när du bara vill omfamna-alla-och-tala-om-för-hela-nationen-att-Blåvitt-Häcken-är-det-största-som-hänt-någonsin-men-ditt-nummer-är-spärrat-av-Ring P1. Så sugen är jag.
Så här fram till match drabbas man ju av en del mood swings, och just nu är jag övertygad på seger om det bara finns rosévin i LS-baren. Två gånger fanns det inte förra året. Mot Hapoel fick det inte serveras för Uefaregler och i en annan match var det slut. Blåvitt förlorade båda. Så finns det bara rosé, så vinner vi lika lätt som vi brukar hemma. För det är verkligen hemma nu. Född ur hav och himmel, står du kvar. Gamla Ullevi.
Hur sugna är ni? På att stå med armarna i skyn med dubbla lager långkallingar och tre lager dunjackor och sjunga om hur vårsolen värmde och vintern var glömd. Hur sugna är ni på att föreställa er det taktfasta klappret från 44 par skruvdobbsskor, mot golvet i Gamlas korridorer på marsch ut mot planen? På att återse era gamla bänkkamrater? På att höra måljubel, måljinglar och se en hel kortsida sidledshoppa? Hur sugna är ni på att se Blåvitt göra ett ärevarv med Almes smäktande stämma i högtalarna. Med tårar på kinden och hjärtat i brand. På varm korv, kall öl och tjuvrökning i pausen?
Själv är jag mer Pep än Guardiola. Lite smått sådär gulligt på gränsen till psykotiskt sugen. Lite sådär charmigt störande av allmän ordning- intresserad av att det snart blir måndag. Ja ni vet, som när du bara vill omfamna-alla-och-tala-om-för-hela-nationen-att-Blåvitt-Häcken-är-det-största-som-hänt-någonsin-men-ditt-nummer-är-spärrat-av-Ring P1. Så sugen är jag.
Så här fram till match drabbas man ju av en del mood swings, och just nu är jag övertygad på seger om det bara finns rosévin i LS-baren. Två gånger fanns det inte förra året. Mot Hapoel fick det inte serveras för Uefaregler och i en annan match var det slut. Blåvitt förlorade båda. Så finns det bara rosé, så vinner vi lika lätt som vi brukar hemma. För det är verkligen hemma nu. Född ur hav och himmel, står du kvar. Gamla Ullevi.
2010-03-18
Årets rookie
I de stora sporterna utser man varje år ett antal spelare som utmärkt sig på ett särskilt sätt. I dagarna utsågs Brynäs duktige målvakt Jakob Markström till årets rookie i Elitserien. Ur motiveringen:
”En ung man i en stor kostym som burit Brynäs på sina axlar ett par säsonger, trots sin ungdom.”
Yngling Markström har alltså spelat i Elitserien i ett par säsonger och får ändå utmärkelsen? Det är ungefär lika absurt som när Kim Källström utsågs till årets nykomling efter sin andra (eller tredje?) säsong i Allsvenskan.
Jag trodde i min enfald att man bara är nykomling under sitt första år, men så kanske det inte är i ett land där man kan vara en lovande talang upp i 25-årsåldern.
”En ung man i en stor kostym som burit Brynäs på sina axlar ett par säsonger, trots sin ungdom.”
Yngling Markström har alltså spelat i Elitserien i ett par säsonger och får ändå utmärkelsen? Det är ungefär lika absurt som när Kim Källström utsågs till årets nykomling efter sin andra (eller tredje?) säsong i Allsvenskan.
Jag trodde i min enfald att man bara är nykomling under sitt första år, men så kanske det inte är i ett land där man kan vara en lovande talang upp i 25-årsåldern.
2010-03-17
Onsdagstankar 17/3
Jag var inte alls sugen på Allsvenskan innan premiären och publiksiffrorna tyder på att fler kände som jag. Men när avsparken slogs på Fredriksskans så var min tveksamhet som bortblåst. Det är verkligen kul med Allsvenskan och att den redan är igång. Jag ber om ursäkt för att jag hade glömt det tidigare.
