Déjà vu

Fick såna underbara flashbacks av eftermiddagens mediakonsumerande angående veckans stora samtalsämne i fotbollssverige. Jag såg öisare i grupp och kom att tänka på 2002. Efter en vår av blandade resultat men ändå häng på guldstriden, gjorde sig Blåvitts usla ekonomi sig påmind. Resultatet blev att Gustaf Andersson, Jon-Inge Höjland, Tomas Rosenqvist och Sebastian Henriksson gjorde klart att dom inte tänkte förlänga sina kontrakt (vilket Rosen dock gjorde strax därpå). Reaktionerna lät inte vänta på sig från supporterhåll och under matchen efteråt, på Olympia hölls en stor banderoll med texten "Var tog klubbkänslan vägen?". Jag var och är kritisk till den banderollen men låt oss lämna det därhän. Storyn om "de fyras gäng", som blev tre samt om banderollen exploderade i media och en stor negativ spriral inom IFK Göteborg var inledd både på och utanför plan.

Öis å sin sida upplevde ett tillfälligt sportsligt försprång. Dom såg möjligheten att jämna ut klubbarnas styrkeförhållanden rejält sett till antalet anhängare. Styrelsen beslutade gratis inträde för alla av kvinnligt kön för att få upp publiksiffrorna, tränaren agerade mer politiker än just tränare och tog vartenda litet tillfälle i akt att bilda opinion för Öis och mässa om deras "vackra spel". Ett jogo bonito som fick den nakne kejsaren att framstå som påpälsad i lager på lager. För laget Öis anföll aldrig någonsin med mer än 3 spelare åt gången. Källa och Johannesson skulle vinna boll på mittplan, och kontra på Paulinho, Afonso samt antingen Aubynn eller Ulander. Det har dom själva till och med erkänt i efterhand.

Öis supportrar å sin sida låg inte heller dom på latsidan vad gällde att bilda opinion för Öis och samtidigt ge oss en känga i form av ett par mediakupper. När en uppretad blåvit folksamling krävde Lundins avgång efter Zimbrufiaskot, väntade öisarna inte länge. När deras lag förlorat på hemmaplan gjorde dom likadant, fast dom hyllade Hamrén i stället för att kritisera honom! Dom gjorde det inte för att dom gillade att förlora, utan för att där fanns en massa journalister och fotografer samt givetvis för att pissa på Blåvitt. Veckan efter banderollen på Olympia fanns det ju dessutom givetvis en rödblå variant. "Här finns klubbkänslan". För de öisare som faktiskt själva trodde på budskapet måste det var snullet idag. Aubynn och Ulander stack fort som fan till Aarhus som bosmanfall, Johannesson stack till Dif strax därpå och firma Paulinho-Afonso klappar och kysser andra klubbmärken nuförtiden lika falskt som dom en gång gjorde i Öis. Dåvarande styrelse och sportchefer har tvingats avgå på grund av usel ekonomi och nästan ännu sämre sportsliga resultat. Och Hamrén, han stack givetvis även han till ett bättre betalt jobb i Danmark där han med sin kanske fördubblade nettolön, inte var sämre än att han kvitterade ut procentandelar av försäljningarna på de spelare han varit med och värvat. Konkursen känns rätt nära idag.

Supporterskapet har många nackdelar. Det är ett ständig lidande egentligen oavsett på vilken nivå man tillhör. Men det har även fördelar. I ditt supporterskap är det socialt acceptabelt att känna och begå i stort sett alla de 7 dödssynderna. Det är inte bara acceptabelt, utan nästan norm supportrar emellan. Högmod, frosseri, vällust, avund, girighet, lättja och vrede. Du klarar av rubbet på en eftermiddagsmatch i svenska cupen. Och faktum är att jag just i detta nu, genom de flashbacks från 2002 jag fått under eftermiddagen sitter och avnjuter en näst intill pervers...


Skadeglädje.

Ro i själen

Det var en mysig fredag idag. Jag slutade jobbet ganska tidigt och åkte hem i den 15 gradiga värmen. Himlen var blodröd och i fjärran sågs mörka moln med en guldkant runt. Upprymd och tillfreds hällde jag upp en god konjak, satte mig under en filt på en stol på altanen och lät vinden smeka mina kinder. Jag hade ro inombords.

Anledningen till min inre frid var planerna på FC Gothia och de enorma reaktioner som blev på detta förslag. Under ett par års tid nu har vi överrösts med diverse påståenden från förståsigpåare som hävdar att fotbollen är som ”vilken business som helst”, ”allt är en fråga om omsättning”, ”klubbarna måste drivas som företag” och annat humbug. Få har opponerat sig och flosklerna och management-snacket har brett ut sig i tidningar, TV och Internetforum. Vi som faktiskt haft en avvikande åsikt har idiotförklarats, alternativt har man lett lite överseende åt oss bakåtsträvare som hävdat att fotboll är mer än så och att en strumprullare i ribban kan omkullkasta den mest ambitiösa affärsplan. Dessutom är känslor och annat som är inblandat helt annorlunda än vid normal affärsverksamhet.

Planerna på FC Gothia följer en klar affärslogik som hade varit helt rätt i affärsvärlden. Tre svaga ”företag” vill fusionera för att på så sätt nå kostnadssynergier och kunna etablera djupare och mer lukrativa samarbeten på marknadssidan. Hade det varit Ericsson, Motorola och Lucent hade diskussionerna rört nivåerna på de förmodade besparingarna, eller hur mycket av totalmarknaden de kan kapa åt sig. Jag vet inte om det var så klubbarnas styrelser tänkt sig diskussionerna i Gothia-fallet, men utfallet blev totalt annorlunda. Diskussionerna och hätskheten i debatten drivs av abstrakta ting som själ, hjärta, historia och traditioner. Helt enkelt kvintessensen av det som gör att vi faktiskt har en viss klubb i våra hjärtan.

Reaktionerna får mig att må bra. Att driva en anrik fotbollsklubb är inte som att driva ett företag, det är mycket knepigare än så. Hoppas några av er som sjungit managementteoriernas lov inom fotbollen tänker efter lite nu.

FCK fungerade. Där förlorade man (struntade i?) den övervägande delen av de gamla supporterskarorna och har med hjälp av en stor evenemangsindustri byggt upp nya. Jag misstänker dock att de supporterskarorna lär sluta gå på Parken när FCK dalar i tabellerna (vilket de gör, förr eller senare). Alla älskar en vinnare heter det, men så har vi många vindflöjlande mobbare också i vårt så kallade vinnarsamhälle.

Såg på nyheterna att Häcken/IFK sågs som mer naturliga samarbetspartner hos Mattias Göransson. Jag vet inte om Blåvitt efter senaste årens h-vete är moget för att gå ihop med en förening vars största inkomstkälla till stor del är uppbyggd på svarta pengar och stora oredovisade kommunala subventioner….

Det är lite ironiskt...

Hela tanken med att (eventuellt) bilda FC Gothia/BK Göjs är ju att man genom att ena våra tre lillebröder skall kunna ta upp kampen med Blåvitt och försöka etablera en till bra allsvensk klubb i staden. Tanke stötte givetvis på rejält med patrull när den kom ut till fansen. ´

Hardcore-gaisarna rasar, den generella inställningen är att de hellre skulle sluta gå på fotboll än att ställa sig i samma klack som Öisarna, dessutom för ett lag som inte heter Gais. Hardcore-öisarna rasar, de skulle givetvis på motsvarande sätt hellre sluta gå på fotboll än dela klack med ett par Gaisare och heja fram FC Gothia. Hardcore-Häckensupportrarna rasar de med, men får inte ut fullt lika mycket av det, då det krävs fler än tre personer för att bilda en uppretad folksamling.

När supportrarna rasar som mest så utlyser de tre klubbarna en gemensam presskonferens med anledning av spekulationerna, där det hela skall "avdramatiseras". Var presskonferensen kommer hållas förtiger man inte och inte heller gör man som Blåvitt brukar göra och förlägger den vid en träningsanläggning i Delsjöområdet. Istället är det en centralt belägen restaurang dit vem som helst lätt kan ta sig, som gäller och man annonserar tidpunkten väl.

Ordföranden i Gais, en klubb sedan länge väl känd för sin kompetenta och handlingskraftiga ledning, lyckas med konststycket att, pressad av supportrar på Gaisgården, förneka all inblandning för att dagen därpå bli citerad i alla stora tidningar om hur bra och spännande fusionstanken ändå är. Gaissupportrarna blir än mer uppretade.

Vad göra?
De uppretade Gaissupportrarna uppmanar givetvis varandra att dyka upp utanför den centralt belägna restaurangen i stora mängder för att "tala om vad man tycker om det hela". De likaledes uppretade Öissupportrarna, vars klubbordförande inte nekat till någonting utan istället utpekats som drivande i det hela, tänker självfallet göra samma sak.

De två supportergrupperna är historiskt, ideologiskt och identitetsmässigt är varandras raka motsatser. Den ena ser sig som en genuin arbetarklubb med en mycket särpräglad identitét, som är långt ifrån den överklasstämpel som de andra dras med, och trivs väldigt bra med. Den enda gemensamma nämnare de nånsin haft är att de avskyr Blåvitt och deras supportrar.

Hard Rock café, fredagen den 14 september, en stund före klockan två på eftermiddagen.
Två supportergrupper finner sig plötsligt vara sida vid sida om varandra. Och plötsligt har de funnit sin enighet. I ropen på styrelsens avgång. Låt vara att deras ambition är att slippa ha med varandra att göra framöver. Men bredid varandra står de, på samma "läktare", med samma sånger, med samma rop, med samma mål, med samma känslor och tankar.

Precis det som deras respektive styrelse vill åstadkomma, och som de själva vill förhindra. Är inte det lite ironiskt så säg?

Mota Ole i grind eller att ta Mads ur skolan

FC Köpenhamn sägs vara förebilden. Dagens debatt är befriande i sammanhang av att det tidigare så hyllade FCK nu får lite kritik. Men Bröndby är ett annat exempel om än lite äldre. Även BIF är en sammanslagning från 1963 (tror jag) och kollar man in SAS-ligans (sålt sitt namn) tabell, återfinner man ytterligare två klubbar som stinker fusion lång väg. Serieledande Midjylland samt Nordsjälland. Den här sortens fusioner verkar vara lite av en dansk folkrörelse i nivå med tävlingsdans och svenskhat.

Brittisknfluerad och överparanoid publikövervakning, amerikansk överkommercialisering samt en 12-lagsserie som känns konstlad då den spelas i 33 omgångar och kan ge väldigt orättvis fördelning av hemma respektive bortamatcher. Nej, dansk ligafotboll är ren och skär ondska. Bränn bron och sänk färjorna. Så billig och god är inte ölen ändå.

Nytt marknadsfönster?

Broder Bruce har i ett annat sammanhang lanserat förkortningen som borde gälla istället för FC Gothia. BK Häcken + Öis + Gais = FC BÖG. Istället för att spela i någon ful kompromiss av röd-blå-svart-gul-grönt så kan de spela i regnbågsfärgerna. FC BÖG som bildas med FCK som förebild och som mål att attrahera ”en stor målgrupp” och vara ”prestigelösa” vore perfekt som en ny, modern förening som tar HBT-rörelsen under sina armar. I gayrörelsen finns en mycket stor målgrupp med en genomsnittlig köpkraft som är mycket större än hos genomsnittliga heterosexuella människor. Det är dessutom en målgrupp som fotbollen haft svårt/inte velat ta till sig. Här kan verkligen FC BÖG finna en outnyttjad marknad. Vilken möjlighet de har att vara nyskapande och moderna!

De kan dessutom hyra in Glenn Hysén som marknadschef, han är populär i de kretsarna redan och har tidigare inte haft problem att sälja sina tjänster till Gais.

En kort stund av allvar

Det mest upprörande, märkliga och tyvärr minst förvånade med hela den här Gothiasoppan är GP´s inblandning.

Ponera att Blåvitt vill starta en friskola, bollar idén med GP varpå dom under ett par dagar skriver ett par artiklar för att bana väg. "Talangverksamheten i Göteborg behöver utvecklas" dagen efter kör dom en artikelserie om fotbollsskolor i Barcelona och Ajax varpå man på den tredje dagen AVSLÖJAR IFK´s planer på en friskola med fotbollsinriktning. Kan någon av er se det hända? Nej, vad gäller Blåvitt har det alltid varit sk kritisk granskning. Helt OK om det inte vore för att det bara var vi som utsattes för den kritiska och oberoende granskningen.

GP har under veckan bedrivit beställningsjournalistik för att bilda opinion åt andra, man har gått Gothia FC´s ärenden. Det mina vänner, är det medieklimat IFK Göteborg lever med året runt, varje år. Jag ogillar större delen av Bonnierkoncernen. Men skulle dom starta ett 031-DN, skulle jag börja prenumerera utan att blinka.

