Juhos Kom-ihåg-lapp för helgen

Fredag
Följa sveriges enda rättegång som direktrapporteras i inte mindre än tre olika tidningars webbupplagor. Ingen av dem lär lyckas fånga alla de ord och tonlägen man är intresserad av, men jobbar man så är det ju vad man får hålla sig till. Likväl kommer jag och många andra IFK-fans sitta som klistrade.
Lite kul är det att få ytterligare några av sina fördomar om hur media fungerar bekräftade.
* Två gånger har tidningarna haussat upp ett vittne på förhand. Först var det när Ravelli skulle snacka. Trots att allt innan tydde på att han inget visste blev det ett väldigt halabaloo. In klev Ravelli och det visade sig att han inget visste. Rättegången kom inte en meter framåt, ändå var det han som fick rubrikerna. Men ja just det, Ravelli är ju känd.

Skulle tro att de flesta som följer bloggarna och rapporterna är intresserade av att få veta när det förekommer skilda uppgifter, för såna finns det ju lite här och var. Men någon klar uppspaltning av vem som sagt vad av Tage, Tore, Hilmersson i nyckelpunkterna är betydligt svårare att komma över. Istället handlar de "unika dokumenten" om att det är en gåva till Peter Ijeh som står i centrum. Åh fan!

* Det andra vittnet som har haussats upp är hr Halse som träder in i handlingen imorgon. Förhöret blir det tuffaste hittils spår man, men det känns väl tveksamt? Själv tror jag Bengt håller fast vid sin version från förundersökningen. Då spelar det ingen roll hur många gånger Lithner, Stetler, Samuelsson och de andra frågar, de kommer inte få några nya uppgifter. Man kommer inte veta mer efter Halses vittnesmål än idag och rubriksättarna kommer åter koka soppa på en spik.

Kul förresten att GP är där och direktrapporterar, det måste vara första gången de gör sånt när Blåvitt är inblandat?

Lördag
Lira fotboll med några polare på eftermiddagen.
Se på landskamp på kvällen. Viktig match. Alex får inte bli skadad, hoppas han inte spelar. Danskjävlar.

Vädret skall bli fint. Rosévinet som Bruce bjöd på var fantastiskt men en lördagkväll passar nog soppa bättre. Kanske läge att göra den finska sommarsoppan som vi tipsade om för två år sedan här på Grogg. Recept som följer:
Finsk Sommarsoppa

Man tager en djup tallrik som måste vara blommig, fyller den med hembränt o äter med sked.


Söndag
Sov ut. Vid bakfylla, gå på ren skadeglädje.
Dagens länktips: Öis klotterplank - Är Marcus Allbäck gud eller en svikare? Bör Öis supportrar satsa på våld för att få uppmärksamhet? Bör man leta upp fler sydamerikaner eller misslyckas med den egna truppen? Ämnena är många och desperationen är hög hos delar av supportrarna till Göteborgs superettaklubb nummer två.

Blåsa bort det onda

Vi på Grogg känner att vi vill blåsa bort det onda och skänka lite tröst till alla er 100 000-tals tokäkta supergaisare.

* Det är ju bara en lek

* Det var ju en hedersam förlust

* Ni gick ju från 0-3 mot KFF till 0-1 mot Blåvitt. Ni vinner nästa med 1-0, det är ju matematiskt bevisat.

* Ni är ju näst bäst i Göteborg. Hur ofta sker det?

* Ni gillar ju inte Blåvittare. De viskepliga vill gärna upprepa sina procedurer från en matchdag då dom vunnit. Skänk en skadeglad tanke till stackars Bruce Banner som tvingas sitta i vallgraven och mumsa färska räkor dippade i chiliaioli, dricka öl och äta jordgubbar som efterätt nedsköljt med ett utsökt rosévin.

Proportioner?

En gammal skolkamrat till mig arbetar på ett mediebevakningsföretag. Ett sådant där som mäter hur mycket folk syns i media, hur mycket en produkt exponeras etc. Han berättade att ”skatteaffären” har genererat fler artiklar och löpsedlar än Malexander-morden och Hagamannen tillsammans, man närmar sig Anna Lindh-mordet med stormsteg och är förmodligen om redan till helgen. Det tycker inte jag är rimligt. Hela skiten har fått sjukt stora proportioner sett till brottet man är misstänkta för. Hur kan medias intresse vara så stort?? Var ligger det enorma nyhetsvärde som motiverar detta enorma uppbåd?

I jämförelse så skall en fd högt uppsatt man inom HSB snart inför tinget misstänkt för att ha försnillat 38 mkr från HSB (dvs bosparare och bostadsrättsägare). Hans brott genererade några notiser i tidningarna. En fd anställd på Försäkringskassan har erkänt att han försnillat 30 miljoner till sig och sina polare i ”bidrag” och ”ersättningar”. Det genererade faktiskt en hel artikel och en notis i den tidning jag prenumererar på.

Misstänkt fiffel på den skattefinansierade utgiftssidan är tydligen inte alls lika hemskt som misstänkt fiffel på intäktssidan. Det tycker jag är konstigt.

