Trots att spelet börjat sätta sig och resultaten börjat komma, så förefaller Blåvitt vara hetast av alla till sommarens otroligt viktiga silly season. Det gamla problemet med mittbacksbredden finns kvar och Vasquez framfarter centralt har aktualiserat behovet av vänsteryttrar. Eldin är ojämn och skadebenägen och Jonte trivs bättre till höger. I U21-laget testar man idag Shaffer ännu en gång som yttermittfältare. Intressant, men visst lutar det åt en värvning.
Drömmen är ju Tobbe Hysén. Pappa Glenn var tredje generationens Hysénare i rad i Blåvitts A-lag, finns nog tryck från lite varstans att den ättelinjen skall föras vidare. "Blåvit så in i helvete" är ett allt mer använt uttryck för att skilja på alla dom hundratusentals folk som håller på Blåvitt på lite mañanamanér från dom som följer Blåvitt i ur och skur. Men kan man bli mer blåvit än en Hysén i ovan nämnda perspektiv? JA eller NEJ?
JA som i Jeffrey Aubynn förefaller vara plan B (går lösa rykten om en plan C), för vänsterytterpositionen. Det är omdiskuterat av olika skäl. Sett till hans kvalitéer, platsar han i valfri allsvensk startelva och många ifrågasätter hans karaktär. Samtidigt kan folk mogna och ges en andra chans. Jag är likt tidigare försiktigt positiv och kommentarer likt "är det du eller jag som skrivit på för Bayern München" möter nog inte lika stor beundran hos lagkamrater, tränare och sportchefer som slagit Bayern München, Milan, Barcelona och Manchester United... Men givetvis måste Hysén vara planA. NEJ som i Nils-Erik Johansson verkar också vara högaktuellt. Det skulle lyfta laget rejält och lösa alla våra backproblem. De berömda 8 miljonerna tror jag inte ett skit på, men i övrigt betyder väl nej, ja på grekiska? Det räcker gott för mig. Hur en enda mittback kan lyfta ett helt lag, finns det många bra exempel på. Tex Elfsborg i fjol.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Huvudsaken är att man äntligen visar att man har ambitionen att bygga upp något. Ett tag kändes det inte så.
Skicka en kommentar