Analys av det kommande FC Gothia

Blåvittare har snackat om och önskat det ett bra tag. Och lite spekulationer och rykten har gått om en fusion mellan Gais och VF. Men det här...

Fotbollen går allt mer mot en utveckling där pengar blir avgörande för sportslig framgång. Inte minst vad gäller att ta sig ut i Europa. Blåvitt är enormt starka i Göteborg och i dagsläget är vi större i antal än dessa tre klubbar tillsammans. Med råge. Så jag förstår tankegångarna. Dagens elitklubbar i Göteborg, som inte är Blåvitt tampas även med en rad andra framtida problem. Konkurrensen från hockeyn blir allt mer förödande, precis som all TV-sport i allmänhet och TV-fotboll i synnerhet från Europas stora ligor och cuper vilka vi sköljs över med. För en svag klubb som alla dessa tre lag är en och en, blir denna konkurrensen etter värre och risken är mycket stor att det numera dör fler supportrar till dessa tre klubbar än vad som avlas fram då många av dessa små underbara liv, blir antingen blåvita, indianer, interistas etc. Det mesta till sina föräldrars stora förtret och sorg. Och nyrekryteringen och framavlandet av nya, framtida supportrar underlättas ju inte heller av det faktum att Öis och Gais nu skall in i röva...

*det räcker så*

GAIS, ÖIS och Häcken goes FCK?

Jag trodde det var omöjligt men nu är det enligt ryktena redan här. Två anrika klubbar och en ungdomstävlingsarrangör går ihop under ett nytt gemensamt varumärke och försöker kopiera FCKs framgångsrecept. Kanske är marknaden redo för det och förutsättningarna är onekligen väldigt lika de som rådde när FCK bildades. Skillnaden är att FCK hade ett riktigt publiklag med i fusionen, det har inte ”det nya varumärket”. Dessutom fick FCK köpa en ny arena för en spottstyver.

Det är ett intressant experiment och nu får vi se om de som snackar om varumärkens betydelse och underhållningsindustri och annat får rätt. Själv skulle jag helt sluta gå på Allsvenskan och intressera mig om Blåvitt hade varit en av parterna i detta nya varumärke, men jag är gammaldags, nostalgisk och konservativ.

Lidande

Med PPV-Tv och storbildsskärmar på pubar och restauranger har lidandet minskat avsevärt men fortfarande är det en och annan match man tvingas genomlida framför Sportradion. Nervöst gör jag allt möjligt när jag lyssnar på radion. Jag städar, diskar, dammsuger, sorterar skivor och gör allt möjligt maniskt för att på något vis förtränga ljudet som kommer från radion i hörnet. Lidandet är ganska konstant med Kristian Öissons kommenterande och Ralf Edströms dialektala uttal men lidandet kulminerar alltid med fruktansvärd kraft när Sportradions måljingel ljuder. När man hör jingeln: ”dö-dö-dö-dö MÅL!!! så har jag upprepade gånger varit på vippen att svänga av vägen, tappat glas på golvet, paralyserat stirrat på radion och sedan lyssnat stel av skräck. Jag försöker lyssna till publikljudet och har Blåvitt hemmamatch hoppas man på applådåskor, har de bortamatch hoppas man på tystnad, innan kommentatorn avslöjar vem som gjort målet.

Värst var skräcken när Norrköping och Sundsvall var i Allsvenskan samtidigt och Blåvitt mötte någon av dessa på bortaplan. Studiomannen lämnade över:
”-….och så har det hänt något på Idrottsparken”.
Jingeln spelade upp sin ångestladdade melodi och jag satt paralyserad (ofta i fosterställning) och lyssnade…. Då var det fel Idrottspark det rapporterades från!! Adrenalinet rann ur blodet och svettig och utmattad satt jag tom och hålögd framför radion.

Den där jingeln kommer en dag att ta mitt liv.

I-ÄFF-E

Jag vet att jag förväntas uppbringa och uttrycka någon sorts ovilja mot våra kommande motståndare. Visst, i min värld är det alltid kontroversiellt när ett svenskt lag som inte är Blåvitt, är framgångsrika. Och det är tyvärr bara att konstatera att ellos just nu är mest kontroversiella på den punkten i hela landet. Många vill kalla dem för kusinen från landet. Jag ogillar den benämningen av samma anledning som jag ogillar uttryck som "lillebror" om Öis och Gais. Dylika uttryck är att erkänna någon form av släktskap och det tar emot. Det finns detaljer kring hela klubben i övrigt som är småirriterande. Men mer än småirriterande blir det aldrig. Som bussen när den är en minut sen, som den där ciggtändaren som inte alltid funkar, som TV4´s expertkommentatorer i en i övrigt väldigt bra match.

Laget har jag en gång i tiden beskrivit som en Ferrari, en merca och 9 epatraktorer. Sedan det skrevs har truppen förstärkts med ett par mercor till vilket med hjälp av dragkrokar, nedförsbacke och medvind, har ökat snitthastigheten och styrkan i hela truppen. Så det blir tufft, mycket tufft på lördag.

I våras vann dom fullt rättvist även om 3-1 målet var offside. Men det är ett helt annat Blåvitt idag än då. Då var vi roliga att se på, men alldeles för lätt att störa med en hög och hård press. Idag har vi fler långa alternativ i repertoaren och har dessutom äntligen börjat hitta tillbaka till en urstark defensiv. Fr o m denna omgången har vi dessutom en ny dimension att ta till tack vare Tobbes snabbhet. Jag vill ha honom på topp. Till sista månadens spel har vi dessutom ytterligare ett ess i rockärmen. Rannie Ranégie skall enligt hörsägen ha varit helt outstanding på dagens träning där han körde för fullt och övergänste alla sina anfallskollegor i avslut både från distans och inne i boxen.

Upp till kamp

Jag hatar sånt som jag har svårt att förhålla mig till. Peter Birro är en av dom. Hur dryg, osympatisk och öisig han än verkar, så skriver karljäveln jävligt bra manus. Hammarkullen, Det nya landet och nu Upp till kamp är och har varit skitbra. Tyvärr, för utan dem hade det varit så mycket lättare att hata honom. Inte minst baserat på skräpet "Bäst i Sverige".

Upp till kamp passar annars väl in på det blåvita läget just nu. Hur illa vi än genomförde senaste matchen på alla håll och kanter, så är vi fyra med två pinnar upp och den klart bästa målskillnaden. Vinner vi på lördag, ser det fruktansvärt bra ut. Åh fy fan vad nervös jag börjar bli. Jag spekulerar mycket och gärna i eventuella resultat i både vår och andras matcher samt några omgångar framåt. Men alla spekulationer bottnar i förutsättningen att vi vinner på lördag. Allt annat känns bara för jobbigt och smärtsamt. Som att föreställa sig sina föräldrars bortgång eller än värre. Deras sexliv.

Kämpa Blåvitt, kämpa Hbk, kämpa Trelleborg och kämpa...vilka det nu är Kalmar möter.

”Allsvenskan är så dålig”

Ovanstående uttryck läser man titt som tätt om den Allsvenska fotbollen. Om något är bra eller dåligt är naturligtvis ganska subjektivt men jag tycker Allsvenskan mår väldigt bra. I stort sett alla klubbar har högre omsättning än någonsin, publiksiffrorna är högre än på mycket länge, spelare exporteras för stora summor och flera lag har kapacitet att blanda sig i guldstriden vilket garanterar många tuffa matcher för lagen. Det höjer även den internationella kvaliteten vilket visat sig i årets Europa-spel. Jag vill hävda att Allsvenskan är bättre än på mycket länge.

Många tar de svenska lagens många bakslag i de europeiska cuperna som bevis på att Allsvenskan är kass. Bakslagen har dock förklaringar, bl a i antalet lag från de stora nationerna som får vara med och spela. När IFK och MFF var ute och lekte i Europa med stor framgång var antalet lag i cuperna mycket mer begränsat. Varje nation hade ett eller max två lag med i varje europeisk cup, vilket gjorde att det var enklare för lag från mindre nationer att ta plats. Idag har de stora nationerna redan flera platser garanterade i CLs gruppspel och antalet lag i UEFA-cupen är oräkneligt. Förut stötte man inte på lag från de stora nationerna förrän i en kvartsfinal, idag möter man dem i omgång två eller tre. De stora nationerna har blivit mäktigare på de små nationernas bekostnad, en utveckling där allas vår folkhems-Lennart varit drivande utan att få den minsta kritik av fotbolls-Sverige vilket faktiskt är häpnadsväckande.

En annan anledning till de skrala resultaten är den taktik svenska lag nu skall ha. Frejdig offensiv med korta passningar skall man spela för att vinna alla fotbollsälskares hjärtan och bli klappade på axeln av fotbolls-Sverige. En taktik som är dödsdömd när man möter motstånd som är bollskickligare och kvickare. Förut när de svenska lagen var mer defensiva i sin grundtaktik var det lättare att slå ut storlagen i utslagsturneringarna.

Landslaget klarar sig bra i det internationella spelet, men där behöver vi bara möta ett lag från Spanien, ett lag från Frankrike etc. Skulle vi, som i klubblagssammanhang, ha tre landslag från Spanien, Italien etc med i kvalspelet så skulle Sverige förmodligen missa de flesta mästerskap.

En annan anledning till att många tycker Allsvenskan är dålig är även att vi avnjuter Allsvenskan live men ser europeisk fotboll på TV. Fotboll live är skit i jämförelse med på TV.

Ett kännbart straff

Det har skrivits mycket om fylldansken som lubbade in på Parken. Flera krönikörer och andra tyckare krävde stränga fängelsestraff för att han sprang in och försökte nita domaren. Hade han träffat så att domaren stöp till marken och blev skadad kanske man kunnat rättfärdiga ett fängelsestraff men inte den förseelsen han nu gjorde. Den danska domstolen besinnade sig dock och gav honom villkorligt och samhällstjänst för olaga intrång och försök till misshandel. I jämförelse med Bapupas eller Dulee Johnsons hustrumisshandel är det ett mycket strängt straff men det kan vara så att det danska rättssystemet har strängare straff i allmänhet. Det sociala straffet killen fått med sin bild i världens tidningar är dock mångdubbelt kännbarare än vad en domstol kan utdöma.

Nu skall han stämmas i ett civilmål och Parken kräver honom på ett antal miljoner vilket han nog åker på att betala. Det kan Parken behöva så att de får råd att hyra in vakter istället för att låta fotbollsintresserade åskådare leka säkerhetsvakter iförd reflexväst.

TV4, detta ständiga sorgebarn. Först fördömde de fylldansken i alla tonarter och krävde stränga straff åt karln. Snart visar de en dokumentär om honom som de betalat dyrt för och där en stor del av pengarna går ned i fickan på samme dansk….

Skräcktabellen

Jag har varit ovanligt grinig senaste månaden. Jag tror det är medelåldern som slagit till med full kraft. Kanske har ungdomens naiva förväntan över sommaren bytts till medelålderns cyniska angreppssätt i takt med att sommarvädret inte blev vad jag hoppades på. Dessutom är det alltid trist att börja arbeta efter en bra semester.

På den blåvita sidan är allt positivt, Hysén-pojken är i stallet, en ny bra klubbdirektör är på plats, skatteaffären har lämnat förstasidan på gp.se, vi ligger mycket bättre till än jag trodde i tabellen och det ramlade in många sköna miljoner från en spelarförsäljning.

Men, en blick på tabellen ger mig kalla kårar. Elfsborg, AIK och Djurgården belamrar de tre översta platserna. De tre lag jag absolut minst unnar ett guld ser ut att göra upp om detsamma. Det är fruktansvärt! Till råga på allt så ser ÖIS och Häcken ut att ha skaffat sig rejäla chanser att förpesta tillvaron i Allsvenskan igen. Usch, undra på att man blir cynisk och gubbgrinig.

Life of Blåvitt

”Life of Brian” är en av de bästa filmer som gjorts. Med humor och intelligens lyckas Monty Python-gänget driva med både religion, frihetsrörelser, terrorism, masshysteri med mera. Filmen ansågs på sin tid väldigt kontroversiell och var faktiskt förbjuden i Norge under flera år.

