Missförstå mig rätt. Jag är asförbannad, ledsen och besviken. Men det är aldrig bra att ta fram motorsågen och vedklyvaren i affekt. Så det får vänta tills i morgon. Idag staplar jag i stället upp lite jämförelsematerial som man lätt kan glömma en sådan här kväll.
1. Unga, oprövade tränare behöver få tid på sig att hitta rätt.
För att ta några exempel från de mest hyllade tränarna just nu. Norling inledde sitt jobb i superettan med att spela 3-5-2, förlora mot Väsby och vara allmänt knackig och darrig. Norling har hittat rätt och vann matchen nästan på egen hand idag. Haglund höll på att åka ur två år i rad med sitt ellos. Åkeby-Lukic, inledde också i superettan och det tog ett år och två månader innan dom insåg att 3-4-3 inte höll på högre nivå med de spelare de hade. Behöver jag nämna Svennis 1979 eller Roger Gustafsson 1990?
2. Fysträningen.
2005 och 2006 inledde vi jävligt knackigt för att sedan komma igång allt mer (fallet i höstas hade andra orsaker). Kan det vara så att Blåvitts stenhårda fysträning på vintern ger sega vårben och allt piggare sommar och höstben jämfört med de lag som inte kört lika hårt? Ren spekulation givetvis, men jämför man april och maj förra året, så var inte bara bollsinne och passningsspel som började funka efter den usla serieinledningen. Vi sprang fortare och mer dessutom.
3. Har något lag övertygat än i år?
I så fall vilka? Efter två omgångar är serien lika oviss som inför premiären. Det kommer vara jämnt länge och vilka som mot slutet av våren pissar in ett revir i toppstriden, har vi inte fått några som helst besked om än. Då kommer nästa ovisshet. Sommarsillyn. Enda beskedet jag fått hittills är att Blåvitt just nu är sämre än vad jag trodde samt att vi inte kommer tillhöra toppen förrän tidigast mot slutet av maj. Om gud finns det vill säga.
4. Spelade vi inte lite bättre än mot TFF?
Kan bero på matchernas olika karaktär och motståndet i sig. Men hur sjukt det än låter, var 0 poäng ett fall framåt sett till spelet.
-Detta betyder inte att jag inte är orolig, inte att jag är nöjd med var och vad vi är eller dylikt. Sågningarna kommer. Idag behövde jag dock försöka gripa efter några halmstrån och försöka hitta några små ljusstrimmor av hopp. Att se allting i svart och vitt är mångas rättighet och livsstil. Men det är likförbannat ett synfel.
P.S Galgen var rolig. D.S
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Bruce: Problemet som jag ser det är att när orken tryter så försvinner en stor del av vår "finess". Visst det funkar att pressa högt och stressa motståndarna till enkla misstag i uppspelen, men när det kommer till oss och vårt sätt att vårda bollen och eventuellt spelövertag så ser det bara krampaktigt ut. Sommarsillyn kanske är räddningen men fan vet om det är något att räkna med/hoppas på. Som Maestro Kjelle så fint sade: att värva under sommaren är ett tecken på att man inte förberett sig tillräckligt"
Tycker det var helt rätt att stressa AIK´s backlinje. Har man chans att vinna bollen nästan kring straffområdet, så skall man ta den. AIK gjorde ju likadant på oss några gånger när vi hade motvinden.
Vad gäller Kjell, så håller jag inte med. Svenska mästarna sedan 2002 fram tills i fjol gjorde alla väldigt viktiga sommarvärvningar som höjde deras trupper betänkligt. 2002-Elmander, 2003-den Ouden/Blomqvist, 2004-Daniel A, 2005-Mattias Jonsson, 2006-Jönsson.
Jag griper tag i din krönika. Den är precis det halmstrå jag bheöver.
Gillar etiketten bäst!
Skicka en kommentar