Igår var det tävling om vem som skulle bli årets kock. Momentet där de får en varukorg som de skall göra något med är det som imponerar mest på mig.
Det påminde mig om ett program som hette ”Här är ditt kylskåp” eller något liknande. En av den tidens stora kockstjärnor, Jan-Boris Möller, åkte då hem till olika personer lagade till en trerättersmiddag med hjälp av de varor som råkade finnas i personens skafferi och kylskåp. Ibland var det ingen konst eftersom filéerna låg på rad med kalvfonderna prydligt uppradade i dörren men ibland stötte han på riktiga utmaningar när det endast fanns en burk sill, ett smörpaket och en chokladbit i kylen. Lik förbannat lyckades han få till en festmåltid på de magra råvarorna, vilket imponerade stort på mig (även om det säkert fuskades lite). Jag tänkte varje gång att så bra på att laga improviserad mat vill jag också bli så man kommer ifrån receptmatlagningen på helgen, vilket ger upphov till rester och ”råvaruspill” som är svåra att göra något med.
Jan-Boris själv var då på TV minst en gång i veckan i allt från matprogram, lekprogram till debattprogram med Siewert Öholm. Var tog han vägen?
2008-01-31
Att hänga gubbe
Men anledning av Siwerts två föregående inlägg tänkte jag lätta upp stämningen med en liten lek.
TV4 är...
------
Ja vadå?
TV4 är...
------
Ja vadå?
2008-01-30
Att hängas ut
När jag ändå skrivit om media som åklagare och domstol så måste jag nämna att jag inte upphör att förvånas över vilka överväganden media gör när de väljer att hänga ut folk med namn och bild eller inte. I samband med en uppmärksammad rättegång hängdes en känd person ut med namn och bild samt en del pikanta spekulationer om hans privatliv. Samma dag kunde man i flera media se en bild tagen med övervakningskamera där en man i Malmö sätter en pistolmynning mot huvudet på en annan man och trycker av. Där finns inget tvivel om gärningsmannens skuld (till skillnad från kändisens mål), ändå väljer samtliga media att maskera pistolmannens ansikte. Varför valde man att skydda pistolmannens ansikte och identitet och slippa straffet att hängas ut i tidningar och TV men väljer att hänga ut andra där skuldfrågan är mycket mer oklar?
Åklagare och domstol i ett
Det blir allt vanligare med att media hårdbevakar våra rättegångar och ibland hela förloppet från misstanke/gripande till dom. Bevakningen sker ofta genom subjektiva journalisters tangenter och munnar. I dagarna har detta accentuerats i en rättegång och tidigare har vi sett det i flera uppmärksammade rättsfall. Principen att alla är oskyldiga till dess att de fällts i alla instanser är verkligen inte helig hos vår journalistkår.
Dramaturgin är alltid densamma. I samband med ett gripande eller misstanke runt några personer läcker polis/åklagarsida lite lagom info till media som då blir lydiga redskap i åklagarsidans händer. Utpekade personers bakgrund redovisas i mittuppslagen och texterna är skrivna så att det sällan råder något tvivel om de misstänktas skuld. Redan här bestämmer sig förmodligen en stor del av den allmänheten för skuldfrågan. ”Klart de är skyldiga”, ”Ingen rök utan eld” och liknande uttryck hörs på arbetsplatser och vid köksborden.
Strax innan tingsrättsförhandlingarna sammanfattas förloppet under rubriken ”Detta har hänt”. Fortfarande med en förkrossande övervikt av åklagarsidans åsikter och ”bevisning” i materialet och andemeningen är att äntligen skall rättvisa skipas och de utpekade skall innanför lås och bom. Skuldfrågan är avgjord i media.
Är det riktigt vämjeligt så sitter utsända från media och direktrapporterar från rättegången med egna subjektiva värderingar som ”Han suckade uppgivet”, ”Han svävade på målet”, ”Hon grät förtvivlat”, ”Han klämde fram krokodiltårar”. Jag har alltid undrat hur en enskild reporter kan avgöra om någon suckar av lättnad eller uppgivenhet eller om tårarna är äkta eller spelade och varför journalisten ser som sin uppgift att tolka det i en rättssal? Efter varje rättegångsdag kastar sig krönikörer på tangenterna och sprider nya subjektiva åsikter om skuldfrågan och folks trovärdighet utan att ens ha varit där, än mindre har kunskap om lagstiftningen på området. Tyvärr tas dessa ofta okunniga tyckanden alltför ofta för sanningar av läsare och lyssnare.
Tingsrättsdomarna tenderar att ofta döma som media/folkopinionen vill. Kanske är det lekmännen till nämndemän som tar alltför stort intryck av vad de läser och hör. Jag tror inte ens en nämndeman kan vara helt opåverkad och utan åsikter när det är rättsfall som dagligen breder ut sig över tio sidor i tidningarna.
Ibland överklagas domarna och hovrätten får sätta tänderna i fallet. Vid det här laget har de flesta medier tröttnat. Kanske medvetna om att i hovrätten har opinionen mindre betydelse för domarna än i tingsrätten där några lekmannanämndemän får vara med och fatta beslut. Om hovrätten skulle komma fram till en dom (ofta avvikande från tingsrätten) som inte faller medierna och den efterföljande opinionen på läppen kommer kraven på ändrad lagstiftning som ett brev på posten. ”- Vi vet att de är skyldiga och om inte lagarna räcker till för att fälla dem måste vi ändra på lagarna” tycks vara den allmänna uppfattningen.
Straffet att hängas ut i media är ofta kännbarare än vad ett straff i domstol kan medföra och skrämmande ofta är media både åklagare och domstol samt delar ut straffet. Har du dessutom hängts ut i media är dina utsikter att få kompensation mycket små. Det är något alla som pysslar med någon typ av opinionsbildning bör tänka på oftare. Det innefattar även folk som skriver bloggar och vräker ur sig på Interent-forum.
Sådant här gör också att det är farligt när tredje statsmakten leker rättsväsende. Återigen är det TV4s fd stjärnreporter som varit framme.
Dramaturgin är alltid densamma. I samband med ett gripande eller misstanke runt några personer läcker polis/åklagarsida lite lagom info till media som då blir lydiga redskap i åklagarsidans händer. Utpekade personers bakgrund redovisas i mittuppslagen och texterna är skrivna så att det sällan råder något tvivel om de misstänktas skuld. Redan här bestämmer sig förmodligen en stor del av den allmänheten för skuldfrågan. ”Klart de är skyldiga”, ”Ingen rök utan eld” och liknande uttryck hörs på arbetsplatser och vid köksborden.
Strax innan tingsrättsförhandlingarna sammanfattas förloppet under rubriken ”Detta har hänt”. Fortfarande med en förkrossande övervikt av åklagarsidans åsikter och ”bevisning” i materialet och andemeningen är att äntligen skall rättvisa skipas och de utpekade skall innanför lås och bom. Skuldfrågan är avgjord i media.
Är det riktigt vämjeligt så sitter utsända från media och direktrapporterar från rättegången med egna subjektiva värderingar som ”Han suckade uppgivet”, ”Han svävade på målet”, ”Hon grät förtvivlat”, ”Han klämde fram krokodiltårar”. Jag har alltid undrat hur en enskild reporter kan avgöra om någon suckar av lättnad eller uppgivenhet eller om tårarna är äkta eller spelade och varför journalisten ser som sin uppgift att tolka det i en rättssal? Efter varje rättegångsdag kastar sig krönikörer på tangenterna och sprider nya subjektiva åsikter om skuldfrågan och folks trovärdighet utan att ens ha varit där, än mindre har kunskap om lagstiftningen på området. Tyvärr tas dessa ofta okunniga tyckanden alltför ofta för sanningar av läsare och lyssnare.
Tingsrättsdomarna tenderar att ofta döma som media/folkopinionen vill. Kanske är det lekmännen till nämndemän som tar alltför stort intryck av vad de läser och hör. Jag tror inte ens en nämndeman kan vara helt opåverkad och utan åsikter när det är rättsfall som dagligen breder ut sig över tio sidor i tidningarna.
Ibland överklagas domarna och hovrätten får sätta tänderna i fallet. Vid det här laget har de flesta medier tröttnat. Kanske medvetna om att i hovrätten har opinionen mindre betydelse för domarna än i tingsrätten där några lekmannanämndemän får vara med och fatta beslut. Om hovrätten skulle komma fram till en dom (ofta avvikande från tingsrätten) som inte faller medierna och den efterföljande opinionen på läppen kommer kraven på ändrad lagstiftning som ett brev på posten. ”- Vi vet att de är skyldiga och om inte lagarna räcker till för att fälla dem måste vi ändra på lagarna” tycks vara den allmänna uppfattningen.
Straffet att hängas ut i media är ofta kännbarare än vad ett straff i domstol kan medföra och skrämmande ofta är media både åklagare och domstol samt delar ut straffet. Har du dessutom hängts ut i media är dina utsikter att få kompensation mycket små. Det är något alla som pysslar med någon typ av opinionsbildning bör tänka på oftare. Det innefattar även folk som skriver bloggar och vräker ur sig på Interent-forum.
