Jag erkänner, jag tillhör en av de där Tipsextraromantikerna som Bruce har en lätt nedlåtande attityd till. När jag, Rolle och Nisse bänkade oss framför TV2 för att se Leif Larsson,Tomas Simson eller Fredrik Belfrage så var det oftast lag med ganska likalydande figurer som uppträdde. En typisk Tipsextramatch som jag minns det var Wolverhampton mot Sunderland eller Sheffield United mot Queens PR. Kamp, lera, snö och inlägg är de bestående intrycken, men jag älskade det.
Men då och då visade de Tottenham och då framträdde en man med sitt självklara självförtroende, sina sideburns, smala kropp, tajta shorts och fulmål på rad – Steve Archibald! Jag är ingen Spurs-fan men till denne kille som stack ut i de leriga drabbningarna på Tipsextra hade jag en särskild hatkärlek. Hans enkla målgester med en hand i luften eller (om han var riktigt glad) med två händer i luften och ett leende från öra till öra är sådana ögonblick jag minns från min ungdomstid där lördagseftermiddagarna var vikta åt Tipsextra. Han var mellan målgesterna arrogant, tjötig och allmänt jobbig men det är kanske därför jag minns honom mer än många andra lojala kämpar i Wolves eller Leeds som passerade revy under dessa magiska år på 80-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar