Applåder

För en utomstående kan gårdagens match omöjligen ha varit speciellt underhållande. Vi får en tidig och enkel ledning med 2-0, slappnar av lite för mycket under en period i första halvlek för att i andra, stänga och låsa matchen samt slänga bort nyckeln. För oss med ångestproblematik, var det underbart att bara sitta i solen och njuta, sippandes på kall folköl och se tiden passera. 90-talsmys.

Hela dagen var skön. Vaknade på gott humör efter en god natts sömn, donade lite med hundarna, genomförde en halvhjärtad, halv vårstädning av lägenheten innan det var dags för avfärd mot stan. Inhandling av kryddstarka korvar, färska baguetter och en burk med caymansk dipsås och en engångsgrill, gick färden sedan till allén där jag, en doktorand och en uppländsk huggetpojk satt och njöt och kvasifilosoferade i solgasset om religion, Joe Hill och "du sköna nya värld". Det var nationalteaternromantiskt även om inte en enda bäng, trålade. Öl drack vi också, men det förstod ni nog ändå.

Spelet stämde dock inte helt, även om jag inte är lika kritisk som Tomas Olsson. Har nog förväxlat orden jag och vi. Olle själv har verkligen inte rosat marknaden de senaste två matcherna, men laget i övrigt lyfte sig ordentligt. Får vi bara tillbaka vår ordinarie högerkant samt Sella från start, så blir det tammefan åka av. Det är jag övertygad om. Det är fortfarande april. Aprilhelvetet som är en så dålig månad för oss sett till de senaste åren är snart över. Dock krävs det eventuellt ett större nyförvärv till sommaren för att vi skall vinna med sju poäng (för att citera en klok man). I år då jävlar.

Black Army får gärna fortsätta bojkotta matcherna mot oss. Så skönt att slippa dem för en gångs skull. En misstanke gror i mitt inre om att även Änglarna kommer att bojkotta någon eller några matcher i år. Av en händelse, lär det även det bli en bortaresa på över 50 mil. Ren tillfällighet givetvis...