Idrottsutövare att beundra

Jag har aldrig varit intresserad av speedway men kan ändå inte låta bli att beundra utövarna av den sporten. När världsstjärnor i andra sporter jobbar i Milano, London, Paris och New York så kör Speedwayens världsstjärnor sina matcher i Målilla, Hallstavik och Västervik. Och inte nog med det, samma vecka ska de även hinna med Wroclaw och Ipswich också. Bara resandet mellan orterna en normal arbetsvecka måste ta närmare ett och ett halvt dygn i anspråk. Dessutom är de ofta själva i hög grad inblandade i mekandet och testandet som kan ta en dag i anspråk (minst) innan varje tävling. Hockeylirare i jämförelse får till och med frisyrgelén och tandborsten buren av någon materialförvaltare till entimmesträningen.

Jag har inte en aning om vad herrarna tjänar men med tanke på att några av de största sponsorerna heter Husby Ventilation & Plåt, Skrotbolaget och Björklinge Bildemontering så misstänker jag att några miljonlöner rör det sig knappast om, utom i kanske något enstaka fall. De jobbar dock stenhårt för de slantar de drar in. Ett evigt flackande, mekande och jobbande. Robert Gustafssons "en bajamaja i Krakow" är inte långt från sanningen. När världsstjärnor i andra sporter klagar på att poolen på lyxhotellet är för varm eller att det är jobbigt att resa till två städer på en vecka så ligger Tony Rickardsson och hans mekaniker i en husbil och turas om att tömma latrintunnan. Allsvenska spelare klagar på att en bussresa till Kalmar är tråkig, speedwaystjärnorna skulle tycka att en sådan tripp var rena semestern.

Ta även det där med skador. En fotbollsspelares "känning i baklåret" genererar närbilder i TV och en semesters vila. En speedwayförare visas möjligen i TV när han ligger med nacken fixerad på en bår, till synes medvetslös och ändå förväntas han köra med gips om tre-fyra veckor.

Speedway är en sport vars utförare i yppersta världselit jag hyser en mycket stor beundran för. Synd bara att det är så jäkla trist att titta på speedway....

MP värvar inte!!!

Underbart!! Det är så coolt och fyllt av självförtroende: "Ni andra kan värva spelare för miljoner så tar vi guld med ungdomslaget". Jag älskar det. Jag misstänker att varenda kotte i U19- och andra ungdomslandslag skänker Blåvitt en extra tanke när deras agent glider in och vill snacka vägval i framtiden. Varför ska man spela i MFF och DIF när det hela tiden dräller in nya utlänningar och ställer sig i vägen för en? I Blåvitt flyttar man upp en junis när någon sticker och två månader senare spelar denne i startelvan inför 25.000åskådare. Det får mig att återfå tron på fotbollen i dessa Abramovitj- och Quesadatider. Det ärganska mycket 89-90 vibbar över den här säsongen. Roger skrockar nöjt i tjänsterummet när han ser Arnes metodik och ungdomarnas framfart.

Bra MP, fortsätt så!

Meritlistan växer

17 SM-guld
2 Uefacupguld
6 raka segrar i Svenska Serien
Ledning i maratonserien
En gäng segrar i Svenska cupen
Ett otal medaljer nationellt och internationellt


Nu kan vi öka på listan ovan.
Vi är det enda svenska laget som slagit Cork.

Tack för allt Leif Sundell.

Nästan helt perfekt

Den ultimata segern mot lag man hatar, är i mitt tycke 1-0 i slutet på en feldömd straff. Men 1-0 på ett handbollsmål funkar det också. Att sedan tvåan kommer bakom en nyinbytt målis efter en frispark som gått till målskytten via två touchar, är inte helt fel det heller, även om jag känslomässigt gärna hade sett att Wovven missat. I alla fall i efterhand. Jag skrev härom månaden att Elfsborg är en Ferrari, en Merca och nio epatraktorer. Ferrarin var på service idag och mercan hade svårt att stå emot 11 st av den senaste Volvon. Speciellt på det här underlaget. Jag gissar att Anders var smånöjd med att missa denna matchen. Han hade haft det jobbigt på den blöta balkongmattan mot min nye idol. Pontus Wernbloom.

