Borde kanske skriva något om...

han den där Söder.

Bara ett problem, jag har knappt sett honom spela. Jag har av olika anledningar, främst jobb, inte kunnat se den blåvita uppryckningen på plats. Den där Söder varit anförare.

Säg att det började i maj. Från både formellt och informellt håll hördes röster i öster, väster och norr om Söder. Ett svagt surr som snabbt förbyttes till ett buzz. Och när väl Eilert bokstavligen höjde honom till skyarna var hypen ett faktum. För Eilert har alltid rätt. Han var rock ´n´rollens räddare fast i fotboll. Jag började känna ett växande behov av att se honom i U21-laget innan han flyttades upp till A-laget, men ren och skär lathet gjorde att så aldrig blev fallet. Bekanta på plats skapade dock snabbt ett nytt uttryck. "Söderbånge" om hur bra han är samt kommer att bli.

Att jag aldrig sett honom spela är dock en mild överdrift. Jag såg hans inhopp mot TFF. Det där han bjöds in med armbågen som högerytter. Jag antar att Rehn-O peppade honom med ord om att gå in och våga misslyckas. En chans han tog. Sedan dess har Robin dock fått ett inhopp till på sin riktiga position samt gjort ytterligare 3 matcher från start. Här har det gått bättre och han har svarat för det vinstgivande målet samtliga gånger. Extremt glädjande, men samtidigt ett personligt dilemma för mig. Skall jag gå på den viktiga matchen i morgon, eller skall jag av vidskeplig självuppoffring stanna hemma? Eller skall jag kanske chansa med den osäkra halvgarderingen att korka upp en flaska rosé i morgon eftermiddag?

-Det blir två elddop i morgon. Ett för Söder själv och ett för min jinx. Vi får se hur det går.

-Under en sommar då det ena "jag saknar ord"/"jag är mållös" i massmedia har avlöst varandra oavsett om det handlat om Bruce S, Bruce D eller Robin, tycker jag att "Söderbånge" är ett mycket bra uttryck.

-I min Blåvitt-centriska världsuppfattning är Mehmetis och Landgrens sena segermål inget annat än en Södereffekt.

-Många upptäckte det i juli 2008, men den minnesgoda groggläsaren vet att jag hyllade Bajens ungdomsverksamhet redan inför säsongen 2006. Det blir lite väl ullgulligt om våra egna ungdomar ibland.

-Henrik Leman ringde. Han vill ha sin självgoda e f t e r k l o k h e t tillbaka nu.

-Sista lipsillskrönikan om att Söder tackade nej till några intervjuer har vi nog tyvärr inte sett.

-När så många "saknar ord", sade Paul McCartney det allra bäst för över 40 år sedan. He was just seventeen, and you know what I mean.

Groggtips

Om någon som missade hemmamötet med Murata vill se målen, eller om man var där och helt enkelt vill se dem en gång till, så finns de numera på nätet.

På torsdagen sändes ett reportage i San Marinos TV som nu finns tillgängligt på länken.. Bara att klicka igång och njuta av Adams volley, Bärkroths forceringar, Wallerstedts enorma tekniknummer och ett antal stolpskott.

Reportaget börjar 26.22 minuter in i sändningen.

En lokal ICA-skandal

Fredag, fint väder och humöret är på topp. Eftersom vi bor i en förortsidyll så är det naturligtvis grillning på klotgrillen av köttdiskarnas Volvo (fläskkarré) som gäller. Igår var jag och handlade kött, marinad, grönsaker (sic!) och färskpotatis. Örterna till såsen skördar vi hemma på altanen.

Sedan den lokala butiken bytte ägare och blev en Coop-butik så har den blivit lika usel som de flesta andra mindre Coop-butiker. Den har ett litet, halvtrist sortiment, på tok för många egna varumärken och ändå är det ofta ganska tomt i hyllorna. Det har fått till följd att vi nu börjat handla på en ICA-Kvantum en bra bit hemifrån. På flera ställen i denna ICA hänger skyltar om hur viktig kvaliteten är och speciellt över köttdisken hänger plakat om hur god kvalitet deras centralpackade kött har. Med tanke på den rika floran av kvalitetsskyltar och alla försäkringar om vilken bra butik denna ICA är så blev jag mäkta förvånad när jag skulle marinera fläskkarrén jag köpte igår. Bäst före-datumet gick ut den 14 juli. Det är förmodligen ingen fara med att äta köttet, men rätt skall vara rätt så jag ringde upp butiken.

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men inte att en sur köttansvarig skulle försöka få det till att jag bara var ute efter att få äta gratis på hans bekostnad. Han ansåg att jag kunde köpt den köttbiten långt före bäst före-datumet men att jag nu försökte få ut något av honom bara för att ”du sett det där jävla Uppdrag Granskning”. Inte ens ett kvitto räckte som bevisning ansåg han, eftersom ”Alla jävlar köper ju fläskkarré nu på sommaren så det är bara att fiska upp vilket kvitto som helst i kassan”. Då frågade jag om han kanske ändå inte skulle gå och kolla i kyldisken så det inte ligger fler gamla köttbitar där, men då slängde han på luren.

