Till många proffstyckares och elitserieledares förtret så lyckades Mora IK kravla sig över kvalstrecket igår i ishockeyns elitserie. Trots små publiksiffror, en liten arena och en omsättning som är en bråkdel av storklubbarnas så har de i tre års tid lyckats hänga kvar i högsta serien. Det finns klubbar i hockey-Allsvenskan (och i Dalarna) som omsätter betydligt mer än Mora och har flång nya arenor men som är sämre sportsligt, år efter år.
Ljungskile tog sig i höstas till Allsvenskan framför ögonen på ”storklubbar” som omsätter minst tre gånger så mycket (Häcken, Örgryte, Landskrona m fl). Trots låga intäkter, otidsenlig arena och låga publiksiffror lyckades man med konststycket att återigen ta en plats i Allsvenskan. Även det en arm upp i ändalykten på proffstyckare och ”etablissemanget” (en term som ofta används när man inte kan peka ut enskilda och inte har särskilt torrt på fötterna).
För mig är det just dessa humlors flygande som är tjusningen med sport. Även klubbar med sämre förutsättningar kan genom gott arbete och lite tur nå toppen. När alltfler ledare, proffstyckare och charlataner påpekar att enda vägen till framgång är hög omsättning, nya arenor (gärna skattefinansierade) och särskilda skatteregler så är det extra befriande att små skitklubbar som Mora IK och Ljungskile når sportsliga framgångar. Utan dessa humlors flygande hade sport varit förutsägbart, ointressant och helt utan charm. På sikt hade det tagit kål på idrotten och intresset för den om inte en och annan humla då och då tillåts flyga upp mot trädtopparna. Det är oförutsägbarheten och de oväntade sluten som gör idrotten intressant. Det bör proffstyckare och andra klubbledare tänka på när de huttrande skallrar tänder på FM Mattsson Arena eller står och stampar av ilska i kön som ringlar sig upp mot HA Bygg Arena i Ljungskile.
För egen del var bortamatchen mot Ljungskile senaste gången Ljungskile var i Allsvenskan en av de där matcherna man minns. Mysigt och hemtrevligt var det och vi fick se sju mål varav Andreas Andersson gjorde fyra och LSK gott kunde fått en straff i slutminuterna när Wålemark (?) blev neddragen! Det var så nära idrottens själ och idé man kan komma i Allsvenskan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ljungkile är fantastiskt, Mora skulle varit lika fantastiskt om det inte bara var utlandsimporter som hållit dem kvar i Elitserien. Finnjävlar, om du ursäktar uttrycket.
Håller själv på Ljungskile, och det är ju en del importer där också, ca 9 st av 22.
I alla andra branscher så hade en hög andel invandrare bland de högt avlönade arbetstagarna samlat oändligt många plus. Men i idrottens värld är det negativt....
siwert:
Nja, jag är skeptisk. Tror nog att en låt säga framgångsrik juristbyrå med enbart polacker skulle ses med onda ögon av svenskarna. Vi är sådana vi svenskar.
siwert:
Jag tycker att lagen får välja modell som man vill. Men skillnaden mellan till exempel Mora, där man värvar in kompetens från utlandet och ett företag i en annan bransch, som anställer invandrare som redan finns i landet är ganska stor. Jag tror inte det skulle samlas så stora pluspoäng om till exempel Volvo skulle ersätta halva personalstyrkan med utländska gästarbetare. Det handlar inte om att anställa invandrare utom att anställa tillfälliga gästarbetare.
Ja ja, tjöta!
Jag lade mest in inlägget om hög andel invandrare för att retas. Exemplet Mora/ljungskile visar väl att det är dyrt att ha svenskar anställda med motsvarande kompetens (därför spelar de i rikare klubbar). Det är som i andra branscher.
Skicka en kommentar