The new Glen.

Två veckor har gått, två veckor återstår. Hoppas, hoppas, hoppas att ingen fått för sig den dumma idén att överklaga Skullevi ännu en gång. Det är dags att sätta släggan i betongen, Riva Gamla och bygga upp den nya nu. Jag orkar inte med fler turer. Mycket har sagts och gjorts. Ännu mer har inte sagts och gjorts, men vi är i alla fall på väg äntligen. Visst, vi är inte Kalmar som kan ge förslag för och klubba igenom ett arenaförslag värt 250 mille på en fikarast. Men vi är på väg och jag längtar. Jobba, jobba jååobba!

Veckans sillyelva

Några är på väg bort, några på väg hit, några uppges vara på väg hit och några är aldrig i livet på väg hit, men nämns ändå. En startelva av några om dom i ropet:

----------------Erik Dahlin---------------
Bobbie F---Walter Jr-Antonsson--Barsom
Djuric------Lantz----Arneng------Näfver
----------Toivonen--Glennsson----------

Det kan bli en spännande vinter....

Spänning är överskattat - Nu då?

OK, mitt glesa bloggande på sistone har haft olika orsaker. Slöhet är en, tidsbrist en annan och uppgivenhet en tredje. Jag är nu uppe i två längre krönikor som plitats ned och försvunnit spårlöst när det varit dags att trycka på publiceraknappen. Jävligt irriterande. Den ena handlade om en Lövgärdetanekdot som jag tycker är fin. Den skrev jag om, den blev bättre och den försvann den också. Efter dylika fadäser blir det helt enkelt svårare att motivera sig.

Vi har fått nya tränare. Tre stycken varav två skall dela på huvudansvaret. Blåvitts spelare kommer i framtiden få höra order, skäll, beröm och mera skäll i SteRe-O. Här är dom.



Jag drömde om Svennis, hoppades på Roger och fasade för Linderoth. Ungefär. Vad undrar lite hur rekryteringsprocessen gick till.
(Håkan)
-Roger, vill du ha jobbet?
(Roger Gustafsson)
-Nej
-Vem fan skall jag ta då?
-Vet ej
-Det får bli några av dina lärljungar då.

Egentligen borde jag inte vara förvånad över tränarvalet. Det känns så logiskt när man tänker efter. Redan som spelare, hade Håkan starka åsikter om hur en klubb skall skötas, dessa har han börjat omsätta i praktiken i stället för i tidningsrubriker. Det är slutgullat nu. Håkan tycker att dagens spelare, framför allt de yngre är åt helvete för bortskämda, tränarna och sportcheferna har blivit som spelarnas curlingföräldrar. Kamratgården skall åter bli en hård, tuff och lärorik skola att gå i. Lika tuff som den var när Håkan själv var ung och lovande tillsammans med tex Stefan Rehn, Jonas Olsson, Peter "Erra" Eriksson och Mikael Nilsson. För inte är det väl en tillfällighet att alla dessa är tillbaka på KG i ledarpositioner? Egna spelare från U-sektionen kryddat med etablerat folk utifrån. Känns det igen? Så nådde vi toppen igen i början av 90-talet och så är det tänkt att vi skall göra det igen. Hur det går, står skrivet i stjärnorna. Jag vet egentligen inte ett skit om Jonas och Rehn som förstetränare. Inget om deras taktiska och analytiska kunnande. Vi får väl hoppas att de lärt sig de bra sakerna av dem de assisterat åt (Jonevret, Lukic, Åkeby, Lundin, Roger och BoJo) och förträngt de dåliga. Det här är en spännande tränarlösning, men spänning är överskattat. Vad har hänt med en tidig 2-0 ledning och 60 minuters kontrollfotboll?

Den fjärde december startar allvaret för Kamratgårdens nya giv. Här är till sist några frågor jag då vill ha svar på:

-Vilket spelsystem vill ni använda? Hur många backar, mittfältare och forwards? Känns viktigt med tanke på att truppen skall spikas och då måste vi ha tillräckligt på alla positioner.
-Var är det tänkt att Alex skall spela? Jag vill se honom i en central balansroll. Där kommer han i jämförelse vara snabb i flera år till
-Var är det det tänkt att Andres skall spela? Vår störste egne talang på skitlänge hör hemma i mitten han också. Ett år till på kanten kommer hämma hans utveckling.
-Hur ser ni på Pontus framtid? Nicka in hörnor kommer han kunna göra oavsett position. Läge att ge honom ett skitår som inskolning för en mycket defensivare roll som bollvinnare.