Blåvitt kan inte vinna i Halmstad
Blåvitt kan inte vinna i Borås
Blåvitt kan inte vinna i Sundsvall
Blåvitt kan inte vinna i.....Södertälje?

Till sist.
Elfsborg har inte vunnit mot Blåvitt på Borås Arena på drygt 100 år.

Vilka ska vi sno? *uppdaterad*

Med bottenstriden på behörigt avstånd, kan man unna sig att betrakta den ur ett rövarperspektiv. En skillnad på dagens allsvenska och den för 10 år sedan, är att även bonkegängen har en eller två riktigt bra och intressanta spelare. Att dessa spelare stannar kvar i ett degraderat lag är inte speciellt realistiskt eller tänkbart. Så vilka vill och kan vi sno? Av ren slöhet utelämnar jag Häcken från bottenstriden då dom har för många intressanta spelare för min lista.

Rövarranking:

1. Ailton Almeida
2. Kevin Amuneke
3. Jukka Sausu
4. Dusan Djuric
5. Jonas Sandqvist
6. Mikael Dahlberg
7. Mathias Nylund
8. Ibrahim Atiku
9. Dominic Yobe
10.Kan-Ske Nånigefle

Vad kan vi då dra för slutsatser av denna lista? Jo nämligen den att det vore synnerligen bra för svensk fotbolls anseende ute i Europa om Hbk, Öis och Landskrona åker ur.

Passa Bech!

Mvh
Bruce.

Om låga förväntningar

Det är sällan man på förhand är så pessimistisk som när det vankas bortamatch i Borås. Hur man än vänder och vrider på orden bortamatch i Borås, så inser man att det blir allt annat än bra.

Alla bortamatcher jag sett i Borås, är som mina memoarer i groggform. En del goda intentioner, en del hårt jobb och sex delar hård och bister verklighet. Släng i lite krossat, fruset regn samt ett fjolligt paraply och du får en grogg som ger baksmälla redan innan första klunken.

Men betyder detta att vi bör ge upp på förhand? Blåvita poängtapp på Ryavallen är så nära naturlag något i fotboll någonsin kan komma. Nästan lika säker naturlag som Örjans vall. Där har vi två faktorer som talar för oss. Örjansvallsegern samt att Ryavallen är ett minne blott.

I ett Seinfeldt-avsnitt beslutar sig George Costanza för att sluta följa sitt förnuft och sina instinkter för att i stället göra precis allt precis tvärtom mot hur han tänkt agera. Det resulterade i en snygg flickvän och ett kanonjobb för New York Yankies. Så vill jag att våran egen George och hans lag agerar på torsdag. Ge fan i att föra spelet, ge fan i offensiven. Spela Alex-Mild-Wernbloom-Seb på mittfältet och tråka ut dom, kämpa ner dom och avgör på en hörna eller straff i 75:e. Anfall aldrig med mer än 3 gubbar åt gången och George, strunta i att vinna bollen varje gång, du får gärna filma några gånger i stället. Och sluta tänk, bara dôna!

Kom igen Blåvitt, det finns viss chans att det kan gå!