Ja, hela samhället är konstigt. Jag flyttar snart till skogs, jobbet är sökt.

Taktikgenomgång.

Ge bollen till Svarte-Marcus, så skjuter han den i målet!

Huligan-SM idag.

Jag har en märklig egenskap. Folk gillar att prata med mig. Alltså främmande människor, gärna berusade eller bara uttråkade. Dessa människor gillar att tjöta med mig. Orsaken till det förstår jag inte. Ser jag snäll ut? Är jag för artig för att inte snoppa av dom i tid innan det är försent? Jag vet inte för jag är definitivt inte något socialt geni utan snarare rätt blyg med det melankoliskt norrländska kynnet jag har. En kategori jag nästan alltid fastnar hos är busschaufförer. Busschaufförer älskar mig. Dom har en sak gemensamt enligt de intryck jag sparat i minnet. Dom hatar en kategori bussåkare mer än någonting annat. Nej, jag menar inte kat-C ladsen som diggar Stone Island, gruppfoton och åka storbuss. Att dom fortfarande får åka omkring på Sveriges landsväger, verkar tyda på att dom oftast sköter sig rätt hyfsat i bussarna. Annars hade bussbolagen portat dom/vägrat bli körda av chaufförerna för mindre än tredubbla lönen.

Nej. Sveriges värsta huliganer är tydligen travfolket. Folk som åker Swebus till Solvalla och Elitloppet. Värre svin, svineri och svinaktig attityd finns tydligen inte. Det sups, sabbas, kräks, bråkas och hånas i betydligt högre utstäckning än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag har aldrig varit på trav och har grymt svårt att föreställa mig själv på ett dylikt evenemang. Om den verklighetsbilden når fram idag, vet jag inte. Men den har aldrig nått fram förut. Den om travmongona. Det finns en hel del andra mongon som inte heller får tillräckligt med skäll i media och en vacker dag vill jag boka möte med en ansvarig utgivare på en stor kvällstidning och prata nyhetsvärdering. Det kommer aldrig hända, men det skulle vara väldigt intressant.

Veckans lista.

Evenemangsrelaterade brott som fått mycket mindre uppmärksamhet än ett skattebrottmål nära dig:

1. Hustrumisshandel och grov rattfylla
2. Hustrumisshandel och olovlig körning
3. Våldtäkter på Hultsfred och Roskilde
4. Mordförsök på en tränare i Värmland
5. Ordningsvakters organiserade misshandel av supportrar på cupfinalen 2004

It´s a good day for a Guinness

Dagens snackis blev givetvis Blåvitts virituella presskonferens under rubriken "se vem som har skrivit på för IFK".

Det var ett practical joke i form av reklam för ett nytt kreditkort för Mastercard med blåvita förtecken. Vissa är förbannade, bland annat från folk jag känner väl och vars åsikter jag respekterar. De anser att Blåvitt hånar sin egen oförmåga att värva en storstjärna. Typ, "vi är kass - höhö"

Själv skrattade jag. Trots att alla varningsklockor ringde, mitt spindelsinne skrek, så satt jag ändå där framför burken, med allt grönare hud, mindre intellekt, allt mer lila byxor och starkare muskler (ni har väl inte glömt min pseudonym?) och tänkte tänk om...

Så jag skrattade. Åt mig själv. Jag skrattade åt min egen oförmåga att se saker nyktert och analytiskt, helt utan att blanda in känslor och förhoppningar.

Men oavsett om ni tyckte detta jippot var fördjävla roligt eller bara fördjävligt så kom ihåg en sak. Det är fredag, det är lönehelg och på måndag skall vi göra fiskfärs av Gajs.

It´s a good day for a Guinness. But then again. Everyday is a good day for a Guinness.

Appropå rättegången.

Att det pågår en rättegång går inte att undvika. GP bevakar med trovärdighet, Sportbladet lite mindre seriöst men ändå om vem som säger vad. Expressen bloggar lite om vem som har vad på sig, vem som gäspar under lite tokroliga rubriker. Bevakningen kan lätt tolkas som en sorts kvalitetsmärkning mellan olika tidningar. 1. Morgontidning 2. Sportbladet 3. Expressen. Som vanligt med andra ord.

Vi är många som följt direktrapporterna med nästan lika stort intresse som en direktrapport från Marbella i januari (allt för att slippa jobba?). Vi har bland annat fått läsa om hur Mats Persson brister ut i gråt. Själv tänker jag ge det ett allvarligt försök att inte bry mig och brister i stället ut i sång.

Que sera, sera.
Vi håller på änglarna
vi älskar vårt IFK
Det blir som det blir ändå

Det som händer, händer. Jag skall ingenstans oavsett vilket.

Cosi fan tutte

Rubriken förknippas kanske mest med en komisk opera av Mozart - musikens Maradona, men funkar också som standardförsvar kring italienska skumraskaffärer, när de avslöjas. Alla gör så.