Väck mig NU!

Genom åren är det några spelare i motståndarlagen som jag inte haft så mycket till övers för. Nebosja Novakovic är en, ”Dala” Dahlkvist en annan. På senare år är det några andra som utmärkt sig och det är Jonas Wallerstedt med sina filmningar och höga armbågar, Valter Tomaz jr med sin opolerade stil och Agbar Barsom med gnäll, filmningar och ofta ligger och gnyr på marken.

Enligt ryktena kan alla de sistnämnda snart spela i Blåvitt. Väck mig ur den onda drömmen!

Omvänd Silly Season

Vid den här tiden brukar ryktena om spelare på väg till Blåvitt vara många, roliga och väcka förhoppningar. I år är det helt tvärtom, alla rykten rör spelare på väg bort från Blåvitt och det väcker inte lika höga förhoppningar.

Veckans ord

Jobba, jobba jååobba.

Mening: Att göra vad som förväntas av en, hålla en uddamålsledning trots att man är under press eller att som politiker gå sina väljare till mötes och de facto bemöda sig att dyka upp på sammanträdena.

Slow news day

Jag hatar när Zlatan I gör mål. Igår gjorde han mål, hamnade i smågruff, blev utvisad och spelade riktigt bra. Då finns ingen plats över i tidningarna för svagt underbyggda silly season-artiklar av den arten man lever för. Jag vill läsa om dragkampen om Arneng och Makondele, om vår mobilisering för SM-guld, om Rannies potential samt varför vår nye assisterande tränare kallas Teddy Fläsk. Av det blir det inget idag. Zlatan gjorde ju mål, ett snyggt till och med. Sådanan dagar får man nöja sig med att läsa storyn om varför Rami Shaabans meriter är unika i hela världshistorien.

Leda

Trrrååkigt.

Jag har så tråkigt att jag mellan varven kollar på Karjala-cup hockey
Så tråkigt att jag kämpar mot impulsen att dammsuga, trots att det gjordes så sent som igår kväll.
Så tråkigt att jag porrsurfar på det grönare gräset på andra sidan.

Alla som uppskattar det faktum att vi missade Royal League, har nog inte insett än vilken lång vinter det kommer bli. Om en timme skall jag se svenska cupfinalen mellan Gefle och HIF.

Så tråkigt har jag.

Finn ett fel

Hisingshistoria och silly season

Följande bild är tagen ett Kwediinkast från min lägenhet. Här fanns en gång i tiden en gård som hette Bjurslätt och var sommarbostad åt en herre vid namn S.A. Hedlund, som dog år 1900. Hedlund var chefredaktör för Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, initierade Göteborgs Högskola, Göteborgs stadsbibliotek (numer KTB) samt anlade en badsjö vid Slätta Damm för traktens arbetarungar att bada i under sommaren. En sann humanist vad det verkar.

På somrarna bjöd han in kända kultur och vetenskapspersonligheter till sin gård och för att alla skulle veta i all oändlighet vilka berömda och betydelsefulla polare han hade, så lät han rista in deras namn på en stenvägg. Här återfinns bland andra Viktor Rydberg som till och med skrev sin berömda dikt "Tomten" härifrån. Här finns även Ibsen, Björnsson, Ellen Key, Andrée etc. Men det är något som inte riktigt stämmer.

Jag vet inte riktigt varför, men ety vi lever i tider som är silly som fan, så gjorde jag en upptäckt av vad som inte stämmer. Någonting är väldigt fel med denna väggen. Här ni sett det än?




Nu då?





Blåvitts kommande mittbacksförvärv måste ha ljugit om sin ålder rätt rejält...

Utomlands

Hur var matchen i söndag? Själv har jag ingen aning, jag var på idrottsparken i Köpenhamn. Fick upptåget som 30-årspresent. Tänkte bjuda på lite intryck.

