Löften och spam.

Läste härom dagen på officiella och kom att tänka på löften. Det är dags att börja infria sina löften nu. Mitt enda är att åtminstone börja skriva på en bok. Hitills har jag bara en titel att komma med. Långås, livet och lögnen. Den kommer handla om ett mörkt kapitel i mitt liv, som ändå genom ett mirakel fick ett ganska lyckligt slut. Söderstadion 2002. Jag tror ingen som var där, någonsin glömmer den upplevelsen. Innan matchen träffade jag några gamla skolkamrater på Löwenbrau. Den ena hävdade självsäkert att om vi vinner, skall jag tatuera in Blåvitt här och pekade på insidan av underläppen. Jag är osäker på om Patrik infriade sitt löfte, men jag hoppas det. Det vore romantiskt ur ett Blåvittperspektiv. Ponera att Patrik haft sådan otur att han kärat ner sig i en tjej/kille som gillar AIK eller Gais. Då kysser hon/han Blåvitt ändå flera gånger om dagen. Den sortens tankegångar finner jag uppmuntrande.

Den andre gamle skolkamraten, var en av min barndoms allra bästa vänner. Den där sorten som trots att man inte umgås längre eller ens setts eller ens hörts av på flera år och ändå när man väl stöter på varandra, så känns det som om det var igår, att inget förändrats och då fraser som vad gör du nu och du är dig lik, inte känns pinsamma eller tvungna. Söderlund har gjort en film om St Håkans sista dagar som spelare. Gå och se den. Om inte annat, så för gammal vänskaps skull.