Ett år äldre

Så var den här. 29 årsdagen. Åldersnojan känns inte av ett skit. Att fylla 29 känns lite som att fira nyårsafton 1998/1999 eller att tänka på allsvenskan i november. Nästa år då jävlar. Beträffande vuxenpoängen har jag en hel del att hämta in ännu, men jag har ju ett år på mig.

*Ordnad bostad – check
*Sambo och förlovad – check
*Hembakt bröd är godare än köpt – check
*Fyller drickabacken på ICA med lättöl och mineralvatten i stället för hallonsoda och vira blåtira – check
*Svår kaffeabstinens från och med man vaknar – check
*Funderar på vad man skall göra till jul och nyår i oktober – check
(* Körkort)
(*Ordnad ekonomi)
(*Gillar Bruce Springsteen)

Som ni ser har jag en del att jobba på och om jag känner mig själv, känns dom två översta inte så speciellt angelägna eller nära i tiden. Brucan däremot kan gå. Coop säljer två för en för 100 spänn. Born in the USA kommer jag alltid att hata, men The ghost of Tom Joad och Born to run kan kanske funka. För när allt kommer omkring är ju Brucan mindre som sex och mer som kaffe och öl. Man tycker inte om det i början, men efterhand är det svårt att vara utan.

Jag kandiderar

Som svar till alla tusentals änglar som otåligt väntat på besked, kan jag nu ge svar på tal. Jag kandiderar till IFK Göteborgs styrelse. Tack för alla uppmuntrande mail!

Det jag först och främst har tänkt bidra med är:
*Att förbättra och effektivisera IFK´s verksamhet
*Förbättra kommunikationen med media och fans
*Att vi skall spela med blåvitrandiga tröjor helt utan reklam, både hemma och borta
*På en, egen ny arena innanför vallgraven, som vi äger själva
*Ta supportrarnas åsikter och önskemål på allvar
*En hel hög andra floskler
*Agera kuttersmycke på årsmötet och charma röven av Härd, Stenberg och Lasse Bexbo
*Någonting om Bebben, Steff och Torbjörn, det brukar gå hem.

Jag känner inte Sven Liljegren Sr, utan min bild av honom har jag fått enbart via inlägg på Alltid Blåvitt och Himmelriket samt de fåtal gånger jag besökt hans blogg efter reklam för densamma på ovan nämnda forum. Sven lägger alltid tyngd och auktoritet bakom sina argument och magkänslan jag får av hans kandidatur till MFF´s styrelse är inte direkt supporterinsyn och supporterinflytande. Nej magkänslan är snarare ännu en himmelsblå pamp i blivande.

Vill man prova supporterrepresentation i en styrelse, måste det naturligtvis gå via supporterklubben, som på sitt eget årsmöte väljer in/väljer bort sin representant. För själva grundtanken är väl inte att supportern i fråga skall bli "en av gubbarna", utan i stället föra supportrarnas talan?

Mvh
//Bildsköne Banner (som OBS! är ironisk.)

Veckans ord

Ja jag vet det är två dagar kvar av denna vecka, men redan nu skulle jag vilja presentera veckans ord. Och jag uppmanar er alla att använda det åtminstone två gånger, helst fler nu under helgen och i olika sammanhang.

Oomkullrunkeligt.

Personligen anser jag att oomkullrunkeligt som ord befattat, är ett oomkullrunkiligt förslag till den oomkullrunkeliga listan över oomkullrunkeliga ord.

Hur ska vi ha't?

700 miljoner till MFF av hemliga finansiärer, 35 miljoner till DIF av ohemliga nolltaxerare, Bajen ska få 10 miljoner att leka med och Elfsborg har väl fått något i den stilen också av diverse postordermiljonärer. Instinktivt ropar jag genast på riskkapitalbolag till Blåvitt. Klart att vi också ska leka med miljonerna!! Jävla sopor i ledningen som inte redan pungsalgit Wallenstam och Stena på miljoner.

Nu när jag kommit hem och sakta dricker en go folköl (folköl är godast!) så vete fan om det är så kul ändå. Får vi fram några nya Wernblooms och Berg brothers då? Får vi sitta och gotta oss åt Alltid Blåvitts rapporter från U-laget? Eller blir det bara ett jäkla jagande världen runt för våra sportsligt ansvariga efter någon ny legoknekt som ska tillfredsställa finansiärernas och supportrarnas lystnad efter spektakulära nyförvärv?

Jag vet inte, att vara supporter till en klubb är så mycket större än att bara se några männiksor med ett blåvitt märke på bröstet springa runt och sparka boll. Har man läst Stickans referat om Wernbloom, haussandet av Berg brothers följt rapporterna om Vasquez dribblingar och sedan sett dem göra debut och överträffa förväntningarna så är det en otroligt skön känsla. Den vill jag inte vara utan…

Men jag vill att Blåvitt ska vinna SM-Guld också. Fan, det är svårt... jag tar en öl till.

Fullända mig

Om någon skulle samla alla mina blogginlägg under ett och samma dokument och låta en grupp psykoanalytiker analysera innehåller, är jag ganska säker på att jag inte vill veta resultatet. Jag har tidigare lagt ut teorier om att supporterskapet sätter färg på en i annat ganska grå och trist tillvaro. De stora känslorna får upplevas och utlevas på ett sätt som varken är brukligt eller vanligt i det övriga samhället. Det är bottenlös sorg och euforisk glädje, kärlek och hat, vi mot dom, det onda mot det goda etc. Jag tänker inte trötta ut våra fåtaliga läsare med detta då det är just den skit ni själva lever i. Kontentan är i vilket fall som helst att supporterskapet tillför något som saknas i våra liv. Då undrar jag egentligen vad jag håller på med.