Inte nog med att jag köpte gammalt kött till fullpris, sedan blev jag utskälld också i en butik jag spenderat ganska många tusenlappar i. Jag brukade gilla ICA enligt devisen att de som sponsrar Blåvitt sponsrar jag. Men nu skall jag ge Hemköp en chans och jag skall maniskt kolla datumen på varorna. Först skall jag dock lägga karrén i ett paket och skicka till dåren på köttavdelningen. Om jag postar idag så är den go på måndag när den kommer fram. Det skulle inte förvåna mig om det ligger en butiksmarinerad karrébit à 622 gram till salu på måndag förmiddag i samma butik.

Insikter

Förra veckan hände något smått fantastiskt på jobbet. En liten, liten pippifågel hade velat sig in och försökte förtvivlat vela sig ut genom ett stängt fönster. De förskräckta pipen blev allt mer desperata tills pappa Bruce Banner kom till hans räddning. Den lilla dunungens vingbredd fick plats i min handflata, vilken jag kupade försiktigt medan jag förde ut den i friheten igen.

Djurvän? Nja, det var förra veckan. Sedan dess har jag mördat ett otal insekter samt ätit upp både fåglar, fiskar och däggdjur. Spindeldjur mördar jag inte alltid. Inte av spindelfili, utan för att jag inte vill att det skall regna i morgon. I stället kastar jag ut dem i kylan och raserar deras omsorgsfullt egenbyggda hem med ett vacummonster. Nej, djurens FN, skulle nog inte kalla mig för djurvän. Djurens FN är nog även emot djurförsök på råttor. Vi människor brukar vara emot djurförsök på hundar och apor. Just de som utförs på råttor brukar vara hyfsat OK "for the greater good".

Min insikt:

Vi är alla fascister, har bara olika skönhetsideal.

En polare till mig har jobbat på bra och skall få barn om något halvår eller så. Det gav mig en annan insikt. Jag borde starta någon sorts Nanny-akut eller skriva en handbok om barnuppfostran. För när allt kommer omkring så är det vi barnlösa, som är de bästa föräldrarna.

CL förkval, rond 1

Så är det CL-kval ikväll. Mot segelsällskapet från Murata är det dags att lufta ännu fler juniorer och låta Sella spela från start tycker jag. Vi kanske även skall försöka låta någon annan än Bjärs-Ragnar spela mittback för att förbereda lite inför en eventuell utlandsflytt för någon av dessa herrar?

Jag räknar kallt med att vi slår ut FC Basel i nästa omgång och det beror enbart på att vi startar hemma. Jag har ingen statistik att luta mig emot den här gången men minnena jag har från när vi härjade i de europeiska cuperna som mest är att vi alltid klarade oss mycket bättre när vi började hemma eftersom vi ofta höll nollan och sedan gjorde vi mål borta och gick vidare.

Champions League idag är för mig lite som Harlem Globetrotters. Uppgjort på förväg så att så många lag som möjligt från de mest kommersiella nationerna skall gå vidare och sedan matcher nästan varenda vecka med gruppspel som aldrig tar slut. Det blir helt enkelt lite för mycket av det goda och det är alltid samma lag som i slutändan gör upp så mitt engagemang är ganska svalt, trots att Blåvitt skall spela. Michel Platini verkar dela min åsikt, men det tar sin tid att ändra något som folkhems-Lennart invecklade under femton års tid. Men skall något svenskt lag vara med och lite hycklande dansa kring guldkalven så är det Blåvitt.

Märkligt att tråkiga Kalmar gjorde tre mål igår och roliga AIK bara gjorde ett. Dags att ändra reglerna så att inte antal mål skall vara det enda som räknas?

Shopens Glenn-tröja är för övrigt en fullträff

Skampålen är tillbaka

I dagarna pågår en rättegång inför fullt pådrag från media. Brottslingen är namngiven sedan länge (vilket är tveksamt i sig), tyckare sitter och bloggar från rättegången kryddat med egna vinklingar och ett annat gäng tyckare sitter och drar personliga åsikter om straff, juridik och vilken vidrig människa det är som är anklagad. I någon tidning har man kunnat läsa brev från den anklagade och samtliga tidningar har åkt ut och pratat med grannar och släktingar. Samtliga större tidningar samt Radio/TV har folk på plats. Alla fördämningar mot publika rättegångar har sprängts bort.

Jag tycker det är ovärdigt ett rättssamhälle. Den anklagade kommer med all säkerhet att få ett av lagens strängaste straff och att han dessutom skall hängas ut likt man gjorde förr när man hade stupstock och skampåle är ett steg tillbaka mot medeltiden. Särskilt som det inte bara är den anklagade som får lida av den massmediala hetsen utan även anhöriga, grannar och vänner. För att inte tala om brottsoffrens anhöriga som hör folk på sta’n läsa och höra snaskiga och ibland sekretessbelagda detaljer om brotten i tidningarna.

