Shine

Ledig fredag, kanonväder. Under torsdagen togs beslutet att idag då jävlar. Idag skulle jag tammefan ta mig ut till havet och ta en dag på stranden. Man vet ju aldrig när chansen dyker upp nästa gång. Klockan ställdes på 8 och herremin jesus vad effektiv jag skulle vara idag. Jag skulle bara lyssna lite på musik lurarna och läsa några sidor innan det skulle sovas.

Men Stone Roses hade en god dagsform igår, så hela skivan hanns med. Sedan fastnade jag totalt i Tage Erlanders utläggningar om de svenska partiernas arbetslöshetsbekämpning under 20 och 30-talet....Jag vaknade inte. Här sitter jag nu framför datorn, lyssnar på Shangi Las och har inte riktigt kommit igång än. Hundarna har varken varit ute eller ätit, jag drar på det och tiden går.

Jag och sol är som en romantisk komedi. Det är inte ovanligt att vi slutligen får varann till slut, men alltid efter komplicerade förvecklingar. Jag (John Cusack) är lite smålat, strulig, fattig och åsiktssnobbig. Solen (Kirsten Dunst) är vacker, populär, älskad av alla men låter sig utnyttjas av en massa svin, tex barnfamiljer och tonårskillar i gäng. Solen skulle bara veta hur fint det skulle bli om det blev vi. Men då måste jag få tummen ur och visa hur jag känner. I filmens värld visas dock inte epilogen. Den där Cusack tappar tålamodet inom kort när han väl fått sin Kirsten och lämnar henne i sticket till de där tonårskillarna utan underhudsfett. Solbadande är för mig som att ligga och vänta på något. Jag hatar att vänta.

Hej högljudda tonåringar i bussen, hej skrikande barn, hej deras feta hönsmammor. Hey ho - Let´s go.