Snodd poesi

Plötsligt händer det. Ibland kan det vara en snus (kanske en av hundra), som verkligen sitter hur gött som helst, vilket gör att man skiter i att borsta tänderna, äta, dricka etc. Det enda man kan göra är att slappna av och njuta av snusen. Ibland läser man sånt efter vilket man inte har något att tillägga, mer än "In them few lines, you said it all."
Voilá:


Tisdagkväll och orienterare som jag är dök jag, som så många gånger förr, upp vid Kamratgården strax innan klockan sex. Kansliet verkade ha hög aktivitet, Mattsson Wall och nån mer syntes genom ena fönstret, sportchef Mild satt på sitt rum tillsynes bläddrande i en pärm.

Delsjöområdet låg lugnt och även om kansliet var nedsläckt när vi kom tillbaka lyste den ståtliga och vackra (tycker faktiskt det) Kamratgården varmt mot oss. Förvisso på papperet högre värderad än många tidigare gånger och använd som säkerhet för ett banklån, i likhet med ett par miljoner(?) andra svenska hus. Efter dusch och bastu följde mat och årsmöte i storstugan som med sina klassiska foton på väggarna minner om föreningens traditionsrika historia. Tjôt och sen hemgång.

Det må kallas katastrof och kris och diverse annat men av det syntes intet idag. Föreningen fortlever, repar mod och tar sig an situtationen. Det krävs mer än 12 sketna potentiella skattemiljoner för att sänka sveriges finaste idrottsklubb. Vi är starkare än så. Man puttar inte på Blåvitt så lätt.