Fullända mig

Om någon skulle samla alla mina blogginlägg under ett och samma dokument och låta en grupp psykoanalytiker analysera innehåller, är jag ganska säker på att jag inte vill veta resultatet. Jag har tidigare lagt ut teorier om att supporterskapet sätter färg på en i annat ganska grå och trist tillvaro. De stora känslorna får upplevas och utlevas på ett sätt som varken är brukligt eller vanligt i det övriga samhället. Det är bottenlös sorg och euforisk glädje, kärlek och hat, vi mot dom, det onda mot det goda etc. Jag tänker inte trötta ut våra fåtaliga läsare med detta då det är just den skit ni själva lever i. Kontentan är i vilket fall som helst att supporterskapet tillför något som saknas i våra liv. Då undrar jag egentligen vad jag håller på med.

Var och besökte svärmor med alla våra hundar häromdagen. Följande scen utspelar sig.
(svärmor)- Men va vafan gör, Jenny (fakenamn) vafan gör han, han kissar på Chiquita!
-Va?
-Han kissar henne i ansiktet! Gå bort därifrån!!!!
Titta här, det är blött fanimig överallt! Det droppar till och med från svansen
(Jenny kommer in)
-Eh Mamma, det där är inte svansen……..och det där är inte kiss

Nu hade undertecknat hunnit bli nyfiken och kom in i sovrummet. Jag kan ge följande lägesbeskrivning. 8 månader gamla och enkulade Amigo hade genom sitt livs första utlösning, gett sin tvillingsyster Chiquita en ”full facial” samt sprutat ut miljontals små amigospermier över hela sin ”mormors” säng. Amigo är en stor pojke nu, abnomt stor om du frågar mig. Så länge sedan var det inte som han lätt fick plats i min handflata, nu får inte ens hans….förresten glöm det där sista.

Hela detta vardagsdramat slutar inte med detta, utan fortsätter med att Jenny hysteriskt skrattande ringer sina kennelkompisar och fråga om råd om hur man snabbast skall få ”svansen” att gå tillbaka i sitt bo. In i köket, hämta ispåsar samtidigt som man försöker få väck alla andra jävla nyfiket sniffande nosar från brottsplatsen.

Jag har full förståelse för att även hundar måste utforska sin sexualitet samt att dom ateistiska hundarna inte efter sekel av ingrodd religiös skuldbeläggning, är lika hämmade. Men varför i hela hisingen måste dom blanda in hela familjen i sina sexuella eskapader (i detta fall kaskader)?

Om nu supporterskapet skall tillföra något som saknas i mitt liv, så är det fanimig inte dramatik som taget ur en Almodovarfilm. Nej, vad jag behöver är lite jävla ordning och reda. Roger vid rodret med Erling, Mild och Steff i centrallinjen. Vara regerande mästare, leda serien och med väntande CL-kval mot någon ungersk gäng. Vad fan hände med 2-0 och 65 minuters kontrollfotboll? Spänning är överskattat. Jag är som jag är, nu är det upp till Blåvitt att bli som dom var.