Veckans dikt

Som fick bägaren att rinna över

Jag sitter på mitt stamhak en torsdagskväll.
Det sitter fok i spridda grupper i den fejkat engelska inredningen, med dammiga gamla idrottsvimplar.
Vissa snygga, de flesta fula. En del har gulnat av tidens tand och jag tänker på alla de vimplar som någon aldrig köpt, som någon aldrig fått. Alla de som inte hänger på någon stamhaksvägg utan ligger kvar i ett ensligt lager i en enslig pappkartong, kvar i sin syrefattiga plastförpackning. Har de också gulnat?
Det sitter en äldre man bredvid mig. Han har hatt och mörkgrön ytterrock. Mannen röker en dyr cigarr och beställer en stor stark. Strax tittar han på klockan och går sin väg efter att ha tagit tre klunkar av sin öl. Kanske är han så stressad att han inte ens hinner dricka en öl.
Jag hatar sånt.
Eller kanske har han gott om både tid och pengar och spenderar sina dagar med att bara dricka en tredjedel av ölen, för att sedan gå vidare till nästa stamhak.
Jag hatar sånt.
Den första tredjedelen av en stor stark är alltid godast, konstaterar jag tankspritt när jag tänder min Look med en blå plasttändare som snart är slut. Fan jag har bara tre cigg kvar. Och ciggen är så dyra på krogen. Orkar jag gå ut i vinterkylan och köpa eller skall jag svälja stoltheten och lägga den där tian extra inne i värmen?
Mannen med hatten bekymrar sig säkert inte för sådana saker. Han kanske till och med slänger sina ciggpaket innan dom är slut.
Jag hatar honom allt mer.
Alltså här sitter jag med dåligt med flis, dåligt med öl och dåligt med cigg. Då drar han utan att ens tömma sin bägare. I hans spår finns säkert en hel kyrkogård full med ouppdruckna stora stark och orökta ciggpaket.
Till råga på allt dricksar han dåligt. Det var droppen som fick bägaren att rinna över.
Han ska dö.

Fru Fortuna kan **** *** ***!

Jag kan acceptera Kalmarmatchen med dess tre träträffar, för om sanningen skall fram hade vi lite flyt som kunde ta ledningen mot Häcken. Men så kommer det här....Just when I thougt we were in, she pull us right back out. Lagom snott från Gudfadern III, men så känns det. Det här är fan inte rättvist. För det första borde naturligtvis Kalle varit på Ullevi idag och inte i Jönköping. För det andra, gjorde Söderberg 7 byten i halvtid, naturligtvis var Kalle en av dom som stannade kvar på plan. Och naturligtvis åker han på en knäskada. Fan det är 2001 all over again, när viktigaste kuggen åker på en långtidsskada, precis när vi tagit greppet om pokalen. Då hette den gubben Håkan Mild. Idag heter han Karl Svensson. Krya på dig Karl och kom tillbaka!

Höga hopp och Blåvitt, en riktig höjdare.

TV´n står på i bakgrunden, man hör Jacob Hårds målbrottsstinna ylanden i bakgrunden och Ulf Karlssons efterkloka kommentarer. Efter en krönika på Alltid Blåvitt, där författaren drog paraleller mellan omgång 16-17 förra året och i år, drog jag mig till minnes hur den matchen åtnjöts. Precis på samma sätt. Framför radion i fosterställning. Höjdhoppsframgångar och Blåvittframgångar verkar gå hand i hand. Minns 1987. Sjöberg slår världsrekord och blir världmästare, Blåvitt vinner SM-guld och svarar för svensk fotbolls största bragd på åtminstone klubbnivå. Jag har alltid räknat Uefa-guld nummer 2 som en större bedrift än 82:ornas. Detta med tanke på vilka spelare vi då nyligen hade förlorat. Jerry Karlsson, Johnny Ekström samt den största av de stora.

Tanken att inte fullfölja samma taktik i år blev allt starkare och ölen, ljudet och bilden på Harrys i goda vänners lag, valdes bort mot ångest och isolering i en mörk vrå. Det var det värt. Ettan började blinka på textTV sida 377 och bara två stavelser dök upp i mitt huvud. M. Berg. Jag kände det på mig. Följer man Blåvitt nära, är det ingen överraskning, det är snarare en skräll att han inte gjort mål i de två tidigare matcherna han spelat från start mot Häcken resp. Halmstad. Hur beskriver man svarte-Marcus som spelare? Det är ingen lätt uppgift. Han är inte superstark eller supersnabb. Hans teknik håller en OK nivå, men inte i Hasse Blomqvistklass. Ett av många uttryck som Lundin myntade var konkret som en beskrivning av Jimmy Svenssons fotbollsspelande. Marcus Berg är inte konkret som Jimmy, ej heller otymplig som Jimmy. Svarte Marcus är en tymplig spelare.