En av de dråpligaste scenerna är när ett antal olika frihetsrörelser möts i några underjordiska gångar på väg att förstöra för romarna. Eftersom frihetsrörelserna enligt kända verkliga förebilder nästan hatar varandra mer än romarna utbröt snart interna slagsmål. En något uppgiven Brian ropar då att de borde enas mot den gemensamma fienden varpå alla unisont ropar
”- Judéens folkfront!”
”- Nej romarna”, svarar Brian
”-Jaså romarna”, suckar alla

När jag tittar ut över den blåvita klacken och läser Internetforum med mera så kommer ofta en Life of Brian-känsla över mig. I klacken är det nästan fler banderoller, flaggor, vimplar och annat med diverse djur, symboler och käcka namn på olika sammanslutningar än sådana som signalerar ett stöd för IFK Göteborg. På Internet-forumen är det hätska debatter om Hjalmars vara eller inte vara, kansliets kompetens, Walles målglada flint, om man är en riktig supporter, eller helt enkelt vilka Blåvita fans som egentligen stöder Blåvitt bäst. Ibland får jag känslan av att hur det går sportsligt för IFK är underordnat betydelsen av att ens egna profetior slår in eller att ens grupps symbol syns bäst i TV. Den ”blåvita rörelsen” känns ganska splittrad och inte mycket att luta sig mot om det skulle börja blåsa upp igen.

Definiera ironi

Inför ett fullsatt Amsterdam Arena, gör Svarte-Marcus Berg sitt första och andra mål för Gronigen i en match som slutar 2-2. Inför dryga 4000 på Fredrikskans i Kalmar får anfallaren Djuric sin andra varning efter 28 minuter i en match dom förlorar med 3-0.

Så hur var det med definitionen nu igen?

Ironi=Lagerbäcks landslagsuttagningar.

Från geni till vansinnig på 5 dagar.

Först och främst. Hur vi än vänder och vrider på det. När dessa bokstäver hamras in, är IFK Göteborg i serieledning. Vid maximalt oflyt i de andra matcherna i morgon, är vi sämst fyra i serien med i värsta fall tre poäng upp till serieledarna. Om någon hade givit mig det läget i mars för omgång 20 så hade jag köpt det med hull, hår och ett brett leende på läpparna. Men va i helvete.

Om man klickar på bilden nedan, så får man den i ett större format. Kolla all den glädje och värme som strålar ut ifrån dataskärmen. Man blir varm i själen. Men allt de har, saknar jag idag. FY FAN VILKEN SKETMATCH! Bengan, Ragnar och Bjärsa svarar idag för godkända insatser. Resterande spelare är mer eller mindre underkända. Styrelse, sportchef, tränare, spelare och supportrar kommer nog få en hel del kritik i morgondagens medier. Vi förtjänar varje ord, varje stavelse.

Spelarna ställde blott ut skorna, tränarduon fick hybris av allt beröm för sitt mod på sistone och tog ut en 15-åring med en veckas A-lagsträning i kroppen. Och att han inte utmärkte sig mer negativt, är ett fucking fett underbetyg till dom 10 andra blåvita på planen.

Nu väntar nästan två veckors landskampsuppehåll. Jag föreslår att alla inom hela den blåvita rörelsen tar in på ett madrasserat rum, bankar huvudet i väggen i 4 dagar i sträck och sedan kommer ut som återfödda. Vi var genier i tisdags och galningar idag.

Ett sista tröstens ord dock. Vi är,hur illa det än är idag, inte MFF.

Om 15 år då jävlar

Veckans bild är IFK Göteborgs allra, allra första tjejlag.

Vitt is the shit!

Först och främst. "Oavgjort och en jävla massa kort". Vore jag supporter till ellos, dif eller Aik skulle mina förhoppningar gå åt det hållet för dagens drabbning på Örjans. Oavgjort sket sig men inte korten. 10 gula och tre utvisningar på en så snäll match. Det är fanimig skandal. Håll samma nivå resten av hösten också Hansson. För allt i världen.

Janne Andersson är en klok man och jag håller med honom. "Allt är inte nattsvart".

Lite av antihjältarnas afton. Jag är ofta kritisk mot Adam Johansson och jag slet mitt hår när han enkelt blev tunnlad av Dusan fram till ett farligt skottläge. Strax därpå tunnlar Hasse Mattisson och smörar in passen till Wernblooms 1-0. Adam definierade sig själv på 55 sekunder.

Många andras antihjälte Hjalmar Jonsson ligger bakom 2-0 och 3-0. Han kände till Conny Johanssons svaghet och utnyttjade den lika skoningslöst som en hämnare i ett isländskt vikingadrama. Hrafna flygur.

Com Hem kan äta min skit. Till andra åkte jag och Juho till Kville Biljard. Där höll jag på att hamna i handgemäng med en snubbe som hånflinande tyckte att Walles varning var helt korrekt. Han kan också äta min skit.

När DeNilson gör sina övestegsfinter, kommer han inte till skott. Det gör Hjalle. Samba de Island.

Och Ragnar. Jag älskur digur.

Vit é skit

Finns mycket att oroa sig för i morgon. Blåvitt har ett riktigt kanonläge att gå upp på en allsvensk andraplats. Detta tack vare ellos och difs tillkortakommanden denna omgång. Hur brukar tabelltittarblåvitt agera då? Precis, behöver inte ens nämna eländet och orkar inte ens rabbla upp alla tillfällen de senaste 11 åren vi kuka* i samma läge. En orsak till pessimism.

Det andas framtidstro och harmoni kring "det nya, spelande Blåvitt". En annan orsak till pessimism.

Hbk spelar i helblå tröja och svarta byxor. Risken att Blåvitt då ställer upp i sitt oerhört vackra men förrädiskt jinxade helvita bortaställ är således överhängande. Stor, stor orsak till pessimism.

Ja, jag är vidskeplig. Glaset är alltid halvtomt, alla goda ting är tre, det finns inget ont som för något gott med sig och bollen är rund. Förutom när Sella har friläge.

Appropå male models

St Håkan och Tobbe är ju sexiga män i sina bästa år båda två. Modellkarriärer har dom ju dessutom som lukrativa extraknäck. När man ser dessa bilder förstår man varför.



Blue Steel



Le Tigre

Källor: Photoshop och Zoolander.

I fäders spår för framtids segrar

Fyra generationer, 5 Hysénare. En familjetradition är räddad.

Delad sorg är dubbel sorg

Min hund har avlidit i förtid. Jag har fler hundar, men det här var verkligen min hund. Från besked om dåliga värden, inläggning hos veterinären, diagnos till den slutgiltiga och oundvikliga avlivningen tog det sammanlagt 11 dagar. Hon blev 6 år gammal och jag älskade henne. Jag älskade henne så in i helvete. Hon gjorde mig varm i själen varje dag hon fanns till och stolt. Stolt över att hon hade en så stor beundrarskara och stolt över att jag var nämnda skaras förste medlem.

Siwert skrev härom månaden om hur samhället ser på bitterhet, hur fult det är att vara bitter. Ungefär likadant funkar det när din hund blir sjuk och dör. Jag förväntas varken sörja eller gråta, utan skall väl på sin höjd brista ut i ett småkäckt "det var la synd då", gnälla lite över veterinärkostnaderna och jobba på precis som om ingenting hade hänt. Det var ju bara en hund...

Men om jag inte sörjer, varför har jag då gråtit i två veckor?

Jag har haft min beskärda del av tragedier i mitt liv. Vänner som förolyckats, tagit sitt liv, släktingar som dött, förhållanden som brustit, djupa depressioner etc. Det här är dock det jävligaste jag varit med om. De senaste två veckorna är ett töcken av total misär. Sakta börjar det bli bättre. Att jag kan skriva om det är liksom ett bra tecken på detta.

De senaste veckorna i övrigt:

*Till den pissröv som snodde min cykel: Hoppas någon snor din bil eller åtminstone din mobil.
*Lycka till Svarten. Att bortse från en signonbonus på 4 mille netto på bordet och i stället stanna året ut, skulle varit en chansning jag inte kan begära att någon gör, bara hoppas.
*6 poäng och 8-2 i målskillnad mot Kalmar!
*Bara för att annat blir viktigare, betyder det inte att man slutar bry sig om Blåvitt. Givetvis stannade jag hemma hos min döende ögonsten, såg Kalmarmatchen på TV4 och hörde Dif-matchen på radion. Rätt skönt att följa allsvenska blåvittmatcher utan total jävla bondångest.
*Manu Chao, me gustas tu.

Fredagstankar

TV4 skall visst ta bort programpunkten Kanon & Kalkon och ersätta med enbart en stor kalkon. Ekwall som ensam krönikör som får breda ut sig, det märks att TV4-ledningen inte förstått varför Sportspegeln fortfarande har fler tittare än TV4s halvtimmessport.

Journalisterna är ledsna när Zlatan inte vill prata med dem. Det kan jag förstå för Zlatan verkar vara en kul typ att prata med, men att få det till att Zlatan pissar på sina fans som Henrik Leman mfl påstår, det är att gå för långt. Fotbollsfansen struntar i hög utsträckning om Zlatan pratar med journalister eller inte. Vi är intresserade av hans spel på planen, inte vilken skjorta han bär till frukost eller vad han anser om Lagerbäcks senaste manualpärm. Fortsätt hålla käften Zlatan, det gillar jag!

Om några dagar blir Hysén ”klar” för Blåvitt. Verkar ganska uppenbart att han i praktiken varit klar länge. Jag undrar hur en nitisk handläggare på Skatteverket ser på det faktumet. Ett muntligt avtal är också ett avtal och Skatteverket har en enastående förmåga att ständigt tolka lagstiftningen så att det innebär att man får betala skatt i Sverige.

Tycker Blåvitt fått alldeles för mycket skit för sin skatteaffär. Istället för att betala 15% artistskatt på sign-onen för Sella så betalade Blåvitt vanlig löneskatt och sociala avgifter (om än med viss försening), dvs ca 120% på nettosumman. Det blir pengar till två daghem i ett år, praktisk solidaritet i Kamratandan alltså. Det borde våra politiker ta emot med öppna armar.

”Bra för svensk fotboll” – hatuttrycket nummer ett. Inte förvånande att Anders Svensson lyckades få in det tre gånger under en intervju inför matchen mot Valencia. Nästa idiot som nämner det uttrycket får Zlatans sparade piss på sig.

Jonas Wallerstedt måste ha ett av Allsvenskans högsta mål/speltid-snitt i Allsvenskan. En perfekt inhoppare som ofta får fart på laget. Det påminner om en snabb jävel som Blåvitt hade på 70-talet och som jag glömt namnet på. Han kom alltid in med en jäkla fart och fick fart på Blåvitt.

Frölunda Hockeys träningsäventyr får mer uppmärksamhet än Allsvenskan i den stora lokaltidningen, det är illa. Är det för att få samma uppmärksamhet som fotbollsspelarna börjar uppföra sig som hockeyspelare efter avblåsningarna med knuffar, bröstningar och ”tuffa ord”?

GIF Sundsvall på väg upp till Allsvenskan. Resorna till Sundsvall är alltid trevliga så välkomna upp och se för tusan till att hålla Häcken och ÖIS nedanför strecket! Kommer Norrköping och Åtvidaberg upp också så kan vi snart ha nostalgi-Allsvenska på allvar. Det är bara Degerfors som fattas.

Lockelsen till utlandet

”Om vi bara kan betala våra spelare konkurrenskraftiga löner så kommer våra spelare stanna kvar i Sverige”. Det är ett mantra jag hört till leda i fotbollskretsar. Förslagen på hur vi skall uppnå dessa konkurrenskraftiga löner är flera. Ändrade skatteregler verkar vara SEFs främsta förslag (och det mest korkade), en stängd liga för att ge ökade intäkter är ett annat förslag där begåvningsreserven tänkt till.

Jag tror inte det räcker med att kunna erbjuda samma löner som utlandet, vi måste kunna betala mer än vad de erbjuder i utlandet för att få spelarna att stanna i Sverige. Tänk er själva, ni får 3 miljoner spänn för att spela fotboll och bo i Sverige, men ni kan också få 3 miljoner spänn för att spela fotboll och bo i Frankrike eller Holland. Vad skulle ni själva välja? Jag skulle utan tvekan valt utlandet för möjligheten att få uppleva en ny kultur, ett nytt språk och utvecklas som människa. Flera av er som kanske läser detta har förmodligen studerat eller jobbat utomlands en längre period (ofta till en lägre ersättning än vad ni skulle kunna få hemma) och det skulle ni väl inte vilja ha ogjort?

En Allsvensk fotbollspelare på 22 år har knappt varit utomlands förutom på träningsläger eller en och annan charterresa under de få lediga veckor han haft. Varför skulle han tänka annorlunda än ni som jobbat utomlands för svältlön på en bar ett år i Ayia Napa eller pluggat något halvmeningslöst ett halvår i Freiburg? Ett utlandsäventyr måste locka oerhört för en sådan spelare och då menar jag inte pengarna utan just lockelsen i att bo utomlands ett tag. Han vill nog prova att sitta på rue Napoléon i solen i november och smutta på ”un café” istället för på det gamla vanliga stället på Vasagatan i Göteborg där det vågräta regnet piskar utanför.

Ser jag till mig själv så skulle jag inte tveka en sekund att sticka utomlands och arbeta om jag får chansen. Jag skulle till och med kunna göra det för en lägre lön än vad jag har idag.

