Ikväll är det avgång igen för en av Sveriges Televisions långkörare när På spåret startar sin tjugonde säsong. På spåret var min mormors favoritprogram och eftersom hon dog 1989 så måste det programmet följt med mig från tonårens vedermödor och naiva livssyn, genom den jobbiga vuxenåldern och in i den sköna medelåldern. Det märkliga är att jag alltid tyckt om programmet genom alla år. Det ger en enorm tillfredsställelse att ropa ”Örebro” på 8-poängsnivån efter att ha kopplat ihop en ledtråd om ett slott med synen av rangerbangården i Hallsberg som rusar förbi i 300 km/timme. Sedan sitter man nöjt och konstaterar att svaret är rätt allteftersom Oldsberg snackar om att passera anstalter och syltfabriker för att avsluta med Kronblom och Eyravallen. Att man sedan lär sig ett och annat på vägen är trevlig bonus.
Hellberg är en skön sidekick och ofta är de tävlande avspänt underhållande och jag har ibland ändrat uppfattning om en och annan celebritet när de antingen briljerat eller gjort bort sig med sin allmänbildningsnivå. Programmet har inte ändrat form på tjugo år, förutom lite olika orkestrar och dekor, men är ändå ett av de mest underhållande TV-programmen. Kanske något att dra slutsatser från?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar