Humor?

I dagarna har en liten skärmytsling brutit ut mellan två bröder och den högprofilerade, gubbsjuke skåningen på Sveriges största kommersiella TV-kanal. Det är inte ofta jag tar skåningens parti men i det här fallet tycker jag nog att bröderna helt enkelt är fel ute. Att utge sig för att vara någon annan och sedan skriva en massa låga mail är inte alls kul och för en gångs skull ställer jag mig på skåningens sida.

Å andra sidan så är skåningen den proffstyckare av alla som har absolut ömmast tår. Han drar sig inte för att såga, fiaskostämpla och dra ned människor i skiten, men när han själv blir fiaskostämplad, hånad eller sågad då tar han fram sin allra ledsnaste blick och ringer sina polare på valfri kvällstidning där han genast får en helsida att föra fram sin syn på. Tänk om skåningens offer hade samma möjligheter. Jag tror skåningen har ett enormt behov av självbekräftelse och njuter av att förödmjuka andra och därför har jag väldigt svårt för den gubbsjuka skåningen. Sticker man ut hakan måste man kunna ta en och annan knytnäve på samma haka.

Åter till ”humorn”, något har nämligen hänt de senaste åren. Kung Steffs nuvarande svärfar, exempelvis, imiterade och drev med folk men med en stor värme. De låga påhoppen med könsord fanns inte utan det var eftertanke och intelligens i häcklandet. Hassan-gänget efterträdde Kalle Sändares busringningar med den äran och även där så bestod humorn av intelligenta skämt där den uppringde sällan gjordes till åtlöje utan blev ett redskap för att driva uppringarens skämt. De som ringde upp var de som gjordes till åtlöje, den oskyldige uppringde lämnades med hedern i behåll. Hassans efterföljare i radio och TV riktar däremot in sig på de uppringda offren som görs till åtlöje medan hö-hö gänget i studion garvar. Lyteskomik på lägsta nivå och kräver ingen större intelligens för att göras (till skillnad från Parnevik och Hassan-gängets humor).

Jag tror busringandet började skifta fokus från den uppringande till den uppringde när radioprofilen som åkte fast för rattfylla fick ett program i P3. Då sänktes nivån ett snäpp och dammen brast.

Filip& Fredrik har fått ett vlförtjänt genombrott senaste åren. Deras insatser i det genomusla programmet som började med "Ursäkta" har fallit i glömska. Kanske insåg de efter det programmet att de behövde lägga lite mer tid och intelligens på manusskrivande?

De Ståkkålmska brödernas mailande är inte kul, bara idiotiskt och kanske brottsligt. Vad händer härnäst i humorutvecklingen? Jag slår någon på käften på öppen gata i direktsändning och säger hånskrattande till det blodiga offret att det bara var på skoj?