Svampskolan

Under hösten går jag gärna ut i skogen med min irländska kommunister och plockar svamp.

Just i år är det svamp som utmärker sig. Gulkremla. Den är som namnet antyder, gul växer i våtmarker, vilket gör att dom med tanke på de just nu rådande förutsättningarna, har ploppat upp som en hel tomtearmé i regntäta områden i våra skogar. Gulkremlan är enkel att känna igen för sin färg och är svår att förväxla med andra, likartade arter. Tyvärr blir den allt som oftast väldigt lätt angripen. Gulkremlan är rätt god, har en tydlig smak av nötter och ätes med fördel till frukost. Tyvärr är den väldigt skör och det är inte lätt att få hem ett helt exemplar från skogen då den lätt smulas sönder om den har sällskap av lite tyngre arter i korgen.

Bara ut och plocka!

Alla eventuella jämförelser med guliganer tar jag som rent förtal.

Fyrafemett

Får väl börja med att utropa ett fyrfaldigt. Det leve:

HELVETE
HELVETE
HELVETE
HELVETE

George borta i 6-8 veckor. Med tanke på hur lättränad han är, har vi nog sett det sista av honom för i år. Det var det det. Där rök guldet. Så gick tankarna genom mitt huvud i början i alla fall. Sedan dök den där tanken upp. Tanken av nödlösning, den lösning som i andra klubbar sägs vara ljuset av andra sidan tunneln(IFE, Gajs) och i andra klubbar sägs vara roten till allt ont(HIF).

4-5-1 med andra ord. Mourads sorti möjliggör för Blåvitt att med ett annat system kunna ha Kilen, Wernbloom och Olsson på plan samtidigt. Något som normalt sett inte brukar gå. Med andra ord. Mourad är nog en av dom jobbigaste jävlarna att möta vi har här i allsvenskan, men med honom skadad, blir vi ännu värre att möta. Have fun Anders, Holmén och allt vad ni heter. Det blir blött, blåsigt, hårt och hemskt på måndag. Inför en fullsatt ståplatsläktare som hatar er.

I år då jävlar.

Snobberi och mordhot

Jag vandrade längs Linnégatan härom dagen. Förbi alla barer och restauranger med klämkäcka ordvitsnamn likt Istället, rumpan-Bar och allt vad dom heter. Så vandrar man förbi fiskvagnen mitt på gatan och när jag går förbi en sådan, kan jag aldrig låta bli att kolla in priset på räkor, kräftor, marulk och smörfisk. Inte för att jag har råd just nu. Men man vill ju ändå liksom veta vad det kostar, precis som den där villan i Långedrag, den där yachten utanför operan samt Zlatan. I självplågaranda, vill man alltid ha koll på vad allt man inte har råd med, kostar.

280 spänn/kilot för kräftor. Ja jag vet att det är kräftskivesäsong och att vi lever i en marknadsekonomi, men vafan..... och 360 spänn kilot för insjökräftor!

Ja jag är väl medveten om att vi kållar är rätt snobbiga när det kommer till Frutti di Mare. Jag känner göteborgare som aldrig i helvetet skulle beställa in fisk på en krog i Stockholm för att den inte är tillräckligt färsk. Jag känner å andra sidan bohuslänningar som aldrig i helvetet skulle beställa in fisk i Göteborg för att den inte är tillräckligt färsk.

Men ni som köper dyiga, småväxta, inavlada, inplanterada jävla osalta insjökräftor för 360 spänn kilot. Idiotjävlar, ni borde skjutas!!

Football overload

Jag börjar tröttna på fotbollen. Det är för mycket om den i media, det tjafsas för mycket på Internet. Det går inte en dag utan att något om vårAllsvenska skall förmedlas - ofta i negativa ordalag. När Larssons solarplexus-fösning skall ältas sida upp och sida ned är det bara för mycket. Det finns inte tillräckligt med rostig spik i Sverige att koka fotbollssoppan på längre. Expressen var till och med tvungna att själva söka upp några vilsna tonåringar som poserade i vasaloppshuvor utanför Lagerbäcks hem. En vaken granne hade inte ens märkt "attacken". Då går det för långt i nosandet efter sensationella nyheter.