Detta gäller länder utanför Norden, de som nu dragit till Norge eller Danmark hade nog stannat om de kan tjäna samma pengar hemma som där.

Michael Moore vs Janne Josefsson

Under semestern har jag läst många böcker och en av de böcker jag läst var av Michael Moore, den storvuxne amerikanen som framför samhällskritik mot det amerikanska samhället. Under läsandets gång funderade jag på varför jag gillar Michael Moore i lika hög utsträckning som jag har svårt för Janne Josefsson och hans gelikar i Uppdrag Granskning och flera andra granskande journalister i Sverige. Deras mål är liknande och de utgår från samma utgångspunkter att med vissa fakta (ibland våldsamt överdrivet och snedvridet) påvisa felaktigheter och samhällsproblem. Det är ibland jag inte sympatiserar med Moores tankar och idéer men jag läser och tar till mig hans argumentation.

Jag kom fram till att Michael Moore förutom med satirisk humor även angriper företeelserna i sig och inte främst personerna kring företeelserna. Han har fattat att personer snabbt kan bytas ut och det därför är mekanismerna bakom som måste angripas. Svenska journalister är i mycket högre grad huvudjägare som letar efter syndabockar som skall hängas ut. Det är alltför ofta jag under programmens gång börjat få sympati för dessa jubelidioter, inkompetenta tjänstemän, fifflare och andra som hängs ut till allmän bestraffning vid skampålen (och det är nog inte meningen). Ibland har de ansvariga för missförhållandena fått avgå och åtalats men ytterst sällan har problemen rättats till (vilket Josefssons egna uppföljningsreportage har visat). Journalisten har dock varit nöjd med att lägga ytterligare en skalp vid sitt bälte och rusat vidare mot nästa offer att nedlägga. Personerna har förutom att de ibland fått sparken och åtalats enligt våra lagar även hängts ut offentligt till allmänhetens spott och spe. En primitiv dubbel bestraffning där uthängningen är det som drabbar personerna hårdast. I enstaka fall har uthängningar skett av oskyldiga och de kan inte ens få skadestånd.

Arbetsmetoderna skiljer sig också åt. Uppdrag Granskning använder sig ofta av dolda kameror och klippta intervjuer där offren provoceras fram att svara ”felaktigt”. Alltför ofta vet man inte om svaret offret ger hänger ihop med frågan som intervjuaren ställer. Michael Moore kommer helt öppet med sina kameramän och den karaktäristiska basebollkepsen och dundrar in på de flotta kontoren. Genom att de ställs till svars och får chans att besvara kritiken med rullande kamera blir effekterna många gånger bättre. Genom att använda företagens och politikernas metoder mot sig själva påvisas absurditeten på ett effektivt sätt även för dessa. Moore har mycket bättre resultat i att ändra missförhållanden än vad Uppdrag Granskning och Kalla Fakta har, är min uppfattning.

Jag läste också deckarsviten av Stieg Larsson under semestern (klart överskattad) och även där jobbar huvudpersonen för att hänga ut enskilda personer i sin tidskrift, visserligen i syfte att påvisa hemskheter i samhällsstrukturen, men det överordnade intresset tycks ändå vara att hänga ut befattningshavare med namn. Ju mäktigare desto större guldstjärna i boken. I Michael Moores produktion är det sällan man minns enskilda personer och befattningshavare (om de ens nämns vid namn) men man minns det samhällsproblem och de strukturer Moore vill belysa. I Sverige minns man oftast personerna, inte vilka problem som skulle belysas.

Professionella domare?

Åkte flygplan från utlandet i lördags och i stolsfickan låg ett tummat ex av Sportbladet. En av nyheterna var att Håkan Mild attackerat Fröjdfelt i spelargången. Mycket förvånande av vår sportchef och hyfsat pinsamt. Dock väckte han debatten till liv igen om vi skall ha proffsdomare eller inte i Allsvenskan. Jag vet inte om det blir så mycket bättre med proffsdomare än med sådana som har jobb vid sidan av. Allsvenskan har blivit mycket sämre internationellt sett sedan spelarna blivit proffs. Det verkade bättre för fotbollsspelandet att vara brandmän, försäkringstjänstemän och lagerarbetare vid sidan om än att spela TV-spel, se på film och äta på restaurang (som tycks vara de vanligaste sysselsättningarna för svenska fotbollsspelare idag). Trots att spelarna har hela matchdagen på sig att förbereda sig (som tycktes vara problemet för domarna enligt Håkan) så gör många Allsvenska spelare flagranta misstag ofta. Med tanke på att de tränar lika mycket som utländska spelare så är de ofta usla i jämförelse. Problemet är att urvalet av spelare och domare är begränsat pga att vi lever i ett lilleputtland och jag tror inte urvalet ökar om man kan försörja sig på heltid som domare. Men det kanske kan vara värt att prova ändå med tanke på den ojämna standarden, men jag tror inte vi löser problemet så. Elitserien i ishockey har två professionella domare idag, är de två domarna mycket bättre än de andra ”amatörerna”? Jag har ingen aning men jag tror inte det.

Jag har tidigare lanserat förslaget om att låna in utländska domare till några matcher för att få något att jämföra med. Det är svårt att vara domare idag och inte blir det enklare med det exponentiellt ökade trycket och gnället från tränare och ledare.

Dirrrty

Elfsborg är laget jag älskar att hata och det är väl ställt utom allt rimligt tvivel att jag avskyr Anders Svensson. Igår var det CL-kval och ge mig nu inte det där dravlet om att "går det bra för svenska lag i Europa så går det bra för svensk fotboll och Elfsborgs (eventuella) framgångar i Europa gynnar alla"
Jag unnar inget, säger inget annat svenskt lag än IFK några framgångar. Lika lite som jag stämmer in i kören "Om inte Blåvitt vinner får man glädjas åt GAIS/Örgryte/Häckens framgångar, huvudsaken är ju att guldet kommer hem till Göteborg". Dylika repliker hör man allt för ofta. Vad hände med gammal god hederlig rivalitet?
Men hör och häpna; jag har sålt mig!
Inför gårdagens match grep speldjävulen mig när jag såg att xxxxxxx (nej jag tänker inte ge dem gratisreklam) erbjöd det skyhöga oddset 30 på vinst till Elfsborg mot Valencia. Självklart fanns det ingen chans i helvetet att det skulle gå, men de omvända oddsen 1,21 var ju knappt värda ett spel så lite som jag tänkte satsa. Jag är inte ens en gambler i vanliga fall.
Jag resonerade som så att om Ellos mot all förmodan skulle vinna så kunde man ju åtminstone glädja sig åt pengarna i stället för att tugga fradga över Anders självgoda flin.
Men matchen drog igång och en obehaglig känsla smög sig på mig. Jag kände mig smutsig. Jag hade sålt min blåvita själ. Inte fan var det värt fem tusenlappar i vinst att sitta och glädjas ikapp med Grin-Olle från Borås? Hade jag glömt devisen "min fiendes fiende är min vän" och att jag i vanliga fall skulle suttit och skrikit "Forza Valencia" i soffan? Känslan av obehag delades av mannen i mitt liv.
Men pengarna var spelade och jag behöver faktiskt en ny DVD-spelare. Jag gick och la mig i stället och väcktes vid tolv av min sambo som kom upp och väckte mig och med ett stort leende deklarerade "Det blev ingen DVD; Valencia vann." Gud ske pris.

Reverserad psykologi

Som tidigare nämnts är vi fanatiker extremt skrockfulla. Nej skrockfull ska man inte vara, men varför chansa om dett är en matchvinst som står på spel? De senaste matcherna har jag med stor framgång ägnat mig åt omvänd psykologi. Inför IFK-Örebro, IFK-Mjällby och IFK-Gefle trodde jag behårt på förlust vilket jag sa högt till alla som orkade höra på. Inför Gefle-matchen sms;ade jag en vän "Vad tror du om Gefle borta, trötta spelare och konstgräs? Hoppet är inte på topp". Och voilá vi vann! Självklart hade vinsten ingenting med Marcus Bergs storform att göra, utan hängde helt på mina pessimistiska axlar. Eventuellt var det också Bruce aktiva kamp med sitt DKI som bidrog till segern. Han hade kanske sprungit extra bra i backarna med en Modesty Blaise-lookalike som morot.
Nu återstår dock ett problem; för att omvänd psykologi ska funka måste man verkligen anstränga sig för att tro på den. De gånger när man sagt "klart det blir förlust" utan att egentligen tro på det så har det också gått åt helvete. Det blir alltså dubbel omvänd psykologi; gudarna ser att man försöker luras och trixa till sig segern, och knäpper en därför på näsan.
Och nu när det har funkat tre gånger på raken så blir det svårt att häva ur sig domedagsprofetior och verkligen mena vad man säger. Att Marcus Berg sticker utomlands gör det dock onekligen lättare att tro på fiasko, så då kanske det funkar med omvänd psykologi igen. De återstående två matcherna kommer jag dock att resignera och erkänna att jag förväntar míg att han faktiskt ska lyckas dundra in den i kassen en sisådär fyra gånger till. Gud hjälpe oss.

Blåvitt och juche

En vecka kvar på semestern och snart skolstart. På friskoleområdet har en ny entreprenör etablerat sig helt utan debatt - IFK Göteborg.

Juche kallas den statsbärande ideologin i Nordkorea och ordet juche betyder ungefär "självtillit" eller "självförsörjande. Juche-ideologin innebär i grova drag att Nordkorea skall vara självförsörjande och oberoende från omvärlden, endast vissa naturtillgångar samt exklusiv expertis skall möjligen importeras. Oberoende skall man bli genom ett långsiktigt arbete, alla skall bekänna sig till ideologin men ”På det individuella planet betyder det att varje människa är ansvarig för sitt eget öde och därmed också har förmåga att utmejsla sin egen framtid” Ideologin innehåller även att en medborgare skall arbeta åtta timmar, ha fritid åtta timmar och studera i åtta timmar. Juche förutsätter att individen sätter samhällets intressen framför sina egna och att lojalitet med nationen och dess ledare skall gå före allt annat.

Vad har då Blåvitt för gemensamt med juche? Tja, i en hårresande parallell kan jag se likheter med Blåvitts satsning på friskola och Änglagården som en ideologi närbesläktad med juche. Ideologin våra unga spelare skall bekänna sig till är ”Fotbollens hemligheter” och redan vid 10 års ålder skall man börja arbeta med den. Genom friskolan skall man beredas plats att i tillämpliga delar studera, spela fotboll (arbeta) och ha fritid. Läxläsning skall ske på skolan. Syftet är att Blåvitt skall vara i stort sett oberoende och försörja sin framgångsrika A-trupp med nya fotbollssoldater skolade i den rätta läran. Genom tidig skolning har de fått en ideologisk ”klubbkänsla” så att de skriver långa kontrakt och ser till Blåvitts bästa när utlandsklubbarna lockar med lukrativa kontrakt. Nu har jag dragit det till sin spets men vissa tendenser anar jag åt det hållet.

Det är väl inte så farligt med Blåvit friskola tycker alla med tanke på den obefintliga debatt till Änglagårdens friskola som varit. Tänk er då att det varit Volvo eller McDonalds istället som startat friskola för 10-åringar i syfte att få fram dugliga bilarbetare, restaurangchefer och ingenjörer. Ett par timmar i veckan spenderas på Torslandaverken där de grundligt får lära sig lätta moment vid produktionslinan och rita bildetaljer i CAD-utrustningarna eller öva på hamburgerrecept. De följer ”bilfabrikens hemligheter” eller McDonalds utbildningsplan med pedagogiska DVD-filmer med repetetiva arbetsmoment. Naturligtvis lustfyllt och pedagogiskt så att barnen tycker det är kul och lärorikt. Skulle det vara lika obefintligt med diskussioner då?

Alldeles för lite har också debatterats om syftet med friskolan.
- Är det att få fram bättre fotbollsspelare till IFKs A-trupp? Då bör det vara fritt fram för Volvo och McDonalds att köra igång en friskola också utan debatt.
- Är det för att tjäna pengar? Nej, det har uttryckligen sagts att det skall non-profit
- Är det ett goodwill-projekt? Ja, det är den rimligaste förklaringen men också ett riskabelt sådant (vad händer om någon mobbas eller skolresultaten blir usla).

För Blåvitts fotbollsframgångar tror jag det är mycket effektivare att ha vaken scouting och satsa mer på U-lag och mindre på knattar och pojklag. Jag tror spelare från mindre klubbar är mycket hungrigare och mindre bortskämda när de väl kommer i kontakt med en storklubb och det är avgörande för framgången i den viktiga övergångsåldern mellan U-lag och A-lag.

Främst är jag förvånad över att debatten uteblivit helt.

Marcus! Mållös.

