Jag har gjort det, Stefan Alfeldt har gjort det och nu har även Erik Lupander gjort det. Tippat SM-guld till Blåvitt 2006.
Att tippa SM-guld till det egna laget är mycket som att tro på Gud. Man vet det kanske inte alltid är så grymt realistiskt, men alternativet är etter värre. En religiös kristen tror bland annat på att Jesus gick på vatten och att Jesus gjorde vatten till vin. Alla kristna har nog dock en tanke i sitt undermedvetna att det eventuellt är mer realistiskt att han vadade i lågvatten inför en skock bönder som aldrig sett havet samt att det där vinet i stället mycket väl kan ha varit världshistoriens första sangria.
Men man väljer att tro ändå. Man tror för att alternativet, det vill säga att inte tro, medför en meningslös tillvaro där vi alla är en liten och obetydlig organism som skall födas, föröka sig och dö under en period som i sammanhanget på sin höjd utgörs av en millisekund. Tron skapar mening, hopp om evigt liv i paradiset/himmelen och allt det där. Jag förstår och avundas dom.
Jag har förståelse för supportrar till hissåkargängen. Men hur skapar en supporter till det klassiska mittenlaget mening i sin tillvaro och supporterskap? Jag får inte ihop det. Själv väljer jag att tro på SM-guld. Inte alltid lika realistiskt, men mer realistisk än bottenstrid och jag kommer aldrig någonsin att ställa in mig på en säsong i allsvenskan mittenskikt. Jag dör hellre.
I år är året då Blåvitt vinner SM-guld. Det tror jag på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror på Gud. Jag har nämligen sett honom...
Farligt detta. Jag har också tippat blåvitt...
OK, det är väldigt sent att kommentera, men den här bloggen är en ny bekantskap för mig. Jag har brukat läsa Baraben, men efter att klagat på inlägg om nässtorlek och andra supportrars hjärnor så har jag blivit ombedd att dra.
Nog om detta.
Att heja på ett lag som alltid ligger i mitten måste vara frustrerande, men det verkar inte vara så aktuellt i allsvenskan. Även blåvitt har ju fått kvala för sin existens och även om bajen verkar ha bestämt sig för att hålla till på övre halvan, så sitter man ängsligt och räknar hur många poäng till som behövs för att säkra nytt kontrakt.
Det finns i alla fall en fördel med att vara pessimist: man kan bli positivt överraskad.
Å andra sidan kan det vara j-t elakt när drömmarna slår in.
Jag har inte hämtat mig riktigt efter 2001. Före var det alltid: Tänk om Bajen vinner guld. Efter blev det ett tomrum. Vad ska man drömma om nu? Vinst i Champions league? Tjena.
OK, nu har svaret visat sig: Bandyguld.
Mycket prat om lite, men: keep up the good work!
Skicka en kommentar