I ett svagt ögonblick igår, ställde jag upp som frivillig shoppingsällskap för dagens tur till Allum. Vad fan tänkte jag på. För att inte tala om vad fan hon tänkte på.
Allum. Bara namnet ger mig vibbar av nationalsocialistisk likriktning. Men jag anser själv att jag höll färgen förvånansvärt länge. Trots att jag började knäa redan kvart över Lindex och hade svåra balansproblem redan långt innan klockan hade slagit Hemtex. Jag suckade så tyst jag kunde, jag satte mig inte ner så fort en pall var ledig, jag hängde så lite med huvudet det bara var fysiskt möjligt och jag försökte uttrycka så många individuella varianter av frasen "visst älskling, den var ju snygg", för att verkligen visa mitt engagemang. Vore jag konstnärlig fotograf, hade jag gått omkring och fotat manliga respektive utanför provhytter i damekiperingar. Utsällningen hade hetat "så här mycket älskar vi er" och hade sålt som smör i solsken och som strumpebyxor kring nyår.
Det stundade ätdags och mitt förslag på Max, röstades ner i sann teokratisk ordning till förmån för ett salladshak. Dom hade ju trots allt bakad potatis också!
Sedan var det dags att åka hem igen. Trodde jag i alla fall, men som vanligt föll jag till föga i min jubeloptimism. Nej, in till Glitter, JC och apoteket där vi noga övervägde alternativen Panodil eller Alvedon. Sista affären..... Ni som gillar shopping alt. aldrig varit manlig respektive i en (huvudsakligen) damekipering, så hör det till seden att låtsas leta efter lite kläder till dig själv också. Sista affären...
Jag kollade på prislappen på en cardigan från Lyle & Scott. En expedit frågade om jag behövde hjälp med något. Det brast. Jag svarade med ett hånleende och runkrörelser. Jag kände på matrialet på en förvisso snygg väska från Fred Perry och räknade högt: 1, 2, 3, 4, 5, 6, skjut en snut. Min älskling kom fram och frågade om jag hittade något jag gillade. Jag svarade;
men kom igen då din jävla fitta!! Medan hon lämnade butiken gråtandes, körde jag måsvingedansen i Henri Lloyd-sektionen och sjöng:
Ni kan dra åt helvete, ni kan dra åt helvete, ni kan dra åt helvete hejhejhej.
Dåligt beteende har många syndabockar. Hårdrock, dataspel, högstadielärare men framför allt är det fotbollens fel. Jag tror det är shoppingrelaterat. Därför gillar jag och Lars-Åke Lagrell att Gamla Ullevi inte har byggts ihop med ett shoppingcenter även om vi kan vara överrens om att det ligger farligt nära såväl Kungsgatan som Nordstan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Låter som att alla kvinnor i din värld är shoppande, salladsätande våp. Du kanske inte har fått smaka på livet än Bruce?
Hahahah! Lysande! Lysande om kläderna!
Vad hände med "- Jag går till Clas Ohlsson så länge, ring när du är klar"?
fish:
Det var min allra första manöver, tro mig. Men så jävla rolig är inte den affären i längden. I alla fall inte så länge du inte behöver en ny motorsåg.
Anonym:
Jag har en sambo, ett tag hade jag två sambos samt jobbar på en extremt kvinnodominerad arbetsplats. Huruvida jag smakat på livet än, går att diskutera. Men jag är du med döden, han säger: "Tjena Bruce, en vacker dag kommer jag casha in din själ. Glöm eldar, treuddar och horn. Mitt helvete ligger i Ullared. Du kommer bli kassörska där."
amen!
Nej nej nej!
Du ska stå på dig! Å andra sidan är det bra att du berättar, för det är ju faktiskt så att om man inte varit med om det själv så kan man inte veta innerst inne hur urjävligt det är.
Vi kan aldrig vinna. Är man då smakråd så sker följande: Hon håller fram en blå och en svart tröja och frågar vilken hon ska ha. Fel svar är: "ta vilken du vill", "ingen", "det spelar ingen roll". Fel svar är också att bara svara "den blå" för då kommer motfrågan DIREKT: "Vad är det för fel på den svarta".
Rätt svar är egentligen att vara någon annanstans. Men i brist på bättre tar man på värsta pokerfejset, knyter näven i fickan och föreslår den blå, för att hon är så snygg i blått. Smicker är the shit.
Ännu bättre shit är att vara ungefär var fan som helst förutom där.
Lider med dig och hoppas nu att du agerar annorlunda i framtiden, broder. :-)
Några butiker har fattat vår situation och erbjuder små läshörn där lite dagstidningar och gratis kaffe finns att få. Där brukar alltid ett gäng män flockas när deras respektive går runt och botaniserar.
Den omvända situationen utspelar sig dock på Bauhaus och liknande varuhus där männen kan gå i timmar och känna på verktyg, lister och snacka färgbeständighet med tålmodiga expediter. Då är det kvinnorna som stampar otåligt vid utgången.
Hej Hej, får en tjej kommentera tro? Jag har pratat och visat en del vänninor detta och som vi skrattat, för vi känner ju igen oss i detta allihopa, numera går vi ut en gäng tjejer och shoppar, eller själva, för vem orkar med alla suckar och ett huvud som hänger när man tittar på viktiga saker som kläder, eftersom garderoben är tom, lite snygga accessoarer från glitter, och icke att förglömma alla krämer som man behöver. Men modigt av dig dock att hänga på.Men kanske för din egen skull så du inte plötsligt blir en Bruce Willis med AK 5 kanske du ska förhandla nästa gång, en tusenlapp extra att handla för kan göra vilken kvinna som helst medgörlig. Lycka till!!
Hahahahaha ja den här texten tog ju verkligen en spännande dramaturgisk vändning;-)
Skicka en kommentar