Reverserad psykologi

Som tidigare nämnts är vi fanatiker extremt skrockfulla. Nej skrockfull ska man inte vara, men varför chansa om dett är en matchvinst som står på spel? De senaste matcherna har jag med stor framgång ägnat mig åt omvänd psykologi. Inför IFK-Örebro, IFK-Mjällby och IFK-Gefle trodde jag behårt på förlust vilket jag sa högt till alla som orkade höra på. Inför Gefle-matchen sms;ade jag en vän "Vad tror du om Gefle borta, trötta spelare och konstgräs? Hoppet är inte på topp". Och voilá vi vann! Självklart hade vinsten ingenting med Marcus Bergs storform att göra, utan hängde helt på mina pessimistiska axlar. Eventuellt var det också Bruce aktiva kamp med sitt DKI som bidrog till segern. Han hade kanske sprungit extra bra i backarna med en Modesty Blaise-lookalike som morot.
Nu återstår dock ett problem; för att omvänd psykologi ska funka måste man verkligen anstränga sig för att tro på den. De gånger när man sagt "klart det blir förlust" utan att egentligen tro på det så har det också gått åt helvete. Det blir alltså dubbel omvänd psykologi; gudarna ser att man försöker luras och trixa till sig segern, och knäpper en därför på näsan.
Och nu när det har funkat tre gånger på raken så blir det svårt att häva ur sig domedagsprofetior och verkligen mena vad man säger. Att Marcus Berg sticker utomlands gör det dock onekligen lättare att tro på fiasko, så då kanske det funkar med omvänd psykologi igen. De återstående två matcherna kommer jag dock att resignera och erkänna att jag förväntar míg att han faktiskt ska lyckas dundra in den i kassen en sisådär fyra gånger till. Gud hjälpe oss.