För ett tag sedan skulle jag och en kollega ta fram ett förslag tillsammans. Det skulle lämnas in en viss dag. Denna kollega är småbarnsförälder och då är det uppenbarligen svårt att samarbeta. Följande fraser utspelades under veckan:
"- I morgon lämnar jag på dagis och kommer inte in förrän vid halvtio" (när jag föreslog ett morgonmöte).
"- Nu måste jag gå, det är min tur att hämta på dagis" (när jag vid tvåtiden dök in på hennes rum för en kort avstämning).
När vi äntligen hade en hel dag på oss att träffas står det "VAB" på dörren när jag undrade varför hon inte dyker upp på det avtalade mötet. Det var även VAB dagen efter.
När jag väl gjort jobbet själv och lämnat över förslaget efter att försökt få till en avstämning i en veckas tid så får jag följande kommentar i ansiktet."-Varför har du inte stämt av med mig som du lovade?"
Varför är det av någon anledning så accepterat att småbarnsföräldrar sticker tidigt, kommer sent, inte kommer alls? Det förväntas dessutom att vi andra, barnlösa personer utan eget liv skall täcka upp utan knot och sitta kvar sent.
Nu skall vi lämna in semesterplaneringen och då är vi torsk igen, vi utan barn ”- Vi måste vara lediga då för då kan vi ta barnen på billig resa och sedan är det snart skola”. Själv står man där med bokad semesterresa och när jag protesterade mot planeringen fick jag den där mördande blicken som bara en samling småbarnsföräldrar i maskopi kan uppbåda.
Får du i uppdrag att jobba ihop med en småbarnsförälder, tänk dig för väldigt noga. Det slutar alltid med att du får göra det mesta själv och hon/han får berömmet eftersom de klarar av att var småbarnsförälder OCH göra sitt jobb (som du har gjort till största delen).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Word!
Ungar är per definition oacceptabelt.
För övrigt tycker jag det är mer imponerande att folk klarar av sitt jobb samtidigt som dom är slackers. Tänk en lat fan som har svårt att ta sig upp ur sängen oavsett vad klockan är. Att dom kan röva upp och avverka 9 timmar är fanimig en bragd.
Det ställs olika krav på oss losers utan liv och de upphöjda föräldrarna. Så är det bara. Fattar inte riktigt varför dock...
Barnen är vår framtid! Alltså måste de alltid hamna i förarsätet. Jobbschmobb så att säga.
Jag är småbarnsförälder och arbetar med med icke-småbarnsföräldrar. En grundprincip är att barnen går alltid först, det fattar ni när ni får barn. Dock finns en annan nästan lika viktig princip som jag alltid underkastar mig. Låt ingen annan lida på jobbet för dina barn. Är det VAB som gälller hör jag av mig till de berörda, barn behöver inte passas hela tiden. Dagistider är tider man måste hålla, men här flexibilitet en hedersak.
Skjut dom allihop! Ungarna också!
Småbarnsföräldrar är den näst värsta kategorin av människor. Trea är terrorister och på första plats finner vi småbarnen själva.
Skicka en kommentar