Staden:
Köpenhamn är Nordens största stad och antagligen den vackraste också. Men hur en sådan miljonstad kan vara så zzzzzzömnig en söndagseftermiddag vid tvåtiden övergår mitt förstånd. Inte en käft ute på stan, allt är stängt utom lite glest besatta restauranger och pubar. Hela stan verkar sitta hemma, så det känns som om danskarna är lika hemkära som en liten borttappad amish-pojke som velat bort sig i Tokyos tunnelbanesystem under rusningstid. Var är alla människor, var är stressen, alla ilskna blickar i trafiken och bankomatköerna. Jag blir stressad av all denna avsaknad av stress. Det är till och med gratis med parkering på söndagar! Sånt ger mig ångest.

Arenan:
Överskattad exteriört. Utifrån är den rätt grå och trist även om det känns glamoröst med en Matiniquebutik i arenan. Men vilken arena. Vi satt centralt på mittetaget på Bröndbys kortsida. Man såg perfekt, det kändes som att sitta inomhus. Parken är allt som Gamla Ullevi inte är.

Evenemanget:
Danmark är på många sätt lite mindre politiskt korrekt än Sverige vilket även avspeglas i idrotten. I korvkioskerna utanför arenan sålde dom starköl, och starksprit och alla röker överallt. Innan match och i halvtid hade en cheerleedergrupp dansshow. 7-8 17-18 åriga blondiner med världens kortaste kjolar stod framåtlutade och skakade rumpan på hiphopvideomanér med ändalykten vänd åt den största långsideläktaren (som förresten stod upp hela matchen). Var och en av dessa företeelser hade skapat moralpanik på regeringsnivå i Sverige. I Danmark verkar ingen ens reagera.

Å andra sidan kändes matchen och stämningen betydligt mer politiskt korrekt än i Sverige. Man såg knappt röken av en enda polis. Givetvis har det att göra med att dom inne på arenan är civilklädda. Men dessa civilklädda herrar, spottade man ju ändå på fem röda sekunder. Givet matchens förutsättningar med Köpenhamn i CL som nyss slagit ManU och ett Bröndby som ligger sjua och går mot sin sämsta säsong på säkert 15 år, så borde det kokat över av hat och frustration redan timmen innan avspark. Det borde varit småbråk, inkastade föremål och hetsande mot långsideläktarna. Men hela evenemanget kändes bara så gulligt. Faktum är att FCK-julgranar fritt kunde sätta sig på Bröndbys läktare utan ens risk för repressalier. Och klackarna lade 99% av sin kraft till att stötta egna laget. Till och med efter 0-3 fortsatt BIF:arna att sjunga istället för som i Sverige börja busvissla, skrika könsord och hytta med näven samt peka finger och domaren tilläts att vara precis lika enögd genom matchens 90 minuter helt oemotsagd från Bröndbyhåll. Man märkte kort och gott att man var i ett helt annat land.

Sedan börjar jag bli smått allergisk mot toppstyrd supporterkultur. Allt fler lag skall ha en egen halsdukshavssång innan entrén numera som skall dåna ut i högtalarna och på läktarna.

Å vi é AIK (schlager), MFF-hymnen (schlager/dansband), Just idag är jag stark (schlager) samt You´ll never walk alone (schlager), vilket väl antagligen är idealet för efterföljarna.

FCK´s variant uppskattade jag dock, på samma sätt som jag gillar ironisk humor. Dom hade snott melodin till Bob Geldoffs gamla slagdänga Tell my why I don´t like mondays - I wanna shoot the whole day down och översatt det till någon om att de älskar FC. Hur tänkte dom där? Det vore som om AIK hade valt Highway to hell som signaturmelodi för sitt återtåg i stället för Back in black/Black is back. Eller för den delen om vi själva valt Dylans Desolation row som ledmotiv för vår stundande "Mobilisering för SM-guld"...

