Nyheten slank ut via bakdörren och bekräftades sedan från högre ort. Lite av en bomb var det allt som slog ner, när en gammal stor och stark institution i Göteborgs kulturarv skulle gå i graven och läggas ner. Det blev många, höga och upprörda röstar samt helsidor i de lokala blaskorna. Arga krönikor och insändare skrevs. Men jag förstår ledningens beslut. Alla dessa tomma stolar bevisar inget mer än att all denna vrede och allt engagemang inte var mer än tomma ord och det fick bli som det blev. Palladium gick i graven...
Jag var länge inne på att göra denna text helt tom. Varför ödsla energi på något som snart inte finns? För att ta ett exempel. Under höstderbyt när Gais hade hemmamatch, så basunerades det ut att man kunde köpa en grönsvart halsduk och få en biljett till kommande match mot BP gratis. En oerhört förmånlig deal kan tyckas och med redan köpta biljetter, årskort, sponsorbiljetter samt folk som inte har årskort men som alltid går på matcherna ändå. Ja likförbannat kom det inte fler än 3216 personer. Anledningarna till detta är två. Dels är alla dessa tokäkta gaisare inte tillräckligt tokäkta för att regelbundet gå på matcherna. Den andra stora anledningen är att att minst två tredjedelar av publiken var blåvita och inte var ett dugg intresserade av vare sig biljetter till Gais-BP eller någon grönsvart halsduk för den delen.
Det sista är kanske det som i högst grad irriterar mig på Gais. Deras freeloadande på Blåvitt. Det stör mig att kanske 33% av deras totala publikintäkter över ett år, kommer från blåvita plånböcker. Vore det inte för oss, skulle dom inte inte ha råd att ha någon riktig elitsatsning, inte någon klubbstuga heller för den delen. Ändå hatar dom oss passionerat. Är inte det ett självförakt mer än något annat när allt kommer omkring?
Mer om byket: AIK, DIF, IFE
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar