Isländsk smärtgräns

Om matchen igår kan man säga mycket, men det kan göras av andra eller på annan plats. Vill bara slänga in en hyllning till Ragnar. Denne isländske backgigant skulle platsa i snudd på vilket storlag som helst. Fantastisk kille.

Jag drar mig till minnes att jag när Bo Johansson var tränare i klubben en gång hörde honom hylla islänningar som fotbollspelare. Den exakta ordalydelsen har jag glömt men Bosse, som ju varit förbundskapten på Island, konstaterade att Islänningar var hårda typer och att det alltid var bra med en islänning i laget eftersom de aldrig viker ner sig. Något som ju visat sig stämma genom åren när exempelvis Hjálmar Jónsson spelade halvskadad med ljumskproblem i nästan ett halvår, för ett par år sedan.

Angående smärtgräns så finns det en intervju i senaste numret av supporterklubben Änglarnas tidning Blått&Vitt, där fystränaren Jonas Hellberg gör ett intressant uttalande i samband med en fråga om skadeprevention och matcher som sliter på kroppen.

- De ligger på gränsen, det ligger i fotbollens natur. Killarna spelar ju ofta med lite smärta, med mer smärta än en vanlig person skulle kunna tänka sig att gå ut och träna med. Det är ingen friskvård vi sysslar med här, långt därifrån.

Om någon tvivlar på Hellberg och Johanssons uttalanden så är det bara att surfa in på klubbens officiella hemsida och läsa matchrapporten. Var vår Isländske superbacks smärtgräns ligger någonstans,och vilken förmåga han har att ignorera den, kommer man lite underfund med när man läser att

Även Ragnar Sigurdsson fick en ordentlig smäll på axlen i första halvlek och var tveksam startande efter vilan.
- Han höll på att svimma i omklädningsrummet, men valde att köra på ändå. Det är fantastiskt hur bra han fullföljde matchen med tanke på smärtan. Nu får vi se vad läkarna säger i samband med träningen på torsdagen, säger Jonas Olsson

Han låg ner någon minut och hela den blåvita delen av Örjans Vall drog efter andan innan han reste sig upp. Sen såg man ingenting, men i paus håller han på att svimma i omklädningsrummet. Likväl fortsätter han och gör en strålande andra halvlek. Är det konstigt om man blir kär i vår bäste mittback sen Hyséns (Glenn alltså) dagar?

Som sagt, det är ingen friskvård de sysslar med. Långt därifrån.



Dagens länktips är bloggen "Mats-Olas fanclub". Dess senaste briljanta rubrik, syftandes på Örebro-matchen i söndags, får stå som etikett för det här inlägget.


Annars får man inte glömma att det är grymt coolt med en målvakt som tar ett inkast. Kanske inte alltid funktionellt, men tufft. Gjorde Bengan nånsin det?