Sådant här gör också att det är farligt när tredje statsmakten leker rättsväsende. Återigen är det TV4s fd stjärnreporter som varit framme.
Det svängar om FC Gothia Röd
Det svänger om idrottssällskapet, igår sålde de sin bäste spelare och samtidigt rapporterade Göteborgs-Posten om att årets resultat hamnar kring -12 miljoner. Det är svårt att låta bli att förundras över hur de tänker, hur de uttalar sig, och hur det blir när FC Gothia Röd är i farten.
Återblick
Om vi börjar med en kort rekapitulation av tidigare händelser. Vi har t.ex. en intervju i mitten av december på Örgryte IS hemsida som går ut på att man efter samtal mellan Öis ledning, Ken Fagerberg och hans agent nu är överrens om att Ken, som har flera år på kontraktet och därmed inte bestämmer själv, stannar i Örgryte under 2008. Såhär uttalade sig då ordförande Ranäng:
Hur kommer det sig att ÖIS sätter ner foten just nu?
– Jag gillar inte att säga stopp med maktmedel. Men jag har velat få Ken att själv inse att det är bäst för honom att vara kvar. Min uppfattning är att vi tog bort ett bekymmer för honom.
Så Ken spelar i ÖIS under 2008?
– Ja 2008 spelar Ken i ÖIS.
Kan någonting förändra det?
– Om vi skulle inleda säsongen riktigt risigt, att vi ligger i botten efter halva året, så är vi beredda att ta upp en diskussion.
Om årets resultat sade Ranäng i GP att man från början budgeterat med en liten förlust men nära ett nollresultat. I slutet av oktober skrev man på sin hemsida att man var på det klara med att man skulle gå minus, men Ranäng avfärdade i den vevan en GP-reporter som antydde att förlusten var på väg upp mot 10 miljoner.
I december var det åter dags för lite av den konstgjorda andning som Örgryte IS och dess supportrar genom åren utvecklat till snudd på en egen konstform och som håller föreningen vid liv. Sponsorerna Dunross, Stena och Ernst Rosén Byggnads AB, som i maj 2006 räddade ekonomin genom att teckna en nyemmission på 30 miljoner (10 miljoner var) i Örgryte Fotbolls AB, var nu i farten igen. Nu i december 2007 skänkte man tillbaka de flesta av sina aktier, så att Örgryte åter kan sälja dem. Något som Ranäng då uppskattade skulle inbringa kring 20 nya miljoner till föreningen.
Hur blev det?
Ja, en del av det vet vi ju nu. Ken Fagerberg stannar inte, trots Ranängs fina ord för en månad sedan är han nu såld till danska FC Midtjylland, en mellanstor dansk klubb som slåss om kvalplatserna ill UEFA-cupen, bakom FCK och Aalborg.
Angående aktierna så har man i dagarna haft ett möte med potentiella köpare. Man bjuder inte ut alla aktier som skänktes, utan kring hälften, eftersom man inte vet om man kan få sålt så många.Man räknar därmed inte heller med att få 20 eller ens 10 miljoner, utan kanske åtta.
-Vi vet ju inte om alla kan säljas och det är därför vi inte går ut med allihop i det här läget. Men jag räknar med att detta ska gå vägen, sade Ranäng till GP
Om årets resultat säger nu herr Ranäng att
- Jag vet inte med säkerhet, men runt tolv miljoner skulle jag gissa. Tanken från första början var att vi skulle hamna i närheten av plus minus noll 2007 eller i år, så det är en rejäl felbudgetering och det är anmärkningsvärt.
Man får nog vara beredd att hålla med honom där. C:a 12 miljoner förlust i en förening som år 2006 hade en omsättning på 30 miljoner exklusive spelarförsäljningar och vars drift 2006 gick -8.6 miljoner, där man genomfört rejäla besparingsåtgärder och aktivt talat om att man använder svångremmen för att krympa kostymen och där man som sagt budgeterat för nära på nollresultat.
Det är minst sagt anmärkningsvärt. Men på något vis blir man ändå inte helt förvånad, det är ju Örgryte vi snackar om.
Vad händer framöver?
Det är inte lätt att sia om Örgrytes framtid, och det beror också onekligen på vem man tror på. Framtiden lär utvisa hur många aktier de får sålt, och för hur mycket.
Lars Ranäng gör åter ett intressant uttalande, denna gång i dagens GT.
– Nu får vi det utrymme vi behöver för att skaffa de två, tre spelare vi behöver för att bli ett slagkraftigt allsvenskt lag. Jag hoppas vi redan om några dagar kan presentera den förste. Sedan fortsätter förhandlingarna med Marcus Allbäck, säger Lars Ranäng, ordförande i Öis
Vad säger karln?
Den sportsliga ambitionen är alltså inte bara att ta sig tillbaka till allsvenskan utan att bli ett etablerat allsvenskt lag, vi kan väl anta att det innebär att man skall ligga på den övre halvan av tabellen. Det gågna året var Öis ett mittenlag i superettan, med tämligen många poäng upp till toppen. Det är uppenbart att det är ett ganska så rejält kliv framåt som krävs för att uppnå det ambitiösa målet.
Föra att göra detta räknar alltså Ranäng med att man, efter att ha sålt sin bäste spelare, klarar sig genom att ersätta honom med 2-3 andra och vips är man ett etablerat allsvenskt lag.
Stackars Lars.
Det är som sagt inte lätt att sia om Örgryte IS framtid, men jag förstår de supportrar som desperat sätter sitt hopp till att Lars har rätt den här gången.
Om man:
* ignorerar att föreningens ekonomi är körd i botten
* tror att 2-3 nya spelare faktiskt räcker för att ta Örgryte till allsvenskan nu när Fagerberg stuckit.
* inte bryr sig om att lönekostnaden för dessa 2-3 spelare knappast lär vara mindre än lönekostnaden för unge herr Fagerberg
* inbillar sig att Markus Allbäck, om han överhuvudtaget vänder hem, kommer att spela snudd på gratis.
* sätter sin förhoppning till att Dan Sten Olsson, Ernst Rosén & co åter står med hjärt-lungmaskinen redo närhelst så önskas (vore det inte lite humor om de köpte tillbaka aktierna en gång till).
* upprepar mantrat "Nästa år då jävlar" tillräckligt många gånger.
samt
* övertygar de övriga klubbarna i superettan om att ett Öis-avancemang vore "bra för svensk fotboll"
Då kanske, kanske, Lars Ranäng och Öis-ledningen kan få tillbaka lite av sin kontinuerligt minskande trovärdighet.
I eftermiddag spelar svenska mästarna IFK Göteborg mot Liverpools reservlag. Så skönt att man inte är Öisare.
Återblick
Om vi börjar med en kort rekapitulation av tidigare händelser. Vi har t.ex. en intervju i mitten av december på Örgryte IS hemsida som går ut på att man efter samtal mellan Öis ledning, Ken Fagerberg och hans agent nu är överrens om att Ken, som har flera år på kontraktet och därmed inte bestämmer själv, stannar i Örgryte under 2008. Såhär uttalade sig då ordförande Ranäng:
Hur kommer det sig att ÖIS sätter ner foten just nu?
– Jag gillar inte att säga stopp med maktmedel. Men jag har velat få Ken att själv inse att det är bäst för honom att vara kvar. Min uppfattning är att vi tog bort ett bekymmer för honom.
Så Ken spelar i ÖIS under 2008?
– Ja 2008 spelar Ken i ÖIS.
Kan någonting förändra det?
– Om vi skulle inleda säsongen riktigt risigt, att vi ligger i botten efter halva året, så är vi beredda att ta upp en diskussion.
Om årets resultat sade Ranäng i GP att man från början budgeterat med en liten förlust men nära ett nollresultat. I slutet av oktober skrev man på sin hemsida att man var på det klara med att man skulle gå minus, men Ranäng avfärdade i den vevan en GP-reporter som antydde att förlusten var på väg upp mot 10 miljoner.
I december var det åter dags för lite av den konstgjorda andning som Örgryte IS och dess supportrar genom åren utvecklat till snudd på en egen konstform och som håller föreningen vid liv. Sponsorerna Dunross, Stena och Ernst Rosén Byggnads AB, som i maj 2006 räddade ekonomin genom att teckna en nyemmission på 30 miljoner (10 miljoner var) i Örgryte Fotbolls AB, var nu i farten igen. Nu i december 2007 skänkte man tillbaka de flesta av sina aktier, så att Örgryte åter kan sälja dem. Något som Ranäng då uppskattade skulle inbringa kring 20 nya miljoner till föreningen.
Hur blev det?
Ja, en del av det vet vi ju nu. Ken Fagerberg stannar inte, trots Ranängs fina ord för en månad sedan är han nu såld till danska FC Midtjylland, en mellanstor dansk klubb som slåss om kvalplatserna ill UEFA-cupen, bakom FCK och Aalborg.
Angående aktierna så har man i dagarna haft ett möte med potentiella köpare. Man bjuder inte ut alla aktier som skänktes, utan kring hälften, eftersom man inte vet om man kan få sålt så många.Man räknar därmed inte heller med att få 20 eller ens 10 miljoner, utan kanske åtta.