Det fanns en tid när jag kunde tjöta Svarte-Marcus i en halvtimme i sträck inför mer eller mindre ointresserade åhörare. Nu är han namnet på allas läppar, alla vill tjöta Marcus Berg men det känns som om jag inte har något att tillägga. Jag kan säga "vad var det jag sa", men eftersom åhörarskaran var ointresserad då, kommer dom inte ihåg det idag vilket gör att mitt "vad var det jag sa" hamnar i kategorin misstänkt skitsnack av ännu en efterklok drygkuk med stort självhävdelsebehov. Så jag är i stället mållös och byter samtalsämne till Gustav Svensson.

Givetvis är jag till viss del en drygkuk med stort självhävdelsebehov, men jag ser ju helst att det inte framgår. Framför allt inte av fel anledningar. Är det däremot av rätt anledningar, har jag inga större problem med att konfronteras med ovanstående. Då är det ju bara att hänvisa till Jante och le överseende...

Han kom sommaren 2003 och var då varken mer eller mindre Jontes brorsa. Han gjorde lite mål och sedan några fler mål i J-allsvenskan. Jag minns inte när jag såg honom spela första gången, men jag minns sista gången jag såg honom spela det året. Det var JDM-final mot Öis på Ruddalen i höstrusket. Öis toppade sitt lag med Angelo Vega som var den som "alla snackade om". Men två år yngre Andres Vasquez var bäst på plan och en i övrigt osynlig Marcus Berg avgjorde på övertid. Vintern som följde var hektisk och kul för en blåvit. Vi värvade Ijeh och Alex, men bortom storans scen fanns där rapporter från U-sektionen som höjde en del ögonbryn. Jag såg honom själv några gånger under vintermånaderna och när det var dags för hemmapremiär mot Elfsborg det året, värmde vi upp med att åskåda en träningsmatch med U-laget. Brokken var bakfull, BoJo var tjötig och Berg gjorde hattrick. Han var uppe i 25 gjorda mål dittills under försäsongen med olika lag och "Svarte-Marcus" var född. Antalet mål han gjorde med olika lag under det året har jag ingen koll på. Man tappade liksom räkningen och dessutom spelade han mer och mer med B-laget och allt mindre med U-laget vilket försämrade målproduktionen en aning. Det bör ha stannat på omkring 60 mål det året ändå. Av dem var 12 st i B-laget varav rätt många som inhoppare. Drömmen om en stor, egenfostrad skyttekung kändes återigen rätt realistisk.

Nu är han där, ett år senare än jag trodde men inte desto mindre glädjande. Orsakerna till hans genombrott är säkert många. Självförtroende och förtroende från tränarna brukar anges. Mognad, ökade personliga ambitioner samt förbättrad fysik är andra orsaker. Han har dessutom blivit lik Sella, fast på ett bra sätt dvs det där ålhala närkampsspelet som gör honom så svår att komma åt trots ett antal mindre antal kilo muskler under matchstället. Men det finns nog en oaktad anledning till som inte brukar nämnas. Ragnar Sigurdsson. Det är nog allsvenskans individuellt sett, bäste mittback. I alla fall enligt mig. Det finns säkert backar som är smartare, hårdare, bättre ledare och defensiva dirigenter. Men i duellspelet är nog Ragnar bäst idag. Marcus möter honom på träning varje jävla dag. Det borde vara utvecklande.

Till sist. Sälj honom inte! Vi har häng på toppen, är i semifinal i svenska cupen. Sportsligt vore det katastrof att sälja honom. Ekonomiskt vore det inte heller helt klockrent. I februari kommer han med väldigt stor sannolikhet kunna plita ner skyttekung och A-landslagsman (förvisso B-landslaget i typ Thailand under vintern, men ändå) på sitt CV, vilket höjer priset en hel del. En del klubbar vill göra sig ett klipp innan ovanstående inträffar. Så återigen. Sälj inte. Det kommer ju hända förr eller senare och drömscenariet är väl att det inträffar först sommaren 2008. Bäst för Blåvitt och antagligen bäst för Berg själv. Ersättare då? Tja två gubbar i FCK känns både rätt troliga och tänkbara. Allbäck eller Ailton. Men den dagen, den sorgen.

Mediebruset

Svenska folket rasar mot Chris Härenstam. Killen dissar cykelsportens trovärdighet i en morgonsoffa. So what? En annan mediestorm var mot Janne Jingryd, för att han satt och dissade alla låtar under Eurovision song contest. Jag hatar Sverige. Varför är det ingen som rasar mot TV4´s samtliga medarbetare? Varför är det, om man snackar dom där töntiga sportpanelerna på måndagsmornarna, ingen som rasar mot att Lars Anrell och Mats Olsson bara sitter där och syns medan dom citerar sina egna krönikor från dagen innan?

Min kabelleverantör har gett tillbaks TV+, så man får lite spanska och italienska ligan. Förvisso TV4-sfären men någon dag i veckan får man väl ändå lov att sälja sin själ. Nämnda kabelleverantör bjuder även på gratis porr. Porr är sjukt överskattat. Ge mig tillbaks Eurosport i stället. Har inte sett en snookermatch på fanimig flera år. Där har vi också en del långa stavar, karlar i hästsvans blanka kulor och en jävla massa hål. Fast betydligt mer spännande då. Jimmy White och John Higgins, sicka hjältar.

Normalt så präktiga och korrekta Jeffan är härligt frispråkig och moraliskt tvivelaktig i sin fredagskrönika. Ponera att hon faktiskt deltog i den där Pride-matchen och det i stället var Glenn som tafsade henne på stjärten. Skulle det fortfarande vara en charmig komplimang? Och Borås djurpark! Circus, Skansen och Borås djurpark är väl alla normalbegåvade föräldrars "don´t mention the war". Djuren lider uppenbarligen i sina små isoleringsceller, men "ungana tycker ju att det är så kul". Och vad tycker Greenpeace och Al Gore om vikten av främjandet av svensk motorsport?

Skotska FA läser Grogg eller rör det sig om en själsfrände? Oavsett vilket är retroaktiva bestraffningar för osportsligt uppträdande likt filmning något helt i min smak. Och att vara oense med Bosse Karlsson är helt i sin ordning. Skulle bli oroad om det omvända inträffade.

Skall vi tippa på 5:or i betyg i morgon för Stones? Hade biljetter till förra sommaren innan Keith bestämde sig för att just den där dagen var en bra dag att klättra upp i en palm. "Seemed like a good idea at the time". I år har jag prioriterat bort the glimmer twins för Way out west. Hives är huvudattraktionen för mig men jag är även grymt nyfiken på Señor Chao, eller som Bob Sacamano föredrar att kalla honom. ManU.

I jämställdhetens namn

Det pågår en pridefestival i Stockholm. Något som verkar ha förvandlats till lite av en Alemedalsvecka för det politiskt korrekta. Jag har aldrig bevistat evenemanget utan bara följt det genom media. Så min spaning kanske inte är så nära sanningen då den sker genom journalisters filter som påverkas av samma fenomen. Men känns inte pride-rörelsen lite manschauvinistisk? Var är alla flator? Var är alla kvinnor utklädda till män? Majpojkarna uppmärksammar idag en rolig bild på Glenn när han lirar dildo-kubb. Hur mycket tydligare än så kan symboliken gå för det patriarkala samhället när bevakningen om detta jätteevenemang mot diskriminering, handlar om bilder på Glenn Hysén som briljerar i sin hantering av fallosar.

Nej, bevisa att jag har fel, ge oss bilder på Jenny Kallur eller åtminstone Annika Sörenstam lirandes fitt-varpa. Då har toleransen verkligen börjat vinna marc.

Numret större

Matchrapport

Man såg direkt att det var klasskillnad på de lag som möttes nere i Blekinge. Blåvitt var fysiskt starkare, hade ett bättre passningsspel och man såg en tydlig skillnad i bollbehandling. Det enda som överraskade var väl vem som fick bli matchjälte.

Denna korta matchrapport skall läsas i samband med att jag kom hem från jobbet med 5 minuter kvar av ordinarie speltid. Såg det ungefär likadant ut första 85?


Hjalmar är kung. Med tanke på hur mycket onyanserad skit han får av så många, kändes det bara så jävla rättvist att han fick sätta dit den med sin magiska högerfot.

Egentligen var denna blogpost menat som ett rasande, öppet brev till Svenska Fotbollsförbundets tävlingsutskott. Jag menar hur i helvete kan dom lägga matchen, mot Blåvitts protester enbart c:a 45 timmar efter vår senaste allsvenska match blåstes av? Dessutom 30 mil söderut. Det sägs att "storlagen alltide gynnas av förbundet". Jag önskar det vore sant. Så även om skadan inte blev mer än slitaget för de extra 30 minuterna av förlängning så blev skadan minimal den här gången. Vi kunde faktiskt ha åkt ur. Så jag tänker fortsätta rasa ett tag till, för så här får det inte gå till.

Much ado ´bout nothing?

Jag har ingen som helst avsikt att försvara de hammarbyare som hystade ölglas på Joninho ikväll på söderstadion. Men ur ett perspektiv kan man tycka att det inte direkt var den värsta incidenten i år vad gäller inkastade föremål. Mynt och tändare gör nog ondare än en plastmugg. Det borde även framgå när Hammarby får sin bestraffning.

Däremot stödjer jag beslutet att tillfälligt avbryta matchen. Att kasta in skit på plan mot spelare och domare borde vara fullständigt tabu. Varför i helvete skall en linjedomare eller ytterback springa där i förhoppning att dom missar? Varför acceptera att jobba under de förutsättningarna. Det känns som om man idag skall bita ihop och inte vilja visa att man lägger märke till det vilket man givetvis gör. Man skall ignorera att det flyger 25 spänn i mynt mot din skalle bara för att du skall slå en hörna. Gå in och ställ dig på mittplan tills dom slutat kasta. Eller som idag, avbryt matchen.

Bajen kommer nog få en hel del skäll i morgon för något som inte är unikt på de flesta allsvenska arenorna. Kanske inte oförtjänt men kanske lite för ensamma som måltavlor. Rubrikerna kommer göra paraleller till deras Dif-derby i fjol. Förhoppningsvis leder Fröjdfelts beslut i dag till fler liknande, så att detta otyg försvinner.

Och jag fattar fortfarande inte vad det var som hände på söderstadion i fjol mot Dif som inte skulle hänt på Råsunda.

Mode, smink och livet i övrigt

Bonnjävlar

Nej, det handlar inte om Västtysklands huvudstad. Det handlar om den allsvenska toppen. Borås, Halmstad, Kalmar. Inga världsmetropoler direkt. Jag minns för några år sedan en artikel där storstadslagens sportchefer uttalade sig om en utveckling där storstadslagen skulle dra ifrån tack vare sitt ekonomiska försprång. En av de sportcheferna var Mats Persson... Visserligen slår sig Dif in där uppe också, men vi får verkligen hoppas att dom dalar. Dif går mot en utveckling där de blir det första allsvenska laget som ställer upp med en startelva med enbart utländska medborgare. Bossarna får gasta hur mycket dom vill och svensk fotbolls bästa. Men som Siwert Band en gång gjorde klart, så är "bra för svensk fotboll" inget annat än en synonym för egenintresse.

Idag skall vi möta ÖSK och i min säsongsplanering har jag redan ritat dit en seger med 4 mål. Alex är tillbaka, Olsson är tillbaka och Svarten är kvar. Det räcker så. Min näst intill datorlösa helg spenderades på jobbet, i skogen och i sängen. När SMS och telefonsamtal samt ett febrilt tittande på text-TV inte räckte, så gjorde jag det desperata, otänkbara. Jag köpte kvällstidningar. Båda två. Glennsson fick mig att falla till föga och jag hoppas det blir värt det. Att gisslandramat är över. Skulle det vara det, kan man säga följande om vår i år ganska kritiserade sportchef. Han har då gjort det bästa backförvärvet och det bästa mittfältsförvärvet. Vad gäller forwards, fanns ju uppenbarligen redan "kompetensen i huset". Kvar finns då målvaktspositionen där det inte finns någon kompetens alls för tillfället. Men att köpa in en ny målis och peta Bengan...Så tuff är nog inte ens Mild.

Idiotjävlar

Betänk att man startar ett bolag i ett skatteparadis, säljer produkter till i Sverige placerade dotterbolag för så mycket pengar så att bolaget i Sverige knappt om ens möjligt gör någon som helst vinst som kan skattas till svenska befolkningens väl och ve. Alla intäkter och all vinst går till paradisbolaget och inget lämnas till oss. Nej det handlar inte om Blåvitthärvan, VF-härvan eller Mif Redhawks-härvan eller för den delen någon annan idrottsrelaterad härva. Det handlar om big bucks. Multinationella storföretag gör så här för att undanhålla miljarder i beskattningsbara vinster. Så går det i alla fall till enligt gårdagens sommarpratare Peter Rost. Och skattemyndigheten varken vill eller vågar undersöka fifflet närmare. Hur prioriterar RSV egentligen?

