Det matchavgörande 3-0 målet

Det finns vissa grejer jag inte riktigt förstår. Som det där med att ett visst mål i en match är matchavgörande. I statistiknördarnas Mecka, NHL, för de till och med noggrann statistik över ”Game winning goal”. Visst kan en kvittering till 2-2 i slutminuten kännas matchavgörande men utan det första målet hade det inte blivit oavgjort ändå. Ett mål i en 1-0 match är helt klart matchavgörande, men det är nog det enda mål jag kan komma på.

Ännu mer konstigt blir det när man läser om utlandssvenskar som gjort mål. Där kan ett mål refereras som ”Zlatans matchavgörande 3-0 mål” eller ”Elmander satte det avgörande 5-1 målet”. Jag tycker ordet ”avgörande” har degraderats väldigt.

Sommar Silly

Silly season startar snart och alla spekulerar i vilka spelare som skall värvas. Det har mindre betydelse tycker jag. Det viktigaste är att man får behålla sina spelare. De lag som gått bra under våren riskerar att köpas sönder så ur det perspektivet är en sjätteplats med blandade insatser perfekt. Elfsborg är exempelvis ryktenas klubb och med lite tur blir de av med några spelare. Hur många miljoner de än får in så blir det mycket svårt att ersätta spelarna som sticker och få ersättarna att komma in i laget och spelet. De som kan behålla sina trupper och ligger på övre halvan nu är Sillys vinnare.

En god förlust

Det finns förluster och det finns förluster. I onsdags var en god förlust. Vi blev utspelade i första halvlek och ett tag funderade jag faktiskt på om mina Oddset-tips på 3-0, 3-1 och 2-1 skulle vara bortkastade pengar för det kändes som att det skulle sluta med fler mål i baken.

Att de blåvita gick ut och joggade i grupp på planen flera minuter innan domaren blåste igång andra halvlek var något jag inte sett tidigare och kanske var det ett första tecken på att de blåvita inte skulle ge upp så lätt. I andra halvlek kom moralen, kämpaglöden och spelet. Vår andra halvlek igår fick mig att repa rejält mod inför fortsättningen. Inställningen att inte vika ned sig och kämpa in i det sista trots underläge med tre mål på ett glödande Söderstadion var härlig att se. Speciellt som tränar-Tony floskelmässigt hävdar att de stängde till matchen i andra så var det beundransvärt bra spel från de blåvitas sida. Kul också att nyss 17 år fyllda Jacob Johansson fick spela en hel match, efter en darrig första halvlek var han riktigt bra i andra. Spelare under 21 på innermittfältet och som innerbackspar, vilken annan klubb kan skryta med det? Efter årets sjundeplats blir det här jävligt bra nästa år.

Sedan var Bajens sydafrikan rejält kul att titta på också i andra halvlek. De som klagar på Blåvitts scoutning och kallar den sämst i landet skall nog hålla klaffen. Sämre anfallare än denne ”Toni” har jag inte sett i Allsvenskan. Okunnig om Offside-regeln, långsam och oteknisk. Till och med Hammarbyarna runt om oss på läktaren skrattade gott åt honom och hans irrfärder på plan. Big Mama på sin tid var riktigt rörlig och spelintelligent i jämförelse.

Uppladdning

Medan bajenfansen laddade upp med att hosta grönt i den vita thinnertrasan och nynna på Kentas "Idag är jag stark", satte jag mig tillrätta i soffan under den blåvita fanan. Efter en stärkande middag var planen att bege mig till närmsta sporthak och se IFK ta tre poäng på bortaplan. Bara en stunds avkoppling framför burken så var jag redo. Detta var min sista tanke innan jag slocknade. Jag vaknade med ett ryck när de digitala siffrorna visade på 19.00.
Skam den som skyller på sig själv och all min ilska gick därmed ut över TV4. Hade inte de missbrukat sin sändningsrätt på det arroganta sätt de gjort hittills hade jag ju kunnat se matchen ändå. En lång gallstinn harang undslapp mina läppar om allt från maktmissbruk till den pissiga dealen "Veckans match" som aldrig brukar ha Blåvitt som en av ingredienserna. Med beslutsamhet spände jag ögonen i pojkvännen och sa med stolt stämma "Nu ska jag äntligen göra slag i saken och mordhota TV4. Hur i hela friden har jag kunnat låta dem hållas så här länge?"
Matchen följdes via målservice, ett öde värre än döden.

1-1 till Blåvitt

Inte ofta man är nöjd med ett oavgjort resultat. Inte minst vid de tillfällen vi gör anspråk på topplaceringarna. Kvällens Blåvitt som springer ut på det gröna, äkta gräset söder om söder i öster, är dock svårt sargat av skador och avstängningar. Halva backlinjen och halva mittfältet beroende på hur man räknar. Det kommer bli oerhört tufft. Det mesta tyder väl på att Wernbloom gör comeback i startelvan efter petningar och avstängningar. Kortväxta bajen borde passa nickstarke Pontus bra. Å andra sidan borde det kvicktänkta och smarta bajen passa Pontus dåligt. Jag är nervös helt enkelt och skulle nog ha föredragit att plocka in Alex i mitten ihop med Andres och köra Jonte och Eldin på kanterna. Pontus i startelvan känns allt mer som att gå all in med halvpissiga kort. Man kan vinna stort men samtidigt förlora rubbet.

Mentalt förberedd på förlust, ändå hoppfull och oavsett vilket är vi topp 5 när denna omgång är över. Hur många trodde det i januari?