Var och besökte svärmor med alla våra hundar häromdagen. Följande scen utspelar sig.
(svärmor)- Men va vafan gör, Jenny (fakenamn) vafan gör han, han kissar på Chiquita!
-Va?
-Han kissar henne i ansiktet! Gå bort därifrån!!!!
Titta här, det är blött fanimig överallt! Det droppar till och med från svansen
(Jenny kommer in)
-Eh Mamma, det där är inte svansen……..och det där är inte kiss

Nu hade undertecknat hunnit bli nyfiken och kom in i sovrummet. Jag kan ge följande lägesbeskrivning. 8 månader gamla och enkulade Amigo hade genom sitt livs första utlösning, gett sin tvillingsyster Chiquita en ”full facial” samt sprutat ut miljontals små amigospermier över hela sin ”mormors” säng. Amigo är en stor pojke nu, abnomt stor om du frågar mig. Så länge sedan var det inte som han lätt fick plats i min handflata, nu får inte ens hans….förresten glöm det där sista.

Hela detta vardagsdramat slutar inte med detta, utan fortsätter med att Jenny hysteriskt skrattande ringer sina kennelkompisar och fråga om råd om hur man snabbast skall få ”svansen” att gå tillbaka i sitt bo. In i köket, hämta ispåsar samtidigt som man försöker få väck alla andra jävla nyfiket sniffande nosar från brottsplatsen.

Jag har full förståelse för att även hundar måste utforska sin sexualitet samt att dom ateistiska hundarna inte efter sekel av ingrodd religiös skuldbeläggning, är lika hämmade. Men varför i hela hisingen måste dom blanda in hela familjen i sina sexuella eskapader (i detta fall kaskader)?

Om nu supporterskapet skall tillföra något som saknas i mitt liv, så är det fanimig inte dramatik som taget ur en Almodovarfilm. Nej, vad jag behöver är lite jävla ordning och reda. Roger vid rodret med Erling, Mild och Steff i centrallinjen. Vara regerande mästare, leda serien och med väntande CL-kval mot någon ungersk gäng. Vad fan hände med 2-0 och 65 minuters kontrollfotboll? Spänning är överskattat. Jag är som jag är, nu är det upp till Blåvitt att bli som dom var.

Vad som retar mig mest med Djurgårdens guld

Jag vet inte vad som retar mig mest med att Djurgården tog guld. Därför lämnar jag en lista utan rangordning:

- Att Glenn Hyséns blåvite son är en av guldmakarna
- Att Djurgården måste upprepa ”värdiga mästare” så mycket att man undrar om de mutat någon på vägen
- Att den dryge Kjell Jonevret beskrivs som ”en rolig prick” av alla journalister (är det här mutan kommer in?)
- Att Djurgårdare som bara snackat hockey i tio år nu helt plötsligt intresserar sig för fotboll
- Att Djurgården hela tiden snackar om ”bra för svensk fotboll” när de i själva verket skiter i svensk fotboll (med all rätt).
- Att det var Elfsborg som inte kunde hålla tätt i andra halvlek i våras mot DIF och grundlade guldet
- Att Blåvitt har ett samarbetsavtal med de dryga jävlarna
- Att inte Roger G tog emot Stefan Rehn med öppna armar när han ville hem
- Att ett gäng nolltaxerare köpt ihop guldet
- Att flera ärkenötter är Djurgårdare (Lars Ohly, Fredrik Reinfeldt, Jan Scherman mfl)
- Att inte ett uns av kritik framförs mot deras klockrena Drillo-fotboll med snabba långa bollar på anfallarna när man erövrat bollen

Fast jag är inte så bitter längre, det har Wernbloom, Bergarna, Bjärsmyr, Adam, Wendt och Vasquez sett till. Blåvitt är framtiden.

"Råkade" och "faktiskt"

På jobbet dricks det kaffe vid regelbundna tider och samtalsämnena rör sig allt som oftast om samma ämnen. Just idag kom vi återigen in på det där med dokusåpor. Ni vet de där programmen som ingen ser men som alla är ovanligt välinformerade om. Det slog mig under samtalets gång att det är två ord som förekommer oftare än andra i en dokusåpadiskussion, nämligen ”råkade” och ”faktiskt”. Hur många gånger har man inte hört ”Igår zappade jag mellan kanalerna och då råkade jag se en stund på Big Brother”? Sedan kommer en lång initierad utläggning av de olika deltagarnas karaktärer. Alternativet är att man lite urskuldande säger: ”Jag såg faktiskt på Big Brother igår”. Genom att lägga till ”faktiskt” så låter det inte som att man i god tid förväntansfullt hällt upp folkölen och bänkat sig för att se Lindas bröst gunga fram utan att man på något sätt tvingades se på eländet. I extrema fall hör man någon uttrycka ”Igår råkade jag faktiskt se en stund på Big Brother”, då är det oftast ordentliga Maj-Lis som röd i ansiktet bekänner.

Dagens lista *uppdaterad*

Om man surfar igenom blogosfären eller vad den nu kallas, hittar man snabbt vad det är som jag och uppenbarligen många andra uppskattar. En bra blogg, är en narcissistisk egotripp (check), den skall dessutom helst vara anonym (dubbelcheck) samt med jämna mellanrum göra olika sorters listor. Här har jag och mina bröder halkat efter lite. Laul listar allt från dumma citat till kebabhak i Hammarkullentrakten. Det ironiska mästerverket http://karolinalassbo.blogspot.com/, listar 30 låtar man måste lyssna på när man sminkar sig till partyt.

På väg upp till södermalm satt jag och en god vän och skulle lista dåliga filmer med Weasley Snipes och John Travolta. Mycket svårare än det först verkar. Väl när man sitter med penna och papper, är det ganska svårt att komma ihåg en massa, filmer man gjort sitt bästa att förtränga. Det får mig osökt att komma till dagens lista och jag behöver hjälp för att få samlingen komplett.