Hösten kommer bli olidlig med 9 st SM-finaler i rad med början på lördag hemma mot Kalmar. Jag kommer även i fortsättningen inta en grymt pessimistisk inställning till var och en av de enskilda matcherna. Dock tror jag att vi vinner, vi ska bara vinna. Vi ska bara vinna.

Helt rätt av Klüft!

Jag kan börja med att påpeka att Patrik Kristiansson inte är min stora idol. Jag har alltid och kommer alltid ogilla idrottare i stora sporter som sällan eller aldrig lever upp till mina förväntningar. Det gäller Torgny Mogren, Stefan Edberg fram tills 1990 samt kanske några till. Jag stör mig helt enkelt på folk med bra förutsättningar som inte är bäst när det gäller.

Visst, kan man tycka att Kristiansson är en fjant, man kan till och med trycka att Kristiansson är en fjant. Men var då för helvete beredd på att folk kan bli förbannade. Kristiansson är en enkel måltavla för plumpa skämt och insinuationer. Han är såpass omanlig att han kan gråta av glädje och han är så till den milda grad omanlig att inte vara lika rik och framgångsrik som sin sambo. Att då göra sig lustig på hans bekostnad är ganska lätt, men samtidigt fegt.

Hur mycket jag än älskar min tjej, så kan jag leva med att Mats Olsson tycker att hon är en pajas. Jag hade tyckt det varit betydligt värre om en miljon läsare, läser denna åsikt. Och om jag då varit i Klüfts position av att kunna ge igen, så hade jag gjort det. Klüfts version av fuck you too, var att sprätta bort expressenloggan från sin tävlingsdräkt. Det blev för mycket för expressens marknadsavdelning som ville tvinga dom att sy tillbaka loggan, för att inte bryta sponsringen av friidrottsförbundet. Expressen talade maktspråk inför döva öron och resultatet ser vi nu. Sveriges ärkepajas Patrik Ekwall, blev mäkta upprörd och i en minst sagt förvirrad krönika/monolog, tog han upp exempel som Brolin och Zlatan som föredömen i relationen till media! I verkligen handlar kontroversen om att Klüft precis har vunnit ett krig mot media och det är riktigt illa. I alla fall om man frågar Ekwall. Jag är grymt nyfiken på hur Olsson väljer att kommentera hela den här affären. Olsson och hans polare på expressen har hittills bedrivit en journalistik som kan sammanfattas med tumregeln allting som Zlatan gör är alltid helt rätt, även om det handlat om mediebojkotter. Ett svåröverträffat rövslickeri, även om Ekwall gjorde ett gott försök i en intervju med ovan nämnda fotbollsstjärna i samma veva. Som jag ser hela affären, har Klüft ansett att gränsen var nådd, att påhopp på hennes nära och kära inte är acceptabelt. För om gränsen inte var nådd här, var skulle den annars vara? Påståenden om att hennes morsa är en hora, att Patrik är bög, att hennes tränare tafsat på henne? Någonstans finns det en gräns, men Klüft valde att sätta ner foten redan nu. Och hon har inflytande nog att agera utifrån det. Och för första gången kan jag helt ärligt tycka att Carolina Klüft är cool.

Kalaset

Jag skulle kunna skriva något nedlåtande om det här evenemangsjippot som rullar i gång i början av augusti varje år. Något tyket om öl i plastmugg, räkor i trälåda och langos. Jag skulle kunna kåsera om dansbandsfestivalen kring lilla bommen om tonårsfyllan kring kungstorget samt medelåldersfyllan på avenyn. Jag skulle kunna sitta här och vara överlägset snobbig hela kvällen och natten. Men om ett tag tar jag cykeln och kollar in Timo och Sahara Hotnights i stället. Gratis, vilket för en pank sate är rena rama guldgruvan. Skit på er!

Till sist. 200 sketna spänn för ett kilo räkor! Avgå någon.

