Som ett barn på ********* morgon

I egenskap av skilsmässobarn med en benägenhet att alltid vilja vara alla till lags, är det inte direkt med harmoni och glädje man brukar se fram emot julen. Det är med ångest, skuld och känslor av otillräcklighet. Man kan klä det i ord som överkommercialism, kristdemokratiskt kärnfamiljsvurmande samt att man glömt julens egentliga budskap. I själva verket vill jag helt enkelt inte vara med.

Vad är det med föräldrar och orden "komma hem"? Ni som har barn i yngre åldrar har inte så himla nyligen irriterat er över dessa ord. Föräldrar klarar nämligen inte av att lämna hemmet. Det verkar vara fysiskt omöjligt att ta på sig ytterkläderna, sätta sig i bilen och besöka någon själv. I stället är det gnäll om att det var så länge ni var hemma, kommer ni hem till jul, kommer ni hem någon gång? Hem, hem, hem. De nu vuxna ungarna skall flänga livet ur sig för att besöka alla "hem" what the fuck, lyft på röva själva någon gång. Räddningen på problemet är att skaffa egna barn. Då slår man näven i bordet och förkunnar att vi skall fan inte flänga någon stans. Alla är välkomna att hälsa på, men vi stannar hemma. För ni har ju just det, blivit föräldrar. Nu är det erat hem, hem, hem som gäller. Cirkeln sluts. Och efter 25 års bekvämt sittande i egna favoritsoffan blir det dags för er att snällt lyfta på arslet om ni har för avsikt att träffa era barnbarn på julafton.

Låter det bittert? Det är det. Men med bakgrund av ovan, är det med stor förvåning som jag i år har börjat drabbas av juldjävulen. Den där som tycker att allt är så mysigt, som håller hårt på vad som hör julen till och som lobbar hårt för att i år för en gångs skull få slippa dom där extremt överskattade prinskorvarna. Fan, jag har till och med redan gjort två sorters julgodis (chilitryffel och mozartkulor) och skall ägna julaftons morgon till att böka ihop en bohuslänsk äggost till kvällsfikat. Jag skall nämligen jobba. Jobba jobba jååobba. Att jobba på julafton är som att ha barn, samtidigt som man tjänar pengar på det. Gnället om "hem" är lönlöst och biter inte lika hårt. Jag riktigt längtar efter årets första skinkmacka och den som uppfann chilitryffeln borde få Nobelpriset. Grädden krämar upp chokladen, gör den mjuk och len. Chilin förhöjer smaken och förlänger den. Briljant.