Mamman till ett av offren klagade på alla läckor inom polis- och åklagarväsende och det är bara att hålla med. Meddelandefriheten är en grundbult i ett demokratiskt rättssamhälle men att ormar inom rättssystemet missbrukar den för att för en handfull kronors eller fåfängans skull lämna ut sekretessbelagt förundersökningsmaterial, bilder med mera och sedan skrämmande okritiskt får publicerat sina egna falsarier till spekulationer är motbjudande och ingenting som främjar varken rättssamhället eller demokratin. Lägg därtill ett icke föraktligt antal poliser som sålt registerutdrag och spaningsuppslag till kriminella eller svartsjukt gjort privatspaningar och otillåtna registerslagningar under arbetstid på presumtiva älskare till deras fruar. Dessa korrupta svin är samma personer som redan har rätt att bugga dig och mig vid ganska svaga misstankar och med de utökade avlyssningsmöjligheterna som är på väg så kan de ställa till med ett helvete även för oskyldiga misstänkta.

Den moderna mediemiljön och ett småkorrupt rättssystem har gjort att medeltidens skampålar och stupstockar är tillbaka. Det är inte utan att jag i dagarna får rättegångsscenen ur ”Life of Brian” framför min inre syn, men de förklädda kvinnorna har nu reportageblock och mikrofoner i händerna istället för stenar. Jag tror inte att kriminaliteten minskar eller att vi får ett bättre samhälle för det.

Självcensur

Tidigare idag satt jag och skrev på ett inlägg som var lite elakt om än skämtsamt. Men precis när jag skulle publicera och trycka in den dubbla ordverifieringen så ringde det på dörren. Två rågblonda tjänstemän från det svarta kabinettet steg in i lägenheten. De hade signalspanat sig fram till min lägenhet och gillade inte vad jag precis hade tänkt posta.

Så vad var det jag skrev? Jo en filosofisk fundering kring ondska. Älska syndaren, hata synden sägs det. Men själva handlingen i sig är inte riktigt relevant heller utan valet av offer. Jacob Johan Ankarström sköt Gustav III, men vad hette hans bödel? Handlingen var ju densamma. Precis likandant är det med fiskmåsar och Usama Bin Laden. Måsarna invaderar, skränar, skiter på mina nytvättade fönster samt pickar ihjäl och äter upp lite allt möjligt. Ja allt utom mördarsniglar och fästingar. Usama å sin sida utbildar piloter för att lära dem störta in i höghus i New York. Men Robert Wells med sin freakshow av 50 Se och Hör-kändisar boogar loss på Marstrand inför 10 000-tals idioter. Wells, lämnar han ifred. Det var dessa tankegångar FRA inte ville att jag skulle publicera och med nationens säkerhet i åtanke, kände jag mig nödd och tvungen att gå dem till mötes ety en veckas semester på Rum 101 inte kändes så intressant. Det är ju CL-kval på gång och då vill jag vara hemma.

På väg ut ur min lägenhet igen erkände dom att jag hade vissa poänger, men även de har ju ett alldeles eget svart kabinett som håller koll på dem och då måste man ju visa sig duglig. Så sådana som mig och Jan Myrdal, skulle dom allt hålla extra koll på. Jag invände då att Janne inte bryr sig om vem som mördas till skillnad från mig, så länge det är Kina eller Pol Pot som utför samt att man kan skylla allt på USA. Men de rågblonda tjänstemännen kontrade då att det inte direkt var till min fördel att vara så fördomsfull.

Vi skiljdes åt och 10 minuter senare ringde det i telefonen och en av tjänstemännen tog till orda innan jag ens hunnit svara.

-Men du har i alla fall rätt om Robert Wells. Det får man ge dig.

Dyrt utbildad mekaniker

Christer Fuglesang skall än en gång få ge sig ut i rymden, vilket han bara är att gratulera till. Av någon obegriplig anledning så är jag ganska fascinerad av rymdresor, astronauter och rymdraketer. Jag vet att dessa miljarder som spenderas kanske hade kunnat göra bättre nytta någon annanstans, men det är så många offentliga miljarder som går till en massa skit ändå så då kan vi lika gärna spendera pengar på något som fascinerar mig och många andra.

För en tid sedan sökte ESA nya astronauter och kraven var hårda. Man skulle bl a ha doktorerat inom fysik, medicin eller annan naturvetenskap. Alternativt kunde man ha varit testpilot. Fuglesang själv är partikelfysiker och tränade i 14 år innan han äntligen fick komma upp i rymden.

Vad jag tycker är märkligt är varför det skall behövas en forskarbakgrund för att bli astronaut. Fuglesang tränade som sagt i 14 år, är doktor i partikelfysik och när han väl fick åka upp i rymden så skulle han montera upp en solpanel med hjälp av skiftnyckel, insexnyckel och skruvmejsel. På något vis hade det väl varit bättre att skicka upp en riktigt skicklig mekaniker istället. En erfaren flygmek kanske inte hade tappat den där skiftnyckeln som Fuglesang tappade.

