Tommy Holmgren
Brandmannen från Gällivare var en speciell favorit hos mig. Hans fina dribblingar och precisa inlägg (ofta med bananskruv) var en njutning att se. Varje gång han tog emot bollen och väntade in sin motståndare så började hjärtat slå av förväntan hos mig. Det var en fröjd att se hur han dansade undan försvararnas brytnings- och ibland kapningsförsök. Just att glida undan i sista stund var något av en specialitet hos Tommy och finns det något mer förnedrande för en försvarare att se sitt fräna tacklingsförsök sluta med att man ligger ned på plan utan chans att springa ikapp och reparera misstaget?
Det finns en bild från en landskamp mot ett gammalt östland där det ligger motståndare som fallna käglor åt olika håll efter att ha blivit uppsnurrade av Tommy. I mitten av bilden är Tommy med full kontroll över bollen på väg att måtta ett inlägg. Det var en av de bästa landskamper jag sett någon svensk göra överhuvudtaget. Naturligtvis grumlades säkert mitt omdöme av att Tommy då var min favorit och man har en svaghet att bara se det goda hos en person, men jag tror fler än jag kan hålla med om hans överlägsna prestation i den matchen.
För vänsterkanten var Tommy Holmgren självklar i min blåvita elva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Enkelt val. Jag vet att han hade ett högerben att stå på. Kanske har det benet någon gång gjort mål. Men med det vänsterbenet är man jävligt ursäktad.
Tommy fyllde 50 den 8:e januari 2009 - klockrent val!
Tommy var min store favorit när jag började gå på Blåvitt. Jag hade alltid nummer 15 i pojklaget efter Tommy, och när vi lirade ute på gården så var jag Tommy.
Men trots allt det trista som hänt sedan en annan pöjk lämnade Blåvitt så kan jag omöjligt komma ifrån att Jesper är det största vi haft på vänsterkanten. Ja, kanske det bästa öht dessvärre.
Skicka en kommentar