2-1 till Bajen!

Hängmatch, resultaten har gått vår väg och formen är stigande. Då förlorar Blåvitt. Hängmatchernas förbannelse slår till obarmhärtigt i kväll på Söderstadion. Dessutom skulle det innebära att mitt tips från början av säsongen skulle se bättre ut. Har hittills missat på Elfsborg, Blåvitt och HIF.

MFF förlorade mot trevliga Kalmar. Trots alla miljoner vill det sig inte för MFF. Så kanske det går om man sätter alla kraft på att dra in pengar på arenor, spelarförsäljningar och allt annat och inte ser till att ha ett välkomponerat lag med en bra tränare.

AIK har fått några argentinska frälsare. Ja, argentinare brukar slå igenom med dunder och brak i Sverige. Verkligen.

Elfsborg fortsätter att vinna på plastgräset. Jag som hoppades att deras överlägsna gnällighet, en egenskap de tagit över från Djurgårdens IF FF AB, skulle ge resultat i form av poängtapp. Nåväl, de förlorar väl två spelare under sommaren och dalar i tabellen.

Sweet surrender - holy hangover.

Hej svensk. Gjorde du din medborgerliga plikt igår? Då får du belöningen idag. Dom där extra tre ölen som plussade på din klädsamma salongsberusning samt de där två extra nubbarna i sittande ställning som inte tar ordentligt förrän man reser sig upp. Grattis, du är bakfull. Ett välsignat och svårt baktalat tillstånd.

Klockan är elva på kvällen. Vad har du gjort idag? Har du jobbat, motionerat, städat, bakat fullkornsbröd eller gett dina pensionsbesparingar en ordentligt genomgång? Om svaret är nej, har du dåligt samvete för ovanstående?

Nej, varför skulle du ha det. Du är ju bakfull. Bakfyllan kan mycket väl ses som en själslig semester på en dag. En semester från det som i dagligt tal kallas vardag. Bakfyllan är inget annat än 100% kvalitetssunk där TV, filmer, självömkan och hämtmat är viktiga ingridienser. Bakfyllan är en gratisdag att fylla med en stor skål av ingenting och nu när klockan snart slår över till ett nytt dygn så hoppas jag att du tagit väl tillvara på denna gratisdag. Att pizzan smakade som den skulle, att colan rådde bot på ditt akuta sockerbehov och vätskebrist samt att de 2-3 tupplurarna kändes lika sköna som man fantiserar om när man vaknar upp klockan 6 på måndag morgon. Och jag hoppas att reklamavbrotten på den helt geniala Oh brother where art thou, inte störde allt för mycket.

Så även om du är svårt illamående, om du bli svårt yr så fort du reser dig upp samt även om huvudet värker som aldrig förr. Även om du till och med uttalat dom klassiska orden om att aldrig dricka mer och allt det där. Tänk på att det kunde varit värre. Du kunde varit nykter igår och baktom idag. En baktom midsommardag måste vara något av det mest värdelösa som finns.

På onsdag åker jag till södermalm över dagen. Hoppas jag är bakfull på torsdag.

Vardagshjältar

Denna historia har valsat runt ett par dagar så jag gissar att ni redan hört om den. För er som mot all förmodan missat storyn om Roger Tullgren går den i korta drag ut på att han fått sitt hårdrocksintresse klassat som handikapp. Han får bidrag för att kunna anpassa sit liv som hårdrockare på heltid med ett jobb. Han har rätt att klä sig med alla attribut på jobbet samt ha flex-schema så att han kan gå på alla konserter. Han har även rätt att spela sin musik på hög volym under arbetstid. Förra året såg han hisnande 299 konserter.

Nu undrar jag, finns det möjlighet att söka liknande bidrag för sin fotbollsfixering? Tid som inte vistas på eller kring fotbollsplan är i princip bortslösad tid. Varje gång man står och slavar någonstans i vetskapen att just nu spelas det fotboll någonstans, och jag är inte där, innebär ett visst mått av lidande. Allt; Pojk- och flicklagsmatcher, superettanmatcher, damernas VM-kval, Allsvenskan, ja framförallt Allsvenskan; är av intresse. Jag knatar gärna iväg till närmsta psykolog, gråter en skvätt och säger med darrande stämma "IFK möter Hammarby på bortaplan, både jag och mina anhöriga kommer att få lida om jag inte är där".

Ett annat bidrag det verkar finnas behov av i samhället är Dumbidraget. Livs levande mall skulle givetvis Robinson-Robban vara. Ett enkelt standardformulär skulle lyda:

*Iscensätter du fejkade våldtäkter för att få rycka in och leka vardagshjälte och "rädda" tjejen ifråga?

*Målar du dig själv smurfblå och slänger dig skrikande ut i publiken i en direktsänd final i TV?

*Ställer du upp med veckans fråga i "Fråga Olle" på kanal 5 och ställer frågan "Om jag har klamydia och har sex med min hund, får hunden klamydia då?"

*Lyckas du få rubriker vecka ut och vecka in utan att egentligen ha åstadkommit någonting av värde?

Har du svarat "ja" på ovanstående frågor så GRATTIS! Du är berättigad till dumbidraget.

En liter mjölk? Då måste du köpa frukostpaketet

En gång i tiden var jag ganska bra på franska men efter ett antal år som jag inte praktiserat språket tänkte jag göra ett ryck och skaffa den franska kanalen TV5 för att titta på nyheter och hålla mig lite à jour med franska språket. Jag har parabolantenn och kan med ett telefonsamtal få tillgång till en herrans massa kanaler. Glad i hågen ringde jag till mitt parabolbolag och sade att jag ville få TV5 inkopplad och undrade vad det skulle kosta.