Det är lite som att jag såg att en detaljhandelskedja sökte folk som skulle sitta i kassan. Meriterande var en högskoleutbildning i marknadsföring. Ett annat företag sökte truckförare till sitt lager och ville ha folk med logistikutbildning, helst på högskolenivå. Det låter ganska dyrt att överutbilda folk hela tiden.

Supporterbojkotten - succén fortsätter

Det är ganska glest på bortaläktarna nu när framförallt Stockholmslagen (men även andra) bojkottar bortaresorna i syfte att påverka SEF och SvFF att ändra den nya debiteringen som görs av bortalagen för bevakningen av deras fans.

Nu börjar vi få facit. Det har varit ovanligt lugnt på gator, torg och utanför arenorna ute i landet. Antalet fall av misshandel, skadegörelse och fylla i samband med att ett storstadslag gästar städerna ute i landet är lägre än på många år. Om syftet med den nya debiteringen av bortalagen varit att få ned våld, skadegörelse och fylla i samband med match så har den varit en formidabel succé, tack vare supporterbojkotten. En man jag känner i Gävle sade att så länge bojkotten fortsätter tänker han knalla till Strömvallen även när de gästas av dessa lag. Det har han inte gjort tidigare eftersom det varit alldeles för mycket stök runt matcherna. Samtidigt har rubrikerna om supporterbråk och ”-Här dör fotbollen” varit i stort sett obefintliga.

Jag undrar om inte fotbollens makthavare sneglar en hel del på detta när debiteringen skall utvärderas, vilket då får till följd att supporterbojkotten har motverkat sitt syfte. Själv saknade jag inte alls Avenyn som krigszon när ett visst lag var i Göteborg i våras. Då var det underbart med supporterbojkott.

Appropå Blues

Nej, varken musikstilen eller rapparen som gjorde Hip Hop av Uno Svenningsson. Men väl vemodet. Jag har alltid haft lite av en förkärlek för ryssar. Jag imponeras av deras aura av att bara bita ihop och streta på trots motgångar, krig, svält och av att bli rövknullade av sina ledare, vilket dom varit åtminstone de senaste 700 åren.

Det har i alla fall i min värld återspeglats i deras folkmusik. Tungsint, dovt vemodig, dock trotsig folkmusik griper alltid tag i mig var den än kommer ifrån. Ju större trotsigt vemod, desto bättre folkmusik. Mig veterligen, vinner således Ryssland.

Jag har en rysk kollega. Hon växte upp som skolbarn/barnarbetare i Uzbekistan, flyttade till St Petersburg och efter diverse skit därefter till Sverige. Hon har lånat mig en skiva med ryska folksånger. Fattar inte ett ord, kan inte ens läsa vad låtarna heter då de är skrivna på kyrilliska alfabetet. Oavsett vilket, känns det så jävla rått, äkta, bistert.

Fan vet förresten om jag ens vill veta vad låtarna handlar om. Min favoritlåt förut var Katyusha. I min fantasi handlar den om en liten föräldralös tös som växt upp hos sin mormor, men sedan hennes död, hamnat på ett jordigt barnhem, vilket hon precis flytt från. Nej - Den handlar förvisso om en liten tös, men hon är på stranden i solen på sensommaren och leker samt plockar äpplen från träden och allt är hunky dory. Inget snett regn så långt ögat kan nå...Och Kalinka! Kalinka handlar inte om en rysk Romeo som sjunger ut sin olyckliga kärlek till sin älskade Kalinka uppe på balkongen där Far har låst in henne. Nej Kalinka handlar om hallon. Hallon! Efter det frågade jag inte vad orginaltexten handlade om i Those were the days. I min värld handlar den om att om hur jävligt det än är idag, så var det inte ens bättre förr och värre blir det. Bespara mig åtminstone lite av illusionen av total misär.

Gräsänklingsblues

Jag har varit gräsänkling i en vecka. Det är förmodligen inte riktigt okej att erkänna att det har varit väldigt skönt, men det har det. När min älskade har ringt från sin exil har man hört sonen tjoa i bakgrunden och han har visst lärt sig att banka hårt med varenda pinal han kan få tag i, är på gränsen till att krypa och har en räckvidd som skulle få Cassius Clay att rodna av avund. Jag kallar honom just nu för Andreas Baader, vilket folk tycker är lite konstigt. Det är ändå så att det är rätt skönt att sitta här efter tolv på natten, ta två whisky och spela högt på stereon, för att sedan ligga och dra sig i morgon bitti till halvåtta och bestämma sig för att jobba hemifrån.

