Om jag ska leka "saving private bex" en stund så tänker jag vara lite integritetsbefriad och erkänna att detta varit en minst sagt omtumlande höst för mig. Augusti började med stor sorg. Sen blev det bättre, men av skäl som ni snart ser blev jag riktigt sjuk och ordinerad sängläge hela oktober, doctors orders, vilket var tungt. Jag missade stora fotbollshändelser som Niclas avtackande, och har man varit sjukskriven räcker inte inte pengarna till årskort heller...Men vet ni? Det har varit värt allt! För min ledstjärna har varit er blivande blåvita (hoppas vi) syster eller bror som skymtar på bilden. Nu i december drabbades vi av en stor tragedi, och det som håller mig uppe är parveln som växer inom mig och all kärlek som finns i mitt liv. Se där- beckas mest privata text någonsin, kanke raderar jag den om ett tag...
Nu till ett brådskande meddelande till de Ingbrittor som läser här: Jag väntar fortfarande på min IFC-mössa, så medans ni lägger på ett kol med att sticka på den så kan ni ju roa er med att börja knåpa ihop en i miniformat också. Så puss på er därute- syster bex loves ya'all!
2008-12-22
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Yo.
Grattis som fan till bebben. Mössan, eh... Vi har haft lite leveransproblem.
Vi återkommer i ärendet.
Grattis Becks.
God Jul Becks! Och grattis :)
/ Sillstryparen
Stort tack sötnosar:-)
Grattis Becka! Så himla roligt. :)
Becka, gumman long time....Saknat dig..
Grattis och buffa lite på magen och hälsa god jul.
Kram
Tack vad fina saker alla skriver! 2009 blir grymt spännande för mig, mitt första kids-lass kom ju 96-98....så det är lite nybörjarkänsla igen. Och så ska vi ju ta tillbaka guldet såklart! kram o god jul igen
Perfekt! Grattis som fan!
GRATTIS gumman! Vad fin du är! När är det beräknat då?
Kramar!
-i
Tack! Det blir en junibebis:-) Jag är i 15e veckan men redan jättestor som du ser haha. Kram
Sorg i augusti och tragedi i december. Hängde det ihop?
Mumintrollet>> nej, det var två helt skilda händelser och den i december var nog värst, en av de värsta tragedier man kan tänka sig. Men jag och min familj drabbades inte hårdast utan det gjorde vänner till oss.
becka:
Usch då, då vill jag inte ens veta.
Skicka en kommentar