”- Det blir ett internationellt paket med ett antal väl utvalda utländska kanaler varav en är TV5” sade den vänliga damen på Kundtjänst.
”- Men jag vill bara ha TV5, jag vill inte ha de där andra kanalerna”, sade jag
”- Det går inte, man kan inte köpa kanalerna separat”, sade den vänliga damen.
”- Vad korkat, varför det” frågade jag
”- Vi ser det som en service för våra kunder så att ni får ett allsidigt kanalutbud med våra paket”
Nog för att vi har en ökad andel mångetniska familjer men utbudet av turkisk-polsk-svensk-grekisk-tysk-fransk-spansk-arabisk-norsk-danskfamiljer som skulle uppskattat paketet tillfullo är nog ganska litet. Jag beställde inget internationellt paket, det räcker att jag tvingas ha 8 tecknade kanaler, 4 religiösa kanaler och en hel hög med andra kanaler jag aldrig tittar på.

Tänk er samma idiotiska affärsmodell applicerad på andra branscher. Ni går in i er lokala ICA-butik (med en omsättning som Malmö FFs) och skall köpa mjölk. Då går det inte att köpa en liter mjölk för sig utan den går bara att köpa som ingående i ”Frukostpaketet” tillsammans med en liter juice, ett paket müsli, prickig korv, fiberrikt bröd och en halv gurka. Det vore absurt, eller hur? Men i Kabel- och Satellit-TVns värld är det så man gör. De prackar på oss (och tar betalt för) en massa kanaler vi inte vill ha.

Hade de tagit 29 kr/månad för endast TV5 hade jag betalt det, nu blev det ingen affär för att jag inte vill betala mer för en massa andra kanaler jag inte vill titta på. Dessutom börjar jag på allvar kolla upp vad TV via datorn har för möjligheter. Idioter!

Here she is

Jag är alltså nyförvärvet på Grogg. Som sagt gick jag som Bosman och det var skönt att slippa vara kontraktslös i mer än ett par dagar. Detta innebär kanske inte att jag har råd att byta folkölen mot lyxdrinkar i fortsättningen, men är ändå en stor ära. Vad är mer naturligt än att kamrater under den blåvita fanan förenas till en familj! Jag vill här ge mitt svar på den här lilla presentationen. Precis som grabbarna hade jag mina betänkligheter angående;

Bob; jag har en sund skepsis inför folk som frivilligt skyfflar ner likdelar i magen tre gånger om dagen.

Siewert; jag har svårt för folk som har svårt för barn. Jag är en riktig tigermamma. Och inte är vi föräldrar svåra att samarbeta med?

Juho; avundsjuka människor brukar vara hemskt besvärliga att ha att göra med.

Bruce; hur kan man inte gilla hiphop? Något måste vara fel!

Å andra sidan;

Jag har själv börjat äta fisk det senaste. Hur ogärna jag vill erkänna det för mig själv är en död fisk inte mindre ett lik än en död gris. Och mannen jag älskar lever enligt devisen "varför ska man kombinera något äckligt med något gott?", petar resolut bort grönsaker och pasta från tallriken och glufsar glatt i sig revebensspjällen.

Mina barn är inte vilka barn som helst. Självklart kommer Siewert i sinom tid både uppskatta dessa små änglar och mina moderliga omsorger om människor omkring mig.

Det är alltid trevligt när folk förmår att upptäcka min ungdomliga vigör. Mera smicker tack!

Bruce har trots allt vett att älska "Stop" med Sam Brown och säger sig vara nyfiken på Juliette and The Licks. Och en kille som vågar erkänna Backstreet Boys storhet får givetvis hur många guldstjärnor som helst i kanten.

Som den passionerade "Casablanca"-älskare jag är avslutar jag med I tell ya fellas; this is the beginning of a beautiful friendship!

Var är fotbollsmiljonärerna?

Tror jag haft uppe det förut men i takt med att Blåvitts riskkapitalbolag åter är på tapeten så är det lite märkligt att alla förväntar sig att ICA-handlare, fastighetskungar och andra är de som skall investera. I mitt tycke bör miljonärer som tjänat sina pengar på att spela fotboll i Europa efter en sejour i Blåvitt vara de första att fråga om kapital. Spelare och fd spelare som Risp, Kneten, Alex m fl bör stå i frontlinjen när det gäller att investera i ett Blåvitt riskkapitalbolag. Bl a tack vare sin tid i Blåvitt gavs de möjligheter att bli rikare än de flesta under några få år ute i Europa. Genom att investera i bolaget får de chansen att ge tillbaka och kan i bästa fall dessutom tjäna pengar på kuppen. Varför tycker inte vi blåvita att det är självklart att de investerar i ett riskkapitalbolag?

Var mer bitter!

Något av det fulaste man kan vara i dagens Sverige är att vara bitter. Alla har vi skrattat gott åt Robert Gs efterapning av Tony R och det roligaste är ”Ja e iinte bitter”. Då sitter vi alla lyckliga söta (som väl är motsatsen till bitter?) människor och skrattar. Jag fattar inte varför det är sådant tabu att vara bitter i det här landet. Jag tycker det finns en viss whiskydoftande charm över att vara bitter. När man är bitter får det gärna regna ute, starkt i glaset, musik på hög volym och man skall ha varit isolerad ett bra tag, då infinner sig en ganska skön självcentrerad känsla i kroppen.