Blåvitt skulle behövt ett standardförsvar igår. Blåvitt är ett lirande lag av ungdomlig grönska, entusiasm och framåtanda. Men även ungdomlig naivitet. Samtidigt som det känns upplyftande och hoppfyllt för framtiden, är det irriterande att förlora på det sättet. På taktik och små små detaljer. Mot ett samlat försvar hade Elfsborg i går i princip en enda uppspelsvariant. En lång, hög boll mot Mattias Svensson. Det enda som varierade var om bollen skulle slås mot mitten eller mot vår högerkant. Och M. Svensson fick igår på tok för bra betalt i form av frisparkar, inkast hörnor och andrabollar till medspelare. Elfsborg vill anfalla med mycket folk i andravåg, men vägrar ta några risker i speluppbyggnaden. Då skall man backa hem. Mot Elfsborg skall man backa hem. Cosi fan tutte, alla gör så. Men inte vi. Vi trodde att vi skulle kunna spela ut Elfsborg på deras egen hemmaplan. Det var naivt och vackert på en och samma gång. Det kunde till och med ha gått vägen. Men två av alla dessa onödiga fasta situationer satte stopp för detta. Elfsborg är nog bäst i Sverige på att göra mål på fasta situationer, Blåvitt är nog bäst i Sverige på att släppa in mål på fasta och Arne Erlandsen gråter av lycka och av sorg på en och samma gång. Drillo har flyttat österut...

DKI

För dryga veckor sedan gjorde jag en hel del grejer som kändes jobbiga och skjutit upp alldeles för länge. Det var samtal som skulle ringas, papper som skulle fyllas i och frågor som skulle ställas. Administativa ångest och stressmoment som jag är expert på att må dåligt över. En förmiddag senare hade jag fixat hela skiten. På kvällen vann sedan Blåvitt över Örebro med 4-0, spelade champagnefotboll och gjorde årets mål två gånger om. En ny vidskeplighetsritual var född. Duktig Kille-Index. Fack och A-kasse krånglet gick liksom inte att toppa, så veckan efter fick det bli att städa lägenheten utan att någon (och med någon menar jag givetvis signoran), hade bett mig om det. Dammsugning, moppning, diskning samt pluspoängen för att torka av dörrar, väggar och skåp. Inte fullt så höga DKI-poäng som måndagen dessförinnan och vi vann bara med 2-0 och hade en hel del oflyt med domslut. Hittills idag har jag bara tvättat och hängt tvätt, fast inte på eget initiativ. Vad göra, hur skall jag jobba upp min DKI-poäng?

Igår dog fotbollen en smula

Jag läste härom året om en synnerligen pinsam incident. TV4 skulle sända en dammatch, men låg efter i tablån och när deras sändning av matchen skulle starta, så hade den redan sparkats igång. Snälla och fogliga tjejer och domare tvingades då att avbryta den pågående matchen och börja om från början så att TV4 kunde vara med från scratch. En sanslös skandal att en TV-kanal kan gå in och påverka de sportsliga förutsättningarna på det sättet. Vad hade hänt vid mål, straffspark eller utvisning under de sekunder av spel som inte fanns? En pinsam incident men fram tills igår en engångshändelse som aldrig skulle ske igen.

Men igår hände det igen. Dif gör mål, han firar på sedvanligt vis för att sedan gå ut till sidlinjen för att intervjuas. Hela matchen stannas upp och resterande 21 spelare får snällt stå och vänta på att intervjun skall vara kvar. Inklusive domare och publik. Jag är tydligen en bakåtsträvare som tycker att det är en skandal. Att media skall bevaka matchen, inte att delta i den. Personligen tycker jag att samma kanals liveintervjuer med tränarna är oacceptabla, ointressanta och tar bort fokus från matchen. Det journalistiska värdet är noll och intet då både frågor och svar kunde ställts och besvarats av vilken eller vilka jävla tjommar som helst. Detta är helgerån och en logisk utveckling från de irriterande och totalt värdelösa liveintervjuerna av spelare och tränare i handboll och hockey samt nu senast, tränare i fotboll. Vad blir nästa steg? Att köra reklampauser (en otänkbarhet i ett hockey-VM för 10 år sedan och idag en realitet), eller varför inte att köra slowmotionrepriser av domslut och intervjua domaren under tidens gång? Tre hörnor straff? Om nu TV-bolagens önskemål tillåts inkräkta på idrottens förutsättningar, varför inte rigga lottningarna så att kanalerna får matcher med högsta möjliga potentiella tittarsiffror? Det skulle verkligen hotta upp cupen. Jag är supporter och det är min livsstil att överdriva och dra för stora växlar. Därav rubriken, men jag undrar om förbund och klubbar är medvetna om att dom öppnat en dörr på glänt, lyckligt omedvetna om att dörren går till rum 101.