Men en vecka är nog, nu har jag överfört varenda CD till MP3, spelat dataspel så det räcker, druckit starkt så det räcker, druckit öl efter jobbet och varit förbannat duktig på att förbereda tillbygget till huset. Nu längtar jag intensivt efter min sambo och min lille Andreas Baader. Jag vill höra det kluckande skrattet från den lille, munhuggas och pussas med sambon och vara en vuxen medborgare i samhället igen.

Det enda jag ångrar från min gräsänklingsvecka är att jag ännu inte lärt mig snusa, trots att murarens kvarglömda ”Ettan”-dosa legat på köksbänken. Så David, jag har ännu inte lyckats uppfylla vårt nyårslöfte från 2005….

Knôka i eget bo

Förra tennisproffset Magnus Norman utgjuter sig över fotbollsspelares löner men det var ändå ett litet kast i glashus, eftersom Norman nu arbetar som kapitalförvaltare vilket är ett skrå som ständigt plockar ut stora löner hur än förvaltningen utvecklar sig. Själv pensionssparar jag lite grann varje månad och förra året så betalade jag in 6.800 kr till pensionssparandet, förvaltningsavgiften för det uppgick till över hälften. Det beror på att förvaltningsavgiften är en fastställd procent av förvaltat belopp, inte en vinstandel av ”vinsten”. Förvaltarna tjänar alltså mer pengar på ju mer jag sätter in, inte på hur bra de förräntar mitt kapital. Det är ofta inte deras jobb som lönar sig i deras lönekuvert, utan hur mycket jag som sparare väljer att lägga i deras händer. Jag har letat med ljus och lykta efter en pensionsförvaltare som inte tar betalt i procent av förvaltat kapital utan i procent av ”vinsten”, men de är svåra att hitta. Har ni något tips så kan ni höra av er.

Dessutom glömmer Norman klädsamt det utbredda systemet inom tennisen med ”appearance money” som någorlunda stora namn får bara för att de ställer upp i turneringarna. Det finns ett antal exempel på stora namn som tagit startpengarna och pliktskyldigast spelat någon match och sedan ”fått ont i foten” och åkt ut mot någon oseedad spelare. Det är inte mycket till prestationsbaserad ersättning där inte.

Sedan kan jag hålla med Norman om att det är på gränsen till orimliga summor som fotbollsspelarna plockar ut, men så länge en arbetsgivare är beredd att betala de höga lönerna kan jag inte klaga. Däremot om någon idiotisk politiker kräver särskilda skatteregler för dessa idrottsmän, då blir jag förbannad!

Tifopriset är avgjort!

Canalplus tifopris är redan avgjort. Blåvitts och Djurgårdens felpassnings- och bjudningstifo går inte att överträffa. Det var fantasirikt, överraskande och mäktigt. 94 minuter höll de på. Usch, vad det var dåligt idag men oj vilket skönt slut på matchen.

Det var en konstig match. Bjärsmyr gjorde allt för att sänka sitt marknadsvärde inför en kommande övergång, Gustav Svensson tappade boll på boll och enligt laguppställningen skulle Hysén vara på plan men han såg i alla fall inte jag till. Olsson verkade spela med basketregler och stod still och roterade mest hela tiden, Ragnarök lekte Mellberg och slog bort långbollar. Den enda som hade en bättre spelning än vad han brukar idag var broder Daniel, men han blev skadad.

1-1 hade varit ett rättvist resultat i denna sketmatch mellan två mittengäng, men slutet var underbart. Synd bara att det inte var offside, då hade det varit ännu roligare att vinna.

*Exklusiv repris av dagens TV4-produktion*

Så till creddet... En tät och tuff fajt mellan Stockholms och Göteborgs stolthet, kan variera i kvalitet. Att i det läget satsa på enbart närbilder på Dif-tränaren, blir då den logiska konsekvensen. Siggi Jonsson är alltid bra TV.

*Exklusivt på Grogg*

Bara att konstatera. Vi på Grogg har gjort en Faust och sålt vår själ till Djävulen. Men inte tomhänta. I utbyte mot cred till TV4´s storartade fotbollssändning av Blåvitts seger på Råsunda idag, har vi fått tillåtelse att visa deras briljanta sändning av matchen i sin helhet i efterhand.

Håll utkik kring 21-snåret ikväll.

Svenska Cupen

Cupen som Gud glömde, som många kallar den har fått ett löjets skimmer över sig genom förbundets enträgna försök att popularisera cupen. Jag är varm förespråkare av cupen, precis som jag är av Royal League (en annan cup som behandlas som något katten släpat in). Det finns en oemotståndlig charm i att även ett div. 4 lag kan möta Blåvitt i en tävlingsmatch.

Problemet är att vi alltid tar utgångspunkt i de Allsvenska lagens gnäll. För deras företrädare är det bara problem med att gå långt i cupen och riskera skador, få trötta spelare och resa en bit, kort sagt bara ånkigt. Samtidigt är det så att om vi tittar på vilka lag som tagit sig till minst semifinal i Cupen de senaste fem åren så är de lagen nästan alltid sammanfallande med de lag som belägrat de översta platserna i Allsvenskan. Alltså verkar det som att gå långt i Cupen har en positiv effekt på resultaten i Allsvenskan.

