Dirrrty

Elfsborg är laget jag älskar att hata och det är väl ställt utom allt rimligt tvivel att jag avskyr Anders Svensson. Igår var det CL-kval och ge mig nu inte det där dravlet om att "går det bra för svenska lag i Europa så går det bra för svensk fotboll och Elfsborgs (eventuella) framgångar i Europa gynnar alla"
Jag unnar inget, säger inget annat svenskt lag än IFK några framgångar. Lika lite som jag stämmer in i kören "Om inte Blåvitt vinner får man glädjas åt GAIS/Örgryte/Häckens framgångar, huvudsaken är ju att guldet kommer hem till Göteborg". Dylika repliker hör man allt för ofta. Vad hände med gammal god hederlig rivalitet?
Men hör och häpna; jag har sålt mig!
Inför gårdagens match grep speldjävulen mig när jag såg att xxxxxxx (nej jag tänker inte ge dem gratisreklam) erbjöd det skyhöga oddset 30 på vinst till Elfsborg mot Valencia. Självklart fanns det ingen chans i helvetet att det skulle gå, men de omvända oddsen 1,21 var ju knappt värda ett spel så lite som jag tänkte satsa. Jag är inte ens en gambler i vanliga fall.
Jag resonerade som så att om Ellos mot all förmodan skulle vinna så kunde man ju åtminstone glädja sig åt pengarna i stället för att tugga fradga över Anders självgoda flin.
Men matchen drog igång och en obehaglig känsla smög sig på mig. Jag kände mig smutsig. Jag hade sålt min blåvita själ. Inte fan var det värt fem tusenlappar i vinst att sitta och glädjas ikapp med Grin-Olle från Borås? Hade jag glömt devisen "min fiendes fiende är min vän" och att jag i vanliga fall skulle suttit och skrikit "Forza Valencia" i soffan? Känslan av obehag delades av mannen i mitt liv.
Men pengarna var spelade och jag behöver faktiskt en ny DVD-spelare. Jag gick och la mig i stället och väcktes vid tolv av min sambo som kom upp och väckte mig och med ett stort leende deklarerade "Det blev ingen DVD; Valencia vann." Gud ske pris.