Vilka motiv TV4 har med detta grepp är nog inte riktigt de motiv man säger utåt . Man säger sig vilja minska avståndet mellan supportrar samt TV-tittare och de aktiva. Jag är supporter och ser så många matcher jag kan på plats, resten ser jag på TV. Jag vill inte ha det här, jag tycker det är bajs. Men att gå mina önskemål tillmötes har nog ändå aldrig varit aktuellt. TV4 är ett kommerciellt företag som går ut på att tjäna pengar, inte att värna om svenska cupens status. De vill hela tiden öka sitt marknadsvärde och attraktionskraft. I det sammanhanget är det inte otänkbart att TV4 inte längre nöjer sig med att bevaka svensk fotboll. Jag tror "fotbollskanalen" i allt högre utsträckning vill vara svensk fotboll, dom vill förknippas med den, tjäna pengar på den, få beröm för den. Den ambitionen är förståelig dom vill se högre intäkter för sina anställda och aktieägare. Det anmärkningsvärda är i stället hur förbund och klubbar kan vika sig så lätt.

Jag skulle bli aldrig så stolt om Blåvitt blev den klubb som satte ner foten i ett rungande NEJ. Skulle det betyda att man inte vill sända våra matcher så må det vara hänt, det gör dom knappt idag ändå, skulle det betyda att förbundet skulle fingra lite snålare med sedelbuntarna när TV-pengarna skall fördelas. Ja då må det också vara hänt. Inget skulle göra mig stoltare än om Blåvitt stod för sina principer trots hot om repressalier. Det skulle göra mig nästan lika stolt som jag var för 19 år och 364 dagar sedan.

Vad har du på nattduksbordet?

När prominenta personer intervjuas i tidningar och tidskrifter finns ofta en faktaruta där man skall få en liten personlig inblick i personens liv. Det finns då några standardfrågor som reflexmässigt besvaras väldigt prudentligt:

Senaste lästa bok? ”Självkänsla nu!” av Mia Törnblom
Dricker? Ja, ett glas gott vin ibland (gärna Zinfandel)
Senaste film? ”La vie en rose”
Röker? Nej
Styrkor? Målmedveten, fokuserad, beslutsam
Svagheter? Otålig, tidsoptimist, för lite tid för familjen
Skulle vilja? Utveckla mitt måleri jag har som hobby

Är det en näringslivssnubbe så har han managementböcker på nattduksbordet, är det en politiker så är det någon korrekt, gärna kvinnlig författare man läser (eller senaste Nobelpristagaren). Man dricker bara goda glas vin i ytterst måttliga mängder och man är alltid så bra, duktig och målmedveten men önskar man hade mer tid över för ”det som är väsentligt”. Jag undrar hur sanningen egentligen ligger till, jag vägrar att tro att alla är så himla duktiga, dricker så lite, läser rätt böcker och så vidare. En och annan har nog egentligen just sett en P-rökare på hotellets Pay-TV i Düsseldorf eller dreglat i ”Teknikens värld” över en kromad spoiler och sängrökt lite skönt efter en ganska blöt kväll i hotellbaren i Sundsvall. Vad befriande det hade varit med någon som inte svarar så ordentligt som alla gör.

Så här skulle jag svarat just idag:
Senast lästa bok? ”Tärningsmannen” (jobbig som tusan)
Dricker? Alldeles för mycket, främst öl, whisky och vin
Röker? Nej, är för feg, snål och osolidarisk för det
Senaste film? ”Gula divisionen” med Hasse Ekman
Svagheter? Lat, ofta trött, slarvig
Styrkor? Handdiska, fickparkera och sportresultat efter -85
Skulle vilja? Skriva en julsång och leva på rättigheterna livet ut

Vad skulle ni svara?

Härliga segrar!

I år är första säsongen på länge som jag absolut inte haft några förväntningar eller förhoppningar på Blåvitt. Det gör också att känslan jag har efter en seger är inte bara lättnad utan ren och skär glädje. Segrarna smakar så mycket bättre och poängförlusterna är mindre sura. Det är fantastiskt härligt! En seger med 2-0 mot Gefle ger glädjefnatt och jag tror banne mig att 1-1 i skokartongen skulle ge mig ett leende på läpparna och inte en besviken känsla av poängtapp.

Äntligen har jag kastat av mig oket av att ”vi är Sveriges framgångsrikaste lag och då skall Blåvitt tillhöra toppen”, vilket i tio år har förmörkat mitt sinne och inte givit mig de härliga glädjekickarna jag kunde få förr. Allt bättre än en sjundeplats är klart positivt för mig i år och det ser onekligen lovande ut!

Liket lever.

Och frodas. Två raka segrar, 6-0 och fin fotboll. It´s a great day for at guiness som irländarna säger.

Cyklade till Nya idag. Vid fattighusån, bromsades jag ner av 5 malmöiter som gick på bredden på cykelbanan. Jävla miffon tänkte jag. Vad gör dom här? Skall dom möta Öis i cupen eller vad. Sedan kom jag på att ahh...Gefle har också himmelsblå tröjor och det är visst dom vi ska möta idag. Hade Blåvitt haft min inställning till dagens match, hade vi förlorat.