Det är så förbjudet att vara bitter men ponera att din älskade fru just blivit ihjälskjuten av en nyutskriven psykopat, du får reda på att din hemska chef i hemlighet haft ett förhållande med din älskade fru, när du ordnar med begravningen får du inbrott i villan och din son blir misshandlad. Ändå så förväntas du skaffa träningskort, börja yogakurs, möblera enligt feng-shui, säga jajamensan och absolut inte bli bitter.

Jag har ibland i vissa perioder hänfallit till att vara bitter och då ömkar jag mig själv, hatar det mesta, lyssnar på passande musik och ur det kommer snart en stor portion kreativitet. Dessutom är en bitter period snabbaste sättet att bli glad igen. När jag talar om för mina vänner att vissa saker ibland kan få mig att känna bitterhet så tittar de på mig som att jag är världens mest misslyckade människa. Om man är sur på något så säger de ”var inte så bitter” och slätar över diskussionen på ett ganska osnyggt sätt.

Tänk vad mycket god litteratur och musik som kommit från bitterhet. Både Mozart, Händel, Lundell, Bowie mfl har varit ganska bittra när de skrivit vissa stycken. Strindberg, von Heidenstam m fl författare verkade ha varit bittra mest hela tiden.

Bitterhet kan ibland vara läkande. En vän separerade från sin sambo och han skulle minsann inte bli bitter, började träna, reste till Thailand och allt var som ett enda solsken, påstod han. Ändå tog det närmare två år innan han slutade tjata gråtmilt om sin gamla sambo och bli som vanligt igen. Hade han accepterat att vara lite bitter tror jag han hade varit tillbaka inom ett år.

Nej, bitterhet är ett av våra karaktärsdrag och vi bör tillåtas att vara bittra ibland utan att skämmas för det.

Nyförvärv

Den uppmärksamme har kanske märkt att syskonskaran Grogg har växt. Vi har blivit ett brysterskap.

Efter att nyss ha blivit kontraktlös kunde detta nyförvärv gå som bosman och då måste man hugga till direkt. Detta betyder dock inte att vi inte hade våra betänkligheter.

-Bob Sacamano är misstänksam mot folk som inte äter kött minst tre gånger dagligen enligt devisen "never trust a skinny barbecuechef"

-Siwert Band gillar som bekant inte att samarbeta med småbarnsföräldrar, i synnerhet morsor. Är dom dessutom rökfria och åker kollektivt, så är dom per definition misstänkta freaks.

-Juho Hemmollat ställde sig tveksam till någon som ser yngre ut än hon är. Det får oss andra att hamna i sämre dager.

-Och jag själv kommer för alltid ha svårt att fullt ut acceptera och respektera hiphop som musikstil och företeelse.

å andra sidan....

....inser nog även bloggare Bob att det finns gott om vegetariska alternativ till förtäring. Som tex öl, chips och jordnötter. En diet Bob kan relatera till. Man han surar fortfarande över att inte ha fått ett lika fint välkomstinlägg.

....tvingas Siwert erkänna att vi pojkar i alla åldrar behöver minst en morsa att hålla reda på oss. Och gratis på spårvagnen får mammor bara åka i Stockholm

....vaknar Juho på rätt sida och inser att hon kanske i stället drar upp snittet snarare än drar ner oss andra.

....kommer jag fortfarande inte på så många uppsidor av hiphop, men ger henne i alla fall delvis rätt vad gäller backstreat boys. We´ve got it going on for you är svår att sitta still till.

Välkommen Becka!

Om lata journalister

Hur skapas en schablonbild? Om att Daniel Andersson bara passar i sidled, att KFF är tråkiga, att IFE spelar rolig fotboll och att engelsmän inte filmar? En teori kan vara marknadsföring, ett budskap hamras in så att det hamnar i folks verklighetsuppfattning (vilket diskmedel räcker längst och vilken bil är säkrast?) och att journalister då finner det för omöjligt att knyta an till en annan kollektiv verklighetsuppfattning än den redan befintliga. En annan teori kan vara att givna verklighetsuppfattning redan existerar pga tidigare erfarenheter och journalister välvilligt förstärker den.

Jag gillar inte användandet av schablonbilder. Det är ett resultat av en ovilja att tänka själv. Lathet, ointresse och idioti ligger bakom. Svenska sportjournalister är alltför ofta lata. I dagens GT hyllar Lühr Blåvitts tränarduo för deras mod att ta obekväma beslut, han var överraskad av detta och hade befarat en alltför mysig stämning bland alla gamla polare uppe på det gemytliga och natursköna Kamratgården. En sådan uppfattning är enbart resultatet av lathet. Ingen jag känner som kan Blåvitt gjorde kopplingen att rekryteringen av Rehn-Olsson skulle bidra till mer mys och gemyt, snarare mer krav, hårdare miljö och mindre pjosk. Jag kan inte ett skit om hockey, men när Tommy Sandlin så hastigt avled i vintras beskrevs Tommy Sandlins Brynäs under 70-talet med Stig och Börje Salming mfl. som en samling vinnarskallar ledda av en framsynt ung tränare, där ingen accepterade mindre än 100% av sina lagkamrater och som aldrig höll inte sina åsikter för sig själva. Allt för lagets väl och ve. Så kan Roger Gustafssons IFK Göteborg beskrivas också. Det är nästan identiskt och det är detta som Håkan Mild genom sina rekryteringar vill återskapa. Den hårda skolan att fostras i, i fäders spår för framtids segrar. Mesproppar och barn till curlingföräldrar kan göra sig sina besvär annorstädes. Vi är i the winning-buisiness.