En (1) omgång har spelats av årets Allsvenska och genast hörs röster om att seriestarten redan till nästa år skall senareläggas. Svensk fotbolls kroniska otålighet förnekar sig inte. I år har varit den kallaste och snöigaste vintern på över 20 år, det bör man tänka på innan man gapar för mycket. Jag hävdar fortfarande att skickliga spelare kan spela även på sämre underlag och kan man inte anpassa sitt spel eller taktik efter att underlaget inte är precis samma överallt kan man verkligen ifrågasätta kompetensen hos spelare och ledare. Hur gjorde man på 70-talet innan planvärme, konstgräs och andra nymodigheter gjorde att planerna såg ut lite hur som helst?
”Underhållningsvärdet blir lågt" med de dåliga planerna säger många. Men, handen på hjärtat, ser man verkligen på Allsvenskan för att se ”fin fotboll”? Nej, låt alla Barca-trekkers som skall se ”fin fotboll” nöja sig med de allt mindre populära TV-matcherna på TV4 Sport. Allsvenskan går man på för att se fotboll nära dig, känna i hjärtat när de spelar och en mängd andra anledningar. ”Fin fotboll” kommer långt ned på listan varför jag och många med mig gillar Allsvenskan. Uppgjorda matcher à la Harlem Globetrotters kan kanske vara något för alla som vill se ”fin fotboll”? ”Fin fotboll” som många vill se är ofta ”fotboll mot inte så starka motståndare”, enligt mig.
Det finns inga vackrare fotbollsmål än en svepande djupledsboll på en anfallare som sprintar ifrån eller gör bort sin försvarare och sedan lägger in den. Det har jag tyckt sedan Tottes och Johnnys samspel på 80-talet. Att se Sella och Hysén upprepa det är fantastiskt. Men jag misstänker att jag i dessa ”spela kort som Barca och trötta ut motståndarna och åskådarna med många passningar inom laget”-tider så blir jag nog mer och mer ensam om att tycka det.
Djurgårdens beslut att verkligen spela inför tomma läktare och endast ha matchfunktionärer på plats gillar jag. Skall det göras skall det göras ordentligt och visar på att man inte skiljer patricier från plebejer.
Det märkligaste ändå under slutmatcherna i förra årets Allsvenska där diverse aggressiva och glädjerusiga människor sprang in på plan i Göteborg och Stockholm är att polisen inte gjorde något alls för att stoppa det. Varför skall vi då alls ha poliser på plats på arenan? Låt arrangörerna sköta och bekosta all bevakning inne på arenan och i en fastställd zon utanför så får polisen sköta sitt jobb ute på gator och torg så hamnar dessutom kostnaderna och ansvaret där de hör hemma.
Idag gör Adam äntligen comeback igen. Han är den av de knäskadade som jag saknat mest.
Nu när studioprogram med fler sporter än skidåkning uppenbarar sig i rutorna (hockey, fotboll, mfl) så framstår det med största tydlighet att André Pops fortfarande är den klarast lysande stjärnan på studioankarhimlen. Han utklassar det skrala motståndet i övriga kanaler.
En (1) omgång har spelats av årets Allsvenska och genast hörs röster om att seriestarten redan till nästa år skall senareläggas. Svensk fotbolls kroniska otålighet förnekar sig inte. I år har varit den kallaste och snöigaste vintern på över 20 år, det bör man tänka på innan man gapar för mycket. Jag hävdar fortfarande att skickliga spelare kan spela även på sämre underlag och kan man inte anpassa sitt spel eller taktik efter att underlaget inte är precis samma överallt kan man verkligen ifrågasätta kompetensen hos spelare och ledare. Hur gjorde man på 70-talet innan planvärme, konstgräs och andra nymodigheter gjorde att planerna såg ut lite hur som helst?