Kategori - Filmer där Joe Pesci slår ner folk med en telefonlur.

1. Maffiabröder
2. Tjuren från Bronx
3. Casino
4. JFK

Så kom igen nu och bidra! (Tack Stikkan)

PS. Hur gör man såna där länkar? DS

Vem tror du att du lurar Werner

Tomas Wernersson! Nummer två, strax efter Dan Corneliusson och klart efter Johnny Ekström på min barndomsidolslista. Vem tror du att du lurar? Ja vi vet att Dif varit bra i år, vi vet också att du håller på oss och att du tycker vi är på rätt väg. Ditt årets lag var verkligen ett under av överobjektivitet. Varför inte säga vad du tycker i stället?

För du kan fan inte mena allvar. Se dig själv i ögonen framför spegeln ikväll, hävda att Teddy Lucic är ensam bland landets övriga 13 allsvenska lag som platsar i Difs backlinje. Och håll dig för skratt i tre minuter.

Klarar du det Werner, så lovar jag att förtränga det faktum att Torbjörn inte var ensam om att vägra slå en straff på Nou Camp 1986....

Ännu en produktiv kväll framför TV´n

Det är inte det att jag inte har något liv. Det är pengar jag har ont om.

Det finns artister man av någon anledning får för sig att man inte gillar och sällan om ens någonsin tar man mod till sig och ändrar sig. Nirvana var ett sånt band, Pink Floyd ett annat. Jag har aldrig gillat Moneybrother. Det enda som för popmusiken framåt är inte nya ton och ackordsföljder, det är orginalitet. Moneybrother har jag sett som Stockholms svar till Håkan Hellström (som jag för övrigt också hatade i början, men tvangs ge upp när jag hörde "ramlar" live). Göteborg byts ut mot Stockholm, svenska mot engelska, Majorna mot Södermalm, Gajs mot Bajen och tokroliga blåsmusiker som sjunger repliker byts mot....tja tokroliga blåsmusiker som sjunger repliker.

Ikväll gav jag upp. Moneybrother gästar programmet Album på SVT och lossar av en fuktigt stenkåt version av den gamla knullsången Slow love från klassiska Sign ´o´the times med Prince. Det är nästan med sorg i hjärtat man inser att man haft fel. Att ändå erkänna det vid 29 års ålder kanske är ett bevis på mognad. Men fan vet om den dagen kommer då jag erkänner att Totti, Ronaldinho och Hasse Berggren är bra. Någon måtta får det vara.

Är det bara jag som tolkar in precis allt i sagan om ringen- filmerna till Blåvitt? Och dessutom numera hoppas att allting ordnar sig i del 3? Precis som i verkligheten....

Visst Frodo är modig, stabil och står pall mot de onda krafterna. Men han behöver sin lojala Sam vid sin sida samt en liten hal, tvåhövvad och slemmig jävel som visar vägen. Så kom igen nu MP, ge oss en forward!

Såg en film ikväll

En film jag sett många gånger förut. Jag kan ge en kort sammanfattning.

BlablablablablablablablablaDemi MooreblablablablaTom Cruiseblablablablafan det är ju han i Cityakuten!blabla

YOU CAN´T HANDLE THE TRUTH!!

blabla Slut.

När man tänker på "På heder och samvete" tänker man på Jack Nicholson. När man ser filmen, tänker man på hur jävla liten hans roll är. Han är ju knappt ens med i filmen, ändå är det bara Jack man kommer ihåg från en film som från början bara måste varit en dålig ursäkt för att locka brudar att kolla in Cruise i helvit flottuniform. Det är Nicholson man minns. Ungefär som den där jävla linjemannen i Blåvitt-Dif. Av efterhandsrepriserna att döma var både Sella och Nomvete offside. Så vad betyder allt detta? Att vi slagit Dif? Klarat oavgjort? Sånt går knappt ens att spekulera i.

Nej, det betyder bara att vi har ännu en jävla grej att störa oss på under 4 månader innan vi börjar se framåt igen.

Livet suger.

Ny frilla

Råkade nyss joxa till en ny frilla framför badrumsspegeln. En bra dag, är jag vacker som en dag, nästan lika grann som St Håkan.

Det var med ett snett leende jag konstaterade vem/vad jag var lik och tänkte ja, kanske är det dags nu. Dags att ge upp, dags att börja inse Kents storhet, dags att sluta hoppas och i stället köpa allt med the Smiths. Att helt enkelt ge efter för det nordfinska tungsinnet, köpa några helrör och börja "gilla hockey". Dags att sluta drömma sig tillbaka till stordåd från en tid som flytt och dags att sluta drömma om de kommande.

Men jag vägrar. Jag vägrar fanimig se ut som Morrissey. Jag vägrar sluta hoppas. Kalla mig patetisk om ni vill, det skiter jag i. Jag kallar det hellre melankolisk trots. En frusen supportersjäl behöver sina "nästa år då jävlar" och det tänker jag inte låta någon ta i från mig. För nästa år då....då jävlar.

Nej Wernbloomfrillan håller en vecka till. Sedan får jag ta och klippa mig.

Årets fiaskoelva

Så var den här. Den skadeglada listan. Märk väl att pris, lön och förväntningar tas i beaktan när vinnarna skall koras.

Tränare:
Anders Linderoth har rykte om sig att vara en av Sveriges bästa tränare och har nämnts som en tänkbar förbundskapten. Förbundskapten, visst. Där är ju usla resp. inga meriter, meriterande. Men en av Sveriges bästa tränare! Snälla nån. Snälla någon tala om för mig varför.