I skuggriket

Igår gjorde Abelsson 2-2 i näst sista minuten borta mot Maccabi och med sitt rejäla flyt i lottningen, kommer dom med största säkerhet att kvala in till Champions League. Idag är det derby i Stockholm mellan Hammarby och Djurgården, heja bajen. Man förstår nu hur frustrerande det måste vara att hålla på något litet bonkelag, som ingen själ bryr sig om, från någon av Sveriges alla jordhålor. Snacka om att Blåvitt inte är i fokus just nu. Vi är lika nonchalerade i media som bois och Gefle. Att leva med den tristessen år ut och år in, vill jag inte ens föreställa mig. Lithner, kom tillbaka från semestern!!

Religion

Härom veckan sålde jag min själ till djävulen. Förvisso med en hyfsad återköpsklausul, men det sved ändå. 59 spänn gick kalaset på. Väl billigt kanske många tycker men en bra affär är en bra affär. Min sell-out gick ut på att jag köpte tidningen Café. Jag köper aldrig dom tidningarna, men den här gången fick man Kill Bill på köpet, en film det dittills aldrig blivit av att jag sett. Nåväl, en bra affär är en bra affär, även om jag naturligtvis hellre hade sett att filmen var bilaga till någon mindre pinsam tidning såsom Guns & ammo eller Hänt Extra. Innan jag slängde blaskan, ögnade jag dock igenom den (skulle ljuga om jag påstod att jag inte bläddrade igenom tutteriet), och jag fastnade för ett heja Helge- reportage om pastor Fossmo. Varenda snusförnuftig fikarumskommentar i ämnet ekade i mitt bakhuvud. "Religion é båra en massa jävla skit, det blir båra krig å annat elände". Frågan är om det stämmer? Om världens regenter inte haft religionen till hjälp, för att starta sina krig, vad hade de då inte hittat på i stället? I Gullivers resor krigar lilleputtarna om hur man äter ett ägg om mitt minne inte sviker mig och antagligen hade man även i verkligheten kunnat hitta på lite vad som helst för att kunna legitimera sina krig. Så att göra världen ateistisk, tror jag inte på som en lösning för världfreden, snarare tvärtom. En enhetlig religion skulle kunna vara svaret. Denna religion finner vi dock inte i dagens samhälle. Vi får helt enkelt starta en ny. Janteismen. Jantelagen har blivit det mest utskällda inslaget i den svenska kulturen, till och med värre än valborgsfyllor, dokusåpor och blågula klapphattar på stora idrottsevenemang. Men vilken regeringschef vill starta ett krig, han inte tror sig kunna vinna? Och om han är hädisk nog och tror att han kan vinna, hur kan han ändå legitimera sitt krig och optimism för detsamma, utan att framstå som hädisk och stöddig, när han skall övertyga sitt folk och övertala sina generaler om att dom kan vinna?

Nöjd!

Såhär dags kan man ju inte vara mer än nöjd. En riktig kämpamatch, precis som man kunnat gissa, mot Häcken. Men IFK går segrande ur striden, mycket tack vare otroligt löpande och slitstarka insatser av vårt mittfält i 2:a halvlek. Och Selakovic skott är närmast perfekt. Kan bara hålla med Aftonbladets Robert Laul i hans blogg. Sebastian Johansson slet som ett djur, framför allt i andra halvlek och även om Häcken-Dixon går hårt in varje gång (vad förväntar man sig annars av en spelare med hans position?) måste han vara en av seriens absolut bästa mittbackar.

Bengt Andersson håller nollan, igen. Behöver folk fler anledningar till att Alvbåge inte fick stå? Visst finns det plumpar i år (Assyriska hemma, Häcken borta) som är svåra att förklara bort men vårt försvar med Bengan som dirigent och Kalle som försteviolinist är magnifikt idag, igen. Som nästan jämt, oavsett backlinje, den här gången med en medelålder på 20, 25år. 10 nollor, 10 mål insläppta på 16 matcher. Nuff said?