”Underhållningsvärdet blir lågt" med de dåliga planerna säger många. Men, handen på hjärtat, ser man verkligen på Allsvenskan för att se ”fin fotboll”? Nej, låt alla Barca-trekkers som skall se ”fin fotboll” nöja sig med de allt mindre populära TV-matcherna på TV4 Sport. Allsvenskan går man på för att se fotboll nära dig, känna i hjärtat när de spelar och en mängd andra anledningar. ”Fin fotboll” kommer långt ned på listan varför jag och många med mig gillar Allsvenskan. Uppgjorda matcher à la Harlem Globetrotters kan kanske vara något för alla som vill se ”fin fotboll”? ”Fin fotboll” som många vill se är ofta ”fotboll mot inte så starka motståndare”, enligt mig.
Det finns inga vackrare fotbollsmål än en svepande djupledsboll på en anfallare som sprintar ifrån eller gör bort sin försvarare och sedan lägger in den. Det har jag tyckt sedan Tottes och Johnnys samspel på 80-talet. Att se Sella och Hysén upprepa det är fantastiskt. Men jag misstänker att jag i dessa ”spela kort som Barca och trötta ut motståndarna och åskådarna med många passningar inom laget”-tider så blir jag nog mer och mer ensam om att tycka det.
Djurgårdens beslut att verkligen spela inför tomma läktare och endast ha matchfunktionärer på plats gillar jag. Skall det göras skall det göras ordentligt och visar på att man inte skiljer patricier från plebejer.
Det märkligaste ändå under slutmatcherna i förra årets Allsvenska där diverse aggressiva och glädjerusiga människor sprang in på plan i Göteborg och Stockholm är att polisen inte gjorde något alls för att stoppa det. Varför skall vi då alls ha poliser på plats på arenan? Låt arrangörerna sköta och bekosta all bevakning inne på arenan och i en fastställd zon utanför så får polisen sköta sitt jobb ute på gator och torg så hamnar dessutom kostnaderna och ansvaret där de hör hemma.
Idag gör Adam äntligen comeback igen. Han är den av de knäskadade som jag saknat mest.
Nu när studioprogram med fler sporter än skidåkning uppenbarar sig i rutorna (hockey, fotboll, mfl) så framstår det med största tydlighet att André Pops fortfarande är den klarast lysande stjärnan på studioankarhimlen. Han utklassar det skrala motståndet i övriga kanaler.
2010-03-16
Häng inte på trenden pojkar
Jag tror AIK´s marknadsansvariga skickar ett stort fång blommor till Tobias Grahn idag. I stället för artiklar om hur AIK nu spelat 180 minuter till synes utan ett eget spel, så handlar artiklarna om några slängkyssar samt om Bojan D´s ideologiska självmord (att läxas upp av honom för det där, bör väl vara i klass med att få en predikan om Fair Play av bröderna Inzaghi).
Fjolårets vackraste händelse såg jag inte på plats. Tobias Hysén hade trakasserats rejält av den icke konkurrensutsatta gaisklacken i 74 minuter. I den 75:e kom han loss på en Wernbloomskarv och satte ett kliniskt Papin-skott vid bortre stolpen. Att springa bort till gaisklacken och fira ledningsmålet hade varit mer än lovligt förståeligt i det läget. Att avstå, att inte falla för lockelsen var så mycket större. Så vackert. Att ge igen. Inte genom att svara med samma mynt utan genom att visa att man är bättre än så. Större än så.
Det är en växande trend i allsvenskan som väl har ett visst samband med att spelarna ser det på TV från de stora ligorna. Att håna motståndarklacken när man gör mål. Jag säger inget om att Ishizaki efter att fått höra burop och "solnatattare", svarar med en hyschande gest när han gjort mål mot Blåvitt. Det är hans fulla rätt även. Desto värre är det när spelare som lämnats ifred helt och hållet, gör det samma (tex Flavio och Bojan). Praktexemplet är väl Emir Kujovic i näst sista gången i fjol, där inte bara han själv utan hela Hbk helt lämnats ifred ändå måste fram och håna. Vad det handlar om då är ren och skär uppmärksamhetskåthet. Likt matadoren på julafton eller Lars Vilks rondellhundsteckning föreställande Muhammed. "Se mig, hör mig, hata mig, bekräfta mig, gör nåt!". Så trött, så onödigt och så patetiskt.