-Vi vet ju inte om alla kan säljas och det är därför vi inte går ut med allihop i det här läget. Men jag räknar med att detta ska gå vägen, sade Ranäng till GP
Om årets resultat säger nu herr Ranäng att
- Jag vet inte med säkerhet, men runt tolv miljoner skulle jag gissa. Tanken från första början var att vi skulle hamna i närheten av plus minus noll 2007 eller i år, så det är en rejäl felbudgetering och det är anmärkningsvärt.
Man får nog vara beredd att hålla med honom där. C:a 12 miljoner förlust i en förening som år 2006 hade en omsättning på 30 miljoner exklusive spelarförsäljningar och vars drift 2006 gick -8.6 miljoner, där man genomfört rejäla besparingsåtgärder och aktivt talat om att man använder svångremmen för att krympa kostymen och där man som sagt budgeterat för nära på nollresultat.
Det är minst sagt anmärkningsvärt. Men på något vis blir man ändå inte helt förvånad, det är ju Örgryte vi snackar om.
Vad händer framöver?
Det är inte lätt att sia om Örgrytes framtid, och det beror också onekligen på vem man tror på. Framtiden lär utvisa hur många aktier de får sålt, och för hur mycket.
Lars Ranäng gör åter ett intressant uttalande, denna gång i dagens GT.
– Nu får vi det utrymme vi behöver för att skaffa de två, tre spelare vi behöver för att bli ett slagkraftigt allsvenskt lag. Jag hoppas vi redan om några dagar kan presentera den förste. Sedan fortsätter förhandlingarna med Marcus Allbäck, säger Lars Ranäng, ordförande i Öis
Vad säger karln?
Den sportsliga ambitionen är alltså inte bara att ta sig tillbaka till allsvenskan utan att bli ett etablerat allsvenskt lag, vi kan väl anta att det innebär att man skall ligga på den övre halvan av tabellen. Det gågna året var Öis ett mittenlag i superettan, med tämligen många poäng upp till toppen. Det är uppenbart att det är ett ganska så rejält kliv framåt som krävs för att uppnå det ambitiösa målet.
Föra att göra detta räknar alltså Ranäng med att man, efter att ha sålt sin bäste spelare, klarar sig genom att ersätta honom med 2-3 andra och vips är man ett etablerat allsvenskt lag.
Stackars Lars.
Det är som sagt inte lätt att sia om Örgryte IS framtid, men jag förstår de supportrar som desperat sätter sitt hopp till att Lars har rätt den här gången.
Om man:
* ignorerar att föreningens ekonomi är körd i botten
* tror att 2-3 nya spelare faktiskt räcker för att ta Örgryte till allsvenskan nu när Fagerberg stuckit.
* inte bryr sig om att lönekostnaden för dessa 2-3 spelare knappast lär vara mindre än lönekostnaden för unge herr Fagerberg
* inbillar sig att Markus Allbäck, om han överhuvudtaget vänder hem, kommer att spela snudd på gratis.
* sätter sin förhoppning till att Dan Sten Olsson, Ernst Rosén & co åter står med hjärt-lungmaskinen redo närhelst så önskas (vore det inte lite humor om de köpte tillbaka aktierna en gång till).
* upprepar mantrat "Nästa år då jävlar" tillräckligt många gånger.
samt
* övertygar de övriga klubbarna i superettan om att ett Öis-avancemang vore "bra för svensk fotboll"
Då kanske, kanske, Lars Ranäng och Öis-ledningen kan få tillbaka lite av sin kontinuerligt minskande trovärdighet.
I eftermiddag spelar svenska mästarna IFK Göteborg mot Liverpools reservlag. Så skönt att man inte är Öisare.
2008-01-29
Även solen har fläckar
Så har då dagen kommit. Den dag jag aldrig trodde skulle komma, nämligen den dag vår sportchef och store ledare yttrar förlorarfrasen nummer 1:”….det tror jag inte är så bra för svensk fotboll.” Orden yttrade han tydligen i samband med en enkät (vet ej vilken) om det blivit svårare att värva spelare inom Sverige. ”..bra för svensk fotboll” och systerfrasen ”inte bra/hot mot svensk fotboll” är en förlorarfras som enbart används av dåliga förlorare när de förlorat mot ett försvarsstarkt lag, inte lyckats med sina nyförvärv och när andra vettiga argument tryter.
Jag tror inte att det är fel att fler klubbar i Sverige lärt sig att ta betalt. Det gör att transferpengar sprider sig ned i seriesystemen och inte enbart stannar i toppen (vilket borde tilltala en man med vänstervärderingar som Håkan Mild). Toppklubbarna värvar av konkurrenter och Superettaklubbar. Mitten/bottenklubbar värvar av Superettaklubbar och lägre divisioner och transfersummorna höjs generellt vilket gör att pengarna sipprar ned i fickorna även till klubbar i div 2-5 där den största delen av ungdomsverksamheten bedrivs. Att talanger blir dyrare gör även att man måste bli mer noggrann i scoutingen, färre spelare värvas vilket gör att fler spelar A-lagsfotboll i lägre divisioner istället för att spela U-matcher och B-lagsmatcher mot Elfsborgs U-trupp 5 gånger om året.
Den som klandrar mindre klubbar för att de inte rear ut sin talanger till konkurrenter i Allsvenskan har jag liten förståelse för. Idag kan även spelare från mindre klubbar gå direkt till utlandet utan att passera någon toppklubb, dags att toppklubbarna noterar och anpassar sig efter det istället för att gnälla.
Jag tror inte att det är fel att fler klubbar i Sverige lärt sig att ta betalt. Det gör att transferpengar sprider sig ned i seriesystemen och inte enbart stannar i toppen (vilket borde tilltala en man med vänstervärderingar som Håkan Mild). Toppklubbarna värvar av konkurrenter och Superettaklubbar. Mitten/bottenklubbar värvar av Superettaklubbar och lägre divisioner och transfersummorna höjs generellt vilket gör att pengarna sipprar ned i fickorna även till klubbar i div 2-5 där den största delen av ungdomsverksamheten bedrivs. Att talanger blir dyrare gör även att man måste bli mer noggrann i scoutingen, färre spelare värvas vilket gör att fler spelar A-lagsfotboll i lägre divisioner istället för att spela U-matcher och B-lagsmatcher mot Elfsborgs U-trupp 5 gånger om året.
Den som klandrar mindre klubbar för att de inte rear ut sin talanger till konkurrenter i Allsvenskan har jag liten förståelse för. Idag kan även spelare från mindre klubbar gå direkt till utlandet utan att passera någon toppklubb, dags att toppklubbarna noterar och anpassar sig efter det istället för att gnälla.
2008-01-25
Veckans skivtips
Efter ett par pissiga veckor så händer det plötsligt. Ett paket dimper ner genom brevlådan. En polare har helt appropå och utan förvarning eller ens ange avsändare, gett dig en present, en skiva. Det anses av många (inte minst tjejer) vara "tråkigt" att ge bort en skiva. Själv tycker jag att musik är något av det finaste man kan ge. Enda ledtråden till vem som skänkt dig denna underbara ljudgåva, var vilken skiva det var och med vilken artist. Fin gest och vilken fin människa tycker ni kanske. Ja självklart. Men skivan är bättre.
Året var 1972 och en av rockhistoriens mest omtalade scener utspelar sig. Stjärnan talar till publiken och meddelar att han strax skall spela sin sista låt och att detta blir hans sista framträdande någonsin, han skulle lägga av och bandet upplösas. Artisten var Ziggy Stardust och det upplösta bandet var The Spiders from Mars som när de sista tonerna av Rock´n´Roll suicide ebbat ut, just hade fått sparken live, inför tusentals människor. David Bowie fortsatte dock regera under annat alias och fortsatte, det gjorde Spiders-gitarristen Mick Ronson också...
Veckans skivtips är The Rolling Thunder Revue med Bob Dylan. En liveplatta. Aldrig har Bob Dylan varit snyggare, aldrig har han sjungt bättre och aldrig har bandet svängt så jävligt som då, 1975. Med målat ansikte samt fjädrar och blommor i hatten , uppbackad med glamrockerans gitarrgud nummer ett och ett grymt band i övrigt, gör Father Bob den perfekta liveplattan, ja kanske den perfekta plattan överhuvud taget. Köp den eller ge den till någon som har det lite pissigt för tillfället.
Året var 1972 och en av rockhistoriens mest omtalade scener utspelar sig. Stjärnan talar till publiken och meddelar att han strax skall spela sin sista låt och att detta blir hans sista framträdande någonsin, han skulle lägga av och bandet upplösas. Artisten var Ziggy Stardust och det upplösta bandet var The Spiders from Mars som när de sista tonerna av Rock´n´Roll suicide ebbat ut, just hade fått sparken live, inför tusentals människor. David Bowie fortsatte dock regera under annat alias och fortsatte, det gjorde Spiders-gitarristen Mick Ronson också...