Så alldeles oavsett hur mycket Benno Magnusson skrattar åt sina egna skämt när han lirar old boys fotboll på lördagar, oavsett hur stora snusar Johnny lägger in på kamratgårdsdagen, oavsett hur delikat Guns pytt än må vara samt oavsett hur vackert än ljuset reflekteras i topparna i ek, bok och björk under en morgonträning uppe i delsjöns naturreservat, så är det inte för gemytet som Stere-O har stämplat in. Det är inte för att dra gamla anekdoter om Galatasaray borta 94 eller för att dra kukskämt om Rolle Nilsson och Dick Last. Det är för att vinna.

Back on track

Märklig match. 3-2 mot Kalmar. 5 mål i en match mellan KFF och Blåvitt. Det finns liksom inte. Men det är också ett tecken på att varken vi eller Kalmar längre är lika tråkiga som vårt rykte vittnar om. Jag har nog inte sett någon match i år som bjudit på så många målchanser, mål och fina kombinationer och då var ändå underlaget undermåligt. Gräset låg där beiget och jävligt som en påminnelse på hur Göteborgs stad betraktar fotbollen. Samma helg som puckeyindionerna fått 130 miljoner att bygga en träningshall, så är stans enda riktiga arena för fotboll näst intill ospelbar för att några 20-tons truckar av monstertyp under en eftermiddag och kväll underhållit 50 000 ellosbeklädda roadkillentusiaster. Det känns ovärdigt. Men det tillhör vår vardag numer tyvärr.

Jag har inte bloggat på ett tag nu. Joggat däremot....Lördagen fördrevs i Hisingsparkens natursköna slingor. Två varv på femmkåmmafyran plus en extra hundrametare fram och tillbaka för att komma upp i jämnt tusental. 1,1 mil är ungefär ett fjärdedels marathon och jag börjar ifrågasätta om jag verkligen kommer klara av detta projekt om det blir nödvändigt. Ungefär halvvägs in i slingan finns det ett parti som kan knäcka den bäste. En lång och seg uppförsbacke som avslutas med en svinbrant s-kurva och uppe på krönet så förstår man Majbäck, Brink och dom andra som gått in i väggen. Man står helt still. Mördarbacken räcker liksom inte som epitet, så jag har döpt om den till Mats Rubarth. 2X 5,4 innebär att man måste käka upp Mats Rubarth två gånger vilket kan få vilken hårding som helst att brista ut i gråt när man inser detta på första varvet.

Chanserna är dock fortsatt rätt goda att slippa maran. Berg är avstängd och jag befarar att han kommer ur sitt stim nu när han får en omgång på sig att tänka för mycket. Bjärsa är avstängd vilket i sig inte gör mig så orolig om det inte vore för att även Olsson är borta nästa match. Nog för att Gustav vände matchbilden till vår fördel i andra halvlek genom att strypa Aris ytor. Men han kan ju inte vara både mittback och innermittfältare samtidigt. Det lutar förhoppningsvis åt att Ölme och Hjalmar tar mitt och vänsterbacksplatserna. Frågan är bara vem som tar vilken plats. Då kan vi starta på söderstadion med ett innermittfältspar som är födda samma år. 87 87, var har du tagit vägen nu.

Höjd insats

Även om det känns som ett säkert vad just idag så har jag nyligen bestämt mig för att höja insatserna. Jag har länge förbundit mig att springa Göteborgsvarvet om Blåvitt vinner SM-guld. Glöm det. Vinner vi guld, springer jag Stockholm Marathon. Tar vi dubbeln, springer jag varvet också.

Så Blåvitt. Om ni verkligen, verkligen hatar mig. Vinn!

Mission complete

Man vet att det är folkfest när stadens gator är täckta av hästbajs. Kungar, Prinsar och Presidenter högtidlighöll idag minnet av ett 260 år gammalt försäkringsbedrägeri som i dagligt tal går under namnet ostindiefararen Götheborg. Det känns lite tröstefullt för en supporter till det utskällda Blåvitt att ett ekonomiskt brott kan bli både glömt, förlåtet och till och med hyllat. Det finns hopp med andra ord. Om man som jag skiter i folkfesten, hästbajset, kungar och prinsar, så var utflykten faktiskt fortfarande värd besväret. Det är ett rasande mäktigt skepp. Ett tag lyckades jag nästan dras med i den kollektiva masseuforin på bananpiren, sedan tog sig Sofia Källgren ton på kinesiska och jag cyklade hem innan aggressionerna tog överhanden.

Det enda som stör mig är att dom inte seglade till New York också. Holländare byggde Göteborg en gång i tiden enligt exakt samma modell som två andra städer. New York (då New Amsterdam) samt Jakarta. Dom var ursprungligen exakt likadana så även om du först hamnade i en tidmaskin och hamnade nästan 400 år tillbaka i tiden, sedan somnade och teleporterades i sömnen till en stor hamnstad i antingen Nordamerika eller Asien, så hade du lik förbannat inte haft några större problem när du vaknat, att hitta från brunnsparken till järntorget. Det känns tryggt.