Än så länge har Blåvitts unga trupp inte riktigt hoppat på den här trenden. Ragnar gjorde väl något åt det hållet iofs mot MFF hemma. Men låt det stanna där, hur lockande det än är. Låt andra skämma ut sig och falla för lockelsen. Vi är för fan Blåvitt, vi ska vara större än så, bättre än så och vackrare än så.
Fjolårets vackraste händelse såg jag inte på plats. Tobias Hysén hade trakasserats rejält av den icke konkurrensutsatta gaisklacken i 74 minuter. I den 75:e kom han loss på en Wernbloomskarv och satte ett kliniskt Papin-skott vid bortre stolpen. Att springa bort till gaisklacken och fira ledningsmålet hade varit mer än lovligt förståeligt i det läget. Att avstå, att inte falla för lockelsen var så mycket större. Så vackert. Att ge igen. Inte genom att svara med samma mynt utan genom att visa att man är bättre än så. Större än så.
Det är en växande trend i allsvenskan som väl har ett visst samband med att spelarna ser det på TV från de stora ligorna. Att håna motståndarklacken när man gör mål. Jag säger inget om att Ishizaki efter att fått höra burop och "solnatattare", svarar med en hyschande gest när han gjort mål mot Blåvitt. Det är hans fulla rätt även. Desto värre är det när spelare som lämnats ifred helt och hållet, gör det samma (tex Flavio och Bojan). Praktexemplet är väl Emir Kujovic i näst sista gången i fjol, där inte bara han själv utan hela Hbk helt lämnats ifred ändå måste fram och håna. Vad det handlar om då är ren och skär uppmärksamhetskåthet. Likt matadoren på julafton eller Lars Vilks rondellhundsteckning föreställande Muhammed. "Se mig, hör mig, hata mig, bekräfta mig, gör nåt!". Så trött, så onödigt och så patetiskt.
Än så länge har Blåvitts unga trupp inte riktigt hoppat på den här trenden. Ragnar gjorde väl något åt det hållet iofs mot MFF hemma. Men låt det stanna där, hur lockande det än är. Låt andra skämma ut sig och falla för lockelsen. Vi är för fan Blåvitt, vi ska vara större än så, bättre än så och vackrare än så.
2010-03-15
Semestern är över
Så, då var premiären avklarad. En premiär som spelmässigt artade sig som förväntat medan resultatet var klart över desamma. Hade dom gett mig ett kryss innan matchen hade jag tagit det. Rydström hyllade våran cynism och det är bara att instämma. Fanns liksom en anledning till varför nickstarke "Fallos" spelade från start i lördags.
8 varningar i en så snäll match. Stefan Johannesson borgar redan på förhand för en lågtempohistoria med mycket avblåsningar och kort. SvFF´s tes om att en fjuttig domarnivå gynnar ett öppet och offensivt spel, är en seglivad myt som förutom att vara falsk, även missgynnar svenska (och italienska) lag i Europa då plötsligt en mittback får motstånd i närkampen utan att få frispark. Och när vi väl vant oss vid det högre tempo som färre avblåsningar medför, så har tåget redan gått med ett par insläppta på hemmaplan. Johannesson är nog duktigast i Sverige på att följa SvFF´s direktiv. Åh vad duktig du är Stefan.
Semestern är i sanning över. Äntligen kan man börja skita i sitt eget liv igen. Eller i alla fall grubbla lite mindre. För vem fan har tid att dväljas i en luspank och kärlekslös knullöken när hemmapremiären är 7 dagar bort och du inte kan bestämma dig för vem du vill se som vänsterytter?
Har velat hålla käft om detta fram tills nu. Nu har ju även Blåvitt en långhystare av inkast. Jag hatar långhystandet. Det måste fan finnas en övre gräns för hur lång tid det skall få lov att ta att kasta ett inkast eller slå en inläggsfrispark. Det är inte OK och i förlängningen inte heller någon garant för målrik fotboll, att två mittbackslunsar skall lufsa upp från egen planhalva till offensivt straffområde för att nicka på inkast. Det blir ju den här sortens "powerbreaks", hockeyn har och som vi fotbollsfolk föraktar så djupt. Men då vi inte har reklamavbrott än inom fotbollen, så får vi väl kalla det rökpaus.
