För Ening.

Debatten rasar just nu om Blåvitts nästa ordförande. Enda kandidaten Gunnar Larsson, sitter nu som ordförande i valberedningen. Något som han själv inte ser som en idealisk situation. Å andra sidan hävdar han själv att han känner ett tryck från medlemmar och supportrar att ta över. Han hävdar även att han helst inte tar ordförandeklubban själv utan bara om alla andra tackar nej. Vilken ordförandekandidat skulle i dagsläget tacka ja? Den gode Gunnar är politiker i själen på gott och ont och har väl en tendens att både salta och peppra sanningen en aning.

Gamla Kamrater har redan tagit ställning, de vill ha Gunnar. Många andra har också tagit ställning dom vill inte ha Gunnar. Om GK är en så tung instans. Tänk på vilken sits dom sätter den ordförandekandidat i, om han inte heter Gunnar Larsson. Och tänk på den sits dom sätter den valberedning i, som föreslår en kandidat som inte heter Gunnar Larsson.
Nu är det naturligtvis dock inte som det framställs i media. Gunnar vill ta över, hans valberedning vill att Gunnar tar över och GK´s utspel ägde rum med Gunnars goda minne och handlade väl mest om att i media bekräfta det i media uttryckta trycket på Gunnar att ta över.

Föreningslivet i allmänhet och en klubb som Blåvitt i synnerhet, ses som en stöttespelare för den svenska demokratin. Blåvitt är dock inte en demokratisk organisation. Den föreningsform vi har idag, är väl mer demokratisk om den innefattar få men aktiva medlemmar. För en så stor klubb som Blåvitt, går det inte att få föreningsformen att bli demokratisk så som den är utformad idag. Det finns tre vägar att gå. Dels kan man fortsätta som förr, med reservationen att man slutar hyckla om hur demokratiska man är. Man kan även bolagisera och låta medlemmarna bli aktieägare i stället. Aktieägare som har olika inflytande beroende på hur mycket dom äger. Slutligen kan man ändra i stadgarna och anta influenser av den spanska föreningsformen. En form där klubbarna med jämna mellanrum håller presidentval. I de större spanska klubbarna är dessa val spektakulära historier där kandidaterna tävlar i att utlova värvningar av galaktiska mått för sina privata pengar. Frågan jag ställer mig är enkel men samtidigt svår. Vill vi verkligen ha demokrati i Blåvitt?
Vill vi ha populistiska val vart fjärde år, eller att ägarkonglomerat tar över Blåvitts styre? Är detta det bästa för IFK?

Även de mest insöade statsvetarna är överens om att demokrati inte alltid är det bästa sättet att styra. På en båt mitt i en storm, funkar det inte att ordna omröstningar om vad man skall göra.

"Demokrati i all ära, men i slutändan måste någon jävel bestämma. Och i MFF är den jäveln jag".

Orden är Eric Perssons. Förmodligen den mest framgångsrike idrottsledaren någonsin. Gunnar Larsson ställer säkert upp på det citatet om än under bordet. Personligen vet jag inte vad jag skall tycka. Den spanska formen har inte testats i Sverige, men lite lockande är den allt.

Till sist 1.

En annan organisation som inte är demokratisk, är det svenska fotbollsförbundet. Just nu använder man VM-biljetter som valuta för att belöna dom som genom åren lärt sig att klia rätt ryggar och slicka rätt rövar. För oss andra, får vi hoppas på tur i lottningen, om inte den är riggad den också. På en fest i lördags kom vi fram till att det säkraste sättet att få VM-biljetter, är att leta fram inkomstuppgifter på styrelsemedlemmarna i Göteborgs och Västergötlands respektive fotbollsförbund och muta dom fattigaste.

Till sist 2.
Kommer Sverige ha samma flyt i kvallottningarna även efter det att Lennart Johansson har avgått?