Mv:
Jag har länge haft en teori som går ut på att målvakter blir sämre och sämre i luftrummet ju äldre dom blir. Det stämde på Bengt Andersson fram tills 38 års ålder. Asper är däremot rena rama typexemplet för att bevisa den teorin. Asper har radat upp poängtappande dundertabbar hela året och att en del himmelblå förorda Lee Baxter som förstemålis är bevis nog. Asper är sämst i år alla kategorier med hård konkurrens från centrala forwarden.

Hb:
Det här är ingen lätt position att fylla. Tommy Söderbergs högerback i senaste U21-matchen, var ingen höjdare, men han är å andra sidan vänsterback. Nej, min röst går till en fd blåvit supertalang. Erik Wahlstedt tillhörde EM-truppen förra sommaren. Det gör han inte nästa gång i Tyskland

Hmb:
Hasse Borg. Han är förvisso sportchef, men nog borde fan hela världen vid det här laget ha insett att man i MFF behövde en mittbacksbackup värd namnet om/när Bjärred blir skadad. Alla utom Borg som varken saknat pengar eller tid på sig att fylla ut den vakanta platsen sedan Majsan sålts till Twente.

Vmb:
15 miljoner down the drain. Väl när Andreas Jacobsson anlänt till Olympia, började dom släppa in mål en masse. Topplaget blev ett mittenlag för vilket år i ordningen?

Vb:
Joseph "Pep" Elanga. Jag har inga åsikter om bilhärvan. Har han inskrivet i sitt kontrakt att han skall få en ny lägenhet och en Merca med chaufför, så skall han få det. Punkt. I övrigt har dock Elanga gjort precis allt fel i år. Allt.

Hm:
"När han väl kommit i form, då jävlar". Vi har väntat i ett helt år nu. Ibou Ba är en skugga av sin skugga av sin skugga av sitt forna jag som inte ens det var speciellt bra. Jonevret måtte ha varit bakfull som ett ägg för att inte ha insett det när han provtränade.

Im:
Anders Svensson. Årets fotbollshändelse i svensk fotboll, tog slut rätt snabbt på BA´s konstgräs. Innan dess hann han visa att det krävs mer än två månader och en signing bonus på 13 millar, för att motivera sig tillräckligt för att komma upp i normal fysisk standard.

Vm:
"Backa hem och stäng Alex högerkant". Så har alla allsvenska tränare gått igenom taktiken när det varit dags att möta Blåvitt. Aldrig tidigare har en vänsterytter uträttat så lite på så stora ytor som Samuel Wowoah. Och det är nästan ödets ironi att han blev utbytt under den egentligen enda godkända insatsen i år mot Gefle hemma. Undertecknad intar ofta en förlåtande attityd mot dåliga spelare med bra inställning. Dåliga spelare med dålig inställning är däremot en helt annan femma.

Hf:
15 mille down the drain. Känns det igen? Egentligen är det inte Mattias Jonssons fel att han kostat så mycket pengar, utan den dumfan som pungat ut. Någon beskrev honom som "långås med skägg", det ligger en del i det förutom att Jonson har aningen bättre fysik.

Cf:
Lönekostnad per spelade minuter. Någon räknenisse kan väl räkna ut vad "the striking viking" har kostat i den jämförelsen. Gissningsvis på Shevshenkonivå. Mattias Svenssons spel har dock varit allt annat än i Shevshenkonivå. Allt annat. Och egentligen är alla icke kvällstidningsläsare utanför Borås inte ett dugg överraskade.

Vf:
Han spelade den bästa fotbollen i sitt liv. Sänkte Brann och engagänget nästan på egen hand i RL. Sedan kom knäskadan och Ijeh gick inte att känna igen längre, trots att han blev återställd rent fysikt. Visst kan det vara svårt att i just Blåvitt, leva upp till högt ställda förväntningar. Men nog fan borde han åtminstone leva upp till lågt ställda? 13 mål på ett och ett halvt år duger inte.

På läktarn:
Den sista sovjetstaten. En sovjetstat torde utmärkas av att vara fullständigt klasslöst. Och vilka andra än "djurgårdsfamiljen" är så jävla noga med att uppvisa en så beklämmande avsaknad av stil och klass? Att bränna ner mål och vandalisera reklamskyltar och gräsmatta på Gamla, att inför TV-kameror håna sina motståndare (2002-dejá vu) när man i stället borde fira sin egen framgång, att på alla andras forum än sitt eget, bedriva ett sällan skådat och oförtröttligt trolleri. Stalin ler i mjugg i sitt mausoleum och alla vi andra kan lätt hålla oss för skratt.

Nu när det sjunkit in

Vaknar upp i ett soligt Mölnlycke.

Blåvitt har missat guldet idag igen. I år igen. Igår trodde jag att jag hade tagit det ganska bra. Det hade jag inte. Jag var bara bakfull. Nu ser jag fram emot ännu en morgon där Blåvitt har missat guldet igen, i år igen.

Lite frågeställningar.

*Måtte djävulen ta den som uppfann fotboll, eller var det djävulen som uppfann fotbollen?
*Är mitt liv skit för att Blåvitt är skit, eller är Blåvitt skit för att mitt liv är skit?
*I morgon är det en ny dag. Eller är det samma jävla dag man vaknar till varje morgon?

Men om det nu är en ny dag i morgon skall jag försöka knåpa ihop årets fiaskoelva. Skadeglädje och alkohol är en supporters enda tröst och någon alkohol har jag inte hemma. Vem tror ni blir vänsterback?

Det var en sådan dag

Jag borde gissat det redan på morgonen.

På morgonen hade det lagt sig en isskorpa på framrutan. En sådan där lätt frost som det blir när sensommardaggen förvandlats till höstfrost. Frosten tog sin tid att skrapa av men snart rullade vi iväg mot pendelparkeringen. Precis när vi parkerade kom bussen och vi sprang mot hållplatsen. Chaufförerna där vi bor brukar vara snälla och vänta några sekunder om man kommer springande, men inte denne chaufför. Han stängde abrupt dörrarna och tog ut svängen lite extra för att inte köra på oss. Snopet besviket såg vi bussen köra iväg. Det var en sådan dag.