Veckans skivtips är The Rolling Thunder Revue med Bob Dylan. En liveplatta. Aldrig har Bob Dylan varit snyggare, aldrig har han sjungt bättre och aldrig har bandet svängt så jävligt som då, 1975. Med målat ansikte samt fjädrar och blommor i hatten , uppbackad med glamrockerans gitarrgud nummer ett och ett grymt band i övrigt, gör Father Bob den perfekta liveplattan, ja kanske den perfekta plattan överhuvud taget. Köp den eller ge den till någon som har det lite pissigt för tillfället.
2008-01-22
Svenska klubbars dödskyss
Det finns en svensk fotbollstidskrift som välförtjänt rönt mycket uppskattning. Gubbarna bakom denna tidskrift har även ett förlag som givit ut böcker om olika klubbar (förutom en riktigt usel barnbok) mm. Dessa böcker har alltid haft en sällsynt dålig timing. Ett som är säkert är att skrivs det en bok från detta förlag om din klubb, då är något negativt på gång och utvecklingen avstannar. Titlarna är i efterhand skön ironi också: ”Blåvit gryning” (det var visst månen som gick upp, natten sänkte sig snart igen), ”Brytningstid i Bajen – Från svänggäng till big business” (man lyckas inte skrapa ihop 5 mkr för att lösa Shaaban), ” Drömmen om Europa – Djurgården vill mer… ” (Djurgården gjorde verkligen avtryck i Europa). Svenska klubbledare måste darra av fasa om en företrädare från förlaget ringer och vill göra en bok om klubben. Själv hoppas jag härnäst på en bok om ”Elfsborg – från bonngäng till byggherrar”, ett ingående dokument om deras kommunala sponsring mot toppen.
Tidskriftens företrädare är ganska duktiga på att ha fel också. Det klagades på att klubbarna sköttes som ICA-butiker och när Blåvitt valde en ordförande som är expert på just att sköta ICA-butiker, då vinner vi SM-Guld. Blåvitts trupp sågades vid fotknölarna och sedan inleddes raskt en förlustfri svit som ledde till SM-Guld. Senast var en företrädare för tidskriften ute och sågade nya fotbollsarenan i Göteborg. Det tar jag som en garanti för att den blir en lukrativ succé för alla inblandade.
Tidskriftens företrädare är ganska duktiga på att ha fel också. Det klagades på att klubbarna sköttes som ICA-butiker och när Blåvitt valde en ordförande som är expert på just att sköta ICA-butiker, då vinner vi SM-Guld. Blåvitts trupp sågades vid fotknölarna och sedan inleddes raskt en förlustfri svit som ledde till SM-Guld. Senast var en företrädare för tidskriften ute och sågade nya fotbollsarenan i Göteborg. Det tar jag som en garanti för att den blir en lukrativ succé för alla inblandade.
2008-01-21
Byket - AIK
Många allegorier har gjorts genom åren om de självutnämnda gnagarna. Vilken sorts gnagare är de? Smittospridande kloakråttor, gräsmatteförstörande sorkar eller tysta små söta laboratoriemöss? En väldigt vis man beskrev dem en gång i tiden som ekorrar. Ekorrar som samlar på sig en massa nötter för nästa år, då jävlar. Det sista gav upphov till ett bögskämt med även hajar och delfiner som jag i skrivande stund har censurerat. Så vad är dom för gnagare egentligen? Det beror på vilket perspektiv man väljer. Allt för ofta låter man ett lags fans, stå som symbol för klubben. Många blåvita hatar AIK för 80 och 90-talets Black Army samt 2000-talets FB. Men är inte det detsamma som att instämma i dessa gruppers utfästelser om att det är de som är AIK? Och hatar man då AIK eller bara dess supportrar?
Väljer man i stället en annan representant för AIK´s fotbollslag, kan djurallegorin bli annorlunda. Deras kapten och störste trotjänare är Daniel Tjernström, men han är så ointressant att det nästan är provocerande. Nej då väljer jag en annan örebroare i stället. Mats Rubarth. Han är säkerligen en trygg och trevlig kille privat, men på planen.....Han verkar ha ett inneboende och svårförklarat hat inom sig som få om ens någon kan matcha. Och med sina filmningar och fula efterslängar, sitt skägg och yviga indiefrilla är han likt en tasmansk pungdjävul så till den milda grad osympatisk och ocharmig, att det nästan blir sympatiskt och charmigt, ja lite som en seriefigur. Rubarth börjar bli till åren och jag bävar för var han i framtiden kommer ge utlopp för sina aggressioner, samtidigt som jag nog kommer sakna honom. Precis som man gjorde med hela AIK under 2005.
Väljer man i stället en annan representant för AIK´s fotbollslag, kan djurallegorin bli annorlunda. Deras kapten och störste trotjänare är Daniel Tjernström, men han är så ointressant att det nästan är provocerande. Nej då väljer jag en annan örebroare i stället. Mats Rubarth. Han är säkerligen en trygg och trevlig kille privat, men på planen.....Han verkar ha ett inneboende och svårförklarat hat inom sig som få om ens någon kan matcha. Och med sina filmningar och fula efterslängar, sitt skägg och yviga indiefrilla är han likt en tasmansk pungdjävul så till den milda grad osympatisk och ocharmig, att det nästan blir sympatiskt och charmigt, ja lite som en seriefigur. Rubarth börjar bli till åren och jag bävar för var han i framtiden kommer ge utlopp för sina aggressioner, samtidigt som jag nog kommer sakna honom. Precis som man gjorde med hela AIK under 2005.
2008-01-19
Akta er för Z i efternamnet
Jag har alltid varit skeptisk mot personer som inte kan stå ut med ett vanligt s i efternamnet. Det är folk som tydligen behöver något extra för att på något vis hävda sig. Jonzon, Nilzon, Carlzon och Svenzon. Har man inte mer att komma med än att man måste ha ett z i efternamnet för att sticka ut så litar jag inte riktigt på personen ifråga. Att en charlatan (på TV förra helgen) har ett efternamn med z istället för s är således helt enligt mina teorier.
2008-01-13
Inga träd får tydligen växa mot himlen
Knappt har man öst lovord över SVTs vinterstudion så tappar de i skärpa och gör en ordinär "studiosnack med sport"-produktion. Lång analyser, kladd på A4-papper, Sega övergångar och som lök på laxen tar de in en charlatan som snackar om "varumärket Charlotte Kalla" och värdet på det. Som om inte det vore nog så sitter studioankaret där med en laptop i knät och svarar på mail i direktsändning. Det vill säga, precis samma tråkiga upplägg som konkurrenterna förstör sina fotbolls- och ishockeysändningar med.
Tappa inte ledningen nu SVT, håll i och kämpa även på sista spurtvarvet och leverera Sveriges bästa TV-produktion i form av Vinterstudion.
Tappa inte ledningen nu SVT, håll i och kämpa även på sista spurtvarvet och leverera Sveriges bästa TV-produktion i form av Vinterstudion.
2008-01-11
Bra sport-TV
SVTs satsning på Vinterstudion har de senaste helgerna bjudit på högklassig TV-sport. Kunniga kommentatorer med lagom mycket analyser av kunniga experter. Bra övergångar mellan sporterna och naturligtvis goda svenska framgångar.
Jag tycker att de som pysslar med TV-sändning av fotboll och ishockey kan lära något av Vinterstudions produktioner. Tona ned experternas analyser, mindre självgodhet, kortare studiosnack, inga jävla laptops med idiotmail i direktsändning och mindre hejaklacks-TV. Vinterstudion är TV-sport när det är som bäst.
I morgon sitter jag bänkad igen för alpina tävlingar och naturligtvis herrarnas sprint i skidskytte. Med tanke på att alla svenskar just nu åker som rövar (för att använda ett Ferry-uttryck) så vill det till att de inte bommar i skyttet. VM på hemmaplan närmar sig och jag hade tänkt att fira svenska medaljer på plats, men då får de skärpa till sig. Pichler är dock ganska lugn och kanske är har han bromsat formen lite för att de skall få en hysterisk form à la Magdalena Neuner lagom till VM.
Jag tycker att de som pysslar med TV-sändning av fotboll och ishockey kan lära något av Vinterstudions produktioner. Tona ned experternas analyser, mindre självgodhet, kortare studiosnack, inga jävla laptops med idiotmail i direktsändning och mindre hejaklacks-TV. Vinterstudion är TV-sport när det är som bäst.
I morgon sitter jag bänkad igen för alpina tävlingar och naturligtvis herrarnas sprint i skidskytte. Med tanke på att alla svenskar just nu åker som rövar (för att använda ett Ferry-uttryck) så vill det till att de inte bommar i skyttet. VM på hemmaplan närmar sig och jag hade tänkt att fira svenska medaljer på plats, men då får de skärpa till sig. Pichler är dock ganska lugn och kanske är har han bromsat formen lite för att de skall få en hysterisk form à la Magdalena Neuner lagom till VM.
Våga vägra Champions League!