Läget är annars helt OK för att inte säga störtskönt. Mina två speciella kelgrisar i laget, är Marcus Berg och Andres Vasquez. Det har varit en bra vecka med andra ord. Den svarte leder nu den skytteliga som inte ens jag, Berg-haussaren framför alla andra trodde han hade en chans på, jag trodde bara han skulle bli bäste svenske målskytt. Nu väntar ellos borta i det Borås jag bojkottat rätt länge. Först på grund av Ryavallen och de oförtjänta förlusterna och sedan på grund av den fina statistiken på B-A. Elfsborg vinner inte när jag håller mig hemma. Men fan vad jag vill åka den här gången...

*Två målgivande pass av Alex inom loppet av en minut. Måste vara rekord.

*Två mål, ett felaktigt bortdömt och nekad en solklar straff. En vanlig dag på jobbet Marcus?

*Vore jag bög och singel, hade jag nog friat till Ragnar Sigurdsson. Oj vilket fynd!

Sedan var det dags att cykla hem igen. Man kommer över krönet på Göta Älvbron och den långa nerförsbacken tar vid.....Den stunden i nerförsbacke, med den utsikten av Göteborg i solnedgång och med 3 vackra poäng på pakethållaren. Den stunden är nog nästan bättre än sex.

Glöm aldrig Gefle

Ordspråket är snott från den stundtals mkt fina bajaren och handlar gissningsvis om att hur bra allt än ser ut, så kan man alltid förlora hemma mot Gefle.

Vi supportrar är ett säreget släkte ibland. Under försäsongen kan vi noja över usla resultat och kräva tränares avgång, vinner vi däremot med 3-0 mot Falkenberg i februari. Ja då "ser det för bra ut", då har vi "toppat formen för tidigt" och skulle "behövt en näsbränna". Så när slutsignalen på Behrn Arena gick, var man givetvis glad och lycklig. De olycksaliga molnen var skingrade och resterande, svävade vi på. Ändå någonstans långt bort i horisonten, fanns dock en antydan till lågtryck. Det såg för bra ut, vi upprepar aldrig en storseger, vi kommer förlora nästa. Då skiter man i att man förlorar nästa, det är bara ett krasst konstaterande. Nu hänger de svarta molnen över oss. Nu tittar vi tabell och oroar oss över att allt positivt som förra måndagen förde med sig, skall raseras på en fast situation. För så kan det bli, så glöm aldrig Gefle.

Hänt i veckan i övrigt.

-Andres syns plötsligt överallt. The boy from the hood har fått välförtjänt uppskattning för årets mål över hela världen. I Sverige krävs det sådana saker för att få uppmärksamhet om man är en egen produkt i ett storlag. Till skillnad från tex Ola Toivonen har han inte varit inblandad i några dragkamper under vinterhalvåret och då finns man inte riktigt på samma sätt i medias verklighetsuppfattning.

-Warzawapakten röstade fram Serbien till årets segrare av ESC. Är man bäst i öst, vinner man helt enkelt. Gamla oförätter verkar glömmas väldigt fort när det är dags att svenne banan att ringa in och rösta på schlagerfinalskvällen. Serbien var OK, men Ukraina! Hur fick dom ens en röst? Men att det finns många mongon i östeuropa uppvisas inte bara när det är ESC. Det räcker väl egentligen att ta en tripp till Solna centrum när AIK har förlorat för att få det bekräftat.

-Bajen vinner på en målvaktstavla på övertid...Precis som oss vinner dom över nykomlingar och förlorar mot gnaget (som är sjukt usla under denna våren). Skillnaden är väl att dom vinner på hemmaplan, vilket det fanimej är på tiden att vi också gör. Såvida vi inte har glömt Gefle.

Ett experiment

I Italien kan klubbarna utlysa tystnad mot medierna när de inte vill uttala sig om något. Jag själv skall nu sluta läsa samtliga tidningars sportblad utom möjligen den morgontidning jag prenumererar på (eftersom en kvinna i mitt hem kommer att läsa den vid vårt köksbord). Dessutom skall jag sluta se sportnyheterna, både de licensfinansierade och de mer spekulativa i reklamkanalerna. De senaste månaderna har jag med fler suckar än förut läst rubriker, artiklar och annat. Nyanserna har försvunnit, rubrikerna som förut var förbehållna riktigt stora händelser tas nu fram vid minsta skitsak. Artiklarna blir mer och mer spekulativa så faktakontroller inte hinns med och sker det någon faktakontroll så består den av ett telefonsamtal till någon som är villig att sprida sin ofta snedvridna information. Kort sagt, att ta del av dessa medier ger mig inte längre något. Jag tror jag kommer att bli en lyckligare människa av att inte läsa alla spekulationer, halvsanningar och chockrubriker.

Det skall även bli intressant att se om mitt perspektiv på saker och ting ändras mer och mer från den ”gängse” sanningen inom sportens värld men det får väl ni tre som läser den här bloggen (Brokken, becka och anonym) meddela mig. Jag skall fortsätta lägga in några inlägg då och då.