Kundmötet på morgonen gick ganska bra. De pressade oss en hel del första timmen men efter bensträckarpausen var det vi som tog tag i taktpinnen. Vi var dominerande hela andra timmen till dess att det var dags att runda av mötet. Då slänger motparten fram ett brev som skickats av en kollega till oss. Det brevet drog ner brallorna på oss och slog undan benen för hela vårt upplägg. Vi fick lämna mötet med en snopen besvikelse. Det var en sådan dag.

Lite tysta satte vi oss i bilen för att hitta ett lunchställe. Det är inte lätt att hitta ett sådant med ledig parkering efter tolv. Till slut hittade vi en P-plats alldeles utanför ett ställe som serverade husmanskost för 55 spänn, ett fynd. Dessutom fanns köttbullar med rårörda lingon och gräddsås på menyn. Jag tog en bricka och berömde den fina salladsbuffén som jag tog för mig av i väntan på de goda köttbullarna. Kvinnan framför mig fick sina köttbullar men när jag gjorde min beställning var de slut. Snopet besviket fick jag nöja mig med laxgratäng. Det var en sådan dag.

På eftermiddagen skulle en kollega bjuda på smaskig frukttårta. Jag satt i möte och kom lite sent. När jag förväntansfullt satte mig vid fikabordet visade det sig att vi hade några objudna gäster, visserligen höga chefer, men ändå. De tog de sista bitarna och jag som kom lite sent blev snopet besviket utan. Det var en sådan dag.

Efter jobbet skulle jag bege mig till Gamla stan och förenas med Änglarna och brorsan innan matchen. Jag skulle först bara göra en presentation på jobbet en halvtimme för ett gäng halvt intresserade utlänningar. De kom en halvtimme för sent, vägrade att lyssna och hade sedan hundratals ovidkommande idiotfrågor jag förväntades besvara med en ängels tålamod. Halvsju var vi klara, mobilens batteri var slut och snopet besviket konstaterade jag att någon uppladdning innan match var det inte tal om, än mindre få kontakt med brorsan. Det var en sådan dag.

Jag kom lite sent in på Söderstadion och såg ett märkligt, ängsligt lag i rött. I andra halvlek såg det klart bättre ut och vi hade 2-1. DIF hade 0-0 och vårt guld var fem minuter bort. Då klev Bosse Johansson-rejecten Petter Andersson in i handlingarna och pulvriserade guldhoppet efter tafatt försvarsspel. Mitt hjärta som dunkade av guldhoppets adrenalin stannade för någon minut och tillvaron svartnade och snurrade runt. Snopet besviket konstaterade jag att hoppet var ute. Det var en sådan dag.

På hemvägen spelade busschauffören någon radiokanal med gamla vinylminnen. Efter en stund kom Östen Warnebrings gamla slagdänga "Jag var tio minuter från Eslöv, tio minuter från dig" där Östen sjunger om en moped som ger upp tiominuter från i Eslöv så att han och hans käresta aldrig fick mötas. Slutet på en dag i Sven Nylander, Cliff Barnes och "Lillen" Eklunds anda ackompanjerades alltså av Östen Warnebrings vemodiga sångi en öde buss i ett månskensbelyst landskap. Gråten var nära. Det var en sådan dag.

Roffe å jag

har ett band i ett garage. Vi har gitarr och trummor men ännu ingen bas. å ett helt kvarter dom hatar oss. V i har gjort en egen låt, de är motstävig och tvär, vi förstår den inte ens vi själva men den gå´r ung4efär så här.



Vi fortsätter att spela rockänroll men vi håller på att dö.

Kärt återseende

Det var ett tag sedan nu och det är nästan så att man blir lite nostalgisk. Här kommer det:

Avgå Söderberg!

Att missa tom andraplatsen genom att förlora hemma mot Island med 1 jävla 4 är ett monumentalt fiasko. Varför dissa Wernbloom och Svarte-Marcus? Varför inte köra det väl inspelade Adam-Bjärsa-Kal-Wendt i backlinjen? Sveriges bästa backlinje i år? Varför tränar den idioten ett lag över huvudtaget?
Så många frågor.
Avgå!

En av gubbarna II

Igår eftermiddag, satt jag och slötittade en aning på Faktum. SVT´s infotainmentmagasin som denna gången handlade om att det svenska "musikundret" var sprungen ur bidragsfusk. Grundtesen var väl att även om det kanske inte var helt OK att fuska med KAS och A-kassan, så har samhället ändå med råge fått igen dom skorpsmulor som gubbarna i Kent, Cardigans, INC och Bob Hund m.fl. levde på innan dom "made it big". Nej det som fick mig att grubbla var när dom påannonserade nästa veckas program. "Var är alla svenska fotbollsbögar?"

Få om några miljöer i det svenska samhället är omgärdat av så många myter och fördomar som det manliga omklädningsrummet. Följer man elitidrottssdebatten får man snabbt lära sig att begreppet laganda är passé. Jag tror att den lever och är underskattad. Bögar är väl inte den enda minoriteten som anses stängas ute från det manliga omklädningsrummet. Invandrare brukar nämnas i samma sammanhang av grupper som inte passar in i denna heteronormativa miljö där män är nakna och spottar snus tillsammans. Och myten om att invandrare inte passar in i det svenska omklädningsrummet borde vi väl snart kunna avfärda en gång för alla, då det gång på gång visar sig vara i allra högsta grad integrerande. Kvar finns då bögarna. Skulle en homosexuell man passa in i ett svenskt omklädningsrum? Kan Jonas eller Marc bli en av "gubbarna"? Gäller det vuxna män, tror jag det absolut. Jag vet att Blåvitt har haft en homosexuell A-lagsspelare. Och nej, jag kommer inte berätta vem det är, då det inte är min sak att outa någon annan. Men vad jag förstår, fungerade det alldeles utmärkt. Det kanske är så att normsystemet i omklädningsrummet är dynamiskt. För även om det har en stark vi och dom –karaktär, så tror jag att "dom" förändras om "vi" förändras. För regel nummer 1A i alla omklädningsrum är ändå att vara en god lagkamrat. Ställer du upp på andra, ställer andra upp på dig. Oavsett om du är svensk eller blatte, straight eller gay. Det är jag övertygad om.

