2009-02-26

Min blåvita elva - Högerback

Mikael Nilsson

Högerback var nog den svåraste positionen att ta ut. Vi har haft stabila ytterbackar som Kåmark, ”Lampan”, Adam, Röde Ruben etc men den jag tog ut är en riktig trotjänare.

Jag som ständigt propagerat för att en back i första hand skall täppa till bakåt har mest Nisses frisparkar som bestående minne, paradoxalt nog. Dessa stenhårda häxpipor som flaxande i hög hastighet ställde många målvakter i Sverige och internationellt. Att stenhårt slå till ”platt” mot bollen nästan utan skruv ger otroligt oförutsägbara bollbanor och det är förvånansvärt få som använder sig av det giftiga vapnet vid frisparkar, så jag misstänker att den bollträffen är svårare att få till än de där mer skruvade varianterna som de flesta använder sig av.

Men Mikael Nilsson kunde inte bara skjuta frisparkar. Han var snabb, brytsäker, förvånansvärt hård i kroppen och en lojal man som liksom alltid fanns där på plan och gjorde sitt jobb. Även om han kanske mest spelade vänsterback så är det ändå som högerback jag petat in honom, så att han kan bryta in från kanten och avlossa bössan.

"Nisse" fick tyvärr avbryta karriären för tidigt pga en ögonskada förorsakade av Daniel Nicklasson, men han skall ha en eloge för att han försökte fortsätta den i sina Edgar Davids-glasögon.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Men det var ju som vänsterback han kunde bryta in och skjuta, så som han gjorde ett av målen mot PSV... Tycker det är lite oklart.

Anonym sa...

Tänk vilka dönare han skulle kunna skjuta med dagens bollar.

Anonym sa...

Frisparken hemma mot PSV är ett av mina absolut starkaste minnen inom idrotten. Stod bakom målet och såg den löjliga kurvan bollen tog runt målet. Helt obegripligt och sagolikt.

Anonym sa...

Målet borta mot PSV känns för mig som det vackraste. Framför allt glädjeyttringen efteråt står i fullständig särklass!