Efter ett par pissiga veckor så händer det plötsligt. Ett paket dimper ner genom brevlådan. En polare har helt appropå och utan förvarning eller ens ange avsändare, gett dig en present, en skiva. Det anses av många (inte minst tjejer) vara "tråkigt" att ge bort en skiva. Själv tycker jag att musik är något av det finaste man kan ge. Enda ledtråden till vem som skänkt dig denna underbara ljudgåva, var vilken skiva det var och med vilken artist. Fin gest och vilken fin människa tycker ni kanske. Ja självklart. Men skivan är bättre.
Året var 1972 och en av rockhistoriens mest omtalade scener utspelar sig. Stjärnan talar till publiken och meddelar att han strax skall spela sin sista låt och att detta blir hans sista framträdande någonsin, han skulle lägga av och bandet upplösas. Artisten var Ziggy Stardust och det upplösta bandet var The Spiders from Mars som när de sista tonerna av Rock´n´Roll suicide ebbat ut, just hade fått sparken live, inför tusentals människor. David Bowie fortsatte dock regera under annat alias och fortsatte, det gjorde Spiders-gitarristen Mick Ronson också...
Veckans skivtips är The Rolling Thunder Revue med Bob Dylan. En liveplatta. Aldrig har Bob Dylan varit snyggare, aldrig har han sjungt bättre och aldrig har bandet svängt så jävligt som då, 1975. Med målat ansikte samt fjädrar och blommor i hatten , uppbackad med glamrockerans gitarrgud nummer ett och ett grymt band i övrigt, gör Father Bob den perfekta liveplattan, ja kanske den perfekta plattan överhuvud taget. Köp den eller ge den till någon som har det lite pissigt för tillfället.
2008-01-25
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Allvarligt Bruce, ge skivan till mig och jag skulle genast känna mig pissigare. Det är junk, och det det du!
MM
You type just like a woman, yeah you do
You make words just like a woman, yeah you do
You post just like a woman
And you write, just like a little girl.
Bruce:
Komplimanger har du ingenting för.
Tom Waits Closing Time från ´73 är annars en fullkomligt lysande skiva jag hittade i höstas...det är fan så man skäms men den är grym.
Tom Waits Closing Time från ´73 är annars en fullkomligt lysande skiva jag hittade i höstas...det är fan så man skäms men den är grym.
jozo:
Varför skämmas över att du gillar Tom Waits? I så fall skäms jag också.
Skicka en kommentar