Varför skall svenska lag envisas med att ha som främsta mål att försöka kvala till de europeiska cupernas gruppspel? Vi vet alla hur kallt det är när Allsvenskan slutat, hur dåliga planerna är och hur ett cupspel med tävlingsmatcher förstör den viktiga försäsongsträningen. Om vi inte visste det så har vi påmints om det av våra upplysta mediakanaler när Royal League debatterats. Dessutom är publikintresset för europeiskt cupspel i Sverige mycket lågt, det är mindre folk på en europeisk cupmatch än på en Allsvensk match. Tänk om vi kvalar in och hamnar i en CL-grupp med Shaktar Donetsk, Maccabi Haifa och Dinamo Bukarest. Lag som vi skall möta när novembermodden är som allra kallast och blötast på en Monster Jam-uppkörd matta. Nej fy fan!
Dessutom blir det ett sådant fokus på de där kvalmatcherna mot något öststatsgäng eller ölfryntliga irländare. De svenska lag som försökt på senare år har breddat trupper, ökat kostnaderna med dyra nyförvärv, haft CL-kval som viktigaste mål, lagt om träningen och blajat på om allt möjligt. Sedan åker de ut med en neslig 1-2 förlust eller med dunder och brak med autografblocket i hand mot något kändare gäng och hamnar femma i Allsvenskan. Går man vidare till gruppspel skall man tydligen vara jättenöjd med det, vilket känns lite Europasnack à la MFF.
Nu när Blåvitt kommit på grön kvist igen finns ingen anledning att vara med bara för pengarnas skull. Blåvitt skall ändå inte ta på sig spenderbyxorna säger man. Tänk vad iskallt om Håkan Mild säger att: - Blåvitt har Champions League i andra hand för Blåvitt spelar inte för pengars skull utan för äran att vara bäst i Sverige. Vidare fortsätter han: - Skall man vara bäst krävs det rejält fokus på Allsvenskan i första hand, det allra finaste vi har i fotbollssverige.
Jag hoppar inte på hysterin kring CL-kvalet och till skillnad från många så tycker jag inte att man skall toksatsa i syfte ”att klara ett CL-kval”. Det är nästan i klass med att investera för att stärka varumärket. Värva så att vi vinner Allsvenskan och ha SM-guld som främsta mål. Går vi vidare till CL så gör vi, å de’ vore la sköj med lite grädde på moset men världen går inte under för det. Det gör den däremot om vi inte vinner Allsvenskan igen pga någon superchock- CL-satsning.
Dessutom blir det ett sådant fokus på de där kvalmatcherna mot något öststatsgäng eller ölfryntliga irländare. De svenska lag som försökt på senare år har breddat trupper, ökat kostnaderna med dyra nyförvärv, haft CL-kval som viktigaste mål, lagt om träningen och blajat på om allt möjligt. Sedan åker de ut med en neslig 1-2 förlust eller med dunder och brak med autografblocket i hand mot något kändare gäng och hamnar femma i Allsvenskan. Går man vidare till gruppspel skall man tydligen vara jättenöjd med det, vilket känns lite Europasnack à la MFF.
Nu när Blåvitt kommit på grön kvist igen finns ingen anledning att vara med bara för pengarnas skull. Blåvitt skall ändå inte ta på sig spenderbyxorna säger man. Tänk vad iskallt om Håkan Mild säger att: - Blåvitt har Champions League i andra hand för Blåvitt spelar inte för pengars skull utan för äran att vara bäst i Sverige. Vidare fortsätter han: - Skall man vara bäst krävs det rejält fokus på Allsvenskan i första hand, det allra finaste vi har i fotbollssverige.
Jag hoppar inte på hysterin kring CL-kvalet och till skillnad från många så tycker jag inte att man skall toksatsa i syfte ”att klara ett CL-kval”. Det är nästan i klass med att investera för att stärka varumärket. Värva så att vi vinner Allsvenskan och ha SM-guld som främsta mål. Går vi vidare till CL så gör vi, å de’ vore la sköj med lite grädde på moset men världen går inte under för det. Det gör den däremot om vi inte vinner Allsvenskan igen pga någon superchock- CL-satsning.
2008-01-09
Nutidsreligion
Alla tidsepoker har sin tids överstepräster och charlataner dit osäkra människor vänt sig för att storögt ta emot råd och få sanningen berättad för sig. Vår tids charlataner är PR-konsulter, reklamare och varumärkesstrateger. Alltfler hänvisar till dessa när saker och ting skall motiveras och förklaras. Senast var det en artikelserie i GP om fotbollens ekonomi där bl a en varumärkesstrateg och en kommunal jippoarrangör hölls fram som sanningsvittnen.
Att varumärket är viktigt i idrottssammanhang framhålls ofta och många är de varumärkeskonsulter som fått uttala sig tvärsäkert å idrottens vägnar, men det enda som är säkert är att ett varumärkes styrka inom idrotten till en väldigt stor del hör samman med sportsliga framgångar. Sponsorer struntar också i hög grad i annat än hur det går sportsligt. För ett år sedan ansåg flera av charlatanerna att IFK Göteborgs varumärke var i stort sett irreparabelt och ”experternas” tvärsäkra domedagsprofetior var många. Ett år senare är det starkare än på tio år, på grund av SM-guldet. Skidsporten är ett annat exempel på det. Den ville ingen ta i med tång för några veckor sedan efter interna stridigheter och uteblivna framgångar. En varumärkeskonsult uttalade sig på TV, ackompanjerad av ödesmättad musik, och sade att skidsporten sannolikt aldrig skulle kunna återhämta sig. Ett Kalla-ryck förbi Virpi Kuitunen senare så är skidsporten på topp igen.
Inom sportens värld är sportsliga framgångar det absolut viktigaste för att locka sponsorer, få TV-tid och publik. Går det bra sportsligt gullas det med dig i tidningarna och sponsorerna flockas. Trassliga affärer, interna stridigheter, våldsamma supporters och annat påverkar betydligt mindre negativt än vad uteblivna sportsliga framgångar gör. Många vill förknippas med vinnare och deras stora mediaexponering och det har mindre betydelse vad vinnarna har för ”varumärke/klubbmärke” på bröstet än just det faktum att de vinner.
”- Detta gör vi för att stärka varumärket”, är en klassisk replik som brukar fällas när en mycket oklar och svårkalkylerad investering skall göras. Många är de märkliga investeringar som motiverats med denna replik. Motiveringen är dock underbar att använda eftersom en sådan investerings värde i stort sett är omöjlig att utvärdera i efterhand. Sorgligt nog så är det främst våra offentliga företrädare som använder repliken när våra skattepengar skall skvättas ut på något nytt prestigeprojekt.
Det lustiga är att när dessa charlataner själva blir utsatta för press så är det påfallande hur de i stort sett alltid faller ihop som korthus. För några år sedan var PR-byrån Rikta en av de allra mest ansedda och högprofilerade. De hade en klåpare som skötte om ett jippo i Sydafrika och en månad senare gick hela byrån i konkurs. Lärarna i krishantering och PR-strategi visade sig vara fullständigt värdelösa när det började blåsa på dem själva. Hälften av regeringens statssekreterare har en bakgrund som PR-konsulter, reklamare eller informatörer. Ändå är det den mest impopulära regeringen (enligt opinionsundersökningar) i modern tid bl a pg a en genomusel kommunikation. En statssekreterare blev glad i hatten genom TV4s frikostighet och då hjälpte inte hennes gedigna erfarenhet från reklam, PR och mediestrategi ett enda dugg.
Det är dags att sluta gå till dessa charlataner för profetior.
Att varumärket är viktigt i idrottssammanhang framhålls ofta och många är de varumärkeskonsulter som fått uttala sig tvärsäkert å idrottens vägnar, men det enda som är säkert är att ett varumärkes styrka inom idrotten till en väldigt stor del hör samman med sportsliga framgångar. Sponsorer struntar också i hög grad i annat än hur det går sportsligt. För ett år sedan ansåg flera av charlatanerna att IFK Göteborgs varumärke var i stort sett irreparabelt och ”experternas” tvärsäkra domedagsprofetior var många. Ett år senare är det starkare än på tio år, på grund av SM-guldet. Skidsporten är ett annat exempel på det. Den ville ingen ta i med tång för några veckor sedan efter interna stridigheter och uteblivna framgångar. En varumärkeskonsult uttalade sig på TV, ackompanjerad av ödesmättad musik, och sade att skidsporten sannolikt aldrig skulle kunna återhämta sig. Ett Kalla-ryck förbi Virpi Kuitunen senare så är skidsporten på topp igen.
Inom sportens värld är sportsliga framgångar det absolut viktigaste för att locka sponsorer, få TV-tid och publik. Går det bra sportsligt gullas det med dig i tidningarna och sponsorerna flockas. Trassliga affärer, interna stridigheter, våldsamma supporters och annat påverkar betydligt mindre negativt än vad uteblivna sportsliga framgångar gör. Många vill förknippas med vinnare och deras stora mediaexponering och det har mindre betydelse vad vinnarna har för ”varumärke/klubbmärke” på bröstet än just det faktum att de vinner.
”- Detta gör vi för att stärka varumärket”, är en klassisk replik som brukar fällas när en mycket oklar och svårkalkylerad investering skall göras. Många är de märkliga investeringar som motiverats med denna replik. Motiveringen är dock underbar att använda eftersom en sådan investerings värde i stort sett är omöjlig att utvärdera i efterhand. Sorgligt nog så är det främst våra offentliga företrädare som använder repliken när våra skattepengar skall skvättas ut på något nytt prestigeprojekt.
