Var mer bitter!

Något av det fulaste man kan vara i dagens Sverige är att vara bitter. Alla har vi skrattat gott åt Robert Gs efterapning av Tony R och det roligaste är ”Ja e iinte bitter”. Då sitter vi alla lyckliga söta (som väl är motsatsen till bitter?) människor och skrattar. Jag fattar inte varför det är sådant tabu att vara bitter i det här landet. Jag tycker det finns en viss whiskydoftande charm över att vara bitter. När man är bitter får det gärna regna ute, starkt i glaset, musik på hög volym och man skall ha varit isolerad ett bra tag, då infinner sig en ganska skön självcentrerad känsla i kroppen.

Det är så förbjudet att vara bitter men ponera att din älskade fru just blivit ihjälskjuten av en nyutskriven psykopat, du får reda på att din hemska chef i hemlighet haft ett förhållande med din älskade fru, när du ordnar med begravningen får du inbrott i villan och din son blir misshandlad. Ändå så förväntas du skaffa träningskort, börja yogakurs, möblera enligt feng-shui, säga jajamensan och absolut inte bli bitter.

Jag har ibland i vissa perioder hänfallit till att vara bitter och då ömkar jag mig själv, hatar det mesta, lyssnar på passande musik och ur det kommer snart en stor portion kreativitet. Dessutom är en bitter period snabbaste sättet att bli glad igen. När jag talar om för mina vänner att vissa saker ibland kan få mig att känna bitterhet så tittar de på mig som att jag är världens mest misslyckade människa. Om man är sur på något så säger de ”var inte så bitter” och slätar över diskussionen på ett ganska osnyggt sätt.

Tänk vad mycket god litteratur och musik som kommit från bitterhet. Både Mozart, Händel, Lundell, Bowie mfl har varit ganska bittra när de skrivit vissa stycken. Strindberg, von Heidenstam m fl författare verkade ha varit bittra mest hela tiden.

Bitterhet kan ibland vara läkande. En vän separerade från sin sambo och han skulle minsann inte bli bitter, började träna, reste till Thailand och allt var som ett enda solsken, påstod han. Ändå tog det närmare två år innan han slutade tjata gråtmilt om sin gamla sambo och bli som vanligt igen. Hade han accepterat att vara lite bitter tror jag han hade varit tillbaka inom ett år.

Nej, bitterhet är ett av våra karaktärsdrag och vi bör tillåtas att vara bittra ibland utan att skämmas för det.