Över ett halvår nu som singel och jag börjar bli lite less på det. Men inte tillräckligt less för att göra något åt det, då funkar det bättre att bara gnälla. Men visst, har ni en dotter, kompis, ex-flickvän eller syster som är:
22-25 alt. 30-35 år, snygg som en solnedgång, ickevegetarian, vägrar sms:a med förkortningar, som inte blir sur när man kommer hem full, gärna med rötter från Iran, är blåvit och fotbollsintresserad/inte är intresserad alls, men är hon blåvit och fotbollsintresserad så bör hon kunna läsa mina tankar om när jag hellre bara går på matchen med the dudes. Hon bör tycka om att kalla mig för dude för övrigt och gärna vara slampig. Och gärna heta Setareh. Jag har alltid gillat det namnet. Hon bör kunna göra en lista på plattor släppta 1974 som var fan så mycket bättre än Abba samt spontant kunna föreslå att vi knäcker hela Gudfaderntrilogin på en dag. Har hon allt detta eller är Robin Sherbatsky så kommer jag defintivt inte tacka nej i första taget om hon knackar på dörren. Ja jag vet. Jag ÄR en hopplös romantiker.
Hussfeld hävdade i direktsändning att Ragnar har det mesta förutom spelet med fötterna... Jag tar för givet att han var halvvägs in i en utläggning om att Tobbe är en komplett forward förutom att han saknar styrkan i djupledslöpningarna, när ettan satt bakom Wasstå.
GP-sportens sporttyckaravdelning, har fått ett uppsving. Rylander som till vardags skriver om hur nyskapande Barbados och Streaplers är, vikarierar för en sjukskriven Härd. Som sagt, ett fall framåt för GP-sporten, men jag kräver att:
Hjörne säljer och avgår, ledarna lägger ner drygliberalismen, sporten börjar hata hockey, dagliga korsord, mer Pondus och att Stenberg och Härd pensioneras.
Innan jag börjar prenumerera igen. Tycker ni det är tuffa krav, så scrollade ni nog lite för fort för min kravspec på nästa flickvän.
KLIPP HÄCKEN!
8 varningar i en så snäll match. Stefan Johannesson borgar redan på förhand för en lågtempohistoria med mycket avblåsningar och kort. SvFF´s tes om att en fjuttig domarnivå gynnar ett öppet och offensivt spel, är en seglivad myt som förutom att vara falsk, även missgynnar svenska (och italienska) lag i Europa då plötsligt en mittback får motstånd i närkampen utan att få frispark. Och när vi väl vant oss vid det högre tempo som färre avblåsningar medför, så har tåget redan gått med ett par insläppta på hemmaplan. Johannesson är nog duktigast i Sverige på att följa SvFF´s direktiv. Åh vad duktig du är Stefan.
Semestern är i sanning över. Äntligen kan man börja skita i sitt eget liv igen. Eller i alla fall grubbla lite mindre. För vem fan har tid att dväljas i en luspank och kärlekslös knullöken när hemmapremiären är 7 dagar bort och du inte kan bestämma dig för vem du vill se som vänsterytter?
Har velat hålla käft om detta fram tills nu. Nu har ju även Blåvitt en långhystare av inkast. Jag hatar långhystandet. Det måste fan finnas en övre gräns för hur lång tid det skall få lov att ta att kasta ett inkast eller slå en inläggsfrispark. Det är inte OK och i förlängningen inte heller någon garant för målrik fotboll, att två mittbackslunsar skall lufsa upp från egen planhalva till offensivt straffområde för att nicka på inkast. Det blir ju den här sortens "powerbreaks", hockeyn har och som vi fotbollsfolk föraktar så djupt. Men då vi inte har reklamavbrott än inom fotbollen, så får vi väl kalla det rökpaus.