Det lustiga är att när dessa charlataner själva blir utsatta för press så är det påfallande hur de i stort sett alltid faller ihop som korthus. För några år sedan var PR-byrån Rikta en av de allra mest ansedda och högprofilerade. De hade en klåpare som skötte om ett jippo i Sydafrika och en månad senare gick hela byrån i konkurs. Lärarna i krishantering och PR-strategi visade sig vara fullständigt värdelösa när det började blåsa på dem själva. Hälften av regeringens statssekreterare har en bakgrund som PR-konsulter, reklamare eller informatörer. Ändå är det den mest impopulära regeringen (enligt opinionsundersökningar) i modern tid bl a pg a en genomusel kommunikation. En statssekreterare blev glad i hatten genom TV4s frikostighet och då hjälpte inte hennes gedigna erfarenhet från reklam, PR och mediestrategi ett enda dugg.
Det är dags att sluta gå till dessa charlataner för profetior.
2008-01-08
Systembolaget, skärp er!
Systembolaget har en ganska hög svansföring för deras arbete med att hålla alkoholkonsumtionen nere. Hade inte Systembolaget funnits hade alkoholkonsumtionen varit ännu högre än vad den redan är om man skall tro propagandan.
Döm om min förvåning när jag skulle handla ur deras alkoholfria sortiment innan jul. Två sorters alkoholfria öl var allt Systembolaget hemmavid normalt sett lagerförde. Efter att en månad tidigare ha varit i Tyskland och sett det utmärkta och breda sortiment en vanlig livsmedelsbutik hade där av alkoholfria öl och viner så måste jag säga att Systembolaget verkligen har misslyckats med sitt alkoholfria sortiment. Om de nu skall vara ett viktigt instrument i kampen mot alkoholkonsumtionen så måste ett bra sortiment av alkoholfria öl och viner vara en förutsättning. De har ett riktigt hyfsat mousserande vin, ett halvhyfsat rött men ölsorterna är riktigt smaklösa och övriga viner direkt usla. I Tyskland finns riktigt goda alkoholfria öl av olika karaktär och smak. Alltifrån Weissbier till Ale.
Om man av olika anledningar vill hålla sig alkoholfri men ändå dricka öl och vin så är inte Systembolaget någon större hjälp. Till min förvåning hade min lokala livsmedelsbutik lika många sorter alkoholfri öl som bolaget.
Nej, skall Systembolaget sitta kvar på sina höga hästar så bör de göra en studieresa söderut illa kvickt och leta rätt på de goda alkoholfria ölsorter som finns lättillgängligt i Tyskland. Det borde få kosta i minskad försäljning att låta de alkoholfria sorterna inkräkta på alkoholsortimentet i hyllorna. I alla fall om bolaget fortfarande skall anse sig vara viktiga i kampen mot alkoholmissbruket. Skapa goda alkoholfria alternativ nu, Fru Steen!
Döm om min förvåning när jag skulle handla ur deras alkoholfria sortiment innan jul. Två sorters alkoholfria öl var allt Systembolaget hemmavid normalt sett lagerförde. Efter att en månad tidigare ha varit i Tyskland och sett det utmärkta och breda sortiment en vanlig livsmedelsbutik hade där av alkoholfria öl och viner så måste jag säga att Systembolaget verkligen har misslyckats med sitt alkoholfria sortiment. Om de nu skall vara ett viktigt instrument i kampen mot alkoholkonsumtionen så måste ett bra sortiment av alkoholfria öl och viner vara en förutsättning. De har ett riktigt hyfsat mousserande vin, ett halvhyfsat rött men ölsorterna är riktigt smaklösa och övriga viner direkt usla. I Tyskland finns riktigt goda alkoholfria öl av olika karaktär och smak. Alltifrån Weissbier till Ale.
Om man av olika anledningar vill hålla sig alkoholfri men ändå dricka öl och vin så är inte Systembolaget någon större hjälp. Till min förvåning hade min lokala livsmedelsbutik lika många sorter alkoholfri öl som bolaget.
Nej, skall Systembolaget sitta kvar på sina höga hästar så bör de göra en studieresa söderut illa kvickt och leta rätt på de goda alkoholfria ölsorter som finns lättillgängligt i Tyskland. Det borde få kosta i minskad försäljning att låta de alkoholfria sorterna inkräkta på alkoholsortimentet i hyllorna. I alla fall om bolaget fortfarande skall anse sig vara viktiga i kampen mot alkoholmissbruket. Skapa goda alkoholfria alternativ nu, Fru Steen!
Sodomi
Begreppet ovan härstammar från bibelns berättelser om Sodom och Gomorra och har i språket, använts som synonym till homosexualitet. "Att bli sodomerad", är idag en lite finare omskrivning av "att bli rövknullad". "Att bli rövknullad" behöver i dagligt tal inte nödvändigtvis betyda att penis penetrerar anus, utan används ofta som en fulare omskrivning av "att få en kniv i ryggen".
Oavsett vad man kallar det, så är det denna begreppssfär som dyker upp nu när Dusan Djuric skrivit på för FC Zürich. Dusan är i dagsläget bättre än Andres Vasquez, är uttagen i landslaget samt är värvad för mer pengar. De tillhör båda samma spelartyp. Vem tror ni FCZ prioriterar i laguttagningen? Och tror ni att Andres fortfarande hade valt denna klubb om han visste om att hans agent jobbade hårt för att få Dusan till samma klubb? Jag tror inte det.
Jag tycker att man skall akta sig för att dra alla agenter över en kam och kalla dem profithungriga blodiglar som offrar vad som helst for a few dollars more. Men Oliver Cabrera har med råge passerat den gränsen. I förlängningen tycker jag att att Blåvitt bör akta sig för att ha med hans spelare att göra.
Oavsett vad man kallar det, så är det denna begreppssfär som dyker upp nu när Dusan Djuric skrivit på för FC Zürich. Dusan är i dagsläget bättre än Andres Vasquez, är uttagen i landslaget samt är värvad för mer pengar. De tillhör båda samma spelartyp. Vem tror ni FCZ prioriterar i laguttagningen? Och tror ni att Andres fortfarande hade valt denna klubb om han visste om att hans agent jobbade hårt för att få Dusan till samma klubb? Jag tror inte det.
Jag tycker att man skall akta sig för att dra alla agenter över en kam och kalla dem profithungriga blodiglar som offrar vad som helst for a few dollars more. Men Oliver Cabrera har med råge passerat den gränsen. I förlängningen tycker jag att att Blåvitt bör akta sig för att ha med hans spelare att göra.
2008-01-05
Nyårslöften
Ahh...det märks verkligen i tidningarnas annonser vilka löften man tror att svenska folket har avgett för 2008. Man skall sluta röka och man skall sluta vara lika feta det vill säga äta bättre och motionera mera. Det märks även på Groggredaktionen. Jag kan ge er inside på att Bob Sacamano sliter i roddmaskinen på Lundbybadets gym med utsikt över en av svensk elitfotbolls fulaste arenor. Att Siwert Band nyss skippade årets första träningspass för att i stället lira poker och dricka Chianti med svärmor. Bex har ju som vi alla vet lovat att springa göteborgsvarvet och har ju alldeles nyligen inköpt ett par glamorösa gympadojor. Juho däremot har inte rört sig på tre veckor den late fan. Själv har jag sprungit 4 mil sedan annandagen och sitter nöjd i båten. Jag har å andra sidan inte avgett några sådana nyårslöften. Jag ger bara löften jag kan hålla, svårare löften än så ger jag i mer svepande och politiska ordalag som tex "ha som målsättning att..." och "göra mitt bästa för att...". Mina nyårslöften:
-Att äta löjrom oftare.
-Att dricka gott mousserande vin oftare.
-Dricka vin oftare rent generellt.
-Besöka The Rover minst två gånger under 2008
-Att bli bättre på att erkänna för mig själv att jag håller på Arsenal i Premier League
A man´s gotta do what a man´s gotta do. Typ. Det kan gå, även om Arsenalprylen kanske borde hamnat i målsättningskategorin. För Groggs räkning har jag som målsättning att inför den allsvenska starten ha skrivit en lagom elak text om våra allsvenska konkurrenter under rubriken "byket". Byket är fin malmöitisk slang för vad vi i min barndom kallade för "klabbet" det vill säga alla de som blev över när man valde lag i skolan och på fritiden för idrottsliga övningar. Ungefär så här:
jag tar Torbjörn, Steff och Jerry så kan du ta klabbet.
För enligt min nya blåvittistiska världsuppfattning så består svensk klubbfotboll av bara två motparter. Blåvitt och byket. Jag hejar på Blåvitt, byket hejar på byket. Byket är större, har 80% av Sveriges lagsympatier. Men vi är bättre. Det bevisade vi i fjol och till nästa säsong har vi ju som vi alla vet, värvat Niclas Carlsson och Dallex. Det ni.
-Att äta löjrom oftare.
-Att dricka gott mousserande vin oftare.
-Dricka vin oftare rent generellt.
