En av gubbarna II

Igår eftermiddag, satt jag och slötittade en aning på Faktum. SVT´s infotainmentmagasin som denna gången handlade om att det svenska "musikundret" var sprungen ur bidragsfusk. Grundtesen var väl att även om det kanske inte var helt OK att fuska med KAS och A-kassan, så har samhället ändå med råge fått igen dom skorpsmulor som gubbarna i Kent, Cardigans, INC och Bob Hund m.fl. levde på innan dom "made it big". Nej det som fick mig att grubbla var när dom påannonserade nästa veckas program. "Var är alla svenska fotbollsbögar?"

Få om några miljöer i det svenska samhället är omgärdat av så många myter och fördomar som det manliga omklädningsrummet. Följer man elitidrottssdebatten får man snabbt lära sig att begreppet laganda är passé. Jag tror att den lever och är underskattad. Bögar är väl inte den enda minoriteten som anses stängas ute från det manliga omklädningsrummet. Invandrare brukar nämnas i samma sammanhang av grupper som inte passar in i denna heteronormativa miljö där män är nakna och spottar snus tillsammans. Och myten om att invandrare inte passar in i det svenska omklädningsrummet borde vi väl snart kunna avfärda en gång för alla, då det gång på gång visar sig vara i allra högsta grad integrerande. Kvar finns då bögarna. Skulle en homosexuell man passa in i ett svenskt omklädningsrum? Kan Jonas eller Marc bli en av "gubbarna"? Gäller det vuxna män, tror jag det absolut. Jag vet att Blåvitt har haft en homosexuell A-lagsspelare. Och nej, jag kommer inte berätta vem det är, då det inte är min sak att outa någon annan. Men vad jag förstår, fungerade det alldeles utmärkt. Det kanske är så att normsystemet i omklädningsrummet är dynamiskt. För även om det har en stark vi och dom –karaktär, så tror jag att "dom" förändras om "vi" förändras. För regel nummer 1A i alla omklädningsrum är ändå att vara en god lagkamrat. Ställer du upp på andra, ställer andra upp på dig. Oavsett om du är svensk eller blatte, straight eller gay. Det är jag övertygad om.

Problemet gäller tonåren. Där är tyvärr nog ofta miljön för hård och det är där folks osäkerhet tas igen genom att trycka ner någon annans osäkerhet. Givetvis är inte detta signifikativt för fotbollen, så det homofobiska fotbollsomklädningsrummet kan i detta sammanhang även översättas till det homofobiska klassrummet/skolan/replokalen/bokcirkeln you name it. Men här har ändå fotbollen en stor utmaning. Inte minst Blåvitt med sin relativt nya och stora ungdomssatsning med Änglagård. För vi har inte råd att stänga ute en tiondel av befolkningen och skulle det inte kännas bortkastat om nästa Bebben skulle välja att ägna sig åt något annat än fotboll på grund av att han inte känner sig välkommen? Jag vet inte hur man jobbar med dessa frågor inom Blåvitt och jag är övertygad om att Faktum- redaktionen inte har frågat dom om det heller. I torsdagens avsnitt kommer vi med stor sannolikhet få ett homofobiskt fotbollssverige presenterat för oss och eventuellt något gay-korplag som används som kontrast. I själva verket tror jag inte att det huvudsakligen är fördomarna i det svenska, manliga omklädningsrummet som stänger ute bögarna, utan fördomarna om det svenska manliga omklädningsrummet.
Och är det inte dags för alla oss supportrar att erkänna för oss själva att fotboll är ganska bögigt? Glittrigt färgstarka tifon av en publik som tjoar förtjust när Ronaldinho och Zlatan dansar runt i sina vaxade ben med sina feppelfinter ute vid hörnflaggorna. Macho my ass.