Över ett halvår nu som singel och jag börjar bli lite less på det. Men inte tillräckligt less för att göra något åt det, då funkar det bättre att bara gnälla. Men visst, har ni en dotter, kompis, ex-flickvän eller syster som är:
22-25 alt. 30-35 år, snygg som en solnedgång, ickevegetarian, vägrar sms:a med förkortningar, som inte blir sur när man kommer hem full, gärna med rötter från Iran, är blåvit och fotbollsintresserad/inte är intresserad alls, men är hon blåvit och fotbollsintresserad så bör hon kunna läsa mina tankar om när jag hellre bara går på matchen med the dudes. Hon bör tycka om att kalla mig för dude för övrigt och gärna vara slampig. Och gärna heta Setareh. Jag har alltid gillat det namnet. Hon bör kunna göra en lista på plattor släppta 1974 som var fan så mycket bättre än Abba samt spontant kunna föreslå att vi knäcker hela Gudfaderntrilogin på en dag. Har hon allt detta eller är Robin Sherbatsky så kommer jag defintivt inte tacka nej i första taget om hon knackar på dörren. Ja jag vet. Jag ÄR en hopplös romantiker.
Hussfeld hävdade i direktsändning att Ragnar har det mesta förutom spelet med fötterna... Jag tar för givet att han var halvvägs in i en utläggning om att Tobbe är en komplett forward förutom att han saknar styrkan i djupledslöpningarna, när ettan satt bakom Wasstå.
GP-sportens sporttyckaravdelning, har fått ett uppsving. Rylander som till vardags skriver om hur nyskapande Barbados och Streaplers är, vikarierar för en sjukskriven Härd. Som sagt, ett fall framåt för GP-sporten, men jag kräver att:
Hjörne säljer och avgår, ledarna lägger ner drygliberalismen, sporten börjar hata hockey, dagliga korsord, mer Pondus och att Stenberg och Härd pensioneras.
Innan jag börjar prenumerera igen. Tycker ni det är tuffa krav, så scrollade ni nog lite för fort för min kravspec på nästa flickvän.
KLIPP HÄCKEN!
2010-03-08
Jag har en mycket olustig känsla
AIK är sig inte längre likt. Visst förekommer deras lustiga sätt att prata om sig själva i tredje person (”AIK viker inte ned sig”, ”AIK är starka”) istället för att använda ”vi” och visst förekommer spelare med större käft än spelskicklighet men något har hänt de senaste två-tre åren.
Där det gamla pålitliga hybris-Gnaget hade öst på med resurser för att satsa allt på Europa, tagit på sig den svulstiga, kostsamma Europa-kostymen, vräkt ut sig i media om sin unika satsning och om AIKs unika status i idrotts-Sverige så har dagens AIK en lägre profil med en VD som pratar om återhållsamhet, en tränare som knappt syns till i kvällstidningarna och spelare som faktiskt (men sällan) pratar om att man tillsammans når målen.
Det AIK som jag lärt känna genom åren är ett högljutt gäng utan större lagkänsla med hybris och illustrerades som bäst av när Andreas Andersson pajade knät (?) och ingen lagkamrat ville hjälpa honom av planen utan han fick lämna planen framför Norra Stå på Råsunda buren av vår lagkapten Magnus Erlingmark och en annan blåvit kämpe.
Nu står AIK inte riktigt att känna igen. Dagens AIK på planen är ett gäng halvpsykopatiska legoknektar som skicklige (och dessvärre relativt sympatiske) Mikael ”Sir Väs” Stahre fått ihop till ett lag och vid sidan av planen finns ett gäng ganska profillösa figurer som verkar genuint intresserade av att få ihop ekonomi och annat för en långsiktig uthållighet. De har en bit att vandra på det ekonomiska planet men i botten finns det stora publikstödet och Vi-handlarna som tjänar för mycket pengar som de sedan gillar att spendera på AIK (handla aldrig på Vi på Stureplan i Stockholm!!).
Allt detta oroar mig mycket. AIK har mycket goda chanser att nå gruppspelet i Champions League i år och ta in en jackpot som de har goda förutsättningar att förvalta väl. Platinis omgörning av kvalificeringen och det faktum att Sverige närmat sig gruppspelen senaste året talar för AIK (precis som det talat för Blåvitt om vi kunnat vinna avgörande matcher någon gång). Då får våra kräkreflexer jobba när vi läser om ”det största som hänt svensk klubblagsfotboll någonsin”, ”bragden” och annat ljug när de snubblat över något öststatsgäng och kvalificerat sig för gruppspelet
AIK är i toppen för att stanna den här gången, dessvärre.
