Nej, varken musikstilen eller rapparen som gjorde Hip Hop av Uno Svenningsson. Men väl vemodet. Jag har alltid haft lite av en förkärlek för ryssar. Jag imponeras av deras aura av att bara bita ihop och streta på trots motgångar, krig, svält och av att bli rövknullade av sina ledare, vilket dom varit åtminstone de senaste 700 åren.
Det har i alla fall i min värld återspeglats i deras folkmusik. Tungsint, dovt vemodig, dock trotsig folkmusik griper alltid tag i mig var den än kommer ifrån. Ju större trotsigt vemod, desto bättre folkmusik. Mig veterligen, vinner således Ryssland.
Jag har en rysk kollega. Hon växte upp som skolbarn/barnarbetare i Uzbekistan, flyttade till St Petersburg och efter diverse skit därefter till Sverige. Hon har lånat mig en skiva med ryska folksånger. Fattar inte ett ord, kan inte ens läsa vad låtarna heter då de är skrivna på kyrilliska alfabetet. Oavsett vilket, känns det så jävla rått, äkta, bistert.
Fan vet förresten om jag ens vill veta vad låtarna handlar om. Min favoritlåt förut var Katyusha. I min fantasi handlar den om en liten föräldralös tös som växt upp hos sin mormor, men sedan hennes död, hamnat på ett jordigt barnhem, vilket hon precis flytt från. Nej - Den handlar förvisso om en liten tös, men hon är på stranden i solen på sensommaren och leker samt plockar äpplen från träden och allt är hunky dory. Inget snett regn så långt ögat kan nå...Och Kalinka! Kalinka handlar inte om en rysk Romeo som sjunger ut sin olyckliga kärlek till sin älskade Kalinka uppe på balkongen där Far har låst in henne. Nej Kalinka handlar om hallon. Hallon! Efter det frågade jag inte vad orginaltexten handlade om i Those were the days. I min värld handlar den om att om hur jävligt det än är idag, så var det inte ens bättre förr och värre blir det. Bespara mig åtminstone lite av illusionen av total misär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tack!
Alltid jättebra tidsfördriv när jobbmotivationen ligger nere.
Vemod, ja tack! Inget är så skönt som det.
Ryskor brukar vara fina fisken. Och jag antar att det är så även i detta fall.
Ass-faktorn brukar vara hög.
/ Sill
Jag kanske kan erbjuda lite tröst. Jag har haft en massa ryska kollegor under mina dagar och därmed även hört ett antal ryska folksånger sjungna med en tår i ögonvrån. De sånger jag har fått förklarade för mig brukar handla om fattiga kvinnor vars män drar ut i kriget för att inte komma tillbaka. Som det ska vara alltså. Det är f.ö. märkligt att höra melodin till Sankta Lucia sjungen på ryska handlandes om något sorgligt och bedrövligt.
Skicka en kommentar