Problemet gäller tonåren. Där är tyvärr nog ofta miljön för hård och det är där folks osäkerhet tas igen genom att trycka ner någon annans osäkerhet. Givetvis är inte detta signifikativt för fotbollen, så det homofobiska fotbollsomklädningsrummet kan i detta sammanhang även översättas till det homofobiska klassrummet/skolan/replokalen/bokcirkeln you name it. Men här har ändå fotbollen en stor utmaning. Inte minst Blåvitt med sin relativt nya och stora ungdomssatsning med Änglagård. För vi har inte råd att stänga ute en tiondel av befolkningen och skulle det inte kännas bortkastat om nästa Bebben skulle välja att ägna sig åt något annat än fotboll på grund av att han inte känner sig välkommen? Jag vet inte hur man jobbar med dessa frågor inom Blåvitt och jag är övertygad om att Faktum- redaktionen inte har frågat dom om det heller. I torsdagens avsnitt kommer vi med stor sannolikhet få ett homofobiskt fotbollssverige presenterat för oss och eventuellt något gay-korplag som används som kontrast. I själva verket tror jag inte att det huvudsakligen är fördomarna i det svenska, manliga omklädningsrummet som stänger ute bögarna, utan fördomarna om det svenska manliga omklädningsrummet.
Och är det inte dags för alla oss supportrar att erkänna för oss själva att fotboll är ganska bögigt? Glittrigt färgstarka tifon av en publik som tjoar förtjust när Ronaldinho och Zlatan dansar runt i sina vaxade ben med sina feppelfinter ute vid hörnflaggorna. Macho my ass.

4 F om en landskamp

Företeelse: Två förbundskaptener
Fakta: Lars har noll erfarenhet av klubbfotboll på elitnivå
Roland är ensam nu levande tränare i världen om att ha degraderat Malmö FF
Förbundsfilosofi: Hellre inga meriter än usla.

Fråga: Har Sverige någonsin haft en lagkapten som är så noga med att k*ka ur när det verkligen gäller?

Sexsnack framför TV´n

(reklam för TV4:s Medicinmannen)
-Jag fattar inte hur han kan vara Sveriges sexigaste

-Nej du brukar säga det.

-Till och med JAG är snyggare

-Mmmmm

-Varför?

-Han är liksom *ljudeffekt*

-Vadå *ljudeffekt*?

-*annan ljudeffekt*, det är hans utstrålning!

-Vad är det han utstrålar då?

-Våld, farlighet, styrka, trygghet, temperament, rättvisa- allt!


och så är det dom där isblåa ögonen......

(lång tystnad)

-Låter som du pratar om Persbrandt men beskriver Håkan Mild

-Du är fan helt dum i huvudet!

Till sist en liten fråga.

Vilken tidning blir först med att kalla Flyers för Phoppadelphia?

Språk

Har ni snackat fotboll med en engelsman någon gång? Gör inte det om du vill undvika pinsamheter. Jag har läst engelska i 9 år samt en termin på komvux. Ändå kan jag inte översätta IFK till engelska. Hur säger man IFK på engelska? Sports Association the Friends/FC Comrads? Något snille får gärna hjälpa mig här, för jag har kört fast. På spanska är det däremot görlätt, trots att jag aldrig läst det språket.

Deportivo los Amigos!

Där har vi ett klubbnamn med schvung.

Vamos Amigos, vamos Angelos, vamos Azulblanco!

En av gubbarna

Niclas Kindvall sa en gång i en intervju att om man är fotbollsspelare och läser annat än Buster och lyssnar på annat än Status, så är man bohem. Jag känner igen mig i det. När jag spelade i Hanhals BK, spelade vi en gång i tiden in en skiva som vi skulle lyssna på inför matcherna. Var och en av oss fick välja en låt. Att välja en låt, som de andra inte tycker är för konstig och som samtidigt är bra samt har ett budskap som passar in på sammanhanget, gav mig enorm huvudbry. Helt i onödan. Mina lagkamrater valde valfri radiohit, gärna en ballad. Celine Dion var representerad två gånger liksom Bon Jovi. Vad jag valde? The righteous and the wicked med Red Hot Chilipeppers. En bra adrenalinlåt av ett band som var aktuellt med en ny platta och en text som passar väl in på hur läget är inför match. Tror ni att budskapet gick fram?

Utanförskap är lite av mitt livs soundtrack. Jag kommer från ett frireligiöst och vänsterintellektuellt hem i en i allra högsta grad borgerlig kommun. Att jag alltid har och alltid kommer umgås med både gamla skolkompisar, samt med dom jag via föräldrarnas umgängeskrets känt sedan vaggan, gör att min bekantskapskrets är en brokig skara. Man kan lyfta på telefonluren och få höra allt om "Kristi brud", är ett medialt missförstånd då begreppet egentligen är symbolisk allegori för en kyrkoförsamling. Sedan kan man lyfta på en annan telefonlur och få frågan om man hänger på en jorden runt -resa, nästa vecka (det kostar bara 50 000!). Jag hade inte velat ha det på något annat sätt. Men samtigt är det skönt att ibland bara vara en av gubbarna. Om det sedan är i ett omklädningsrum eller på puben inför en Blåvittmatch, spelar ingen roll. Att konversationen begränsas till Blåvitt fotbollen i allmänhet. Det kanske bäst belyses med min nya frisyr. Eftersom jag är snål som fan när det kommer till att gå till frissan, så byter jag hellre frisyr när det växt ut i stället för att gå och klippa mig. Här är reaktionerna på senaste frisyren:

Gamla skolkompisar: Du är inte tillräckligt cool för den Christofer Walken -frisyren
Barndomskompisar: Snyggt! Du ser ut som hon Rosenberg i FI
Gubbarna: Ah! Men Wernbloom har färgat sin lugg!

