Vi vann, därför tiger jag.

Har en tendens att inte blogga ju bättre det går. Vi vann mot Häcken, utan att imponera sett över hela matchen. Arnes guttar har blivit Kjells Angels och plötsligt kan vi andas igen.

Men...

Glädjen över segern har gått över. Just nu är vi i landet Känslomässigt Ingenstans. På lördag inleds derbyångesten.

Arenan ser ut att bli försenad innan vi ens börjat bygga. Måste vara rekord, men så är det.

Tänkte guldhjälten Tomas Olsson blir överglänst av fjunisar som Bastian Andersson (högst en skit hög, om han står på tå) och Mattias Viggeborn i B-laget.

Snart är det landskampsuppehåll igen, med allt det innebär för Alex sargade kropp. Följs trenden från förra året, vågar jag påstå att Bjärsmyr, likt Kalle förra året, kommer skada sig i en U21-match. Varför inte i kvalet mot Serbien?

Vi saknar förstetränare till nästa år, Prahl är arbetslös och nuvarande förstetränare kan en massa fotboll, har massor av rutin men han liknar Jabba the Hut.

Ailton är varken såld eller skadad.

Wovven är skadad och borta två veckor. Tja, inget ont som inte har något gott med sig...