Ja jävlar

P3 körde igår kväll en tvåtimmars special om Madchestereran. Gött sväng och bara bra associationer från 80 och början av 90-talet. Har länge sugit på en text om Göteborgs musikliv med rubriken Broder Daniel, Ian* och Ia*. Indiepop, indierock och metal. Så har det sett ut en längre period och vi har varit tämligen usla på allt annat som tex hip-hop, reggae och soul med mera (inte mig emot iofs). Men det verkar ha skett någon sorts förskjutning eller utveckling om ni så vill. Kulturiation samt Navid Modiri och gudarna vinner mark inom baktaktens värld och vad gäller framtakten är det väl Fibes o Fibes och The tough allience som härskar av de lite nyare banden. Göteborg dansar och ler med andra ord och det är väl inte för inte som Emrik känns mer aktuell idag än vad han gjort på 15 år. Svartklubbsera 2.0?

*Ian står för Ian Persson. Gitarrist i först UCP och sedan Soundtrack of our lives. Dessutom en av de mer aktiva barhängarna i halvtid på Nya Ullevi. Har du missat någon match i år Ian?

*Ia står för Mattias "Ia" Eklundh och är förgrundsgestalten i Freak Kitchen samt har dessutom agerat gitarrlärare för många andra gitarrister i Göteborgs metalscen.

*Själv har jag lärt mig tre nya ackord och hur jävligt det än låter har jag således fördubblat min gitarrkompetens. Men barréackord kommer jag aldrig lära mig. Hur kan ens något vanställa sina fingrar på det sättet?

Att vara fanatisk versus att vara död

Det är med intresse jag följer folks skildringar av mig som person. Jag har sett mig själv som en person som har intressen. Enligt andra är jag tydligen fanatisk. Vanliga repliker är "Jag älskar fotboll men jag är i alla fall inte fanatisk som du" och "Jag trodde att xxxx(valfritt namn) var fanatisk tills jag träffade Rebecka". Jag har noterat att detta ofta sägs med en smula av hån och löjets skimmer. Artiklar som den här och flera andra har tydligen förstärkt folks bild av mig som fanatiker. Om man söker på ordet "fanatic" i Wikipedia kommer den här definitionen upp. Notera att texten i Wikipedia vidarelänkar till "Enthusiasm", "Fixation" och "Obsession". Åtminstone det förstnämnda klingar enbart positivt i mina öron. Man kan älta jantelagen till leda, den går ju dels ut på att man inte ska tro att man är bättre än någon annan, men även att man inte ska sticka ut eller vara överdriven på något sätt. Man ska gilla saker lagom mycket och säga saker i stil med "Visst är det kul med fotboll, men världen går inte under om vi förlorar" eller "Trots all är det ju bara 22 killar som jagar än boll, det pågår faktiskt krig i världen just nu". Det är inte riktigt rumsrent att totalt gå upp i något som utspelar sig på en fotbollsplan när det finns folk som svälter. Precis som om man inte skulle kunna skänka pengar till Amnesty och samtidigt följa sitt älsklingslag. Om ordet fanatisk innebär att man går upp i saker med själ och hjärta, att man har förmågan att känna äkta glädje och sorg bara genom att se dessa killar jaga bollen och få in den i rätt respektive fel mål; om det innebär att man har någonting att brinna för året runt; om det innebär att ens liv aldrig är halvljummet eller grått; ja då ska jag med stolthet traska iväg på nästa A.F.(anonyma fanatiker)-möte och säga "Hej jag heter Rebecka och är fanatiker". Men till skillnad från motsvarigheterna i A.A. så vill jag inte gå något tolvstegsprogram och bli botad, jag föredrar att skrika mig hes och svänga min blåvita fana medans ni andra sitter med era halvljumma liv och förbereder er på döden. Suckers.

Semestertankar II

Blåvitt tar hem Tobias Hysén vilket känns helt rätt i detta läge. Bara efternamnet är värt några miljoner i PR för klubben. Med en enda värvning vänder hela supporter- och mediedrevet på en femöring – fantastiskt! Värt att notera, i en kvällstidning sågar Glenn Hysén Tobias för att han skall hem och i den andra är han jätteglad.

Om det varit någon annan offensiv kraft än just Hysén hade jag varit kritisk. Vi spenderar över 15 miljoner på att stärka en redan stark offensiv när det är i defensiven vi har rejäla problem. Det finns en landslagsmålvakt i Norge med utgående kontrakt som vi kan få billigt. Ring Rami Shaaban nu och låna upp pengarna på ICA-banken, det kommer snabbt att betala av sig.

Robert Laul tipsar på sin blogg klubbar om förmånliga skatteregler när man tar hem spelare från England. Det gör skattegnället från klubbhåll i fallet Andreas Johansson ännu mer bisarrt. Synd för övrigt att Robert Laul som kan så mycket om allting från bilar, skatter, rättsystem, till sport och annat slösar bort sin talang på att vara journalist. Han borde köra taxi eller klippa hår istället så hade han fått ett statusyrke att skryta med.

Sommartider och dåligt väder, det finns fördelar med det. Man slipper alla män med bar överkropp som går runt på gator och torg och kliar sig på bröstet. När de dessutom kliver in i butiken och klämmer på avokados till räkcocktailen då är anständighetens gräns för längesedan passerad. Samma med bikiniklädda fruntimmer som letar fräscha jordgubbar med fingrarna i literbägarna. Klä på er när ni inte är hemma eller på badstranden!!

Bapupa fick samhällstjänst och gruppterapi. Att slå sin fru är ett mycket mindre allvarligt brott än att undanhålla skatt och lura sin arbetsgivare, det är tydligt det. Så tycker samhället, men det tycker inte jag.

Tour de France blir klart mer intressant när snart vem som helst i klungan kan bli totalsegrare bara man håller sig ifrån piller och transfusioner. Förut var det trist när loppet var avgjort redan innan Pyrenéerna nästan varje år. Nu håller spänningen i sig inpå sista toalettbesöket på Champs Elysée.

Semestertankar

Siggi Jonsson anses vara en frisk fläkt i Allsvenskan. Vad har han gjort då? Jo uttalat sig väldigt likt Arne Erlandsen om disciplin, moral, hårt arbete och dricker öl med sina spelare. Man kan tror att Siggi hämtat hela sitt vokabulär och arbetssätt från Arne. Men Siggi är från Island och Arne från Norge. Är man islänning är man härligt kaxig, är man norrman är man bara tråkig.

Folk tjötar om riskkapitalbolaget. Min åsikt är klar, ett riskkapitalbolag är ett misslyckande eftersom man då måste dela med sig om man vinner vinst i transferlotteriet men kan vara en nödvändighet för att få in lite rutinerade toppspelare för en fattig klubb. Å andra sidan är folk konstiga som inte tycker att de som investerar i ett riskkapitalbolag skall få gå med vinst. Varför inte låna pengar att köpa spelare för? Fixa ett efterställt lån à la Helsingborg så syns det inte i balansräkningen och elitlicensen klarar sig. Med tanke på Blåvitts historik i transferlotteriet så skulle jag hellre låna ut pengar till Blåvitt med ränta än att hoppas på en försäljning av en spelare och finansiera ett riskkapitalbolag.

Andreas Johansson valde de låga skatterna i Danmark. Genast kommer den vanliga, tjatiga klagosången på de svenska skatterna som ”hindrar svensk fotbolls utveckling”. Underligt att inte den klagosången hörs när våra duktigaste läkare flyttar till Norge och Danmark. Att de låga skatterna i Danmark under tre år bara omfattar utlänningar bortser folk från när de ropar om svensk fotbolls framtid och vill ha det danska systemet.

Skattemålet har överklagats, vad tröttsamt med en vända till. Förhoppningsvis kan hovrätten diska av målet på en dag eller två så vi slipper Sveriges förenade sportjournalistkår sitta och gnälla på Avenyns krogar.

Måste avsluta med att hylla Janne Andersson, Allsvenskans överlägset bäste tränare i konkurrens med Nanne Bergstrand. Aftonbladet har haft en omröstning på nätet i flera dagar om vem som är bäste tränaren. Eftersom Janne A ständigt toppar omröstningen har de inte avslutat den än, de hoppas väl fortfarande att Haglund, Tony G eller Kessler skall vinna så att de kan skriva ett reportage om den unga, spännande tränaren som är framröstad som Allsvenskans bästa. Janne är bara bäst, han snackar inte en massa skit i media och försöker se spännande ut i kostym så honom vill de väl inte skriva om. 2009 vill jag se Janne A på Blåvitts tränarbänk, varför inte med Alex som assisterande?

Hänt i veckan

Ledsen för och varsegod för mitt uteblivna bloggande på sistone. Mycket jobb och familjevårdande på sistone. OB-tillägg borde vara individuellt anpassat. Börjar jag mellan 7 och 8 på morgonen, så är jag helt finito för resten av dagen. Jag vill ha OB-tillägg för det. Jag förstår inte hur faan folk orkar ha barn. I stället för den där tvåtimmars tuppluren innan några andra aktiviteter är ens halvaktuella, så måste en förälder komma hem/handla på vägen hem, laga mat, diska, vika kläder och allt det där. Föräldrar är freaks.

Mycket tyder på att Tobias Hysén inte är klar för Blåvitt idag heller. Våra sommarförvärv hittills begränsas till Jocke Olsson och Ali Gerba. En av dom har dock potential för att bli en rätt duktig målvakt. Något vi behöver.

Å andra sidan har vi inte värvat Obolo och Valdemarin heller. Dom har ju verkligen lyft Aik.

Skitprogrammet på skitkanalen TV4 tar ut 4 man till veckans lag. En tjugoårig svensk skytteligaledare har under våren och sommaren tagits ut exakt noll gånger.

Sommarens mest långsökta är om hur Vasquez skulle ha blivit avstängd på grund av en intervju med hans farsa. Om han ens har varit avstängd, så har det garanterat andra orsaker. Mest troligt är väl att Andres kört för fullt trots att han varit sjuk och/eller haft skadekänningar som han hållt käft om. Hur beundransvärd viljan att alltid vilja ge järnet än är, så faller det inom sportchefens definition av dålig inställning. Man skall lyssna på sin kropp.

Det är med viss häpnad man noterar den uteblivna kvalitetssänkningen när medias sommarvikarier tar över. Det enda som höjt på ögonbrynen hitills är väl en TV4-tjej som uttalade Dick Last på engelska. Annars är det väl ungefär lika uselt som vanligt.

Jag lovar att springa ett marathon för varje varning Hinki Laursson får för filmning.

Sommar är festivalernas årstid. Det pågår en jazzfestival i Stockholm. Den verkar ha det mesta förutom just jazz....Borde kunna jämföras med Erik Hamréns Öis. Mycket PR om talangfullt och fantasirikt finlir. Väldigt lite jazz då också.

Appropå Hinki. När han boxade ner Jon Jönsson förra året, hette det bland proffstyckarna att det är "bara i Sverige" man blir avstängd för en sådan skitgrej. Christian Poulsen kanske inte håller med.

I mars, en grym mittback. I april, en grym vänsterytter. I maj en grym innermittfältare. Mina krav på truppförstärkningar varierar helt klart. Idag kräver jag en ny målis och en riktigt bra forward till. Men det kan nog hinna ändras igen.

Att trycka på "spara som utkast", behöver inte nödvändigtvis betyda att ett enda skit sparas.

Något SM-guldmarathon verkar inte bli aktuellt. Mitt springande har varit helt i onödan med andra ord om man inte räknar in "nyttan" av att tvingas köpa en helt ny uppsättning byxor.

Bella till ellos för 20 miljoner...Ger mig fan på att han kommer bo i Göteborg. Elfsborg borde betala en särskild kommunalskatt till Göteborg. Om det inte vore för oss, skulle ingen vilja gå till den klubben.

Var är lakritssnablarna på vintern?

Nu är det sommar och i varenda byhåla ordnas det marknad, festival eller yra. Då dyker de upp i mördarsnigelmängd, alla de där försäljarna av lakritssnablar, rabarbersnablar och andra sorters snablar i halvmeterlängder. Minst en per hundra meter gatsträcka så står de där och säljer snablar. Det är sällan man ser någon som köper men ändå är de där i tusental, spridda över landet: lakritssnablarna och deras försäljare.

Var befinner de sig de andra 10 månaderna om året? Korvstånden frodas året runt men lakritssnablar kan man bara handla när det är festival eller marknad. Vad beror det på? Är det snablemaffian som då flyttar söderut i Europa? Kommer snablarna med ficktjuveligorna?