Matchen: Min analys av FCK är att dom blivit extremt mycket bättre under den nya, unga och rätt oprövade tränaren jämfört med hur det var under snackebögen Hans Backe. Dom är stabilare, effektivare och faktiskt mer svenska än någonsin. Taktiken för dagen var åt catenacciohållet där man ville låta Bröndby ha mycket boll, vinna boll på mittplan och straffa dom skoningslöst på kontringar och fasta situationer. Det funkade helt perfekt. Linderoth var knappt på offensiv planhalva på hela matchen men vann alla närkamper, Lars Jacobsson är en stor, ung best i backlinjen som krossade allt motstånd, hade bara problem med en enda bröndbyit men det kommer jag till senare och Allbäck gjorde två mål en hockeyassist och nästan inget mer. Det FCK som med mycket tur lyckades slå oss i RL-finalen för 1,5 år sedan, hade slagit oss med 6-0 i söndags.

Bröndby däremot är inne i en kris modell värre och en av dom som tydligen fått ta en del av skiten var Martin Ericsson som började på bänken. Första 45 hade Bröndby mycket boll, men kom ingen vart, hade knappt några avslut eller ens halvfarliga lägen i eller omkring straffområdet. När andra halvlek startar, återfinns Martin på plan. Han inledde på en nivå som ingen annan på planen var i närheten av. Linderoth fick enorma problem att täppa till ytor och spelvägar och besten Jacobssen som krossat allt motstånd gick till och med bet en några nickdueller mot lille Ericsson. Martin styrde allt anfallsspel, hade sköna dribblingräder, dirigerade uppspel och rörelser samt slog underbara djupledspass. Under 15-20 minuter hade BIF precis allt, radat upp målchanser och FCK kunde bara slå ifrån sig och skälla på varandra. BIF borde både kvitterat och tagit ledningen men i stället kontrade FCK in 2-0 och 3-0 ur tomma intet och matchen var över. Rättvis sett över hela matchen. Men en Ericsson från start, med två defensiva mittfältare bakom, hade det blivit ett helt annat resultat. Så bra har han blivit. Översatt till landslaget blir det Linderoth och Alex/Daniel A med Ljungberg-Martin-Elmander framför sig och Zlatan eller Allbäck ensam på topp. Varken AS eller Källström skulle peta Martin i ett svenskt 4-2-3-1 system. Så bra har han blivit.

Ingen hade rätt

O-R-O

Jag gillar inte att leva i ovisshet. Nya oprövade tränare brukar ha en tendens att sätta folk i denna ovisshet. Blir detta bra, kommer det vara en gigantisk kukförlängare för St Håkan och Lundström, men det kan också betyda att dom tvingas avgå. Det här är Blåvitt, inte Halmstad där man tillåts tokfloppa med unga och oprövade Thern och ändå sitta kvar.

Särskilda skatteregler för idrottsmän – Nej tack!

Nu har hjärntrusten inom Svensk Elitfotboll börjat kraftsamla igen för att svenska fotbollsklubbar skall få skattelättnader. Det är jag kraftigt emot.

Visst vore det kul om Blåvitt (men endast Blåvitt…) kunde börja konkurrera på allvar ute i Europa igen men inte genom att Blåvitts konkurrenskraft skulle stärkas genom särskilda skatteregler för svenska fotbollsklubbar (eller för den delen idrottsmän). För en ung, attraktiv ingenjör eller läkare är lockelsen att jobba utomlands för en högre lön minst lika stor som för en svensk fotbollsspelare. Det har aldrig talats om särskilda skatteregler för att hålla kvar unga läkare och ingenjörer, varför är det så viktigt att idrottsmän skall stanna i landet?

Jag har aldrig förstått varför det är viktigare att våra idrottsklubbar är internationellt konkurrenskraftiga än att våra företag eller offentliga institutioner är det. Jag tycker faktiskt det är viktigare att Volvo och Ericsson är bäst i världen och att vi har de bästa läkarna kvar i landet än att våra idrottare är kvar så att någon klubb kan gå till gruppspelet i CL. Volvo och Ericsson klarar av att vara konkurrenskraftiga trots våra skatter, varför skall inte fotbollsklubbar kunna vara lika kompetenta och bli konkurrenskraftiga utan skattelättnader?

