Vasquez har gått från ett upphaussat, uppskattat värde av 40 miljoner i somras till 0,5 (?) på mindre än ett halvår. Det är värt att tänka på när folk gapar om att vi inte skall släppa iväg våra spelare ”för mindre än 80 miljoner”.
Hugosson tackar nej och genast är det en massa som gnölar om ”bristande ambitioner”, ”toffelhjälte” och annat. Skall man försöka vara lite objektiv så är steget från Gefle till IFK Göteborg ett ganska litet steg i karriären både status, utmanings- och lönemässigt om man inte har speciella känslor för Blåvitt. Hans nej kanske lika gärna beror på en annars mycket omhuldad egenskap som klubbkänsla? Samma klubbkänsla som de blåvita ständigt lyfter fram som beundransvärt när folk gnällde på spelare som lämnade oss under ”de svåra åren”. Om han dessutom tar hänsyn till familjen så är det bara att konstatera att Hugosson är en hyvens karl som står bakom familjen och har klubbkänsla, vilket gör det ännu mer synd att han tackade nej.
Blåvitts Silly season hittills är la sådär, men den viktigaste sillyn är på sommaren och den går ut på att behålla så många spelare ur truppen som möjligt. Då vinner man guld. Fråga Haglund, Rehn och Jonevret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar