Webster-domen

Förvånansvärt nog har det varit väldigt liten publicitet kring Webster-domen som kom i Court of Arbitration for Sport (CAS) i Lausanne för en tid sedan. På sikt kan den bli lika omvälvande för fotbollen som Bosman-domen. Webster-domen innebär i princip att en spelare ensidigt kan bryta sitt kontraktet efter en bestämd tid (tre eller två år beroende på om han är yngre än 28 år). Den säljande klubben har då bara rätt att få en ersättning lika stor som den återstående lönesumman.

Webster är en spelare som när han inte vill skriva på nytt kontrakt med Hearts förvägrades speltid och skrev på för Wigan. Hearts ville ha 4,6 miljoner £ i övergångssumma. Nu får Hearts istället 150.000 £ (Websters återstående lön) enligt domen i CAS.

Bosman-domen var helt logisk anser jag. Det var absurt som det var innan Bosman-domen att en fd arbetsgivare du inte har något gällande kontrakt med fortfarande ansågs ha rätt att få pengar för att någon annan vill åtnjuta dina tjänster. Livegenskap är ganska otidsenligt.

Webster-domen är lite svårare att ställa upp på (främst pga följderna den kan få för svenska klubbar) men jag kan ändå förstå dess logik. Det är märkligt att en klubb kan tänka sig att lägga upp 35 miljoner i övergångssumma för att du skall spela för dem redan i år istället för om 1,5 år när ditt kontrakt går ut, men samtidigt inte vill betala mer än 5 miljoner i lön till dig för samma period. Det är trots allt dina prestationer på planen de vill betala för. Det är också lite konstigt att klubbar bänkar spelare med utgående kontrakt (för att tvinga denne skriva på nytt) men samtidigt kräver höga övergångssummor för samma spelare (som uppenbarligen är umbärlig för klubben på plan).

Ett sätt att komma runt Webster-domens följder är naturligtvis att man redan i kontraktet mellan spelare och klubb kommer överens om en övergångssumma som en köpande klubb skall betala vid en övergång innan kontraktstidens slut (populärt kallat ”klausuler”).

För svenska klubbar (och andra, t ex. Lyon) som i hög grad lever på att sälja spelare dyrare än de köps in för så kan domen innebära att de fortare än de anat tvingas vara mer aktiva på att öka andra fotbollsrelaterade intäkter för att kompensera intäktsbortfallet. Det borde gå, våra ishockeyklubbar tjänar exempelvis inga stora pengar på transfersummor men har ändå god ekonomi. I ett kort perspektiv skulle det vara katastrof om Webster fick snabbt genomslag, Blåvitt och Elfsborg drog som exempel in sina stora vinster 2007 på spelarförsäljningar, annars hade det varit minus.

I ett längre perspektiv tror jag att även fotbollen alltmer kommer att tvingas att leva efter samma villkor som övriga företag, vilket går i linje med att fotbollen ”professionaliseras” och bolagiseras (trots att FIFA/UEFA stretar emot). I och med det så kommer handeln med spelares tjänster som affärsidé för klubbar att minska i betydelse. Pengar för spelares tjänster kommer i ännu större utsträckning att gå ned i spelarnas fickor, dvs så som det fungerar i andra tjänstebranscher. Dags att välkomna fotbollen till affärsvärlden!