Vad som retar mig mest med Djurgårdens guld

Jag vet inte vad som retar mig mest med att Djurgården tog guld. Därför lämnar jag en lista utan rangordning:

- Att Glenn Hyséns blåvite son är en av guldmakarna
- Att Djurgården måste upprepa ”värdiga mästare” så mycket att man undrar om de mutat någon på vägen
- Att den dryge Kjell Jonevret beskrivs som ”en rolig prick” av alla journalister (är det här mutan kommer in?)
- Att Djurgårdare som bara snackat hockey i tio år nu helt plötsligt intresserar sig för fotboll
- Att Djurgården hela tiden snackar om ”bra för svensk fotboll” när de i själva verket skiter i svensk fotboll (med all rätt).
- Att det var Elfsborg som inte kunde hålla tätt i andra halvlek i våras mot DIF och grundlade guldet
- Att Blåvitt har ett samarbetsavtal med de dryga jävlarna
- Att inte Roger G tog emot Stefan Rehn med öppna armar när han ville hem
- Att ett gäng nolltaxerare köpt ihop guldet
- Att flera ärkenötter är Djurgårdare (Lars Ohly, Fredrik Reinfeldt, Jan Scherman mfl)
- Att inte ett uns av kritik framförs mot deras klockrena Drillo-fotboll med snabba långa bollar på anfallarna när man erövrat bollen

Fast jag är inte så bitter längre, det har Wernbloom, Bergarna, Bjärsmyr, Adam, Wendt och Vasquez sett till. Blåvitt är framtiden.