Matchernas dignitet för mig minskar när varje litet uttalande och snedpassning skall blåsas upp av sensationslystna journalister och manodepressiva supportrar.

Jag längtar faktiskt lite smått till november då lugnet tillfälligt lägrar sig över fotbollen. Mitt sug efter fotboll kommer då att sakta återhämta sig. Just nu har jag football overload.

Så därför fyller jag på informationsmängden med den här pretentiösa smörjan....

Idrottens "skandaler"

De senaste dagarna har "skandalerna" duggat tätt i idrotts-Sverige. Är det inte kola-snortande fd friidrottsstjärnor så är det hockeyspelare och friidrottare som blir dyngade vid fel tidpunkt och på fel plats. För en tid sedan busade våra blåvita pojkar med en kastad ölburk på en cykelbana. "Skandalerna" visar på att idrottare är som folk är mest. De som tjänat en del pengar är ganska sugna på kokain och unga män gillar att supa till då och då.

Jag har mycket svårt för att bli upprörd över sådant där. Jag blir mest förundrad över att idrottsmän i folks medvetande är upphöjda till någon sorts övermänniskor som aldrig någonsin skall bete sig som vanligt folk. Det är skrattretande hur chockade alla blir när någon idrottsman gör bort sig. Det är dags att idrottsrörelsen slutar med sin mästrande ton om hur fin och fostrande idrotten är och vilka fina övermänniskor idrottsrörelsen får fram. Min första dyngfylla fick jag på ett träningsläger med A-truppen i min klubb. Alkohol förekommer i mängder när man samlar grabbar med gemensamt intresse (exempelvis i ett idrottslag). Det tråkiga är att prestationsförmågan oftast minskar med alkohol men vem har inte haft några mindre produktiva, bakfulla dagar på jobbet?

När vi alla inser att idrottsmän är som folk är mest, då slutar vi också vara upprörda över "skandalerna". Men kanske förlorar idrotten då en del av sin fascination? Det kanske är så att vi som betalar för att se idrottsmännen vill ha myten kvar om vilka renlevande övermänniskor det är vi ser och sätter på oss de största skygglappar vi kan hitta. Ivrigt understödda av medias hjältesagor.

Men att finnarna upprörs över att en gammal dopad skidåkare cyklar på fyllan, det tror jag är en tidningsanka.

Losers Lounge

Nej, det blir inget tyket om den fantastiske fyran Sven Nylander, även om det känns lockande.

Under följande rubrik tänker jag när andan faller på, uppmärksamma de hjältemodiga förlorarna. Nummer ett på min lista är Paolo Maldini.

I hemma-VM 1990 förlorar han i semin på straffar, 94 förlorar han finalen på straffar, 98 förlorar han kvartsfinalen på straffar och 2000 leder han EM-finalen med två minuter kvar att spela. Vad händer? Jo de släpper in en boll på övertid och förlorar sedan i förlängningen. Sedan när Italien gör sitt första slutspel på 16 år utan Maldini i truppen vad händer? Jo dom går och vinner hela skiten. På straffar naturligtvis. Maldini var en gentleman, en elegant lirare, en kämpe och ett föredöme för såväl lagkamrater som unga fans.

Tyvärr föll han offer för ödets ironi och fick aldrig vinna något i azurblå mundering, men han är i alla fall medlem nummer ett i Losers Lounge.

Another one bites the dust

Jag kan inte minnas alla idoler jag hade när jag växte upp under det glada 80-talet. Men följande var de mest framstående:

Maradona
Emilio Butrageño
Mats Wilander
Patrik Sjöberg
Johnny Ekström

En misslyckad sportchef, en cyklon och tre stycken kolahövven. Patrik för helvete, vad skulle det vara bra för?

Sjöberg var alltid en rebell, en idrottens Sid Vicius, som sa dom obehagliga sanningarna, bad rätt folk dra åt helvete och ärade de som äras bör. Och så har han fortsatt. Det första han gjorde när han slutade hoppa, var att promota OS-kampanjen. Monacos OS-kampanj. Under veckan som gått, har han gästat GP som krönikör och utan vare sig skolning eller erfarenhet har han han smiskat stjärtarna röda varje dag på de som vigt sina liv för samma arbete. Och det märks idag att det stack i ögonen på folk.

