Minnesbilder.

1994 USA
Några steg mot bollen, för mycket bakåtlut- tillslag- en jublande rumänsk målvakt och en Håkan som gömmer huvudet bakom underarmarna. Själv såg jag matchen hemma framför TV´n med farsan mitt i natten. Att Håkan skulle missa den fanns inte på kartan för mig. I någon av CL-matcherna eller om det var kvalet, hade Håkan satt en viktig straff totalt stensäkert. Nu gick allt åt pipan. Det var kört, Håkan var körd. Så här 11 och ett halvt år senare är symboliken en annan. Sverige kom igen och det gjorde Håkan också.

2003 Delsjöns ishall
Ännu ett träningspass är till ända. Tvåmålsspelet har slutat oavgjort och nytillträdde Bo Johansson beslutar att matchen skall avgöras på straffar. Dom yngre placerar sina straffar, dom äldre dönar. Håkan står över sånt där mainstreamtänkande och chippar in sin straff bakom en förnedrad Bengt Andersson. Håkans lag vann även denna straffsparksläggning. På väg ner till spårvagnen igen, kan jag inte hålla igen käften när Håkan går förbi. Dô Håkan, varfôr chippade du inte mot Rumänien 94?

-Det var ju det jag gjorde, men vi lirare måste ju lyckas med allt för att slippa kritik.

Om straffarna i solen symboliserade kämpen som alltid kom igen, så symboliserar straffarna i slasket Håkans självironi. Med luriga, plirande ögon med alldeles för mycket vishet i för en så relativt låg ålder, har han en förkärlek för självironiska kommentarer. Den där januarimorgonen fick han mig att må bra hela återstoden av dagen. Och jag önskar jag var på plats när han fick frågan om varför det gick så bra för Blåvitt just nu, efter 5:e raka segern, hösten 2004.
-De é la för att jå é i form.

2001 Gamla Ullevi, femte omgången.
Hela Sveriges fotbollsetablisemang har plötsligt vänt kappan efter vinden och insett precis hur jävla bra Håkan egentligen är. Han och laget inleder säsongen strålande. AIK väntar på hemmaplan, Jimmy tar sig runt på vänsterkanten i kamp med Karl Corneliusson, slår ett Jimmyinlägg. Håkan kommer som vanligt med full satsning in i straffområdet. Han hystar sig in i högen av spelare kring straffpunkten och språngnickar in 1-0. Håkan är bäst på plan, han skrämmer skiten ur Åslund med flera på innermittfältet och efter 90 minuters kamp är Blåvitt i serieledning. Håkan är större än någonsin. Större än så här kan han aldrig bli.Dagen efter nås vi av beskedet att Håkan spelat hela matchen med diskbrock i nacken. Säsongen är över, guldet kört och det känns som om en släkting har dött.

2001 Gamla Ullevi
Håkans årslånga konvalescens är över efter 3 månader. Bajen hemma, Håkan från start. Blåvitt är piskade att vinna för att blanda sig i den absoluta guldstriden igen. Hela arenan kokar, himmelen fylls av blixtar och dunder, men allra mest elektrisk är St Håkan Mild. Blåvitt vinner givetvis matchen. Och större än så här kan väl aldrig Håkan bli?

2002 Nya Ullevi
En ocean av skit har runnit under broarna på drygt ett år. Håkan gör comeback i andra halvlek efter drygt ett halvårs brittisk frånvaro inför 42 000 euforiska åskådare (resten var öisare). Större än så här kan väl Håkan aldrig bli?

2005 Kamratgården
Som vanligt när det kommer till Håkan Mild, sätter han sina egna önskningar och behov i andra hand och klubbens i första. Håkan som vill spela en sista säsong i sitt älskade Blåvitt, konfronteras med att han behövs mer på annat håll. Att den rådande situationen på Kamratgården kräver att Håkan hoppar in i den framtida sportchefsrollen ett år i förväg. Håkan Mild, den lojale idioten, företeelsen som alla respekterar och beundrar, men ingen avundas, väljer att återigen göra det som är bäst för klubben. Nu kan vi bara hoppas på ett gott slut för Håkans och Blåvitts del under november och december samt en god fortsättning.

Större än så här kan väl Håkan aldrig bli?