Jag vet att jag borde

Sovmorgon, solen skiner och allt det där. Luther på mina axlar och de samhälleliga normerna fullkomligen skriker till dig att gå ut i det fina vädret, ta vara på dagen och allt det där. Jag gick upp för 45 minuter sedan och börjar redan planera in min tupplur. Jag låg och led en stund på Lundbybadet igår. Jag fattar inte hur aktiviteten solbadning kan vara så populärt i vårt land. Det känns som om det är den enda fäblessen som enar vårt land. Man ligger ner och liksom....ligger. Det är aktiviteten. Ohemult tråkigt. Den andra aktiviteten jag förväntas ta del av är välkomnandet av Götheborg. Jag gillar Götheborg, dels tycker jag hela projektet är lite kul, men framför allt har det varit ett effektivt slagträ i arenadebatten tillsammans med Operan. Men allra mest hade jag uppskattat ironin i att även Götheborg II sjönk, men det är väl att hoppas för mycket. Det ursprungliga Ostindiska compagniet gjorde många rika och har satt stark prägel på staden tack vare de rika farbrödernas filantropi. Chalmers tekniska högskola och Sahlgrenska universitetssjukhuset med mera. Iofs var Sahlgrenska i början inte så mycket mer än en liten sjukstuga och det var gubben Chalmers som pyntade in de flesta pengarna där också. Idag är det i andra rika farbröders filantropi vi sätter vår tillit för att Göteborg skall återvända. IFK Göteborg alltså. Det har spekulerats i Tobias Hysén, Andreas Johansson och några till. Oremo har vi däremot inte råd med...

Sveriges gnälligaste supportrar?

Örebroare är gnälliga av naturen och för några år sedan var IFK Norrköpings gubbhylla ett känt tillhåll för gnälliga gamla gubbar. Nu för tiden tror jag ändå faktiskt att gnälligheten övertagits av Blåvitts supportrar. Det är gnäll om allt möjligt och om man objektivt försöker lyssna på allt så skulle man förledas att tro att Blåvitt harvade tillsammans med IFK Malmö nere i div 1 någonstans. Det är en massa negativism och idiotjämförelser med konkurrenter (alltid i negativt syfte) samt en utbredd blindhet för att se det positiva. Göteborgare var förr kända för sitt sorglösa kynne men nu är jag lite orolig. Tog försäljningen av ögonstenen Volvo PV till amerikanerna så hårt på självkänslan?

Det är inte så illa, 2005 var Blåvitt en träträff från att vinna Royal League och två felaktiga offsidebeslut (i samma match) från att vinna Allsvenskan. Året innan var vi i final i Sv Cupen och trea i Allsvenskan. Vi har fem spelare i U21-landslaget som fått härdas några år i A-truppen och förbundskaptenerna har uttalat att Blåvitt är det mest spännande framtidslaget. Som lite grädde på moset har vi en ny arena på gång som med tiden kan bli riktigt bra. Den kommer att vara bäst i landet när den står klar och kan säkert moderniseras med tiden.

Det som naturligtvis legat som en extra våt filt över humöret på de blåvita supportrarna på senare tid är de berömda Luxemburg-pengarna som givit klubben en hel del publicitet man naturligtvis gärna skulle vilja slippa. Anmärkningsvärt är dock att sponsorerna verkar strunta i sådana ”affärer”. Sponsorintäkterna minskade med 16% förra året vilket kan hänföras till att man tappar väldigt många bonusar när den Allsvenska placeringen rasar från en andraplats till en åttondeplats. Det är bl a missad placeringsbonus från sponsorer och minskad TV-tid vilket ger mindre TV-bonus från samma sponsorer. Att missa sportsligt kostar mer pengar än att valsa i pressen i samband med misstänkt brottslighet. VFHC hade sin beskärda del av skattetrassel för några år sedan men de ökade sponsorintäkterna under tiden och är välmående nu så övervärdera inte skatteaffärens negativa, ekonomiska effekter. Om Blåvitt dessutom vinner tolkningen över var Sella var bosatt när sign-on pengarna delades ut så får Blåvitt närmare 8 miljoner på ett bräde.

Nej, ta mig fan, det är dags att sluta gnälla och klä sig i något trevligare än i säck och aska hela tiden. Ta er samman nu era gnällrövar, gläds åt andraplatsen i Allsvenskan, gå ut i solen, ta en öl och inse att även det blåvita livet är helt OK.

Bortskämda knallar

(Tipstack till Bruce Banner)

Elfsborgs arenabolag klagar på kommunens skötsel av Borås Arena:

http://www.fotbollskanalen.se/fotbollskanalen/allsvenskan/553185.html

Vad härlig bortskämda de är. Först får de en arena till skänks av kommunen, som kommunen åtar sig att sköta driften av så att Elfsborg bara behöver hyra den när de har match, sedan klagar de på skötseln. Det är som en överårig tonåring som gnäller på sin ömma moder för att hon inte tvättar och stryker hans kläder som hon köpt åt honom.

Ekonomin bakom Borås Arena:
http://grogga.blogspot.com/2007/03/bors-arena-en-titt-bakom-glttiga.html

Överreaktioner

En fotbollslandskamp fick avbrytas pga att en idiot sprang in på planen och försökte ge domaren en lusing (tack Bengt Madsen för det uttrycket). ”En hel värld är chockad“ och kraven på hårda tag och kännbara straff kommer som ett brev på posten. En kollega på jobbet tyckte på fullt allvar att mannen skulle få minst ett halvår i fängelse. En annan tyckte det vore rimligt att han skulle utvisas ur Sverige. Ärligt talat så förstår inte jag varför en knuff av en åskådare på en fotbollsplan skall straffas så mycket hårdare av samhället än en ”vanlig” misshandel på stadens gator en fredagskväll. Om vi nu skall jämföra med något sånär närliggande så bör de straff som man får för en festivalmisshandel på Hultsfred vara de som gäller för motsvarande misshandel på en fotbollsarena. Jag tycker kraven på straff för ”den danske huliganen” är exempellösa överdrifter och vi skall inte missbruka vårt rättssystem för att statuera exempel för folk som inte kan uppföra sig på en fotbollsmatch. Att den danske "huliganen" och andra pitch invaders riskerar strängare straff än de idioter som slog ned mig oprovocerat på Chalmersgatan är horribelt. Våld skall bestraffas på samma sätt oavsett var du befinner dig och oavsett dina motiv.