Och for the record. Patrik kritiserade inte ärkepajasen Nordin för att han söp till, han kritiserade honom för att skylla det på en icke existerande alkoholism och att detta var ett hån mot de som har verkliga problem.

Och Nylander då? Tja, han verkar ha lyssnat lite för mycket på Ramones.

Somebody, put something. Somebody put something in my drink.

Polisen har tillräckligt med resurser

”Polisen behöver ökade resurser” – känns meningen igen? Jag tror polisen har tillräckligt med resurser, de kanske bara skall använda dem lite annorlunda?

Enligt uppgift hade polisen spanat på Patrik Sjöberg i ett år innan de bad honom att kissa i en plastmugg på Skånegatan. Brottet han är misstänkt för ger dagsböter. Sjöberg bor i Brasilien nu, har spanarna legat där på stranden och spanat i ett år?

När man läser sådant inser man att polisen har nog med resurser, använd dem på rätt saker bara.

Vinter

Snart är det vinter igen, jul, stress, försäsong och silly season. En befrielse för vissa. Den tändande gnistan till självmord för andra.

För en månad sedan tänkte jag skriva om hur alla borde passa på att njuta. Blåvitt vann, det var Gothia cup i stan och vädret nådde upp till 1995-nivå.

Men allt som jag tänker skriva när jag mår bra, när Blåvitt vinner och vädret håller med, blir aldrig av. Så jag skriver nu istället. Det är försent. I förrgår var laget i mitt hjärta oslagbart, oövervinnerligt och truppen var bredare än Niklas Skoogs röv. Idag känns det som om vi får nöja oss med säkrat kontrakt.

Det är försent för att vara glad idag. Jag borde varit glad när det var läge. Idag är det vinter igen, landslagsuppehåll 4 pinnar upp och en gnällig spelartrupp. Nej i nuvarande läge är skadeglädjen det enda man tar till. Är det inte bra nog att vara Blåvitt, så kan man åtminstone trösta sig med att man inte är MFF och Dif. Inte mycket men alltid något.

Inför premier till de klubbar som släpper fram ungdomarna

Efter det svenska cupdebaclet i Europa gapas det på att vi måste förädla våra svenska talanger bättre. EM gav ett stort överskott till SvFF och det skall enligt Bagdad-Lars-Åke användas till en satsning på unga talanger. Så som jag ser det är det fullständigt bortkastat att anställa ungdomskonsulenter på SvFF och de lokala fotbollsförbunden. Jag tycker att vi redan har nog med betalda administratörer på centrala kanslier. Det är inte genom centrala satsningar talangerna får chansen i svensk fotboll, det är klubbarna som måste släppa hörnflaggan och våga chansa. Hur skall vi då få klubbarna att satsa mer på ungtupparna?

Pengar!

Mitt enkla förslag är att man inför premier till de klubbar i Allsvenskan som givit mest speltid i minuter till svenska ungdomar under 21 år. Den klubb i Allsvenskan som givit mest speltid till svenska spelare under 21 år får 3 miljoner i premie. Den klubb med näst mest speltid för ungdomarna får 1,5 miljoner. Då skulle klubbarna få ett starkt incitament för att lufta ungdomarna. Om man till och med kan dela ut premier till klubben med högst publiksnitt (absurt eller hur?) bör man även premiera den klubb som släpper fram flest unga, svenska talanger.

(Hur man skall definiera en spelare som ”svensk” - det kan någon av de 140 politruckerna på SvFFs kansli få utreda under hösten.)

Ingen reklam på pungen!

Efter att ha bevittnat Kalmars dräkter så hoppas jag innerligt att inga sponsorpengar i världen kan få Blåvitt att släppa reklamplats mitt på shortsen. Kalmar och Malmös dräkter är helt förstörda av fula blaffor på pungen och i baken. Det är det absolut fulaste man kan tänka sig, och vad tycker egentligen DHL om att se sitt skyddade varumärke få sig en dask av Skoogs pung två gånger i sekunden? Hur fint är det när Rasmus Elm svärtar ned loggan därbak med brun jord genom en glidtackling? Det är väl bara Immodium som på allvar skulle uppskatta den reklamplatsen?