Men sngående Cupens vara eller icke vara så ta istället utgångspunkt hos de mindre lagen. Den eller de matcher som de mindre lagen får spela mot ett känt lag lockar tre-fyra gånger så många åskådare som den vanliga div 2-4 lunken och biljettpriserna är väsentligt högre. En ”publikmatch” mot ett känt lag kan rädda ekonomin för en mindre förening och göra att de har råd med en mindre satsning som oftast kommer ungdomsfotbollen till del. Jag minns själv hur kul det var när min moderklubb mötte GAIS och jag som junior fick se dem jag tampades med på träningarna fightas mot Samir Bakaou. För små lag är det fantastiskt att få dessa matcher så därför har verkligen Svensk Cupen ett berättigande. Om nu SvFF menar med vad de säger att de är en folkrörelse som bryr sig om det småskaliga och hur viktigt det är att uppmuntra gräsrotsfotbollen så bör de hålla fast vid Svenska Cupen.

Själv tycker jag att Svenska Cupen är jättekul, jag åker hellre till Enköping, Borlänge och Karlstad än leker Gazaremsa i Solna. I Svenska Cupen lever fortfarande det lilla traditionella som är fotbollens kärna kvar så lägg inte ner det även om bara 2-3000 av storlagens fans dyker upp på hemmamatcherna. Svenska Cupen är mycket viktigare än så för gräsrötterna som är de som faktiskt producerar de flesta av de allsvenska spelarna och bär upp svensk fotboll.

Det är på något vis skit samma att cupfinalen lockar 4.000, det viktiga är alla tusentals lokala ungdomsförmågor som fått se sina lokala hjältar flåsa lungorna ur sig mot spelare som Magnus Källander (45) och Adam Johansson (17). Det är det som är kvintessensen av cupen, bajsa inte på det.

Presentation av syskonskaran

Sitter på nattpasset och fördriver tid. Kom att tänka på att vi aldrig riktigt presenterat oss i Groggs syskonskara. Och vilket sätt är egentligen bättre än via Google bildsök?


Juho Hemmolla

Jag

Bob Sacamano

Becka

Siwert Band

Sedan finns det ju tillfällen då Grogg inte är på sitt allra mest briljanta humör. Då kan jag tipasa om följande länkar:

Anjo

Mikebike

Laglund

Fråge tecken

Vad är grejen med Bruce Springsteen?

Så här, skrev jag om honom när jag fortfarande var talangfull. Brucan är inte dålig, kan säkert sätta ihop en jävla show och allt det där. Men hans down to earth-image, gör att jag aldrig riktigt bryr mig. Jag vill ha mina stjärnor over the top och då funkar inte uppkavlad flanellskjorta. Jag vill se Brucan i glittrig overall, men en snubbe på turnéerna vars enda uppgift är att sätta en mantel över hans axlar, när han gått ner för räkning. Då har vi en riktig stjärna, då kommer jag bry mig mer och då kommer jag kanske bry mig mindre om att hans polare i E-street band ser ut den samling individer som köar utanför systemet, den dag socpengarna kommit. Eller så är det så att jag inte har mognat ett skit på snart 3 år. Jag är frystorkad, lufttorkad om än inte inlagd, än. Inte utvecklats ett dyft, har inte körkort, ordnad ekonomi eller någon egentlig yrkesmässig kompetens. Jag har däremot skaffat giltigt leg. Det tog tre år sedan det gamla gick ut, men det kändes stort när jag väl fick tummen ur. Jag är inte där än och frågan är om jag någonsin blir det. Det är inte för inte som Brucans första skivor floppade. Hans fans hade inte åldrats färdigt än, först 1975 hade dom det. Brucan är de mentala 35-åringarnas musik. Förutom Dr Brokken, han kan dock bli rätt mental ibland.

Vad är grejen med Sex and the city?

Jag har läst ett otal rubriker och faktiskt även ett fåtal artiklar om fenomenet och den kommande filmen. Om hur den gett tjejer självförtroende, bättre självkänsla och allt det där som kvinnor tror är ett problem begränsat till kvinnor. Jag har sett ett otal avsnitt med serien, en del faktiskt riktigt bra och jag har för mig om att serien slutade med att de kära fick varann, gifte sig, skaffade barn och allt det där. Helylle-hunky dory. Men vad handlar egentligen fenomenet om? Jo kläder och knulla. Ungefär som Madonna. Om att vara kåt, glad och tacksam över det liv dom lever. Att vara sexig, hipp och stå med på gästlistorna på de coolaste krogarna. Men vad är det egentligen som ger alla dessa tjejer dåligt självförtroende från första början? Är det inte alla de där verklighetens SATC-tjejer i deras omgivning? De med rätt kläder och rätt knulla.

Sören Cratz 2001 och SteReO 2007?