Tack för att du finns Pontus. Du är bäst. Och oavsett om Mild stannar och det faktum att Kihlberg och Tomas Olsson tillkommer till nästa år, så tror jag att Assyriska borta 2005, var sista gången på mycket länge som du satt på Blåvitts bänk. I alla fall så länge Arne är tränare.

Arenatjöt.

Jag tänker inte ens gå in på moderaternas utspel om att knö in Häcken på nya arenan. När allt är färdigbyggt tar jag för givet att även VFIF, KopparbergGöteborg och kanske någon mer gäng vill in. Det här håller inte.

Nej, låt oss gå in på namnet på nya arenan i stället. Många har lanserats genom åren. Gothia Arena och Gunnar Gren Arena förefaller vara dom mest trovärdiga och acceptabla i nuläget. Mitt förslag att den nya arenan får namnet Ullevi. Jag säger byt namn på den gamla arenan i stället. Döp den efter den störste profil som spelat där. Som aldrig hade någon annan hemmaplan än den här betongkolossen. Döp Nya till Torbjörn Nilsson Arena.

Ralf Edström - "Difs guld, dåligt för svensk fotboll"

Att gnälla på sportjournalister är enkelt. Jag har gjort det så ofta att jag kunde gjort karriär i ämnet. Vi supportrar anklagar dom ofta för att vara lögnaktiga skitstövlar som hatar Blåvitt. Om dom kritiserar oss det vill säga, annars är allt hunky dory. Den här texten var från början tänkt som ett försvarstal till svenska sportjournalister ety dom tvingas jobba med den yrkesgrupp som är dom klart värsta lögnaktiga skitstövlarna som finns i vårt avlånga land det vill säga allsvenska sportchefer, ordföranden och klubbdirektörer. Listan på lögner i offentlighetens ljus är ganska lång. Ta tex Hasse Borgs "klart att vi har nyförvärv klara till nästa säsong, men vilka säger jag inte nu" eller varför inte "Jesper var bara inne och hämtade Iron Maiden biljetter" och "Ijeh finns i vårat lönespann". Tänk då på hur mycket dom måste ljuga och bedra i det tysta. Men efter en artikel på fotbolldirekt.com tycker jag ändå att kritiken mot journalisterna är klart befogad. Dom gör det alldeles för enkelt för sig. Får man uppgifter om att Kim Källström är klar för Elfsborg (hej Robert Laul), borde man instinktivt i stället för att skriva artikeln, ta reda på vem som lagt ut rökridån och varför. I fotbolldirekts artikel har man antagligen varit sugna på kora Dif som svenska mästare redan nu och för att försäkra sig, har man därför indirekt velat konstatera att även om så inte blir fallet, så är Dif och Dif allena dom värdiga svenska mästarna. Oavsett hur det slutar efter omgång 26. Jag är inte säker på hur och i vilken ordning citaten från Ralf Edström och Bosse Pettersson har kommit till, men jag har mina aningar...Rubriken idag är indirekt sanningsenlig. Den är inte tagen ordagrann, men kommer från en paneldebatt i radiosporten efter Thun-MFF om allsvenskans status och hur man återigen skall kunna hävda sig ute i Europa på klubblagsnivå. Med i debatten fanns även Bosse Pettersson och Mats Härd. Det var verkligen snillen spekulerar... Ralf hävdade bland annat att Blåvitt var på rätt väg med att satsa på egna ungdomar i stället för gamla medelmåttor och utlänningar. Han hoppades att fler klubbar följde Blåvitts exempel och att den kontuinitet som medför en satsning på egna, unga och hungriga spelare, i längden kommer ge resultat i de europeiska cuperna. Med andra ord tycker Ralf Edström att Difs SM-guld är en fara för svensk fotboll.

Vad tyckte då Bosse Pettersson? Jag vill minnas att han hävdade att svenska lag måste hitta sin egen nisch, som man gjorde på 70 och 80-talet med Houghton och hans efterföljare. Man måste hitta en ny svensk modell och han spekulerade i att eventuellt den sk Dif-modellen kunde vara detta. Rubrikförslag: Bosse Pettersson - "Djurgården, den nya svenska modellen". Catchigt va?

Till sist. Personligen tycker jag att Dif-modellen förefaller vara skräddarsydd för att bli bäst i Sverige, men floppa i Europa och att snacket om Europa bara är just det. Snack, PR, reklam, kalla det vad du vill. Allt för att ge publiken illussionen om att produkten Dif fotboll är aningen bättre än vad den egentligen är. Det går för fort ute i Europa för att ytterforwards skall kunna hinna jaga mellan offensivt och defensivt straffområde och resultatet blir en jävligt ensam forward och ett resterande lag i knät på backlinjen. Känns det igen? Men detta är å andra sidan en helt annan diskussion.

Inte går det att vara på dåligt humör idag.

Jag vet inte vad som hänt med mig. Från att vara rejält pessimistisk så har jag blivit en riktig optimist. Inte ens Djurgårdens överkörning av HBK igår fick mig att släppa hoppet om ett efterlängtat guld. Kanske är det den sagolika vändningen på det gudsförgätna Bårsta IP, kanske är det nöjet att se ungtupparnas framfart eller också kanske det bara är att höstmörkret sänker sig som ger någon slags psykologisk kullerbytta i huvudet. Inte fan går det att vara på dåligt humör idag.