Är det även rimligt att om man kliver in på plan över en reklamskylt på en fotbollsarena så skall man bestraffas hårdare än om man gör intrång på en topphemlig försvarsanläggning?

Fotbollen brukar annars vara snabba med att försöka hålla samhällets rättssystem borta från det som händer på plan. Keanes överfall på Haaland bör exempelvis givit fängelse och Poulsens knytnävsslag vore fog för dagsböter om fotbollen släppt in vårt rättssystem i skeendena på plan. Vid våld från spelare i matchtröja är det dock av yttersta vikt att fotbollen klarar sin egen rättsskipning utan inblandning av samhället, enligt fotbollens företrädare.

För övrigt är det märkligt att superkommersiella Parken Entertainment AB fortfarande använder frivilliga, ideellt arbetande fotbollsåskådare som ”publikvärdar”. Parken AB tjänar miljoner på varje landskamp och bör kunna åläggas att ha några vakter per sida som kan ta ett löpsteg utan att magen kommer i självsvängning och då också betala för dessa vakter.

Jag skiter i om ”fotbollen dör”, men missbruka inte vårt rättssystem för att du och jag som frivilligt betalar flera hundra för att gå på landskamp inte skall få nöjet avbrutet av dårar. Döm ”huliganen” som om det hänt på Kortedala torg en lördagkväll eller låt arrangörerna ta ut en rejäl straffavgift. Straffavgifterna för olika förseelser får gärna specificeras på biljetten.

Den inre monologen

Vaknar upp
Det värker i kroppen. Var i helvete är jag nånstans?
Ett litet tomt rum, ligger på en bänk. Måste vara en fyllecell?
Ja jävlar, var ju fotboll igår.
Undrar hur det gick, jag minns inte riktigt. Det jämt va?
Hur hamnade jag här? Tänk till nu för fan.

Just det, de förbannade svenskarna tog ledningen. Fy fan vad sur jag var. Tog ett par öl i paus.
Men vi spelade upp oss, vi var kraftigt på gång. Vi kvitterade ju, tog ett par öl till.
Vad hände egentligen sen? Det är dimmigt som fasen.
Det var något med en gräsmatta.
Hamnade jag i slagsmål när vi firade? Tror nån sopade till mig? Slogs jag? Det gör jag ju aldrig. Konstigt.

Minns inte. Måste försöka minnas.
Det går inte. Bara svart.

Får försöka kolla med polarna vad som hände. Fråga lite diskret så de inte förstår att jag inte minns. Det är ju så jävla pinsamt. Skulle inte druckit den sista ölen.

Hallå! Konstapeln. Släpper du ut mig? Och förresten, vann vi?

Veckans ord

Klaphatt

Jag har aldrig varit så vidare förtjust i roliganer och vikingahjälmpajasar som härjar kring större fotbollsevenemang. Det är nästan så att dom skänker hockeysupportrar en viss air av stil och klass. Att Danmark använder just klapphatt som synonym för idiot/Mellberg, hedrar dom.

Tack Poulsen och Terror-Torben för att ni nästan tog oss till EM igår. Vi hade definitivt inte klarat det utan er.

Projekt bootylicious

I min strävan om att samla på mig maximalt med DKI-poäng har jag börjat jogga. Första joggingturen gick inte riktigt som förväntat för att uttrycka mig försiktigt. Men den historian tänkter jag inte ta upp i offentlighetens ljus. En historia ni får fjäska rejält för att höra för att sedan önska att ni aldrig hört samt dessutom respektera mig lite mindre. Nåväl, idag var det dags igen. Allt snack om att må bättre, bli snyggare, sova bättre och allt det skiter jag i. Jag springer av vidskeplighet för att Blåvitt skall vinna. Det är den enda motivationen jag behöver samt den enda motivationen som fungerar.

Jag hatar att springa. Dagens tur var nästan lika jävlig som den första. Alldeles för varmt för fysisk aktivitet. C:a halvvägs in i sjukommafyran kommer en brant uppförsbacke, sedan en liten platå, ytterligare en uppförsbacke, ny platå och slutligen en brant jävla S-kurvad uppförsbacke. När du är uppe på krönet är du totalt jävla finito. En vacker dag kanske jag är vältränad nog att fortsätta springa i stället för att stå dubbelvikt och hyperventilera. I det läget är det extremt svårt att motivera sig att fortsätta springa efter din lilla vilopaus. Hela din kropp ber dig att ge upp och gå hem närmsta vägen och när du väl stapplar igång de första stegen igen så känns det som om benen är inlindade i ett decimetertjockt lager av dyngsur ylle.

I det läget kan bara en bra låt i hörlurarna rädda dig. Musik borde vara dopingklassat, annars fattar jag inte varför Mustafa Mohammed och dom övriga frivilligt avstår. Jag vet av egen erfarenhet hur benen blir lättare, lungorna fylls med syre och humöret stiger när Brucan & the Seeger session band, går upp en tonart i Jacobs ladder, hur du med mord i sinnet tar dig an en uppförsbacke till know your enemy med Rage samt hur en banjoversion av house of the risin´ sun inte ens kan få Mats Härd att sluta le.