Siwerts tips i halvtid

nnan seriestarten tippade jag Allsvenskan

Efter halva säsongen (13 omg) är det dags att kolla hur det ser ut (mitt tips inom parentes):

1. Kalmar, 25 p (9)
Kalmar har inte ramlat i fällan att glömma grunderna, därför ligger de först. I år är de inte lika beroende av att en brasse skall sprattla till utan kan lita till stabila laginsatser och ofta riktigt bra spel. Jag borde lärt mig att inte underskatta vad en av Allsvenskans två bästa tränare kan göra med ett lag. Hatten av för KFF och om inte Blåvitt vinner hoppas jag att KFF gör det. En stabil fist rätt upp i arslena på fotbollstyckarna.

2. Halmstad, 24 p (10)
Återigen, jag borde lärt mig att inte underskatta vad en av Allsvenskans två bästa tränare kan göra med ett lag. Halmstad är Allsvenskans Särimner, de blir hela tiden av med toppspelarna och ersätter med billigt, men dyker upp i serietopp år efter år.

3. Djurgården, 23 p
Djurgården har en islänning som förordar disciplin. Ett mer arbetsamt Djurgården har visat sig på plan, en stabil lagmaskin helt enkelt som dessutom har det där Djurgårdsflytet med sena mål etc man lärt sig att tycka så illa om.

4. Elfsborg, 22 p (5)
Elfsborg går bättre än jag trodde och tyvärr har även Magnus Haglund upptäckt att 4-4-2 inte är så dumt. Värvningen av Björck är dock lovande, en gnällspik som pajat stämningen lite överallt och sedan har de lagt 20 miljoner på en bänknötare i FCK. Vi får i övrigt hoppas på att CL-kvalet skall få ned Elfsborg på knä.

5. Malmö, 19 p (6)
Åkeby kan aldrig lyckas på egen hand. Hör man omdömena från Malmö-håll så verkar det som att Malmö är på nedflyttningsplats men sanningen är att de trots allt fortfarande är med och slåss om topp fyra. Hasse Borg har inte lyckats köpa ihop ett bra lag. Tur att fotbolls-Sveriges bästa försäljare inte har en bra inköpare bredvid sig, då hade MFF varit överlägsna.

6. Hammarby, 18 p (1)
Seriens besvikelse tillsammans med HIF så här långt. Jag trodde på Hammarby i år men den gemytliga stämningen som infunnit sig i klubben efter säsongsstarten har effektivt grusat guldchanserna. Bajen behöver bråk, stridigheter och omstridd tränare för att vinna guld.

7. Blåvitt, 18 p (7)
I hate to say I told you so. Bengan är seg i benen som jag förutspådde. Blåvitt var dessutom under Arne livsfarliga på fasta situationer men nu är det livsfarligt när motståndarna har fasta situationer. En glad offensiv med Allsvenskans skyttekung borde innebära toppstrid men med vår usla förmåga att hålla i ledningar och släppa in sketmål så undrar jag om vi inte kan rasa ännu längre ned i tabellen till slut. Underligt nog verkar folk köpa det eftersom vi har ”en ny spelidé”. Ni som gnällde på spelet när vi kom tvåa 2005, känns det bättre nu när vi ligger sjua?

7. Helsingborg, 18 p (2)
Allsvenskans FN haltar betänkligt. Den rike gubben (Adolfsson) mullrar i kulisserna och jag undrar om Baxter får ihop det hela till en lika snygg avslutning på säsongen som förra året. Har spelat ganska uselt och att hoppas på hjälp från Ghana verkar lite naivt.

9. Gefle, 17 p (12)
Johan Oremo har skjutit hem ett och annat poäng som gör att de ligger bättre än jag tippade. Ett stabilt grundspel i botten. En spelare häktad för hustrumisshandel, ett brott som i sportens grabbiga värld inte alls är så farligt som trolöshet och skattebrott. Idrottens sensmoral: Sup till, slå din fru och kör rattfull bara du betalar löneskatt.

10. AIK. 16 p (4)
Sämre än förväntat. Rikard ”Kessler” Norling leker med startuppställningen som en Internet-supporter framför ett managerspel och det visar sig att verkligheten inte är så enkel som i datorspelets värld. Obolo Investment (Agent 03) värvade tre spelare som dansade en match, vi får se om de klarar att lyfta laget/klubben som alltid pratar om sig själva i tredjeperson. Det låter hur fånigt som helst när de pratar om AIK hit och AIK dit istället för vi och jag.

11. GAIS, 16 p (11)
Bättre än så här är inte GAIS hur gärna än Göteborgs-Posten vill få det till något annat.

12. ÖSK, 12 p (8)
Överraskar negativt men ÖSK visar en sådan skön bitter inställning till det mesta så de borde få vara kvar bara för att fortsätta vara ”Nya ÖSK, bittrast i Sverige”.

13. Trelleborg, 11 p (13)
Bra insatser blandas med usla och nu inhöstar de tunga ettmålsförluster. Tyngre mentalt än spelmässigt.

14. BP, 10 p (14)
Jag trodde BP skulle ha fler poäng än 10 när serien vänder. Har faktiskt varit svagare än jag trodde. Som den sadist jag är hoppas jag att Stockholms Häcken stannar kvar så att det blir dyrare och jobbigare för övriga Stockholmsklubbar att värva därifrån och att de tar lite marginalsponsorer.

Jag har alltså missat rejält på Halmstad och Kalmar samt HIF och Hammarby. Janne Andersson och Nanne Bergstrand är utan konkurrens de bästa tränarna i Allsvenskan. Det kvittar vad för spelare man sätter i händerna på dem, det blir bra ändå. Janne A hade en svacka förra året men nu är HBK i toppen igen, utan spektakulära värvningar i Keene eller Eguren-klass. Magnus Haglund, ”Kessler”, Tony G och de andra omsusade unga tränarna har en del att lära.

Vår nya spelidé

Det är mycket snack om spelidé på våra nya tränare och bland en del supportrar. Facit hittills när halva serien är spelad är att vi nu slår bonkegängen och förlorar poäng mot de förmodade topplagen och har några få oavgjorda mot mittengäng. Placeringsmässigt är det bättre att slå topplagen och som grädde på moset är de vinsterna så mycket skönare eftersom många av oss ständigt omges av supportrar till topplagen. Hur många känner en supporter till TFF att slänga käft med? Eller till Gefle, eller BP? Däremot känner vi nog flera som hejar på AIK, MFF, Bajen etc som gärna söker upp oss när de vunnit och flinar en upp i ansiktet.

Hittills ger jag vår nya spelidé (ett ord som för övrigt är tveksamt) med knapp nöd godkänt. Vi borde även ta lite poäng mot AIK, MFF, Bajen, DIF etc för att det skall kännas kul. Att slå ÖSK med 4-0 är inte ens hälften så kul som att slå AIK med 2-1. Jag vill ha en starkare defensiv och förmåga att stänga till vid ledning. En och annan tjongare i pressat läge är inte fel heller istället för att felpassa i gapet på framstormande motståndare.

Det är mer underhållande att se Blåvitt vinna än att de spelar snyggt.

Är inte tonårsgrabbarna offer?

I helgen läste jag en kvällstidning igen. Jag trodde det var en gammal tidning för det stod om hur ”svenska tjejer hetsas till sex på tonårsfester”, det var en artikel vars tema man läst förut några gånger. Resmålet var denna gång Bulgarien istället för Ibiza, Mallorca eller Kos som avlöst varandra de senaste åren. Det som slår mig är att det alltid är tonårstjejer som ”hetsas” men aldrig de stackars tonårsgrabbarna. Bilderna till reportaget bestod ironiskt nog till största delen av män som stod näck på olika ställen och”hetsats till sexuella handlingar”. Tonårsgrabbarna ”hetsas” lika mycket som tjejerna till att utföra sexuella handlingar och dricka sprit men de nämns aldrig i artiklarna som offer. Som vanligt är männen översexuella, påsättande djur och tjejerna oskyldiga som endast efter att blivit påtvingade sprit hetsas till sexuella handlingar enligt pressens retorik. Verkligheten har ändrats, tjejerna är lika med som grabbarna på festerna. Kolla bl a på TV400s serie ”Ocensurerat” så får ni se.

”Sexfesterna” är dessutom allmänt kända bland resenärerna och sådana fester har funnits sedan Simon Spies insåg det kommersiella värdet av att tillhandahålla sprit och ”en avspänd sexuell stämning” på en charterresa. Förmodligen är det just dessa ”sexfester” som ryktesvägen lockat de ”stackars” tonåringarna till resmålen ifråga. Ytterst få luras iväg och hetsas mot sin vilja att dricka sprit, näcka, hångla och begå ”sexuella handlingar”.

Reportagen fyller dock ett syfte. Någon frilansare får en resa till solen med sex- och spritfester finansierad av en kvällstidning - smart!

När jag fyller 40 skall jag skaffa slingor i håret, blinghalsband, sola solarium och bada skumdisco på Ibiza, så det så! (Eventuellt skriver jag ett reportage om hur förfärande det är på dessa fester).

Synonymleken

Leråker, potatisåker, konstgräsaktig, roskildeaktig

Pajazzo - veckans lista.

Pajazzo är en italiensk opera som handlar om när kärleken går åt helvete och sägs innehålla arian med stort A inom operavärlden (tillhör den inte själv). Det sägs även att blott en italienare kan göra arian rättvisa. Det bör således vara den som Robert De Niros rollfigur Al Capone snyftar till i "De omutbara" Men pajasar och högljudd sång har jag dock bred erfarenhet efter en uppväxt på allsvenska tribuner, dessutom med en hel del italienska förtecken på sistone.

Ämnet för listan kanske är en "don´t mention the war" för vissa, men vissa saker bara behövs sägas. Det sjungs sånger och skanderas ramsor på blåvita läktare som är så genanta att jag rodnar. I måndags ville ett pizzafejsat ADHD-CP få folk att skandera "domarn har kuk i röva". Jag fick god lust att klä ut mig till transa, vända mig om och säga "du får det att låta som något negativt". Originalet om hash i pipan har glimt i ögat. Kukvarianten har bara en effekt, den ger gaisare självrespekt. Och jag hatar sånt. Tiga är guld-listan:

1. Domarn har kuk i röva. Se ovan. Ett kissa sig själv i nyllet är ett steg upp i återupprättandet av personlig heder.
2. Forza GBG tjalalala etc. Melodin till den förbjudna dansen, borde vara förbjuden.
3. Guldet det skall hem till Göteborg. Mest för att den är så illa jinxad, att den förbättrar ryktet för svarta katter, krossade speglar och guldtips av Thomas Wernersson. Blåvitt är dömt till ett evigt mellanår så länge den sjungs.
4. GGGAAAIII etc. Har samma effekt på gaisare som "alla heter Glenn" har för blåvita. Man vet liksom att motståndarklacken inte tar illa upp av en tänkt nidramsa, när dom sjunger med.
5. Heja heja Blåvitt (in absurdum). Har inget emot budskapen. Men vafan. Bonnie Tyler. Kom igen. Forza, Allez. Bonnie Tyler?

Svenska cupen är indie

Fruktansvärt bitter över att ha missat dagens match. Den verkar ha haft alla de ingridienser som hamnar under kategorierna bitterljuvt, nostalgiskt och fulsnyggt.

Ett Öis-öde Nya Ullevi, ösregn och en Roskildeusel gräsmatta. Fy fan, säger majoriteten. Helt perfekt och bara "så 1989" säger betongpuritanen. Det enda som inte riktigt stämmer i sammanhanget är den omvittnade champagnefotbollen och segersiffrorna. Betongpuritanen skulle föredragit 1-0 på en inåtskruvad svennehörna i 84:e minuten. Men men. Ni 1500 som var där kan njuta av vetskapen om att ni var där och att ni om 5 år kan sitta med ett blåvitt gäng på Skullevi i halvtidspuben och säga "såg ni Ozzys inlägg, nästan Sellas till Pontus mot Gefle hemma i cupen 07". Säga det och njuta av den tystnad som lägger sig som en våt filt över änglaskaran, tills någon byter samtalsämne. Hur skulle de andra kunna göra den kopplingen? De var ju inte där.

Svenska cupen är indie.

Portad?

Jag vet att folk har ett behov av att gapa, skrika och svära när de kollar på fotboll. Men har man för avsikt att bete sig på det sättet kan man faktiskt sätta sig någon annan stans än på familjeläktaren. (hjälp mig nu alla självutnämnda språkpoliser, själv hatar jag särskrivning över allt annat men är hemskt osäker över "annanstans", särskriva eller ej?) Följdaktligen borde jag ha utgjort en vacker syn i måndags. Där satt jag med min blivande man och mina välkammade barn bland andra lika välkammade barnfamiljer. Det viftades frejdigt med små vimplar och smaskades pop corn (inga öl så långt ögat kan nå på familjeläktaren). Jag har precis intalat mig själv att man får nöja sig med oavgjort trots att Blåvitt pga sitt överlägsna spel borde ha kammat hem segern. Så i den 93e minuten går bollen in i vårt mål...som i ultrarapid bevittnar jag min egen förvandling till grottmänniska och DÄR mitt framför alla små söta barn som ängsligt kramar sina föräldrars händer far jag upp och vrålar "fan i helvetes jävla skit jag blir så jävla förbannad!" Numera sitter det ett foto på mig framför familjeläktarens ingång med texten: "Släpp inte på några villkors vis in denna kvinna"...Nästa gång blir det klacken.