-Besöka The Rover minst två gånger under 2008
-Att bli bättre på att erkänna för mig själv att jag håller på Arsenal i Premier League
A man´s gotta do what a man´s gotta do. Typ. Det kan gå, även om Arsenalprylen kanske borde hamnat i målsättningskategorin. För Groggs räkning har jag som målsättning att inför den allsvenska starten ha skrivit en lagom elak text om våra allsvenska konkurrenter under rubriken "byket". Byket är fin malmöitisk slang för vad vi i min barndom kallade för "klabbet" det vill säga alla de som blev över när man valde lag i skolan och på fritiden för idrottsliga övningar. Ungefär så här:
jag tar Torbjörn, Steff och Jerry så kan du ta klabbet.
För enligt min nya blåvittistiska världsuppfattning så består svensk klubbfotboll av bara två motparter. Blåvitt och byket. Jag hejar på Blåvitt, byket hejar på byket. Byket är större, har 80% av Sveriges lagsympatier. Men vi är bättre. Det bevisade vi i fjol och till nästa säsong har vi ju som vi alla vet, värvat Niclas Carlsson och Dallex. Det ni.
2008-01-04
Lite silly
Vår hoppfisande superback Ragnar Sigurdsson har förlängt sitt nuvarande kontrakt med två år. Det innebär ett par rätt troliga saker. Dels har han förmodligen skrivit på sitt livs allra sista kontrakt med IFK Göteborg, dels stannar han sannolikt hela nästa år samt slutligen får vi en ännu gladare dvs bättre betald Ragnar i vår trupp under nästa säsong. "Det skall löna sig att vara bäst" är ett av Håkan Milds motton. Håkan som utanför fotbollen har en politisk dragning åt vänster, har liksom de flesta helt andra värderingar när det kommer till fotboll. Men det har Siwert redan så fint benat ut.
I övrigt sägs vi hugga på både Marcus Allbäck och Martin Ericsson. Visst är det fint när allsvenska klubbar utnyttjar luckor i det svenska skattesystemet för att locka spelare över sundet än tvärtom?
"Teddy var vårat förstaval". Yeah right. Visst håller han säkerligen fortfarande måttet, men en boråsisk 5-miljonerssatsning på Teddy Lucic är inget annat än ett tecken på desperation av goda anledningar. Det finns en svensk backkris. Det finns nästan inga tillgängliga bra backar på marknaden. Har man gott om pengar och inte behöver bry sig om andrahandsvärde och dylik skit. Ja då kan man värva Teddy från Häcken och hoppas på det bästa samt att han håller i två år till. Sedan står man där igen, med 5 bra forwards och högst en hyfsad mittback.
Bajen har fortfarande inte fått ihop flis till Rami Shabaan. 5 miljoner för en landslagsmålvakt verkar svårt nog. Hur har dom tänkt lösa TVÅ MILJARDER för sin arenasvulst? Vad gäller det senare, så hoppas jag lite på att dom lyckas det vill säga att få ekonomi i projektet. Då kan vi nämligen lägga ett seriöst bud på Ullevi. Alltså det stora Ullevi. Där finns det verkligen externa intäkter att hämta in för en kommerciell fotbollsklubb. Om man är lagd åt det hållet det vill säga.
2007 var året för klubbkänslans comeback. Därför känns det på ytan logiskt att Oremo väljer att stanna i Gefle. Under ytan vore det dock ett rätt fett karriärmässigt felskär att sticka till HIF eller Dif nu i vinter. Oremo vill nog utomlands så fort som möjligt, något som aldrig hade hänt om han bytt inom allsvenskan i år. Nu drar han i stället till sommaren.
Slutligen. Med tanke på hur hårt GP lobbat och fortfarande lobbar för FC Gothias födsel, krävs det inte direkt en skoföretagsentreprenör för att fatta vilket lag dom kommer heja på när det blir verklighet.
I övrigt sägs vi hugga på både Marcus Allbäck och Martin Ericsson. Visst är det fint när allsvenska klubbar utnyttjar luckor i det svenska skattesystemet för att locka spelare över sundet än tvärtom?
"Teddy var vårat förstaval". Yeah right. Visst håller han säkerligen fortfarande måttet, men en boråsisk 5-miljonerssatsning på Teddy Lucic är inget annat än ett tecken på desperation av goda anledningar. Det finns en svensk backkris. Det finns nästan inga tillgängliga bra backar på marknaden. Har man gott om pengar och inte behöver bry sig om andrahandsvärde och dylik skit. Ja då kan man värva Teddy från Häcken och hoppas på det bästa samt att han håller i två år till. Sedan står man där igen, med 5 bra forwards och högst en hyfsad mittback.
Bajen har fortfarande inte fått ihop flis till Rami Shabaan. 5 miljoner för en landslagsmålvakt verkar svårt nog. Hur har dom tänkt lösa TVÅ MILJARDER för sin arenasvulst? Vad gäller det senare, så hoppas jag lite på att dom lyckas det vill säga att få ekonomi i projektet. Då kan vi nämligen lägga ett seriöst bud på Ullevi. Alltså det stora Ullevi. Där finns det verkligen externa intäkter att hämta in för en kommerciell fotbollsklubb. Om man är lagd åt det hållet det vill säga.
2007 var året för klubbkänslans comeback. Därför känns det på ytan logiskt att Oremo väljer att stanna i Gefle. Under ytan vore det dock ett rätt fett karriärmässigt felskär att sticka till HIF eller Dif nu i vinter. Oremo vill nog utomlands så fort som möjligt, något som aldrig hade hänt om han bytt inom allsvenskan i år. Nu drar han i stället till sommaren.
Slutligen. Med tanke på hur hårt GP lobbat och fortfarande lobbar för FC Gothias födsel, krävs det inte direkt en skoföretagsentreprenör för att fatta vilket lag dom kommer heja på när det blir verklighet.
2008-01-02
Tjäna pengar på annat än fotboll
I spåren av FCKs ekonomiska framgångar så är det nya mantrat hos Allsvenska klubbledningar att tjäna pengar på annat än fotboll. Även Blåvitts klubbdirre har yppat mantrat i något sammanhang. I näringslivet snackas det oftast om att man bör satsa på kärnverksamheten, men inte inom svensk fotboll numer. Om vi ser på fotbollsklubbar ute i Europa så är det väldigt få som faktiskt gör några större vinster på annat än fotbollsrelaterade verksamheter. Som fotbollsrelaterade verksamheter räknar jag biljettintäkter, transferintäkter, sponsorintäkter, souvenirer och försäljning/catering i samband med fotbollsarrangemang.
Som icke fotbollsrelaterade aktiviteter räknar jag annat, exempelvis hotellverksamhet, konferenser, mässor, konserter, franchising av olika slag, finansverksamhet, fastighetsuthyrning, hårfrisering (jo, Lyon hyr ut sitt namn till sådant) med mera.
De allra flesta klubbar drivs fortfarande som föreningar eller är privat ägda av ett fåtal storägare så finanserna är oftast höljda i dunkel. Jag har gjort ett litet urval av klubbars årsredovisningar jag hittat på nätet, deras intäkter (i resp. valuta) samt ”andra verksamheters” andel av dessa intäkter.
……………...Intäkter:..Andra intAndra int. i procent:
FCK.……....539…….....260……….47,6%
Bröndby:...130………..7,5……….5,8%
Tottenham.103……....6,1……….5,9%
Lyon………..214…….....7,6……….3,5%
Juventus….186,7……..9,9……….5,3%
Samtliga klubbar/bolag framhåller i kommentarerna till bokslutet att sportsliga framgångar är den allra viktigaste faktorn för goda ekonomiska resultat.
Ett lag som ibland framhålls i debatten som föregångare på att skaffa sig andra intäkter är Olympique Lyonnais (OL), men av deras intäkter är endast 3,5% att hänföra till icke fotbollsrelaterade intäkter. Deras legendariske president har uttryckligen sagt att deras största vinstgenerator är, och skall vara, transfernettot, dvs köpa spelare billigt och sälja dyrt.
FCK är unika, där 48% av intäkterna kommer från icke fotbollsrelaterad verksamhet (såvitt jag kan utläsa). Den största delen av dessa härrör från bolaget Billetlugen A/S som säljer biljetter på Internet till olika typer av evenemang (ungefär som Ticnet) och Lalandia, ett semestercentrum med nöjespark och stugby. Dessutom hyr de ut kontor och andra lokaler i anslutning till arenan Parken. FCK är även unikt genom sin otroligt goda affär de gjorde när de köpte ett nyrenoverat Parken för en spottstyver, vilket jag redogjort för här
Att splittra en klubbledning genom att börja pilla med annat tror jag är väldigt riskabelt. Med det sportsliga är Blåvitt just nu ledande i landet, med en ny arena har vi snart goda förutsättningar till bra arrangemang. Paja nu inte detta genom att driva hårsalonger, taxirörelser eller hotell, det finns det andra som gör bättre. Fotboll och därtill hörande verksamheter däremot, det skall Blåvitt vara bäst på!
Som icke fotbollsrelaterade aktiviteter räknar jag annat, exempelvis hotellverksamhet, konferenser, mässor, konserter, franchising av olika slag, finansverksamhet, fastighetsuthyrning, hårfrisering (jo, Lyon hyr ut sitt namn till sådant) med mera.