Idag gick jag till jobbet med ett leende på läpparna, gratulerade den lokaleAIK-aren till den Allsvenska platsen och inte ens hyllningskörerna till Djurgården fick mig på dåligt humör. När jag slog upp tidningen läste jag att det ska bli uppåt 20 grader i helgen, det blir priskrig på platta TV nu när min TV börjar lägga av, Ramadan kör igång, Mat-Tina gör succé i USA och Lyndi störtade 1200 meter men överlevde. Inte fan går det att vara på dåligt humör idag.

Blåvitt har gjort en kanonsäsong och dessutom släppt fram talanger som fört Blåvitt uppåt i tabellen. Att Bosse Peterson, Ralf och de andra sågar oss ger mig bara mer råg i ryggen. Det är härligt att vara blåvit. Om två år har vi en ännu stabilare ekonomi, arenan byggs för fullt och laget kör över allt motstånd även om DIF, MFF, AIK och de andra dammsuger Afrika, Finland och Danmark på spelare. Blåvita spelare befolkar sakta landslaget och då vet vi att även landslaget kan hoppas på en semifinalplats igen. Inte fan går det att vara på dåligt humör idag.

Om en månad drar Royal League igång. Det skall bli sköj. Det är ett romantiskt skimmer över vintermatcher. Gul boll, snö, skottade linjer och kaffet som tinar upp stelnade leder. Det fattas bara att vakten är överseende med att glöggen är medhavd. Jag kan knappt vänta. Inte fan går det att vara på dåligt humör idag.

Ständigt denna jääävla Zlatan!

Jag gillar Simon Bank. Även om han på sistone blivit så präktig att Brandon Walsh i Beverly Hills, hade framstått som som typecastad till Football Factory i en jämförelse. Lik förbannat gillar jag Bank och anser att han är sveriges klart bästa fotbollsskribent. Att vara journalist och skriva om fotboll i Sverige, innebär i praktiken att man skall skriva om Zlatan. Fotbollsjournalist, kan lika gärna översättas med Zlatanjournalist. Visst, jag förstår att hans namn möter stort intresse och att artiklar i ämnet säljer. Men när Simon Bank ändå tar sig tid att plita ner en hel roman. Vad skriver han om? Jo Zlatan! zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Här kommer en lista på ämnen jag hellre sett att Bank skrev en bok om:

1. "Dom sista 94:orna" - Under året har Hedman, Jesper och Bjärred tvingats sluta. Kvar på listan över vilka som var med i USA 1994 är bara Håkan Mild, Henke Larsson och Teddy Lucic. Ett porträtt över dom kvarvarande bronshjältarna hade varit mumma sett till hur brutalt jävla olika varandra dessa tre herrar är.

2. "Bennys boys"- 1992 spelade Sverige i OS under ledning av Benny Lennartsson. I startelvan fanns bland andra Tomas Brolin och Bjärred, men även "stjärnor" som Johnny Rödlund och Fredrik Sundfors. Ett rotande i den tidens artiklar om spelarna, deras drömmar och framtidsutsikter i perspektivet att vi nu har facit i hand.

3. "Le Roger Magnusson" - Få om några svenska spelare har uppnått sådan kultstatus som Roger Magnusson har i Olympique Marseille. I Sverige begränsas kunskapen i princip till att det är Bennos brorsa.

4. "Förrädarna" - 1936 var det två göteborgskamrater (dom hette så då), som vägrade ställa upp i Hitlers nazistolympiad. Dom blev i Sverige utpekade som landsförrädare, men historien gav dom rätt. Att jag inte ens kommer ihåg vad dom hette är bevis nog på att denna boken behövs och att det är hög tid nu att dom får upprättelse

5. "Djurvännen" - Rooney har i engelsk media nämnts som den siste spelaren från "gatan". Hans svenska motsvarighet räknades en gång i tiden som den största talangen inom svensk fotboll. Djungeltrummemyten om LG Carlstrand är väl så underhållande och det finns nog en hel del stoff att hämta även om man bortser från historierna om när han sålde smuggelsprit till Elfsborgs spelartrupp, nobbade ett proffskontrakt för att han inte fick ta med hunden och idag jobbar som dörrvakt på en krog vars ägare sitter inne.

Snart är det äntligen över!

Snart är säsongen slut. Det ska bli riktigt skönt. Så att man slipper man räkna tabellen fram och tillbaks för att ta fram olika scenarion. Så som jag är funtad tar jag alltid fram "worst case-scenarion" och teoretiskt kan Blåvitt fortfarande missa Royal League. Folk som har en annan läggning har tydligen räknat ut att Blåvitt har chans på guld. Det är möjligt men den drömmen dör på söndag på ett höstfuktigt Bårsta IP. Hör själva: "Assyriska på Bårsta IP", är inte det en typisk Blåvitt-förlust? De flesta fotbollsplaner med efternamnet "IP" har Blåvitt en mycket hög förlorarprocent på.

Sedan börjar dock en lång härlig mellansäsong med (kanske) Royal League, lite sköna spelarrykten och träningsrapporter från Ishallen. Det är den sköna säsong då man slipper vara nervös som en tok innan match, man slipper vrida sig i sängen i svettig ångest efter en 0-1 förlust och man slipper som sagt det eviga räknandet av tabellen fram och tillbaka. Jag tror också att min chef blir ganska glad, min produktivitet ökar med många procent under vinterhalvåret. Kanske även jag kan prova den nya Sudoku-trenden nu när jag slipper ägna mig åt verklighetens Sudoku, den allsvenka tabellen.