OK om jag hatar lite?

Med 15 dagar kvar till dopparedan, kan jag inte längre hålla mig. Det måste ut.

Det märks att min omgivning åldras. Samtalsämnen om hyror byts till samtal om räntor. Ögonbryn som rynkades åt miljön, börjar rynkas åt begreppet biltull. Ut och resa, betyder inte längre ett halvår i Chamonix, det betyder en tvåveckors chartersemester i Thailand. På Spåret känns näst intill indie, trots att 2,5 miljoner ser det varje fredag. Men det ökade allmäna välståndet och trytande orken mot för 10 år sedan, har påverkat allmän smak och fucking jävla värdighet. Parmiddag och med melodifestivalen. Vafan. Och Jul. Julhelvetet.

För 10 år sedan var det OK, ja näst intill coolt att hata julen. Men en motreaktion har kommit. Man skall baka Leilas recept, noga planera paketinslagen, jäsa egen glögg, köpa nya julgardiner, fan, storstäda och hans moster.

Jag vet inte om alla utan mig har mognat. Men är det OK om jag fortsätter hata hela skiten. Så länge man håller sig old shool och håller sig till julens budskap, dvs konsumtion och frosseri. Då är julen OK. Men alla förväntningar om hur lyckliga vi ska vara. Hur familjen skall träffas, ha mustash och V-ringad kofta och träffa alla samtidigt fast på olika ställen. Jag hatar sånt. För säg mig, varför känns bilden nedan som höjden av misär?

Tacka vet jag Nyår. Tjejerna har tunna sexiga kläder i decemberkylan och jag själv i yllekostym i köket med en kniv i handen och väl tilltagen råvarubudget.