De allra flesta klubbar drivs fortfarande som föreningar eller är privat ägda av ett fåtal storägare så finanserna är oftast höljda i dunkel. Jag har gjort ett litet urval av klubbars årsredovisningar jag hittat på nätet, deras intäkter (i resp. valuta) samt ”andra verksamheters” andel av dessa intäkter.
……………...Intäkter:..Andra intAndra int. i procent:
FCK.……....539…….....260……….47,6%
Bröndby:...130………..7,5……….5,8%
Tottenham.103……....6,1……….5,9%
Lyon………..214…….....7,6……….3,5%
Juventus….186,7……..9,9……….5,3%
Samtliga klubbar/bolag framhåller i kommentarerna till bokslutet att sportsliga framgångar är den allra viktigaste faktorn för goda ekonomiska resultat.
Ett lag som ibland framhålls i debatten som föregångare på att skaffa sig andra intäkter är Olympique Lyonnais (OL), men av deras intäkter är endast 3,5% att hänföra till icke fotbollsrelaterade intäkter. Deras legendariske president har uttryckligen sagt att deras största vinstgenerator är, och skall vara, transfernettot, dvs köpa spelare billigt och sälja dyrt.
FCK är unika, där 48% av intäkterna kommer från icke fotbollsrelaterad verksamhet (såvitt jag kan utläsa). Den största delen av dessa härrör från bolaget Billetlugen A/S som säljer biljetter på Internet till olika typer av evenemang (ungefär som Ticnet) och Lalandia, ett semestercentrum med nöjespark och stugby. Dessutom hyr de ut kontor och andra lokaler i anslutning till arenan Parken. FCK är även unikt genom sin otroligt goda affär de gjorde när de köpte ett nyrenoverat Parken för en spottstyver, vilket jag redogjort för här
Att splittra en klubbledning genom att börja pilla med annat tror jag är väldigt riskabelt. Med det sportsliga är Blåvitt just nu ledande i landet, med en ny arena har vi snart goda förutsättningar till bra arrangemang. Paja nu inte detta genom att driva hårsalonger, taxirörelser eller hotell, det finns det andra som gör bättre. Fotboll och därtill hörande verksamheter däremot, det skall Blåvitt vara bäst på!
2008-01-01
Ett melankolikbarns bekännelser
Drakar lyfter i motvind. Rehn eller om det var Olsson yttrade dessa ord när det under årets säsong såg som mörkast ut. Och lyfte, det gjorde vi. Jag personligen däremot har inte höjt mig ett smack. Det är en ganska anmärkningsvärd skrivkramp jag legat inne med. Även om jag sköt alla dylika tankar långt bortom det direkt medvetandet, så insåg jag nog efter Råsundasegern att det var vår tur i år. Vi var bäst, vi hade tur och ville mer än alla andra. Det måste varit därför jag tog emot guldevangeliet med sådan förbittring. Jag var bokstavligt och bildligt talat i okänt territorium det vill säga i Skarpnäck, Stockholms Partille. Lördagen därpå vanns guldet av bara farten och visst var jag nervös, visst jublade jag, visst stormade jag planen och givetvis firade jag det. Men bara pliktskyldigt. Inte av den där genuina villkorslösa tokglädjen. Den infann sig aldrig. Jag börjar kanske inse varför.
1997 förlorade IFK Göteborg guldet i sista omgången. Jag mottog beskedet med en axelryckning om att "man kan inte vinna guld varje år". Under våren 1998 egagerade jag mig allt mer och sedan var jag fast. Fram tills dess hade Blåvitt varit bättre än jag förtjänat, nu var det plötsligt tvärtom eller i alla fall annorlunda. Guldets återkomst till kamratgården kändes plötsligt viktigare än nästan allt annat. Blåvitt blev mina olyckliga förälskelser under tonåren. Något att projicera dina vedermödor på i din privata jämmerdal. Om vi bara vann, skulle allting ordna sig. Yeah right. För när vi väl vann, hade jag plötsligt ett liv att ta itu med. Något som inte ens Stig Håkan Mild har så stort inflytande över. Och ett liv är fan så mycket svårare att ta itu med än att sitta framför datorn och svära över att en linjeman inte godkände det där målet som Bjärsa gjorde på Råsunda.
Men säg den olycka som varar och det finns ju inget gott som inte för något ont med sig. Blåvitt är och förblir en färskvara, den mörka hösten är över. Nu är det vinter ety frustrationen och bitterheten börjar komma smygande så smått igen. Vi har ingen förstemålvakt, flera ordinarie spelare är på väg bort och en serie, den längsta sedan 1958 väntar där alla lag vill slå oss extra mycket samtidigt som vi kommer kvala till CL och tvingas släppa spelare till EM i Österrike (som för övrigt kommer gå åt helvete). Fast jobb, giltigt leg, körkort, betalningsanmärkning. Vem orkar bry sig om dylika småsaker när Alexandersson har ont i knät? Tack för i år Blåvitt, tack för att ni finns och kommer att fortsätta finnas. För att ni bjuder på kärlek och hat, glädje och sorg i en allt gråare del av en allt gråare värld. På gott och ont, skapar ni mening. Och det är vad vi melankolikbarn lever på.
Till sist.
* Nu har det gått tre och en halv timma sedan Jan Malmsjö i år igen faktiskt lyckades göra en parodi på sitt föregående framträdande på samma scen. Han gör det i år igen. Tack Jan, för att du genom din uselhet, ger mig bättre självkänsla. Om han är det bästa Dramaten har att komma med som efterträdare till Maggan Krook och Jarl Kulle, så förstår jag att Persbrandt lämnade det sjunkande skeppet så fort det gick.
* Appropå Dramaten. Ingmar Bergman har dött. Tack Ingmar för att du dog just i år. Så att vi slapp den allra värsta hetsen kring Povel Ramels frånfälle med allt vad det innebär. Och tack Povel för att just du dog just i år. Så att vi nästan helt slapp undan från den nationella Tore Skogman-hysteri som skulle ha infunnit sig om han dött under 2006 i stället. Man skall inte håna de döda och jag hoppas självklart att de finner evig frid. Men hade jag gillat falska lovsånger, skulle jag fortfarande varit kyrklig.
1997 förlorade IFK Göteborg guldet i sista omgången. Jag mottog beskedet med en axelryckning om att "man kan inte vinna guld varje år". Under våren 1998 egagerade jag mig allt mer och sedan var jag fast. Fram tills dess hade Blåvitt varit bättre än jag förtjänat, nu var det plötsligt tvärtom eller i alla fall annorlunda. Guldets återkomst till kamratgården kändes plötsligt viktigare än nästan allt annat. Blåvitt blev mina olyckliga förälskelser under tonåren. Något att projicera dina vedermödor på i din privata jämmerdal. Om vi bara vann, skulle allting ordna sig. Yeah right. För när vi väl vann, hade jag plötsligt ett liv att ta itu med. Något som inte ens Stig Håkan Mild har så stort inflytande över. Och ett liv är fan så mycket svårare att ta itu med än att sitta framför datorn och svära över att en linjeman inte godkände det där målet som Bjärsa gjorde på Råsunda.
Men säg den olycka som varar och det finns ju inget gott som inte för något ont med sig. Blåvitt är och förblir en färskvara, den mörka hösten är över. Nu är det vinter ety frustrationen och bitterheten börjar komma smygande så smått igen. Vi har ingen förstemålvakt, flera ordinarie spelare är på väg bort och en serie, den längsta sedan 1958 väntar där alla lag vill slå oss extra mycket samtidigt som vi kommer kvala till CL och tvingas släppa spelare till EM i Österrike (som för övrigt kommer gå åt helvete). Fast jobb, giltigt leg, körkort, betalningsanmärkning. Vem orkar bry sig om dylika småsaker när Alexandersson har ont i knät? Tack för i år Blåvitt, tack för att ni finns och kommer att fortsätta finnas. För att ni bjuder på kärlek och hat, glädje och sorg i en allt gråare del av en allt gråare värld. På gott och ont, skapar ni mening. Och det är vad vi melankolikbarn lever på.
Till sist.
* Nu har det gått tre och en halv timma sedan Jan Malmsjö i år igen faktiskt lyckades göra en parodi på sitt föregående framträdande på samma scen. Han gör det i år igen. Tack Jan, för att du genom din uselhet, ger mig bättre självkänsla. Om han är det bästa Dramaten har att komma med som efterträdare till Maggan Krook och Jarl Kulle, så förstår jag att Persbrandt lämnade det sjunkande skeppet så fort det gick.
* Appropå Dramaten. Ingmar Bergman har dött. Tack Ingmar för att du dog just i år. Så att vi slapp den allra värsta hetsen kring Povel Ramels frånfälle med allt vad det innebär. Och tack Povel för att just du dog just i år. Så att vi nästan helt slapp undan från den nationella Tore Skogman-hysteri som skulle ha infunnit sig om han dött under 2006 i stället. Man skall inte håna de döda och jag hoppas självklart att de finner evig frid. Men hade jag gillat falska lovsånger, skulle jag fortfarande varit kyrklig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)