Sjukommafyran var till slut övervunnen igen. Lycka att det var över och för en gångs skull slarvade jag inte med stretchningen. Då händer det. En 12-poängare susar förbi. En sådan där riktig jävla puma/lokatt/superhjältebrud. Vad gör man då, går hem? Nej DKI poängen förbyttes snabbt i en nominering till flåsande fula gubben-awards, så jag tog rygg och hängde med i 1,5 km till (på behörigt och icke besvärande avstånd). Något annat vore oförskämt. Så dagens ros till dig, okända superhjältetjej för att du förbättrade min fysik en aning. Och räcker inte rosen, så unnar jag dig 10 sekunder extra framför spegeln. Det är du värd.

Förortens finest

Har ni tänkt på en sak? Några av Göteborgs allra fiinaste stadsdelar har de allra fulaste namnen och tvärtom. Askim, Hovås, Örgryte, Långedrag. Antingen extremt bonniga eller väldigt hårda och aggressiva namn. Jag menar, vem fan vill bo i något som heter Billdal? Jämför med Lövgärdet, Agnesberg, Angered, Hjällbo och Bergsjön. Smaka på orden. Är det bara namnen som kan ge postivia associationer?

Inte längre för mig i alla fall. 2004 jobbade jag på ett gruppboende i Lövgärdet. Jag hade mina fördomar och farhågor, det skall erkännas. Men reflexen att se sig över axeln försvann efter ett tag och jag började slappna av och kunna uppskatta området betydligt bättre. Då hände det. På väg hem till busshållplatsen efter kvällspasset mötte jag ett gäng på 5 pers. En av killarna hade ett basebollträ till och med. Att påstå att jag var fräck och kaxig i det läget vore att frisera lite med sanningen. Fräckare blev jag inte heller när dom omringade mig. Vad fan gör man i ett sådant läge? Själv hade jag inte så mycket mer att göra än att krasst konstatera att jag skulle åka på stryk för första gången i mitt liv. Jag beslöt mig för att inte visa varken rädsla eller smärta och fick jag chansen att ge igen på någon av dom så skulle jag göra det så det sjöng om det. Helt omringad tog gängets ledare till orda. Eller orda och orda. Han började sjunga:

Heja Blåvitt, Heja Blåvitt nu skall vi mot toppen gå
Heja Blåvitt Heja Blåvitt vårat kära IFK.

Jag hade min blåvita retrojacka på mig och det var därför dom kom fram till mig.Vi stod där och snackade skit ett tag. Sverige hade precis åkt ut på straffar i U21-EM efter straffmiss av Babis Stefanidis, så han fick en del skit precis som några andra. Blåvitt gicks igenom också, i år då jävlar. Det var vi överrens om. Sedan skildes våra vägar åt. Dom var på väg hem efter att ha spelat brännboll med sin klass och jag var på väg hem till Hisingen. Jag kom hem helskinnad och varm om än förlägen i själen.

Det retar mig att Blåvitt inte lockar fler förortskids till Ullevi. Orsakerna till detta är nog många. Dom har väl inte indoktrinerats på samma sätt som vi "svennar" och jag tror inte heller att dom helt och fullt känner sig välkomna. Jag satte förortens finest som rubrik av en anledning. I mitt tycke är Laleh och Andres Vasquez något av det bästa Göteborg har att erbjuda idag. Men varken på Lalehs spelning på konserthuset eller Vasquez lir på Ullevi så dyker det upp speciellt mycket folk från hooden, trots att dom kommer från dessa ställen med fina namn och fula rykten. Geografin gör ju sitt till också för att tala om hur välkomna alla dessa människor skall känna sig. Det är ju inte för inte som Göteborg anses vara Sveriges mest segregerade stad. Han ni tagit vagnen från Drottningtorget till Angered någon gång? Det tar c:a ett år och fyra månader i en skraltig vagn. Man kommer snabbt till Gamlestadstorget. Sedan kommer ingenting, ingenting, ingenting och slutligen kommer Hjällbo, Hammarkullen och Angered. Som om miljonprogrammets stadsarkitekter kände sig nödda och tvungna att ha ett visst säkerhetsavstånd som en osynlig barriär. Helt sjukt. Så bygg en snabb pendel i första hand in till stan och bygg ut mellanrummet mellan Göteborg och Angered i andra hand. För allas skull. Inte minst Blåvitts.

Utdraget lidande

Försvararna vill kalla in nya vittnen i den omskrivna rättegången. Nu en facklig representant som påstår sig ha hört saker i korridoren, snart kommer Malin Berghagen och Caroline Giertz rännande med varsitt medium som skall tyda rösterna. Det vore väl bra, undehållande TV så att Lithner och Samuelsson blir nöjda.

För det är väl därför rättegången är så utdragen som den är med hänsyn till det ganska ringa brottet? För att ”kändisadvokat” Samuelsson och Lars Lithner skall få sin älskade mediatid. Samuelsson kan med hjälp av gratis mediatid få fler klienter som sett honom i tidningen och Lithner kanske hoppas att hans myndighet (Ekobrottsmyndigheten) inte läggs ned (vilket är föreslaget) genom att synas i media.

För övrigt verkar Anna Lindh-mordet stå sig i konkurrensen om mest artiklar i svensk kvällspress. Något annat hade varit pinsamt.