Detta dök upp i min skalle natten till tisdagen. Har våra tränare fått in en lyckträff i en karriär fylld med dubbelfel? Jag frågade hösten 2006 en hammarbyare, vad han tyckte om Sören Cratz. Kung Sören var svaret och ett brett flin. Sedan frågade jag om han ville se honom som efterträdare till Anders Linderoth och tystnaden var talande. Om definitionen av galenskap, är att göra samma sak om och om igen, men förvänta sig ett annat resultat. Hur förklarar man då PW-Walle på topp?

Grogg AVSLÖJAR!

Den nya FRA-lagen om signalspaning har väckt ont blod och infekterad debatt i politiksverige. Och under måndagskvällen, kan nu Grogga.blogspot.com avslöja att följande samtal snappades upp. Naturligtvis helt slumpmässigt.


------------------------------------------------------------------------------------------------

*ringsignal*

-Ja det är Jonas
-Tjena det är Teddy
-Tjena Teddy, var är du?
-Uppe på läktaren du vet, för att få överblick över spelet
-Visst fan, har du något att komma med då?
-Jo jag kom på en viktigt detalj, kan du ge Rehnen din ena öronsnäcka?
-Ett ögonblick....
(Teddy)
-Hör ni mig båda nu?
(Rehnen och Jonas)
-Ja
-Jo den detalj jag tror ni har missat är det faktum att ni är mongo.

*Teddy lägger på luren*

(Jonas)
-Jag visste det var något vi glömt
(Rehnen)
-Ja, det var liksom något som fattades. Ska vi byta ut någon. Kanske Dallex?
-Visst, så byter vi in Wernbloom. Då slipper vi ha bollen högt upp på offensiv planhalva, vi slipper den där jobbiga rörelsen i djupled och de där kontringarna som gett oss massor med tillfällen att bomma målchanser.
-Dessutom ger vi dom chansen att misslyckas igen.
-Nog så viktigt. Igen.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Grogg tycker:

Det måste varit ordet "Wernbloom" som lät för likt ordet "bomb", varpå samtalet bandades och arkiverades. Det hela påvisar hela FRA-lagens absurditet ety en "Wernbloom" i dagsläget inte ens skulle kunna klara av att skrämma upp den mest nojiga företrädaren för den kristna högern i USA. Till Wernblooms försvar (aj då, nu arkiveras vi också), så var det inte han som bytte in sig själv, att spela tillsammans med en identisk spelare.

Europafrossa

Broder Banner antydde att det kommande Champions League-kvalet skulle vara en indirekt orsak till förlusten mot Trelleborg. ”I will strike down upon thee with great vengeance and furious anger” om så är fallet. I ett tidigare inlägg skrev jag att vi inte skulle hoppa på CL-hysterin och jag står fast vid min ståndpunkt. Det är inte direkt FC Basels anhängare man dagligen möter på jobbet och får stå ut med gliringar och kommentarer från så Allsvenskan skall alltid prioriteras som nummer ett i min värld.

Champions League av idag är inte min typ av turnering. Folkhems-Lennart drev igenom att vi nu sitter med ett en hel hög direktkvalificerade lag från de kommersiellt viktigaste nationerna men för att ändå få stöd av UEFA-delegater från mindre medlemsländer så bjuder man in mästarlagen från dessa länder med armbågen. Det blir i stort sett omöjligt för ett ”mindre” lag att ta sig vidare från kvalet och gruppspelet. Följden har blivit att intresset för Europacupen/Champions League faktiskt har minskat i länder utanför de fem stora.

Uttalanden som jag stör mig väldigt mycket på i "Europasammanhang"är när ledare säger att ”det vore kul om vi kunde möta ett publiklag i kvalet”. Lycka är tydligen att i kvalet lottas mot ett ”publiklag” och se Heden fyllas av bussar från Åseda, Töcksfors, Markaryd och Kinna för att sedan se grabbarna inkassera en ”hedersam förlust” med 2-1 och höra spelarna storögt berätta efteråt hur stort det var att verkligen se hur välbalsamerat Francesco Tottis hår var. Det som är roligast är att möta lag som vi slår ut, inget annat!

I Sverige idag anses man ha gjort en bragd om man lyckas slå ut ett lag från de stora nationerna, och man blir helgonförklarad om man lyckas ta sig till CL-gruppspel. Om man inte kan vinna en turnering (t ex CL), skall man verkligen ställa upp med bästa laget då så att man minskar chanserna i de turneringar man verkligen kan vinna? Det hade varit kul att skicka ut U-laget i Europa-spelet eller ha ett rotationsystem så att alla i truppen får spela. I CL är man inte med för att vinna utan för att vara med så då vore det väl bra att alla får påsar?

Shine

Ledig fredag, kanonväder. Under torsdagen togs beslutet att idag då jävlar. Idag skulle jag tammefan ta mig ut till havet och ta en dag på stranden. Man vet ju aldrig när chansen dyker upp nästa gång. Klockan ställdes på 8 och herremin jesus vad effektiv jag skulle vara idag. Jag skulle bara lyssna lite på musik lurarna och läsa några sidor innan det skulle sovas.