Där det gamla pålitliga hybris-Gnaget hade öst på med resurser för att satsa allt på Europa, tagit på sig den svulstiga, kostsamma Europa-kostymen, vräkt ut sig i media om sin unika satsning och om AIKs unika status i idrotts-Sverige så har dagens AIK en lägre profil med en VD som pratar om återhållsamhet, en tränare som knappt syns till i kvällstidningarna och spelare som faktiskt (men sällan) pratar om att man tillsammans når målen.
Det AIK som jag lärt känna genom åren är ett högljutt gäng utan större lagkänsla med hybris och illustrerades som bäst av när Andreas Andersson pajade knät (?) och ingen lagkamrat ville hjälpa honom av planen utan han fick lämna planen framför Norra Stå på Råsunda buren av vår lagkapten Magnus Erlingmark och en annan blåvit kämpe.
Nu står AIK inte riktigt att känna igen. Dagens AIK på planen är ett gäng halvpsykopatiska legoknektar som skicklige (och dessvärre relativt sympatiske) Mikael ”Sir Väs” Stahre fått ihop till ett lag och vid sidan av planen finns ett gäng ganska profillösa figurer som verkar genuint intresserade av att få ihop ekonomi och annat för en långsiktig uthållighet. De har en bit att vandra på det ekonomiska planet men i botten finns det stora publikstödet och Vi-handlarna som tjänar för mycket pengar som de sedan gillar att spendera på AIK (handla aldrig på Vi på Stureplan i Stockholm!!).
Allt detta oroar mig mycket. AIK har mycket goda chanser att nå gruppspelet i Champions League i år och ta in en jackpot som de har goda förutsättningar att förvalta väl. Platinis omgörning av kvalificeringen och det faktum att Sverige närmat sig gruppspelen senaste året talar för AIK (precis som det talat för Blåvitt om vi kunnat vinna avgörande matcher någon gång). Då får våra kräkreflexer jobba när vi läser om ”det största som hänt svensk klubblagsfotboll någonsin”, ”bragden” och annat ljug när de snubblat över något öststatsgäng och kvalificerat sig för gruppspelet
AIK är i toppen för att stanna den här gången, dessvärre.
2010-03-05
Vinter-OS är en härlig festival
Jag älskar Vinter-OS! Jag har sett många timmar OS (som vanligt) och det är ett fantastiskt arrangemang ur TV-tittarsynpunkt. Jag har mina måsten (längdskidor, skidskytte och alpint) och däremellan finner jag mig sittandes och vara jättenervös för det manliga curlinglagets dragning i fjärde omgången. Vissa sporter fastnar man för och följer även efter OS.
Skidskytte exempelvis fastnade jag för 1994 när jag låg med skadad fot i Åre och ensam i stugan såg OS i Lillehammer där skidskyttet var en av få grenar där Sverige faktiskt tog medalj. Sedan dess har jag följt skidskyttets världscup och mästerskap med glädje oavsett om det varit svenska framgångar eller ej.
Det är samma känsla som att vara på musikfestival. Jag har mina måsten att se som är orsaken till att jag löst biljett och sedan står jag där vid någon sidoscen och upptäcker ett helt nytt band som berikar mitt liv. På det viset upptäckte jag Marit Bergman och Mando Diao exempelvis.
Vinter-OS är ett skönt smörgåsbord av sportsliga läckerheter. Det är en stor tomhet som infinner sig nu när det är slut. Tur att Allsvenskan snart kör igång, även om jag i år känner att det är svårare än vanligt att uppbåda entusiasmen. Jag kanske börjar bli för gammal för en popsport som fotboll där det ”krävs” alltmer från åskådarna? För att vara en god och lojal fotbollskonsument skall vi lösa en allt dyrare entré, konsumera så mycket som möjligt på arenorna, vi skall ”bidra till stämningen” och diverse fnoskiga supporteralliansledare skall ha synpunkter på vilka bortamatcher jag skall få se och vilka jag skall bojkotta och uttalar sig som ”röster för supportrarna”. Just det där sista är nog ämne för ett eget inlägg.