Från och med i morgon drar jag ned solglasögonen och försöker filtrera bort allt vad kommersiell (gjord av betalda ”journalister”) sportbevakning heter. Lagom till midsommar kan det bli dags igen, då drar sommarvikarierna in på redaktionerna och innehållet blir mer oförutsägbart (till det sämre och bättre).

Fotboll live är skit

Fotboll live är skit

Ja, jämfört med en match på TV i alla fall. Det är därför folk turas om att gnälla på den usla kvaliteten på svensk fotboll. Det är snubbar som sällan ser andra matcher live än Allsvenskan och bländas av uppvisningarna i CL och de europeiska ligorna. Jag vet inte hur många matcher jag sett live för att sedan gå hem och se i eftersändning på TV. På TV ser målchanserna farligare ut, spelet ser snabbare ut och tekniken mer briljant. Till och med en match som BP-Blåvitt som på Stadion såg riktigt trist ut verkade ha 10 farliga målchanser när jag såg den i efterhand på TV.

Eftersom vi alla överröses med fotboll på TV så vänjer vi oss vid den ”snabba fotbollen” med en massa ”målchanser”, ”hårda skott” etc. När vi sedan går ned till Ullevi eller Sthlm Stadion så är det mycket svårt att bli imponerad eftersom spelet ser ut att gå i ultrarapid. Jag har haft förmånen att se en hel del fotboll internationellt på plats och så mycket kan jag säga att spelet live inte alls är lika blixtrande som det ser ut på TV.

Stämningen på en arena däremot, den kan inte upplevas genom TV-rutan och det är den som gör besöket på arenorna värda entrépengen, inte spelet. Spelet fotboll gör sig bättre på TV, nästan i klass med skidskytte.

Både JA och NEJ

Trots att spelet börjat sätta sig och resultaten börjat komma, så förefaller Blåvitt vara hetast av alla till sommarens otroligt viktiga silly season. Det gamla problemet med mittbacksbredden finns kvar och Vasquez framfarter centralt har aktualiserat behovet av vänsteryttrar. Eldin är ojämn och skadebenägen och Jonte trivs bättre till höger. I U21-laget testar man idag Shaffer ännu en gång som yttermittfältare. Intressant, men visst lutar det åt en värvning.

Drömmen är ju Tobbe Hysén. Pappa Glenn var tredje generationens Hysénare i rad i Blåvitts A-lag, finns nog tryck från lite varstans att den ättelinjen skall föras vidare. "Blåvit så in i helvete" är ett allt mer använt uttryck för att skilja på alla dom hundratusentals folk som håller på Blåvitt på lite mañanamanér från dom som följer Blåvitt i ur och skur. Men kan man bli mer blåvit än en Hysén i ovan nämnda perspektiv? JA eller NEJ?

JA som i Jeffrey Aubynn förefaller vara plan B (går lösa rykten om en plan C), för vänsterytterpositionen. Det är omdiskuterat av olika skäl. Sett till hans kvalitéer, platsar han i valfri allsvensk startelva och många ifrågasätter hans karaktär. Samtidigt kan folk mogna och ges en andra chans. Jag är likt tidigare försiktigt positiv och kommentarer likt "är det du eller jag som skrivit på för Bayern München" möter nog inte lika stor beundran hos lagkamrater, tränare och sportchefer som slagit Bayern München, Milan, Barcelona och Manchester United... Men givetvis måste Hysén vara planA. NEJ som i Nils-Erik Johansson verkar också vara högaktuellt. Det skulle lyfta laget rejält och lösa alla våra backproblem. De berömda 8 miljonerna tror jag inte ett skit på, men i övrigt betyder väl nej, ja på grekiska? Det räcker gott för mig. Hur en enda mittback kan lyfta ett helt lag, finns det många bra exempel på. Tex Elfsborg i fjol.

Fler bortglömda mål

Alla snackar om målet. Alla ser det på youtube. Just nu är han på första och tjugonde plats. Vi blåvita slår oss nästan lika mycket för bröstet som peruansk TV. Mina åsikter om el angelito, har vädrats lite varstans på olika ställen. Så att jag njuter av att "få rätt" känns som dagens understatement. Vasquez mål är osannolikt vackert och alla som testat själva vet även hur svårt det är. Det var även viktigt ur ett medialt perspektiv. Så här mycket positiv press har vi inte fått på länge. Men sett till det rent sportsliga var det nog inte det mest viktiga som skedde på Behrn Arena. Det var att Svarte-Marcus och Eldin Karisik så kort efter sina missade frilägen (faktiskt bara sekunder efter), fick revanschera sig med att göra mål. De slapp grubbla. Det var även otroligt viktigt för målvakt och backlinje att hålla nollan för en gångs skull.

Årets fem första omgångar har varit späckade av riktigt vackra mål. Petter Andersson, Alex, Tomas Olsson, Eguren, Thylander, Fabio Augusto mfl. Ändå kommer dom i skymundan. Så på det temat blir det en ny lista på fler bortglömda mål.