Förmodligen kommer kreativiteten att blomstra om skattelättnader införs för idrottsmän/fotbollsklubbar. Ericssons och Sahlgrenskas korplag kommer med nya skattelättnader för fotbollsklubbar att genast få stora välbetalda spelartrupper med ”spelare” som skattar som fotbollsspelare och har som hobby att forska på magsyrebakterier eller konstruera lastbilschassin. Likaväl som Oscar Wendt och Anders Svensson på sin fritid kollar på DVD och spelar X-Box kan man väl rita lastbilschassin eller operera cancer när man har ”ledigt”?
Ett snabbt sätt för SEFs klubbar att få skattelättnader vore annars att påverka regeringen att klassa fotbollsspel som en hushållsnära tjänst

High Fidelity

Nej jag tänker inte göra en lista över vilka listor som är bäst i Nick Hornbys bok. Att skriva om något som inte har direkt anknytning till Blåvitt skulle aldrig falla mig in....

Vi får en ny tränare i morgon. Idag träffar dom antagligen spelarrådet, styrelsen och fysteamet. I morgon träffar dom pressen, skriver på kontrakten och uttalar floskler till allmänheten. Vilka som har rätt bland införavslöjandena, vet vi väl först i morgon, skitsamma för smeknamnet blir detsamma ändå. Klart verkar det dock vara att det blir delat ledarskap. Med tanke på kollektivtänkandet är det egentligen underligt att det inte var Blåvitt som uppfann det delade ledarskapet inom elitfotbollen.

Hur som haver, verkar duon KjLampan ha gjort sitt och nytt blod kommer in. Det som känns intressant är att St Håkan har genomfört en generationsväxling på Kamratgården beträffande den sportsliga verksamheten där han har rekryterat folk som vet vad som krävs, han känner sedan innan och har gemensamma värderingar med. Kort och gott har han skapat en personlig maktsfär i klubben bestående av gamla lagkamrater. En maktsfär där han själv är högsta hönset. Hur det blir är det omöjligt att sia om och mina prognoser brukar ändå gå åt skogen. I år skulle ju Blåvitt vinna SM-guld och Aik åka ur. Det blir aldrig som man tänkt sig helt enkelt. Och tror ni inte mig på den punkten, fråga våra kollegor i Dif och MFF. Vi parkerar för tusan på sjätte, sjunde och åttondeplatsen i årets allsvenskan. Vilket geni tippade det egentligen?

Nåväl, alla är värda en chans och ett smeknamn. Jag står för smeknamnet och andra för chansen. Det finns nämligen en anknytning till rubriken och det spelar som sagt ingen större roll vilka som får rätt i morgon eftermiddag. Det blir ungefär samma shit, not different name:

Ste-Re-O
SteRe-O

Det är pionjärerna som vinner

Djurgården var först med att utnyttja potentialen i externt riskkapital och lyckades knyta till sig de spelare som gav dem några SM-guld. MFF var först med att suga ut sina sponsorer på ett nytt, ibland kontroversiellt, sätt. Det gav MFF ett SM-guld. Elfsborg var först med att ha en ny arena med en rejäl planering för intäkterna från arenan. Det gav Elfsborg ett SM-guld. På senare år är det nästan alltid pionjärer av något slag som nått de största framgångarna. Endast AIK blir väl ett undantag, de har inte kommit med något nyskapande förutom att ta den gamla hederliga punktmarkeringen till heders igen.

Därför vägrar jag att se lika nattsvart på framtiden som de flesta blåvita tycks göra nu. Blåvitt är pionjärer med sin Änglagården som jag har höga förväntningar (inte förhoppningar) på. Andra klubbar som exempelvis DIF vill nu bygga upp sina ungdomsverksamheter till något bra efter att dyrt ha missat på värvningsfronten. De ligger tio år efter Blåvitt.

Ge IFK ett-två år till så är det guldläge igen. En stabil bas i startelvan på välutbildade spelare från Änglagården med fler som trycker på underifrån och som kryddas med ett och annat nyförvärv. Det blir hyfsat billigt, mindre risktagande, kan gå att tjäna pengar på och ger stabil, långsiktig trygghet.