Skidskytte exempelvis fastnade jag för 1994 när jag låg med skadad fot i Åre och ensam i stugan såg OS i Lillehammer där skidskyttet var en av få grenar där Sverige faktiskt tog medalj. Sedan dess har jag följt skidskyttets världscup och mästerskap med glädje oavsett om det varit svenska framgångar eller ej.
Det är samma känsla som att vara på musikfestival. Jag har mina måsten att se som är orsaken till att jag löst biljett och sedan står jag där vid någon sidoscen och upptäcker ett helt nytt band som berikar mitt liv. På det viset upptäckte jag Marit Bergman och Mando Diao exempelvis.
Vinter-OS är ett skönt smörgåsbord av sportsliga läckerheter. Det är en stor tomhet som infinner sig nu när det är slut. Tur att Allsvenskan snart kör igång, även om jag i år känner att det är svårare än vanligt att uppbåda entusiasmen. Jag kanske börjar bli för gammal för en popsport som fotboll där det ”krävs” alltmer från åskådarna? För att vara en god och lojal fotbollskonsument skall vi lösa en allt dyrare entré, konsumera så mycket som möjligt på arenorna, vi skall ”bidra till stämningen” och diverse fnoskiga supporteralliansledare skall ha synpunkter på vilka bortamatcher jag skall få se och vilka jag skall bojkotta och uttalar sig som ”röster för supportrarna”. Just det där sista är nog ämne för ett eget inlägg.
2010-03-04
Fotbollen är igång - Zzzzz
Så var landslaget igång och snart är det Supercup (gäsp…) och Allsvensk premiär. Så smått böjar fotbollselefanten att röra på sig efter att för en gångs skull ha haft lite medieskugga. Själv är jag inte alls sugen på fotboll än, och ”Supercup” på Råsunda känns lika intressant som en seriefinal i bandy för mig.
Landslaget igår såg lika zömniga och ointrezzerade som jag var i soffan och framförallt anfallsspelet lämnade en del övrigt att önska. Själv somnade jag i TV-soffan en bit in på andra halvlek så jag kan inte uttala mig om hela matchen. Som ett brev på Posten gapas det om Zlatans oumbärlighet för anfallsspelet. Jag vet inte om de som nu gapar på Zlatans återkomst missade en stor del av landskamperna förra året där Sveriges anfallsspel var lika obefintligt som igår, trots att den Ztore var med på planen.
Då var allt Lagerbäcks fel enligt belackarna. Nu har vi ny förbundskapten och Hamrén behöver få in glädjen i truppen, få spelarna att känna förtroende och ett leende landslag är förmodligen bättre än ett räddhågset med Zlatan på plan. Ett leende landslag med Zlatan vore naturligtvis det optimala, men det verkar svårt att uppnå.
För övrigt har jag ätit alldeles för få semlor i år.
Landslaget igår såg lika zömniga och ointrezzerade som jag var i soffan och framförallt anfallsspelet lämnade en del övrigt att önska. Själv somnade jag i TV-soffan en bit in på andra halvlek så jag kan inte uttala mig om hela matchen. Som ett brev på Posten gapas det om Zlatans oumbärlighet för anfallsspelet. Jag vet inte om de som nu gapar på Zlatans återkomst missade en stor del av landskamperna förra året där Sveriges anfallsspel var lika obefintligt som igår, trots att den Ztore var med på planen.
Då var allt Lagerbäcks fel enligt belackarna. Nu har vi ny förbundskapten och Hamrén behöver få in glädjen i truppen, få spelarna att känna förtroende och ett leende landslag är förmodligen bättre än ett räddhågset med Zlatan på plan. Ett leende landslag med Zlatan vore naturligtvis det optimala, men det verkar svårt att uppnå.
För övrigt har jag ätit alldeles för få semlor i år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)