Stereo, typ

Det är vår, gräset är grönt solen skiner, fåglarna kvittrar och pundarna kring backaplan stilar omkring i sina skinande, flashiga nysnodda mountainbikes. Väder och årstid har en stark effekt på mitt humör liksom för många andra. Men efter 1-1 i Halmstad och uselt spel hjälper inte ett skit. Jag har varit bitter och småsur sedan jag vaknade kl 05:45 i morse. Jag är argh!

Negativ förutsebarhet är något av det värsta jag vet. Framför allt när det gäller Blåvitt. Hög press är melodin mot oss, inte bara i år, utan även i fjol. Men melodin skall fanimig kunna hacka betydligt mer än vad den gjorde på Örjans Vall. Det skall kosta att pressa oss högt. Det skall vara riskabelt att ha hög press mot oss. Just nu känns det som en helgardering som ger 1,5 ggr pengarna.... Jag vill ha djupledsspel, behöver djupledsspel, kräver djupledsspel. Då kan ni försöka pressa oss högt. Era jävlar.

Vi har i vår trupp två forwards som är ordinarie och hyfsat regelbundet levererar i mål och assist, även om de båda var värdelösa senast. Jag vill nog ändå inte peta dem. Därmot får någon annan stryka på foten för Tobbe. Tobias Hysén är en snabb, offensiv spelare med bra tillslag, hyfsad teknik, bra spelsinne och ett blåvitthjärta som bultar starkt. Någon för WalleWerner att nickskrarva till samt vars löpningar gör den höga pressen till något riskabelt och hemskt. Giv mig 4-3-3. Skit i vad ni kallar det, bara det är 4-3-3.

Till sist.

Ragnar borta från spel för lite ont i axeln! Yeah right.