1. Stefan Lindqvist - I sista omgången på Malmö stadion 1994, tar han emot en boll på bröstet, lyfter över en försvarare direkt på volley och bombar sedan in skottet med en vacker båge i Fedels vänstra kryss. Då var det bara Romario som gjorde sånt. Romario och råskinnet Linkan, den oschysstaste jäveln jag sett i blåvit tröja. Få minns det idag då den dåvarande supertalangen gjorde 1-1 i samma match. Ett mål som var ännu värre. Men du är nummer 1 Linkan!

2. Diego Armando Maradona - Än idag tjötas det och refereras det till El Diegos båda mål mot England av olika anledningar. Men var inte hans mål mot Belgien vackrare? I alla fall svårare. Mot en samlat försvar kollrar han bort Belgiens hela backlinje på egen hand i en fucking VM-semifinal! Ändå får man vänta in båda dom målen rätt länge på youtubes Maradonakavalkader.

3. Gunnar Gren - Betänk att en svensk superstjärna i en VM-semi på hemmaplan, dribblar av några gubbar och avslutar med en dönare i krysset. Tidernas mål? Nej, tidernas kanske mest bortglömda. För på övertid sabbade Kurre Hamrin Gunnar Grens klassiker. Så går det när man går till Öis...

4. Manuel Negrete - Inlägg från höger, mexaren ligger som ett sträck i luften, pendlar med högern och klipper till med vänstern i en horisontell bisycleta. Tack vare Maradona 86 bryr sig ingen idag.

5. Gabriel Batistuta - Det var El Diegos stora comeback och stora sorti på en och samma gång. Vi minns han vänsterskott rätt upp i krysset, vi minns han gapande mot TV-kameran och vi minns tyvärr efterspelet om efidrin. Ärkeängeln Gabriel satte dock en hårdare, vackrare och minst lika precis dönare i krysset från längre håll i samma match. Var är det på youtube?

Till sist. Vi hade på grogg för ett tag sedan en kommentator som beskrev Mexico 86 som vår civilisations höjdpunkt. Bara att hålla med.

Tydligen dollartecken (samt veckans lista)

I veckan som gick, skrev jag om dollartecken eller svaghetstecken. Om vad som egentligen låg bakom Vasquez framgångar centralt. Idag var han aningen sämre, men hade å andra sidan fler lagkamrater som tog ansvar. Men sicket jävla mål! Det var inget svaghetstecken. Pojkfan är så bra.

Hans första allsvenska mål i karriären, är också milleniets vackraste. Inget kan liksom toppa det.

På hedersplats i kamratgårdens allrum hänger en bildsekvens av Jesper Blomqvists klassiska mål på San Siro-Sven. Dom får nog köpa lite nya ramar uppe på KG nu, för jag kan inte komma ihåg så många fler mål av den kalibern. Och då har jag ändå rätt gott minne.

Jag skriver det en gång till. Sicket jävla mål! Att folk i media vill få det till ett misslyckat inlägg, känns bara logiskt. Man gör inte så. Andres gör så, men det är onormalt.

Sicket jääävla mål!

Veckan losers:
1. Tomas Olsson - Skottar in en dönare klockrent i krysset från 25 meter. Ingen kommer komma ihåg det
2. Fylle-Tylle - Sätter säsongens hittills snyggaste frispark. Ingen kommer komma ihåg det.
3. Omotoyossi - Lobbdribblar av sin bevakning, gör ett Romarioryck och en Romariotåfjutt. Ingen kommer komma ihåg det.

Skänk Arne en tacksamhetens tanke för vinsten

Varför det? Jo, innan Arne kom till Blåvitt var vi ett slaget lag redan innan avspark på konstgräs. Alla, inklusive spelare och ledare, dömde ut konstgräset och trodde inte ens själva på poäng. Att lyssna på Bosse J innan en match på konstgräs var inget pep-talk direkt. Tvärtom, ett WO skulle vara skonsamt var den känsla man fick. På det viset fick även spelarna något att ursäkta en dålig insats med och vi tog knappt en enda poäng på konstgräs.

Arne kom in och deklarerade att ”vi skall vinna på alla underlag”, ändrade den mentala förlorarinställningen till konstgräset och under Arne kom också de första framgångarna på konstgräs. Vi var inte längre slagna på förhand på konstgräset. Så en liten, liten del i den goa vinsten ikväll har nog Arne ändå.

FCKs lotterivinst

De senaste åren har vi överrösts av diverse hyllningsartiklar om FC Köpenhamn och don Ø, Flemming Østergaard. Jag köper inte alltid sådana hyllningar rakt av så det är dags att titta lite bakom de stora orden.

FCK bildades 1992 som en sammanslagning av KB Köbenhavn och B 1903, två anrika klubbar med 22 mästerskap tillsammans. KB var pga en misslyckad proffssatsning i stort sett bankrutt och harvade i de lägre divisionerna men hade trogen publik. B 1903 var bra med sportsligt i högstadivisionen men hade endast ca 2.000 åskådare i snitt. Någon kläckte då snilleblixten att slå samman de båda klubbarna och spela sina hemmamatcher på den då helt ombyggda Parken. Det är många gamla KB och B1903 anhängare som fortfarande vägrar gå på FCKs matcher, de har dock efterhand ersatts av nya glada evenemangssupporters.

