2007-06-04

Den inre monologen

Vaknar upp
Det värker i kroppen. Var i helvete är jag nånstans?
Ett litet tomt rum, ligger på en bänk. Måste vara en fyllecell?
Ja jävlar, var ju fotboll igår.
Undrar hur det gick, jag minns inte riktigt. Det jämt va?
Hur hamnade jag här? Tänk till nu för fan.

Just det, de förbannade svenskarna tog ledningen. Fy fan vad sur jag var. Tog ett par öl i paus.
Men vi spelade upp oss, vi var kraftigt på gång. Vi kvitterade ju, tog ett par öl till.
Vad hände egentligen sen? Det är dimmigt som fasen.
Det var något med en gräsmatta.
Hamnade jag i slagsmål när vi firade? Tror nån sopade till mig? Slogs jag? Det gör jag ju aldrig. Konstigt.

Minns inte. Måste försöka minnas.
Det går inte. Bara svart.

Får försöka kolla med polarna vad som hände. Fråga lite diskret så de inte förstår att jag inte minns. Det är ju så jävla pinsamt. Skulle inte druckit den sista ölen.

Hallå! Konstapeln. Släpper du ut mig? Och förresten, vann vi?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja fy fan. Som någon skrev på ett annat plank.

Han vaknar upp, det värker i handen och i huvudet. Han är stämd på 20 miljoner, är hatad av en hel nation samt dina bravader kvällen innan har setts av 100 miljoner människor. Jämfört med terror-torben har man aldrig varit bakfull i hela sitt liv.

Anonym sa...

hahahahahahaa!! jävligt sant.