Jag har dock en liten brasklapp att komma med. Har spelare som spelat i Blåvitt större delen av sin ungdomstid verkligen den rätta karaktären, hungern och inställningen? Vissa tecken gör att jag tvivlar eftersom de unga spelare som bäst etablerat sig i startelvan är de som värvats utifrån i de sena tonåren (Kalle S, Bjärsmyr mfl). Många som spelat länge i Blåvitt kanske redan är lite mätta och bortskämda när de väl kommit till A-truppen.

Brasklapp 2: Blir det Jonas Olsson/Stefan Rehn så kan vi glömma guld. Den tränarduon tror jag inte på.

”Vi har det i våra egna händer”

Finns det någon mer fördömd fras än ovanstående harang? Hur många gånger har inte glada idrottsmän stått och kikat på tabellen och sagt just de fördömda orden?

Resultatet blir sedan att de tappar den där enkla matchen mot bottengänget, spelar oavgjort i ett avgörande läge och till slut ändå står där som förlorare. 2005 såg det exempelvis lovande ut när ”Sella” sade de fördömda orden och sedan tappade vi guldläget. För två omgångar sedan stod belåtna AIKare och sa samma sak. Det gick ju som det gick….

Det skulle inte förvåna mig om just ovanstående fras yppades när Kamratgården gav Kjell och Lampan uppgiften att lotsa Blåvitts A-trupp under resten av säsongen. Det gick sådär.

Byhåla

Alla minns väl den gamla TV-serien med Peter Settman och Freddie Granlund om raggarballar med svängdörr, wunderbaums under armarna och allt det där. Settman har nu vuxit upp och blivit en respektabel man medan Granlund kör på i exakt samma Fårrd-uppkörda hjulspår. Så vad har då detta med Blåvitt att göra?

Jo vi har ju värvat Rannie och Ragge och Eldin. När MFF värvar finländska landslagsmän från Premier League, värvar vi majpôjkar från division 2. När MFF värvar brasilianska forwards, värvar vi isländska backar. Och när dom värvar ....äh. Jag får inte in Eldin någonstans. Inte ens vart han skall spela i laget.

På tisdag smäller det. Då presenteras Blåvitts nye tränare. Eller rättare sagt. På måndag kväll, när GP.se uppdateras med morgondagens upplaga, får vi veta vem som tränar oss nästa år. Viktigt, avgörande och allt det där. Det känns nervöst, nästan som inför en match som betyder något. Jag drömmer om Svennis, hoppas på Roger, tror på Rehn-Wettergren och fasar för Linderoth, Backe samt några till.

Vilka skall vi sno

Att på något sätt följa upp mitt allsvenska tips från förra vintern, känns på något sätt inte aktuellt, i alla fall inte högprioriterat. Förra året gjorde jag en rövarranking om vilka av de degraderade lagens spelare vi skulle sno. Den skrevs innan serien var färdigspelad men det känns som om det vore dags för en ny upplaga, där bottenlagen/de degraderade lagens spelare till slut får den uppmärksamhet de förtjänar:

Rövarranking:

1. Kansk Enångigefle. Super McOndele kändes högaktuell redan förra året och mitt intresse har inte svalnat. René kan spela såväl höger och vänsterytter samt forward. Detta medför bland annat att man kan satsa på Alex som central mittfältare, Vasquez som central mittfältare samt aldrig någonsin mer på Wernbloom som yttermittfältare.

2. Zwirgzdauskas. Svårt att uttala och stava? Tänk då på att det ännu jävligare att gå i närkamp med denna 88 pannor tunga, muskulösa öststatarbesten. Vi behöver ett rutinerat odjur längst bak som styr upp saker och ting. Rosengren är väl huvudspåret, men KFF är inget bottenlag, så det får bli Zwrigsk, Zcarwin......Svirre

3. Robert Mambo-Mumba. Killen är en tvåvägsspelare som är både snabb och giftig i offensivt straffområde. Dessutom har han det coolaste allsvenska namnet sedan den gamle Giffaren Conny Klack.

