Oh brother, here's my reply!

Började egentligen skriva detta i kommentarsfältet på Bruce's text, men kommentaren blev så lång att jag insåg att jag lika gärna kunde svara i ett inlägg, så here goes:

Så är det i dagens samhälle broder Bruce; är du inte tillgänglig så är du död. Skönt att få sin oro stillad;-)

Angående jeppe så är det blandade känslor för min del. Blev grymt besviken när han inte kom tllbaka till oss, men tror samtidigt att han behöll Blåvitt i sitt hjärta. Minns en TV-intervju när han just kommit till DIF då han fick frågan "vad har varit bäst i din karriär" och han han svarade då att hans bästa och roligaste tid var i IFK Göteborg...Detta trots att han nu var DIF;are. I vilket fall, han gjorde fel och hans karriär störtdök dessutom därefter så han fick ju sitt "straff" ändå vilket innebär att vi slipper "hata" honom...och ingen kan ta ifrån honom allt han gjorde för Blåvitt.

Angående janne P så lutar jag numera, när den värsta ilskan har lagt sig, åt din teori om att han var beredd att göra vad som helst för blåvitt, även lagöverträdelser. Fel och klantigt? Självklart, men han verkar ha gjort det pga en enorm lojalitet mot och brinnande passion för, IFK Göteborg. Vad gör man inte för den man älskar...Också där gäller att han får sitt straff, i fängelset, så vi slipper vara dem som dömer och bestraffar.

Har jag förlåtit dessa gubbar nu? Nä, inte än, men med tiden slipas man av och släpper sin bitterhet. Båda dessa har i sina bästa perioder utfört stordåd för den klubb vi alla älskar- IFK Göteborg.

Vad denna klubb, och kärleken till den, betyder för oss supportrar lär vara otroligt svårt för utomstående att förstå. Själv har jag upplevt flera stora sorger det senaste och har då tagit min tillflykt till Blåvitt. En dag som varit dränkt i tårar fick ha en ny mening i och med att IFK skulle spela match under kvällen. "nu när allt skiter sig för mig får Blåvitt lyfta mig genom att vinna" tänkte jag.
Vann gjorde vi inte, och man kan väl då säga att mitt lag svek mig? Men inte var det laget; det var domarjäveln, spelplanen osv. Ursäkterna är många för den man älskar.
Och precis som en försmådd älskarinna aldrig kan sluta tänka på vad hennes älskare gör just nu, så kan jag aldrig släppa tankarna på hur det går för Blåvitt.

I början av augusti var jag på ett underbart litet bröllop nere i Skåne. Till min mans stora förfäran satt jag hela tiden med mobilen under bordet och sms;ade med vänner för att hålla koll på hur det gick för Blåvitt, som just då spelade mot Örebro, under tiden.
Inte nog med det, trots att jag visste bättre envisades jag med att referera för alla andra vid bordet hur det gick. Till slut tittade min man strängt på mig och sa "Becka, de andra är inte intresserade!". Men skam den som ger sig! I ögonvrån hade jag noterat hur Joel 17 år, på andra sidan bordet verkade visa intresse för matchen. "Jo du," sa jag "Joel här borta vill veta, inte sant Joel?". Joel, som jag förresten aldrig träffat tidigare, nickade medhåll och bekräftade detta. Et Voilá! Jag hade mitt alibi! Detta tog jag fasta på, och fick på köpet en själsfrände, om än 17 år, under kvällen.
Blåvita vänner finns överallt, och vi vet alla vad som är viktigast.