Var är alla bilstreamers?

När jag växte upp användes bilen som budskapsbärare. Var och varannan bil var prydd med en streamer i bakrutan som kommunicerade ut ett budskap. Det var ett nöje på långturerna att läsa dessa bildekaler

”Skratta inte Svensson, din dotter kan ligga i baksätet”
”Det föds en Gösta Bohman varje dag, använd kondom”
”Kan du läsa det här? Då ligger du för nära”
”Egentligen kör jag Rolls Royce”
”Risig men betald”
”Född fri, skattad till döds”
”Enköping, Sveriges närmaste stad”

En favorit som ofta syntes i bakrutan på en Volvo eller Ford med Motormännens förtjänsttecken i grillen:
”Vägrenskörning avgör jag, inte du!”

Idag ser man aldrig några streamers med försök till roliga budskap. Det närmaste jag sett är en stor BMW X5 SUV med dekalen ”Sänk skatten på bensin” vilket i alla fall är ett försök till ironisk humor.

Det är en bit av Sveriges kulturskatt som håller på att gå förlorad och vad tråkigt barnen måste ha när de åker bil nu för tiden.

Har man råd att satsa långsiktigt?

De flesta av oss verkar hyfsat tillfreds med att det kan bli ett mellanår i år för Blåvitt. Ett år där våra unga spelare kan utvecklas utan onödigt stor press för att vi sedan kan nå framgångar nästa år. Frågan är om vi har råd med det. Förra säsongen tappade Blåvitt 16% av sponsorintäkterna jämfört med föregående år och insatta personer pekar på att det främst rör sig om uteblivna placeringsbonusar, av vilka flera redan vid en fjärdeplats hade fallit ut. Lägg därtill att det blir färre lukrativa TV-matcher om man ligger i mittenriket och missad chans till Royal League (om den får fortsätta). Även sponsorer kan vid flera år i mittenriket börja sänka ersättningsnivåerna för samma exponering. Det kostar väldigt mycket ekonomiskt att inte komma bra till sportsligt. ”Nästa år då jävlar, har vi inte råd med så länge.

Vi kan möjligen överleva ett mellanår till, men knappast fler om Blåvitt skall vara bland de tre toppklubbarna i Sverige. Då får vi inrikta oss på att vara ett lag för mittenriket i den skiktade ekonomiska Allsvenska som särskilt Stockholmsklubbarna driver på utvecklingen mot. Då kommer vi inte att ha råd att behålla våra spelare och möjligheterna att köpa in ersättare begränsas av de ekonomiska ramarna. Nästa år kan det därför vara värt att kissa i byxorna så att vi får råd att köpa nya byxor.

Vi som hade allt....

”Vi var föregångare i att knyta till oss en stor internationell huvudsponsor. Han var oljeshejk, rik och hans företagsnamn prydde våra tröjor. Sedan insåg vi före alla andra potentialen i att värva sydamerikanska spelare, och vilka brassar, zambier och andra vi fick som förgyllde vårt spel på plan. Dessutom hade vi välvilliga privatpersoner som skänkte pengar långt innan Djurgårdens IF FF AB började kalla det för riskkapital. De var till och med så snälla så att de lånade ut pengar och sedan efterskänkte lånen. Sedan startade vi riskkapitalbolag och kunde håva in nya friska pengar att finansiera spelare för. Att vår förening sedan stod helt utan äganderätt och därmed inkomsträtt till dessa spelare gjorde visst inte så mycket för nu kunde vi värva en offensiv lintott från Degerfors som skulle få ännu mer fart på vårt anfallsspel. Nu spelar vi i Superettan och på Valhalla, en arena byggd efter våra förutsättningar. Vi har haft allt som de blåvita supportrarna längtar efter.”

Vad vill jag ha sagt med denna lilla saga om den anrika klubben från de östra stadsdelarna? Jo, mycket av det som vi blåvita önskar hett har Örgyte redan gjort. Riskkapital och enskilda storsponsorer är ofta som att kissa i byxorna. Det blir varmt och gott ett tag men sedan kan det bli kallt länge. Bygga upp stabila intäkter genom flera sponsorer och publik, det är genom sådant man blir en uthållig vinnare, inte genom att spela roulett på transfermarknaden med riskkapital eller ha navelsträngen till en enskild storsponsor. Man glömmer lätt att riktiga riskkapitalister vill ha bra avkastning på sitt kapital, annars är de inga riskkapitalister utan mecenater.

Nu förstår jag

....hur Galatasaray kände sig på Ali Sami Yen-stadion hösten 1994. Jag är egentligen varken bitter eller förbannad. Hur kan man vara det på en förlust som inte finns?

IFK Göteborg presterade idag på Ullevi den kanske bästa fotbollen hittills i år. ÖSK var vacker och skön, men samtidigt ett nervpiller med mycket tillsläppta målchanser fram tills dom gav upp, Gefle var rakt igenom perfekt såväl offensivt som defensivt, men mot ett rätt svagt motstånd. Idag möter vi ett meriterat lag och spelar nära nog helt perfekt.

Då går ämmäffäff och vinner med 2-1 efter att ha haft knappt ett skott på mål. Det är inte ens imponerande, hur kan något som inte finns, vara imponerande?

Alex är Alex, Ragnar är Ragnar, Sella är bäst på plan och Gustav bör nog efter de senaste två hemmamatcherna, räknas som en av allsvenskans absolut bästa balansspelare. Kanske nummer tre efter Ilola och djupleds-Daniel.

Glömt någon?

Tja, en skyttekung kanske...Nu när världens mest solbrände finne (Ari), drar till Holland så kan jag inte se någon allsvensk forward som gör det som Svarte-Marcus gör just nu i allsvenskan.

Fan vad bra vi är.

Prova utländska domare

Efter dagens insats av mannen i svart med en missad utvisning och VM i ostskivning så kommer säkert domarinsatsen att stötas och blötas av supportrar och media. Dagens insats och flera andra mindre lyckade domarinsatser av svenska domare på senare tid gör att standarden på våra domare ifrågasätts. Som vanligt försvarar domarbasen våra svenska domare och hänvisar till deras internationella meriter, där väl Erik Fredriksson är den mest meriterade (som var helt ute och cyklade i VM-90). Fråga för övrigt en argentinare eller en nigerian vad de tycker om domarbasen Bosse Karlssons insats i VM-94 så får ni en inte helt positiv syn på svensk domarstandard.

Nåväl, debatten gick likadant inom svensk elitserieishockey och då beslöt man att bjuda in utländska domare att döma. Då fick man en riktig internationell jämförelse och en måttstock. Domarna lärde sig mycket, spelarna kunde inte gnälla och standarden blev bättre. Varför inte bjuda in utländska domare till Allsvenskan under sommaren när de flesta utländska ligor ligger nere och låta dem döma några omgångar? Det är värt ett försök.

Jag hoppas min broder Bruce snart gör den statistiksammanställning över Allsvenskans råskinn han funderar på att göra. Den kommer inte att peka ut de man tror och kan bli ett litet giftpiller i debatten. Go Bruce!

Det är inte utseendet som gör mannen

Jag läste om Svennis på vägen hem i en gratistidning med tvivelaktig bakgrund. På samma buss hem till oss brukar en Svennis look-alike sitta. Han har samma höga panna, tänder som lutar inåt och nästan identiska glasögonbågar. Dessutom rör han sig sådär lugnt som Svennis brukar göra. Han är helt enkelt kusligt lik Svennis. Första gången jag såg honom trodde jag att det var Svennis och jag funderade på att fråga vad han gjorde på en vanlig kollektivtrafiksbuss på väg ut ur sta'n. Jag borde förstått att det inte var Svennis eftersom han inte var omsvärmad av vackra, unga kvinnor. Faktum är att jag aldrig sett mannen på bussen omgiven av unga, vackra kvinnor. Jag ser det som ett bevis på att de som snackar om utseendefixeringen i samhället är helt ute och cyklar. Det är Svennis fina inre kvaliteter och värmländska lugn som lockar kvinnorna, inget annat.

Något positivt....

... med förlusten mot MFF är att Åkeby får behålla jobbet ett tag till. Den flanen kommer aldrig att få ihop ett vinnande lag. Med Åkeby kan de hoppas på topp fyra som bäst i år men hade de förlorat idag hade han bytts ut mot någon som kunde få ihop ett guldlag redan i år.

... var Gustav Svenssons mittfältsspel

Sydsvenska Dagbladet

Öis-posten.

Uttrycket skapades under Harry Hjörnes tid som GP-boss. Men än sitter den rödblå kulturen kvar i väggarna. Kolla bara följande artikel och finn ett fel eller två.

Göteborg har ett jävligt märkligt medieklimat. Rubriken syftar på ännu en grej jag är avundsjuk på MFF för, som jag glömde i texten nedan.

Appropå medier. Peter Jidhe tillbaka till TV4! Big news för sportjournalisternas egna intresseklubb, ni vet den som också var besatta av Mats Hårds riktiga identitet och som antagligen skulle dissikera samt lite väl grundligt undersöka Zlatan Ibrahimovic avföring, om dom bara fick tillgång till det. Resten av Sverige, enligt min verklighetsuppfattning, skiter fullständigt i var Peter Jidhe jobbar och inte jobbar. Och alla hatar verkligen TV4. Att hata TV4 har blivit en folkrörelse som snart är uppe i nivå med att gnälla på vädret och att mörda mördarsniglar.

Neurositet - mysteriet Malmö

För vilket år i ordningen är MFF det tippade guldlaget som floppar? Tredje nu va. Inför i år, när det spekulerades i mest troliga SM-guldlag, så hade jag egentligen inget logiskt argument för att inte tippa guld till MFF. Dom hade redan mycket, men behövde en mittback och en kreativ mittfältare. Tjong sa det och sedan stämplade Ola Toivonen och Jimmy Dixon in på Hasses Borg. Mitt enda argument till ännu en himmelsblå flopp var följande; "men det är ju ändå MFF". Något, ett je ne sais quoi, är sjukt i Malmö FF.

På skolans psykologilektioner fick jag lära mig att en av skillnaderna mellan en psykos och neuros är att psykosen saknar sjukdomsinsikt. Måste vara skönare att vara omedveten sin egen sjukdom än att jämt och ständigt påminnas av den. På det sättet avundas jag dem.

Blåvitt är också sjukt, men här är vi medvetna om det, påminns av det dagligen men vet inte riktigt vad vi skall göra åt det. Malmö har pengar, publik, snart en egen arena, störst sponsorer etc. Blåvitt har ingetdera, vi är således lättare att diagnosticera. Blåvitt är giganten som förlamats efter en bilolycka men är helt klar i skallen i övrigt. MFF å sin sida är giganten med svår autism/aspbergers/tvångstankar/apatisk handlingsförlamning som är jävligt bra på en sak (tjäna pengar), men är hopplöst efter i allt annat utan att dom vet om det.

Argumenten för att Blåvitt inte skulle ta SM-guld i år var många och bra. Och rent objektivt, kan jag inte för mitt liv komma på några egentligt bra argument för varför vi ska lyckas vinna i morgon. Förutom ett. Det är ju ändå MFF vi möter.

Lika inför pennans och pöbelns lag?

En allsvensk fotbollsspelare har i helgen gripits misstänkt för att slå sin fru. Återigen är alltså en fotbollsspelare anhållen för ett brott som kan ge fängelse. Jag undrar om motståndarklackarna unisont sjunger nidramsor med fängelsetema till denne spelare och vecklar ut stora banderoller som häcklar den misstänkte. Kommer i så fall även herrar Simon Bank, Mats Olsson m fl förtjust skratta och le på pressläktaren och skriva i sina krönikor hur fyndiga motståndarklackarna var som häcklade den misstänkte. Dvs precis så som hände med den nu frikände Stefan Selakovic.

Eller kommer krönikörerna att uppbragt anklaga klackarna för smaklöshet som de gjorde de få gånger när de hustrumisshandlande Joseph Elanga, Dulee Johnson och den rattfulle Patrik Gerrbrandt kommenterades av klackarna (samtliga dömda)?

I samtliga fall skyddades dessutom de misstänkta spelarnas identitet i början av de stora kvällstidningarna. Utom i ett fall, Selakovics.