4. Teddy Lucic. Visst, han är dyr som sprit i Oslo och har ett besvärande förflutet till Blåvitt. Men det som är bäst för Blåvitt, är det som är bäst för Blåvitt. Varför tjura över det förflutna när vi har chansen att värva Sveriges bäste komplementspelare. Att han inte hamnar längre upp har med priset att göra samt att han inte är ledaren och generalen där bak utan snarare korpralen.

5. Ola Toivonen. När man är jagad av halva fotbollssverige och väljer Öis, är det ett tecken på bristande omdöme och karaktär. När man dessutom gör det för att just dom gav speltidsgarantier, luras jag att tro att han är en komplett idiot. Samtidigt kan man inte blunda för hans fina säsong och är en av få allsvenska mittfältare som gjort lika många/fler mål än Pontus Wernbloom. Fattar dock inte varför jag nämner honom. Det här kommer likt i Dusan Djuric´fall hända först en kall dag i helvetet.

Spekulationer

Blåvitts nye tränare blir Stefan Rehn

Johan Arneng kommer således inte gå till Blåvitt

Robbie Laulers chocksuperhemliga projekt, består i att han skrivit en deckare. Det känns jävligt Laul på något vis. Kanske om ett mord på en klubbledare med en agent som skurk? Eller kanske tvärtom.

Nya arenan står färdig till höstderbyt mellan Blåvitt och Öis 2008 under det nydanande namnet Göteborg Arena.

Jonte Berg går till Gais efter ett år på Blåvitts bänk, som bosman.

Det kom ett mail

Fick ett mail från den fantistiska sammansvärjningen Tankesmedjan Café Bollgôtt. Dom har filosoferat kring hur man skall öka intresset och intäkterna för produkten fotbollsallsvenskan. Jag har inget att tillägga utan publicerar i sin helhet:


- Bonuspoäng mot tabelljumbon. Den som möter tabelljumbon får fyra poäng vid vinst.
Detta för att det ska vara extra förnedrande att ligga sist vilket eventuellt leder till roligare spel.

- När sista omgången är spelad får de som slått den slutgiltiga tabelljumbon under året en bonuspoäng till per vinst.
Detta för att göra allsvenska spännande in i det sista då man kan få två bonuspoäng när serien är avslutad.

- Målvaktens sexsekundersregel blir ensekundsregeln. Håller målvakten bollen längre än en sekund blir det straff och utvisning.
Detta för att ge allsvenskans andremålvakter mer speltid.

-Hörna i stället för inkast. Det lag som är sist på bollen när den passerar sidlinjen får hörna emot sig.
Detta för att inkast på t.ex egen planhalva är tråkig fotboll.

- Inkast istället för hörna. Där bollen passerar kortlinjen tas inkasten.
Detta för att det blir rolig fotboll om anfallande lag får inkast en halvmeter ifrån motståndarnas mål.

- Offsideregeln ändras så att den liknar den som används i Ishockey. Bollen måste passera straffområdesgränsen innan anfallande spelare. Gäller även på hörnor.
Detta för att det inte ska vara lätt att spela fotboll vilket eventuellt leder till roligare fotboll. Obs! Nya offsideregeln gäller endast i första halvlek.

- Om en spelare byter klubb under säsong ska de mål han dittills gjort tillfalla den nya klubben. Det står den nya klubben fritt att placera ut dessa mål efter tycke och smak.
Detta för att värna om spelarnas rättigheter då det annars kan kännas som att spelaren blir bestulen på sina mål.

- Varnade spelare ska bära en gul partyhatt.
Detta för att publik, motspelare samt medspelare tydligt ska se hur rolig fotboll det blir med en partyhatt.

Veckans ord

Snömos

Å ena sidan kan det översättas med slask/slusch puppie.
Å andra sidan är det uppräknandet av floskler om framtidsvisioner som gått via en PR-byrås ordbehandlarprogram. Med snömos vill man väcka uppmärksamhet och uppskattning utan att bidra med någon med egentlig substans. Snömos är allt vi föraktar många andra klubbar för, men samtidigt något vi vet med oss att Blåvitt måste bli bättre på. Djurgården är bäst i Sverige på snömos, men Elfsborg och AIK börjar knappa in.

Jag vet inte varför. Men snömos kändes aktuellt en dag som denna i ett skitland som detta.