Motsägelsefulla supportrar

Fotbollsanhängares åsikter, speciellt så som den uttrycks i vissa supporterallianskretsar är förvirrande motsägelsefulla.

Å ena sidan vill de:
- Ha matcher när det är varmt och gott
- Att klubbarna skall ha höga biljettintäkter
- Att klubbarna skall ha sponsorer som betalar mycket pengar
- Ha ishockeyns höga omsättningar
- Ta efter Premier Leagues sätt att få höga inkomster
- Ha rätten att hota, gestikulera och skrika invektiv från läktaren till spelare, ledare och domare
- Gärna värva billiga Bosman-spelare
- Se en "affärsmässighet" från klubbledningarna


Å andra sidan vill inte supportrarna:
- Ha alltför tätt spelschema
- Betala höga biljettpriser själva
- Ha den ”jävla slipspubliken” på arenorna
- Inte ha ishockeyns ”själlöshet”
- Att det skall bli som Premier League på läktarna med turister och evenemangare
- Ta emot gester från spelare för då blir de ”kränkta och provocerade”
- Ha någon som helst förståelse för ynglingar som säkrar livsinkomsten istället för nuvarande arbetsgivares ekonomi
- Att man köper tillbaka någon billig "Judas" som lämnat klubben för tio år sedan under "tveksamma omständigheter"

Jag vet av egen erfarenhet att livet som supporter är ambivalent, oftast ologiskt och fantastiskt känslostyrt, men ibland bli det bara för absurt. Klubbarnas ledningar har ytterst svåra ekvationer att lösa när de skall kombinera en affärsmässighet i syfte att få ekonomiska muskler och uppnå sportslig framgång och samtidigt inte ge avkall ”på själen” eller suga ut de trogna supportrarna. De får svidande kritik för att sponsorinkomster och publiktillströmning inte är tillfredsställande men samtidigt vill många supportrar inte ha in en massa evenemangare, medgångssupportrar och slipsnissar på arenorna.

Hur fan skall vi ha’t?