Om Magnus Erlingmark vore en låt...

Betänk en valfri samling människor på tex en förfest. Någon stoppar in en CD-skiva och höger volymen:

Första takten: Ett ackord, sedan en rätt mjuk gitarrslinga. Folk ler igenkännande
Andra takten: Trummorna kommer in. Några håller takten mot med händerna mot låren samt några stampar takten med foten.
Tredje takten: Refrängen, några sjunger med lite lätt, andra inte, alla kan dock texten till refrängen.
Fjärde takten: Se ovan fast alla som gnolar med tar Axl´s överstämma med varierat resultat och några höjer lite på rösten och klämmer i ett "free" i stället för "green" Jag är nog en av dom.
Femte takten: Första hårda gitarrackordet. Det rycker i luftgitarrsarmen.
Sjätte takten: Se ovan
Sjunde takten: Folk börjar lira luftgitarr, några gnolar även med och härmar elgitarrens ljud i vad som skulle kunna stavas deodeodeoooo
Åttonde takten: Se ovan
Nionde takten: Det blåser i en pipa, det riktiga riffet/kompet kommer igång, tempot ökas. Det har gått en minut och tjugo sekunder, låten har startat. De som inte headbangar, nickar åtminstone instämmande. Vissa föredrar egentligen Metallica, andra Smiths. 1-2 två skulle hellre köpa Astral Doors kommande album 7 dagar i veckan. Det är ingens favoritband, ingens favoritlåt, men ALLA DIGGAR.

Den passar var som helst, när som helst. Om inte älskad, så åtminstone uppskattad och respekterad av alla. Om Magnus Erlingmark vore en låt, skulle det vara Paradise City.