Men Stone Roses hade en god dagsform igår, så hela skivan hanns med. Sedan fastnade jag totalt i Tage Erlanders utläggningar om de svenska partiernas arbetslöshetsbekämpning under 20 och 30-talet....Jag vaknade inte. Här sitter jag nu framför datorn, lyssnar på Shangi Las och har inte riktigt kommit igång än. Hundarna har varken varit ute eller ätit, jag drar på det och tiden går.

Jag och sol är som en romantisk komedi. Det är inte ovanligt att vi slutligen får varann till slut, men alltid efter komplicerade förvecklingar. Jag (John Cusack) är lite smålat, strulig, fattig och åsiktssnobbig. Solen (Kirsten Dunst) är vacker, populär, älskad av alla men låter sig utnyttjas av en massa svin, tex barnfamiljer och tonårskillar i gäng. Solen skulle bara veta hur fint det skulle bli om det blev vi. Men då måste jag få tummen ur och visa hur jag känner. I filmens värld visas dock inte epilogen. Den där Cusack tappar tålamodet inom kort när han väl fått sin Kirsten och lämnar henne i sticket till de där tonårskillarna utan underhudsfett. Solbadande är för mig som att ligga och vänta på något. Jag hatar att vänta.

Hej högljudda tonåringar i bussen, hej skrikande barn, hej deras feta hönsmammor. Hey ho - Let´s go.

Nu skall jag bara njuta

Handen på hjärtat. Hur ofta hade ni kul under förra säsongen? Gefle hemma var en sådan match för mig. Förra årets mest perfekta, minst dramtiska match. Den var en ren njutning att skåda. Resten var ett enda långt skimmer av ångest, snett regn och överskattning av det framtida motståndet.

Det är fördelen med gårdagens debacle och att årets allsvenska guld är kört. Nu kan man faktiskt luta sig tillbaka och betrakta spektaklet med lite mer distans. Vi kommer ju inte åka ur och något Royal Leage ser det inte ut att bli ändå. Vi kan lägga än mer energi på CL-kvalet samt på cupen. Där kommer jag inte ha kul. Där kommer jag vara hysterisk, nervös och passionerad. Krossa Giffarna!

Riktigt så usla som vi var igår, är vi inte. Men fortfarande hästlängder från fjolåret. Just igår kändes det som om hela den blåvita rörelsen var fokuserad på CL-kvalet. Det var det som upptog all vår uppmärksamhet, allt vi snackade om och spekulerade i. Att det skulle spelas en allsvensk fotbollsmatch konstaterades blott lite i periferin. Varför skulle spelartruppen och ledarstaben vara annorlunda? Fokus, laddning och koncentration eller rättare sagt bristen av desamma är nog en stor bov i dramat vad gäller TFF-matchen.

Vad den i övrigt generella uselheten kan bero på har jag ingen aning om. Kanske har tränartrio och spelartrupp gått på myten om sig själva lite? Kanske är vi för inlästa? Kanske är för många spelare för ordinarie och således lite för bekväma av sig? BB-Erling är inne på lite om "heliga" spelare som inte får kritiseras oavsett prestation. Ett resonemang jag kan hålla med om, bortsett från vilka han nämner. Jag undrar lite på vilka sektioner han ser matcherna på, för tex Hjalmar är ju något av det mest bespottade vi har på läktarna. Därav inte sagt att han inte var usel igår, en uselhet han hade gemensamt med alla sina lagkamrater. Till och med Kim tabbar sig för jämnan numer. Igår gjorde han en Lehman. Nej då känns just Kim lite mer helig tillsammans med Olsson, Adam och kanske Pontus.

Skitsamma. Min allsvenska ångest har avgått i sin nuvarande form. Kanske kommer han tillbaka i form av CL-kvalångest eller cupångest. För vad allsvenskan beträffar, skall jag bara njuta. Hoppas Kalmar vinner.

Vill minnas en Andreas Drugge i ellos. Ett spinkig liten page och hårbandskille som ville vara Bella. Blev chockad när jag såg honom på plan igår. Såg ut som en 38-årig lastbilschaffis som smugglar Stroh rom och porr till Norge. Vad har hänt?

Största skälet att eventuellt värva Daniel Larsson från Häcken torde vara att röra om i grytan och få lite flås i nacken på bekväma och överordinarie spelare. Men en 3-miljonersvärvning av DaLa känns fortfarande som klart mindre prisvärt än en 15-miljonersvärvning av Martin Ericsson. Låtom oss hoppas det senare blir av i stället.

Såg matchen igår med bland andra en djurgårdare som är åt det lite mer pessimistiska slaget. Hans kommentar i halvtid var att "det inte var bra för Djurgår´n om Trelleborg vinner"... Det var nog enda gången jag log igår efter kl. 19. Tack för det Busen.