1990 spelades den sista matchen på den gamla Idrætsparken i Köpenhamn. Till en kostnad av 640 miljoner DKK byggdes sedan arenan om med staten som garant. Dessutom lovade danska fotbollförbundet att alla landslagsmatcher de närmaste 15 åren skulle spelas på Parken. Finanskrisen slår till, bl a Parken drabbas av finansieringsproblem och ägaren, Baltic Finans, måste ge upp andan. Arenan överförs så småningom till bolaget Gefion som för Danmark fungerade ungefär som svenska statens Securum.

1995 säljer affärsmannen Flemming Østergaard företaget Kinnarps och köper fotbollsklubben Lyngby FC. Året efter går han in i FC Köpenhavn och kastar lystna blickar på Parken. 1998 köper FC Köpenhamn Parken för mindre än en fjärdedel av byggkostnaden (138 miljoner DKK) från det statliga bolaget Gefion. Ett vrakpris för norra Europas modernaste arena. Många danskar är fortfarande förbittrade över hur billigt FCK kunde köpa Parken men affären är väl att hänföra till kategorin usla offentliga utförsäljningar (som exempelvis Stockholms stads utförsäljning av Birka Energi till ett pris motsvarande fyra årsvinster). 1999 byter FC Köpenhamn A/S namn till PARKEN Sport & Entertainment A/S. Konverteringen från två anrika gamla föreningar med traditioner till evenemangsindustri tog sju år och subventionerades kraftigt av danska staten samt danska fotbollsförbundet.

Som vanligt så krävs det tydligen rejäl inbladning av det offentliga (kommun, stad, stat) för att driva ekonomiskt lönsam idrott i Norden. Färjestad har sin Löfbergs Lila arena, FCK sin Parken, Elfsborg sin skokartong. I Sverige ploppar det upp en mängd arenplaner men ännu har ingen arena planerats utan skattefinansierat stöd i någon form. Det bör våra idrottsliga företrädare komma ihåg när de gapar om särskilda skatteregler för idrottsmän.

Är vi i Göteborg mogna att slå samman klubbar för att få ett slagkraftigt representationslag? IFK/ÖIS, IFK/GAIS, GAIS/ÖIS?

Svaghetstecken eller dollartecken?

Föreställ er en ung innermittfältare kring 19-20 år. Ge honom en riktigt bra teknik, grymt spelsinne, balans och spänst samt ett störtskönt tillslag med vänstern. Allt kompanjerat med en kondition som gör det möjligt att spela tvåvägsspel dvs spring från straffområde till straffområde under 90 minuters fotboll.

Hur mycket skulle en sådan kosta oss att köpa in?

Vem bryr sig. Han kom gratis från Bersjöns IF redan som 12-åring. Igår bevisade Andres Vasquez var på planen han hör hemma. Han var även den blåvite ledargestalten på planen som tog hand om uppspelen, rörelsen och bollvinnandet. Man kan fråga sig om detta var ett svaghetstecken att Blåvitt styrdes av en 19-åring som gjorde sin första match som innermitt. Man kan också fråga sig hur många dollartecken Blåvitts ekonomiavdelning hade i ögonen över gårdagens insats. Men återigen, vem bryr sig? Andres skall ingenstans i år eller nästa heller om jag får bestämma.

Igår spelade Blåvitt en pretentiös fotboll för första gången i år. Den pretentiösa fotboll som det bara snackats om tidigare. Det gjorde mig glad igår. Den dagen vi slutar skänka bort mål som igår, mot BP och AIK, så kan det här bli riktigt riktigt bra. Vi är inte där än, men vi kommer.

Vi går mot seger, utan neger

Ovan stående slagord skrek jag i min ungdom. Av grupptryck, dumhet och allmän omognad. Det hände även att jag uggade mot mörkhyade motståndarspelare samt stämde in i slagord som Whites only. Detta trots att jag varit en uttalad antirasist i hela mitt liv. Bättre förr? Nej. Stolt? Raka motsatsen. Jag skäms fortfarande som en hund som nyss bajsat på parketten. Jag önskar att det då fanns äldre, vettiga folk som kunde tagit mig i örat, sparkat mig i röven och talat om att jag skämde ut mig och Blåvitt.

Igår stod jag rätt nära en samling pissungar som spydde ut hat mot Sella och Hjalmar i nästan 70 minuter. Det var horor hit, fittor dit och bögjävel lite överallt. När dom till slut hånade Sella när han byttes ut med ord som bögsella, så brast det för delar av City Boyz och Brown Bombers som gick upp och skällde ut dom efter noter från topp till tå. Bra. Mer sånt. Om unga, dumma och omogna kids aldrig får höra att dom gör bort sig som kommer dom fortsätta. Och ångra sig när dom är 30.